Skulle du skriva bort sambolagen själv?

Helt omöjligt att svara på eftersom jag inte känner till några av omständigheterna, som hur länge de var sambo, vilken typ av bostad det är, hur mycket den köptes för, såldes för och hur hög belåning det var, hur hög kontantinsatsen var, vilka värdehöjande renoveringar som gjorts och vem som betalat, hur de löpande kostnaderna fördelats, vartifrån den som köpte bostaden fått pengarna till kontantinsatsen, etc etc.

Det är väl ointressant i sammanhanget vad jag tycker om den lagen. Det jag anser i frågan är att inte var och en kan välja vilka lagar de gillar och bara följa dem - då har vi ingen rättstat längre till slut och ett sånt samhälle vill jag inte ha. I ett denokratiskt samhälle med fungerande rättsystem finns det bra vägar att gå om man inte håller med om enskilda lagar eller andra frågor. Att bryta mot lagar godtyckligt är inte en lösning i ett fungerande smhälle anser jag.

Och som sagt kan det säkert finnas något extremfall där jag kan ha förståelse för civil olydnad men detta är inte ett sådant fall. Civil olydnad bygger ju dessutom ofta på att man är öppen med att man bryter mot lagen och accepteras att bli lagförd då syftet är att lyfta upp en fråga på den politiska agendan som man anser att man inte kan lyfta på annat sätt.

Så är ju inte fallet här utan det handlar ju bara om att bryta mot lagen för sin egen skull. Så jag ser inget högre moraliskt värde i det lagbrottet som skulle kunna skapa en förståelse för en sådan olaglig handling.

Och ja självklart anser jag att det är viktigt att förlja lagar, det är ju en förutsättning att allmänheten litar på systemet och rättstaten om ett demokratiskt samhälle ska fungera.

Men vi ser ju uppenbarligen väldigt olika på hur allvarligt det är med urkundsförfalsning. Men mitt svar på ts är - nej jag akulle inte bryta mot lagen i en sådan situation. Jag skulle heller aldrig flytta in i en bostad som ägs av min partner och ha honom som hyresvärd. En sån situation är inget alternativ för mig.

Vem ser sin sambo som hyresvärd?

Jag såg min mer som en partner när jag flyttades in i dennes lägenhet.

Man väljer inte alltid sina situationer, alla har inte råd att köpa en lägenhet, unga människor tex.

Moral hit och dit, sambolagen finns ju av en anledning? Sen kan man tycka saker hit och dit. Allt beror ju på omständigheterna. Hur länge man bott ihop osv. Jag kan tycka det är väldigt fel om den ena lagt in flera hundra tusen i ett boende MEN om man gör det utan att skriva något är det ju ganska korkat? Och sen funderar på att begå brott för man inte tagit reda på HUR det fungerar när man flyttar ihop.

Det är ju omöjligt att ge någon slags sympati för dig (eller din vän oklart?) eftersom du inte skriver fakta om situationen. Om du gör det så tror jag många kan hjälpa till med lagliga vägar hur man kan göra.

Om sambon äger lägenheten och har rätt till den efter ev skilsmässa samt att jag skulle betala hyra till honom blir det ju notsvarande en hyresvärd.

Jag hoppas att jag aldrig hamnar i en situation att jag måste bli sambo för att inte bli hemlös. Säkert förekommer sådana situationer, vilket är mycket sorgligt men jag tror att det oftast går attlösa på andra sätt än att ena partnern ska vara inneboende hos den andre. I de allr flesta fall är inte enda lösningen att ha en bostad att hyra av sin sambo.

Och jag skulle aldrig frivilligt sätta mig i en sådan situation.

Sen förstår jag gicetvis att andra människor gör andra val, berättar bara hur jag skulle ha gjort.

Om bostaden inskaffats för gemensamt bruk och man bott tillsammans där tillräckligt länge osv så har sambon enligt lag rätt till hälften av överskottet. Ville man inte ha det så, så fanns alternativet att teckna samboavtal innan man flyttade in, eller att inte flytta ihop alls om man inte kan komma överens.

Att däremot i efterhand försöka LURA sin sambo på det som är hens lagliga rätt är ju såklart fel. Och olagligt.

Tar man verkligen kontantinsatsen  och värdehöjande i beaktning?

Det brukar vara en av sambolagsförespråkarnas stora argument att det inte spelar någon roll vem som har köpt eller betalt bostaden.

Du hör ju själv hur dumt det låter, "gemensamt bruk" ungefär som man delade busskort och har rätt till hälften av värdet.

Grundprincipen är att det är samboegendomens nettoöverskott som ska fördelas. Om den ena parten lagt pengar på det som räknas som värdehöjande renovering i bostaden (oavsett om hen är ägare eller ej) kan det tas med vid uträkning av nettoöverskottet. Vad gäller kontantinsatsen så beror det till viss del på varifrån pengarna till den kommer. Om det går att stödja att pengarna varit avsedda som enskild egendom (arv, gåva, etc) för den som lagt in dem ska de inte ingå i samboegendomen, men om det t.ex rör sig om vinst från en tidigare bostadsförsäljning kommer de troligen ingå. Som sagt; det är sällan så enkelt som 50-50.

Sambolagen finns av goda skäl. Gillar man den inte skriver man bort den, i likhet med att skriva ett äktenskapsförord.

Om det låter dumt eller ej är ju en personlig åsikt. Själv tycker jag det låter vettigt att min partner har rätt att ta del av något som jag faktiskt köpt delvis åt hen, oavsett om det är ett busskort eller ett boende.