• Anonym (Nära)

    Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer

    För att göra en lång historia kort. Mitt barn som är 10 år bodde på heltid hos mig i flera år efter skilsmässan. Inget regelbundet umgänge utan pappan träffade barnet när han hade tid vilket var ett par gånger i veckan utan övernattning.

    Sedan något år tillbaka är barnet hos pappan regelbundet varannan helg. Nu inser jag att barnet håller på att tappa flera andra nära relationer tack vare detta!

    Eftersom de relationerna ligger helt på mig och pappan inte vårdar en enda av barnets nära relationer på sina helger känner jag en otroligt press och stress de helger jag har barnet att hinna med det också. Men lyckas ändå inte.

    Så inte någon missförstår, barnets relation med pappan är viktigast förstås. Men är det rimligt att:

    - barnet tappar andra viktiga relationer?

    - jag ensam ska se till att de relationerna upprätthålls?

    Det handlar om relationer med jämngamla kusiner, väldigt nära vänner till barnet och ovanpå det barnets allra bästa vän.

    Jag jobbar heltid månd-fredag så att träffa släkt och vänner på vardagarna funkar tyvärr inte. Barnet träffar inga av de nämnda i skolan heller.

    Kom med tankar snälla!

  • Svar på tråden Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer
  • Regndamen

    Har barnet något funktionshinder, eller varför kan hen inte kontakta sina vänner själv?

  • Anonym (H)
    Cecese skrev 2017-02-11 13:22:20 följande:

    Alltså jag förstår inte. Barnet är 10 år, har han/hon något problem som gör att det är omöjligt att ta kontakt med kompisar utan att föräldrarna hjälper till. Jag har barnen varannan vecka och varken jag eller pappan ser till att barnen håller kontakt med sina vänner. Om dom vill leka så säger dom det och går eller cyklar till kompisar. 


    Men problemet är väl att de inte bor så nära kompisarna så att de kan gå eller cykla och pappan är inte villig att skjutsa?

    Jag har tyvärr inga bra råd till dig ts. Om pappan är omöjlig på den här punkten så finns det tyvärr inget du kan göra. Jag förstår såklart att pappan vill spendera all tid han kan med barnet när barnet är hos honom. Samtidigt så förstår jag barnet som börjar bli så pass stort att han tycker att kompisar är en väldigt viktig del i livet!
  • Anonym (G)
    Anonym (H) skrev 2017-02-11 13:42:13 följande:
    Men problemet är väl att de inte bor så nära kompisarna så att de kan gå eller cykla och pappan är inte villig att skjutsa?
    Fast barnet gör ju inte när hen är hos mamman heller. Varken på vardagar eller helger. 
  • Anonym (Nära)
    Anonym (G) skrev 2017-02-11 13:54:15 följande:

    Fast barnet gör ju inte när hen är hos mamman heller. Varken på vardagar eller helger. 


    Anonym (bibo) skrev 2017-02-11 13:13:39 följande:

    Bra tips!

    Både att minska måsten så de har mer tid till varandra på veckorna. Och att hjälpa barnet se den stora fördelen att ha sin pappa.

    Som förälder påverkar man sitt barn otroligt mycket. Barnet märker kanske att du ts inte är nöjd. Barn vill så gärna göra sina föräldrar nöjda.

    Minns så väl hur osäkra mina bonusdöttrar såg ut när vi frågade dom något. Allt var tvunget att kollas med mamma först. Fick dom ok där så gick det bra. Märkte dom att mamma var missnöjd så avstog dom hellre något roligt än att göra mamma arg/ledsen/irriterad.

    Så är det fortfarande ibland fast ena är vuxen och andra i övre tonåren. Hon har extrem påverkan på dom. Dom kan läsa minsta suck, blick och kroppsspråk...


    Du har helt rätt i att barn påverkas otroligt mycket av sina föräldrar vilket så klart även gäller mitt barn. Dock förutsätts det att det är jag som påverkar endast. Då kan jag upplysa om att barnet inte ens vill fråga pappan om lek med kompisar. Av just era nämnda anledningar.
  • Anonym (H)
    Anonym (G) skrev 2017-02-11 13:54:15 följande:
    Fast barnet gör ju inte när hen är hos mamman heller. Varken på vardagar eller helger. 
    Vad gör inte barnet hos mamman heller?
  • Anonym (G)
    Anonym (H) skrev 2017-02-11 14:18:22 följande:
    Vad gör inte barnet hos mamman heller?
    Fråga TS. Jag vet inte.
  • Anonym (H)
    Anonym (G) skrev 2017-02-11 14:20:28 följande:
    Fråga TS. Jag vet inte.
    Haha va? Du skrev att barnet "inte gör det hos mamman heller" vad är "det" du syftar på?
  • Anonym (G)
    Anonym (H) skrev 2017-02-11 14:21:36 följande:
    Haha va? Du skrev att barnet "inte gör det hos mamman heller" vad är "det" du syftar på?
    Läste lite fort.

    Men om du läser inlägget jag svarade på så ser du vad det handlar om.
  • Anonym (G)
    Anonym (H) skrev 2017-02-11 14:21:36 följande:
    Haha va? Du skrev att barnet "inte gör det hos mamman heller" vad är "det" du syftar på?
    Det var ju du som skrev inlägget jag svarade på, så du borde ju ha koll på vad du själv skriver...
  • Anonym (bibo)
    Anonym (Nära) skrev 2017-02-11 14:06:42 följande:

    Du har helt rätt i att barn påverkas otroligt mycket av sina föräldrar vilket så klart även gäller mitt barn. Dock förutsätts det att det är jag som påverkar endast. Då kan jag upplysa om att barnet inte ens vill fråga pappan om lek med kompisar. Av just era nämnda anledningar.


    Var då den större av er (som min man valde att vara).

    Gör det du kan. Det du kan påverka. Lägg inte mer stress på barnet genom att visa din irritation. Vet att det är jättejobbigt..

    Se hur du kan lösa det på din tid och prata om annat kul han och pappa gör.

    Jag förstår barnet som vill vara mer med kompisar. En del ger barnen det och andra inte. Förklara för er son att pappa träffar honom så lite att han kanske inte vill lägga tid på att köra iväg honom. Kanske kan du prata med kompisens/kusinernas föräldrar som du verkar känna bra. Be dom att ringa och kör dit sina barn ibland. Där kanske du kan få hjälp och en öppning.

    Men om du känner stress som har honom så mycket, tänk dig då in i hur det måste kännas för pappan som har så extremt mycket mindre tid...
Svar på tråden Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer