Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer

För att göra en lång historia kort. Mitt barn som är 10 år bodde på heltid hos mig i flera år efter skilsmässan. Inget regelbundet umgänge utan pappan träffade barnet när han hade tid vilket var ett par gånger i veckan utan övernattning.

Sedan något år tillbaka är barnet hos pappan regelbundet varannan helg. Nu inser jag att barnet håller på att tappa flera andra nära relationer tack vare detta!

Eftersom de relationerna ligger helt på mig och pappan inte vårdar en enda av barnets nära relationer på sina helger känner jag en otroligt press och stress de helger jag har barnet att hinna med det också. Men lyckas ändå inte.

Så inte någon missförstår, barnets relation med pappan är viktigast förstås. Men är det rimligt att:

- barnet tappar andra viktiga relationer?

- jag ensam ska se till att de relationerna upprätthålls?

Det handlar om relationer med jämngamla kusiner, väldigt nära vänner till barnet och ovanpå det barnets allra bästa vän.

Jag jobbar heltid månd-fredag så att träffa släkt och vänner på vardagarna funkar tyvärr inte. Barnet träffar inga av de nämnda i skolan heller.

Kom med tankar snälla!

Tycker du får onödigt mycket påhopp TS. Det är ju ditt barn som faktiskt vill träffa sina vänner. Pappan får väl ta sitt ansvar och se till att hans barn får träffa sina vänner.

Jag tycker inte att ts blir påhoppad utan att folk försöker få henne att inse att hon har 26 av 30 dagar att sköta lek på medan pappan bara har 4... Där kanske han även vill att pojken ska träffa farföräldrar och kusiner på hans sida.

Att hålla igång vänskap för barn som flyttat ifrån varandra är väl till viss del förståeligt, men brukar dö ut så småningom när de hittar nya vänner. Så det kanske kan bli på lov sen istället.

Att lösningen skulle vara var 3e helg och ett par dagar i veckan för pappan är taskigt enligt mig. Ska han få ännu mindre kvalité på sin korta tid med barnet?

Fast du förstår inte. Det finns av olika anledning (som ÄVEN pappan var med och skapade men nu inte tar ansvar för) inte möjlighet för barnet att leka på vardagarna. Du får tro det om du vill eller inte men det finns möjlighet till lek endast på helgerna. Förutom i skolan då. Det är 8 dagar i månaden varav vi har 4 var men jag sköter allt.

Pappan har släkt som han inte bryr sig om ifall barnet träffar. Barnet har aldrig träffat sina kusiner eller faster på den sidan till exempel. Vilket jag verkligen hade önskat att barnet gjort och att pappan tog sig tid till det. Det gjorde han dock inte när vi levde tillsammans heller och han hade möjlighet när som helst.

Ja, ni har fyra dagar på ervar att sköta ANDRA relationer än er egen (till barnet ). Men du och barnet har 24-26 dagar i månaden på att underhålla ER relation. Pappan och barnet har inte ens fyra.. (två heldagar per månad, två eftermiddag/kväll samt två förmiddagar/dagar).

Det känns som om du inte förstår skillnaden där faktiskt..

Har du levt som ensamstående heltidsarbetande förälder med restid på 1,5 timma till och från jobbet någon gång? Tvivlar på det för det känns inte som att du förstår hur lite tid det finns att umgås på vardagarna.

Nej.

Men jag har levt med ett barn vh. Och vet hur lite tid DET är att umgås på.

Hur du än vrider på det är det inte lika mkt tid som om man har barnet boende hos sig. ÄVEN om man är ensamstående och arbetar heltid.