Utmattningssyndrom eller?

Här är det trött som vanligt. Sjukskriven snart ett år nu och blir liksom inte så där jättemycket bättre. Ångesten har släppt och de värsta negativa tankarna. Alltid något. Men tröttheten kommer hela tiden tillbaka. Orkar göra lite mer ibland, men sedan efteråt kommer bakslaget. Kan bara fokusera på en grej i taget. När det blir två saker blir jag skitstressad. Förr hade jag ju typ 1000 000 grejer samtidigt. Inte konstigt att man hamnat här. Lider lite av socialisolering, men har blivit lite bättre på att knyta an till folk. Börjar fundera på vad jag ska göra sen och har hittat lite kortare utbildningar så jag kan byta yrke. Så summa summarium är det liksom lite bättre men ändå rätt så mycket likadant.

Hur gick dina undersökningar? Hur går det med nedstämdheten?

Man får vara glad för det lilla . För mig är der ungefär samma också. Mer aktiv än jag var i början, lite mer.., men även mer nedstämd då jag inte vet vad jag ska göra åt mina problem. Detta tar tid. Jag trodde det skulle gå över på 3-4 månader och har svårt att acceptera att det inte blir så.. Vill också hitta en lättare utbildning för att ändra riktning i livet. Får se hur der blir med det..

MRI och EEG såg båda jättebra ut. Inga konstigheter alls. Skönt!

Gött att du kanske är utbränd då....trots allt... Eller jag vet inte, men det är ju i vilket fall ingen livshotande sjukdom även om det känns så. Ta en sak i taget kanske? Jag har gjort för mycket igen och blivit helt trött.

Ja, säkert utbränd, det passar ju in iaf med all min stress jag har. Visst kan det vara nåt annat men försöker att inte tänka så.. Då blir det bara värre :-/.

Man blir verkligen helt slut när.man vart er aktiv än vanligt.. Skit frustrerande! Ofta så märker jag inte att jag gjort mer än vanligt förens efteråt, när tröttheten kommer. Då får jag spola tillbaka och tänka efter vad jag sysslat med.. Det sker av sig självt så fort Man får lite extra energi.

Sydsvenskan har haft artikelserie i början av veckan om utbrändhet. Jag tycker ju du verkar utbränd om det nu är någon tröst! Känner precis igen mig i det du skriver ovan. Dessutom när jag gjort mer än vanligt och inser det, så kommer ångesten, hopplösheten, känslor av värdelöshet, som en extra liten present. Hur lyckades jag igen? Jag kommer aldrig bli frisk igen. (vilket jag ju kommer, men det känns liksom inte så.) Jag orkar verkligen inte göra någonting och minsta lilla är som att bestiga Mount Everest. Jag tyckte serien i tidningen inte riktigt tog upp alla delar som jag upplever. (alltså i Sydsvenskan) De som var med fokuserade inte så mycket på den depressiva biten utan mer på alla andra märkliga symptom man får. Alla är kanske inte deprimerande. Jag antar att det är depression som gör att jag känner alla jobbiga tankar och upplever total isolering. Även om jag inte är totalt isolerad hela tiden, så känns det så. Men jag jobbar i alla fall på det och det är i perioder bättre. Jag kände verkligen igen mig i suicid programmet som gått på SVT, 30 liv eller vad de heter. Jag har alla de där tankarna som människor som vill ta sitt liv har. Men jag vill ju leva och jobbar ju med att hitta lösningar. Det är väl skillnaden, jag kommer kunna lösa mina problem och inser det. Bara att det tar så sjukt lång tid. När den insikten saknas hos någon, så är det liksom värre. Men jag har ju gått i terapi i flera år nu så har ju fått mycket hjälp med depressionen och hur jag ska bli bättre och vad som orsakat den. För den fanns ju där innan jag blev utmattad. Depressionen.

Kan depressionen ha varit en av orsakerna till din utmattning? Jag tror att emotionell utmattning, aka utmattningsdepression är svårare att ta sig ur. Då är det inte bara allt der fysiska utan även der psykiska vilket är svårt att bara vila sig ifrån. Kroppen är trött och tankarna gör den tröttare.

Jag är helt säker p9 att det är så hos mig själv iaf. Min oro och nedstämdhet gör mig mer orolig vilket i sin tur stressar min kropp som egentligen inte klarar det nåt mer! Cirkeln är sluten...

Var hos min doktor idag. Hon vill utesluta att jag inte har diabetes för mitt sockevärde låg lite för högt så det blir glukoskoll på måndag. Sedan berättade jag för henne om min hårmineralanalys jag har gjort och hon tog det på allvar! Nu ska jag bara fixa pappret och gå tillbaka till henne, sedan kanske hon skickar mig vidare till endokrinolog. Huruvida der blir så får vi se, men det är skönt att bli tagen på allvar!

Med tanke på din depression undrar jag om du provat eller äter antidepressiva?

Din känsla av isolering känner jag igen.. Känner så så gott om varje dag.

Kan depressionen ha varit en av orsakerna till din utmattning? Jag tror att emotionell utmattning, aka utmattningsdepression är svårare att ta sig ur. Då är det inte bara allt der fysiska utan även der psykiska vilket är svårt att bara vila sig ifrån. Kroppen är trött och tankarna gör den tröttare.

Jag är helt säker p9 att det är så hos mig själv iaf. Min oro och nedstämdhet gör mig mer orolig vilket i sin tur stressar min kropp som egentligen inte klarar det nåt mer! Cirkeln är sluten...

Var hos min doktor idag. Hon vill utesluta att jag inte har diabetes för mitt sockevärde låg lite för högt så det blir glukoskoll på måndag. Sedan berättade jag för henne om min hårmineralanalys jag har gjort och hon tog det på allvar! Nu ska jag bara fixa pappret och gå tillbaka till henne, sedan kanske hon skickar mig vidare till endokrinolog. Huruvida der blir så får vi se, men det är skönt att bli tagen på allvar!

Med tanke på din depression undrar jag om du provat eller äter antidepressiva?

Din känsla av isolering känner jag igen.. Känner så så gott om varje dag.

Är det sjukdomen i sig eller gör jag något fel som typ varje dag känner mig stressad? Är så uppe i varv, rastlös och obekväm hela tiden nästan. Även om jag bara ligger i soffan hela dagen.