• Anonym (Orkar inte..)

    Utmattningssyndrom eller?

    Som rubriken lyder så vet jag inte vad som är fel på mig...
    Symptomen nu är:

    * svaghet och darrig i ben och armar, framförallt ben
    * Trött trött trött...
    * Ljudkänslig
    * Känns som blixtrar genom huvudet ibland (dagligen dock)
    *Stickningar i benen
    *Rastlöshet i kroppen, jag måste liksom spänna mina muskler
    * Spänd
    * Yrsel yrsel..
    * Sömnproblem.. vaknar flera ggr/natt.. obehag och ångest förekommer då och då
    * Gråter i tid och otid
    * Orkar inte göra mycket kroppsligt förutom en promenad nu och då
    * Bomullshuvud
    * Hjärthopp
    * Ryckningar i kroppen
    * Fumlig

    osv osv..

    Detta har pågått ett tag, men blev förkyld för ca 3 veckor sedan och efter det började svagheten och allt blev värre liksom..
    Det andra har hållt på i allt från 2 år till 3 månader beroende på symptom.
    Jag är livrädd nu att det ska vara något neurologiskt, typ ME eller MS. Altt aldrig få bli normal igen.. Att bli en dålig mamma..
    Jag jobbar inte för tillfället och stress som jag haft/har beror inte på det, snarare personliga problem såsom oro. Mycket började efter att sonen föddes, rädslan att förlora honom, men jag känner mig även vilse i livet och har insett att jag är dödlig. Har utvecklat hälsoångest pga av allt detta och brist på bra hjälp..

    Jag har tid hos neurologen imorgon och är rädd för vad han ska hitta. Eller att han inte ska hitta nåt och säga typ.. VI avvaktar i 6 månader och ser vad som sker.. Vet inte hur jag ska ta mig igenom det då :(
    Jag vill egentligen bara att ni ska berätta om ni gått igenom nåt liknande, om ni känner igen något? Jag känner mig så ensam och rädd och vet inte vad jag ska göra..
    Och skulle det vara utmattning hur länge kan man räkna med att känna såhär innan det blir bättre? (tänker mest på svagheten..)

  • Svar på tråden Utmattningssyndrom eller?
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-03-10 19:31:05 följande:

    Har du råd att betala terapi själv?


    Jodå, men det finns ingen privat här i krokarna. Då är det minst 10 mil att åka, men det orkar jag aldrig..
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (Cissi) skrev 2017-03-10 20:06:47 följande:

    Jag tror ändå på fästingburen smitta. Eller annan infektion. Fästingburen smitta syns inte alltid på sänkan ( det man kollar om man har infektion genom). Har du fått antibiotika?


    Ingen antibiotika för det finns inget att ge det emot. Jag har inte haft en fästing sen jag var 6 år, brukar kolla mig noggrant varje sommar. Då snarare nånting i tarmen eller däromkring. Och så har jag varit oerhört stressad dom senaste 6-7 månader, mer än vanligt då alltså.

    Åt f.ö penicillin förra året mot bihåleinflammation, fick nåt starkt preparat som brukar ges vid borrelia då kåvepenin inte fungerade för mig
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-03-10 20:13:41 följande:

    Varför då? Varför tror du inte det kan vara psykiskt? Jag har upplevt alla dessa symptom TS upplever som reaktion på trauma. Det betyder naturligtvis inte att så är fallet för TS. Men okänd fästingburen smitta låter verkligen som ett sista desperat strå att gripa efter för helt desperata människor.


    Ja, stress, ångest och sånt skit tror jag helt klart att det är. Sen kan det vara kombinerat med något annat, nåt som ger utslag på prover.. Vill bara vara klar med allt så jag kan behandla och gå vidare.

    Att ha det såhär med min hälsoångest gör ju allt bara värre!!
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-03-10 19:29:39 följande:

    Varför ska psykolog skicka dig vidare till psykiater? Det är jobbigt att öppna sig och om du bara kan träffa någon i 5 veckor är det mycket kort tid att ens försöka få igång något vettigt. Sedan måste du kanske då lämna den kontakten och börja om igen med någon annan? Låter jobbigt i mina öron.


    Vet ej, det var min läkare som sa att det kanske skulle bli så. Troligen då för att dom vill medicinera mig? Ingen aning.. Och jo, visst kan det vara jobbigt, men hellre det än att gå utan någon att prata med alls. Där omringas ma av människor som vill få en att må bättre, känns bättre än att vara hemma bara. Min sambo i all ära, eller vänner, det räcker bara så långt när dom inte förstår vad man går igenom. Vill ju inte belasta dom hela tiden med mina problem. Sen får jag skuldkänslor av att inte orka med allt vad gäller min son.. Blir ledsen nästan bara av att se honom.
  • Anonym (koppar)

    låter som kopparförgiftning

  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (koppar) skrev 2017-03-10 20:42:28 följande:

    låter som kopparförgiftning


    Jag har gjort en hårmineralanalys, funkar det så får jag väl se helt enkelt
  • Anonym (Utmattad)
    Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-03-10 12:41:52 följande:

    Jag vet att tråden har dött ut, men jag lägger ut lite uppdatering iaf...

    Kan tyvärr inte säga att något ändrats till det bättre, har nu blivit ännu mer fysiskt trött och även börjat gå ner i vikt. Sista proverna som togs på mig visade att blodvärden gått ner från 134 till 120 och lite förhöjda leverväeden samt förhöjning på vita blodkroppar. Lämnade nya prov idag..

    Träffade en kirurg ang min galla och han sa att det bara var gallsten och trodde inte smärtan kom därifrån alls. Nä, men så vart ifrån då? Det visste han inte.

    Har ont i hela kroppen, får typ träningsvärk bara av att gå, min vilopuls ligger på 78, brukar ligga på 60.

    Orkar knappt med promenader längre.. Orkar snart inte med nåt, vet inte vart jag ska hitta energin att kämpa vidare.

    Ont i bröstet som troligen beror på inflammation i brosket. Har ett nervössug i magen flera ggr/timme.

    Jaa, så ligger det till nu. Uppdaterar igen.


    Jag är i liknande situation. Jag vet hur skrämmande det är, man känner sig så rädd. Du behöver få vila. Har du sökt för utmattningssyndrom? Är det utmattning så slår den lätt ut immunsystemet och hormoner är i obalans, så man kan få alla möjliga symtom. Det är något som går att läka ut! Fortsätter att titta in här så du behöver inte känna dig helt ensam i detta elände. Hade också hälsoångest innan jag gick in i väggen.
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (Utmattad) skrev 2017-03-11 13:51:03 följande:

    Jag är i liknande situation. Jag vet hur skrämmande det är, man känner sig så rädd. Du behöver få vila. Har du sökt för utmattningssyndrom? Är det utmattning så slår den lätt ut immunsystemet och hormoner är i obalans, så man kan få alla möjliga symtom. Det är något som går att läka ut! Fortsätter att titta in här så du behöver inte känna dig helt ensam i detta elände. Hade också hälsoångest innan jag gick in i väggen.


    Jodå, det var faktiskt min läkare som trodde på utmattning för 2-3 månader sedan redan.. Jag ville inte då erkänna mitt psykiska mående för att bli tagen på allvar om dom fysiska problem jag hade. Men det hade hon nog gjort ändå. Är glad att jag fick henne till läkare.. Dock vill hon ta en sak i taget medans jag vill göra allt och få svar på allt på en gång.

    jag är på prioriteringslistan till psykolog nu och sol jag skrev ovan vill hon skicka mig till.hälsohem.

    Nu hoppas jag bara på att jag inte har nåt allvarligt skit i kroppen.

    Hade en lite bättre dag idag, orkade tom dansa med sonen . Smärtan i axlar, rygg, nacke är jobbigt dock.. Känns som om allt hänger löst. Och så yrseln på det, känner mig typ groggy när jag går.

    Nåväl, man får vara tacksam för der lilla.

    Hur mår du då?
  • Anonym (X)
    Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-03-11 23:25:37 följande:

    Jodå, det var faktiskt min läkare som trodde på utmattning för 2-3 månader sedan redan.. Jag ville inte då erkänna mitt psykiska mående för att bli tagen på allvar om dom fysiska problem jag hade. Men det hade hon nog gjort ändå. Är glad att jag fick henne till läkare.. Dock vill hon ta en sak i taget medans jag vill göra allt och få svar på allt på en gång.

    jag är på prioriteringslistan till psykolog nu och sol jag skrev ovan vill hon skicka mig till.hälsohem.

    Nu hoppas jag bara på att jag inte har nåt allvarligt skit i kroppen.

    Hade en lite bättre dag idag, orkade tom dansa med sonen . Smärtan i axlar, rygg, nacke är jobbigt dock.. Känns som om allt hänger löst. Och så yrseln på det, känner mig typ groggy när jag går.

    Nåväl, man får vara tacksam för der lilla.

    Hur mår du då?


    Åh det går mycket upp och ner för mig. Från dödsångest till framtidstro på en och samma dag. Jag vill bli frisk nu, men det tar sån tid att läka. Jag har erfarenhet av att psykiska symptom blir fysiska tillslut. Stress och oro sätter sig i kroppen. Tog lång tid att erkänna och förstå utmattning för mig. Så är det för de flesta tror jag.
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-03-13 11:18:39 följande:

    Åh det går mycket upp och ner för mig. Från dödsångest till framtidstro på en och samma dag. Jag vill bli frisk nu, men det tar sån tid att läka. Jag har erfarenhet av att psykiska symptom blir fysiska tillslut. Stress och oro sätter sig i kroppen. Tog lång tid att erkänna och förstå utmattning för mig. Så är det för de flesta tror jag.


    Ja verkligen, jag har inga problem att tror att det kan hända andra. Men mig? Det är verkligen frustrerande. Vill bli frisk nu!!! Och skuldkänslor får jag också, gentemot min son..

    Vad tycker du är jobbigast av alla dina fysiska symtom? För mig är det svagheten och den förbannade yrseln. Och min snabba puls.
Svar på tråden Utmattningssyndrom eller?