Anonym (Orkar inte..)

Äldre 13 Feb 17:45

185 svar

Utmattningssyndrom eller?

Som rubriken lyder så vet jag inte vad som är fel på mig...
Symptomen nu är:

* svaghet och darrig i ben och armar, framförallt ben
* Trött trött trött...
* Ljudkänslig
* Känns som blixtrar genom huvudet ibland (dagligen dock)
*Stickningar i benen
*Rastlöshet i kroppen, jag måste liksom spänna mina muskler
* Spänd
* Yrsel yrsel..
* Sömnproblem.. vaknar flera ggr/natt.. obehag och ångest förekommer då och då
* Gråter i tid och otid
* Orkar inte göra mycket kroppsligt förutom en promenad nu och då
* Bomullshuvud
* Hjärthopp
* Ryckningar i kroppen
* Fumlig

osv osv..

Detta har pågått ett tag, men blev förkyld för ca 3 veckor sedan och efter det började svagheten och allt blev värre liksom..
Det andra har hållt på i allt från 2 år till 3 månader beroende på symptom.
Jag är livrädd nu att det ska vara något neurologiskt, typ ME eller MS. Altt aldrig få bli normal igen.. Att bli en dålig mamma..
Jag jobbar inte för tillfället och stress som jag haft/har beror inte på det, snarare personliga problem såsom oro. Mycket började efter att sonen föddes, rädslan att förlora honom, men jag känner mig även vilse i livet och har insett att jag är dödlig. Har utvecklat hälsoångest pga av allt detta och brist på bra hjälp..

Jag har tid hos neurologen imorgon och är rädd för vad han ska hitta. Eller att han inte ska hitta nåt och säga typ.. VI avvaktar i 6 månader och ser vad som sker.. Vet inte hur jag ska ta mig igenom det då :(
Jag vill egentligen bara att ni ska berätta om ni gått igenom nåt liknande, om ni känner igen något? Jag känner mig så ensam och rädd och vet inte vad jag ska göra..
Och skulle det vara utmattning hur länge kan man räkna med att känna såhär innan det blir bättre? (tänker mest på svagheten..)

Anonym (Utmattningssyndrom)

Äldre 5 Apr 16:40

#81

Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-04-04 20:00:30 följande:

Ja, hjärnan vill verkligen inte acceptera hur man mår! Jag vill ju så mycket! ...

Men det är väl det.. Jag har ju GAD så då finns ju stressen där hela tiden, svårt att vila sig från sig själv liksom.

Var glad att du fick tid snabbt, hade jag bott kvar i sthlm hade jag nog fått vänta max 3 veckor, inte 6 månader :,-D

Och visserligen har jag fått en tid hos kurator nu, men egentligen är det psykolog jag väntar på.. 6 månader till kanske? :-P

Herregud, att man ska behöva vänta så länge!! ???? Jag får dock panik på alla inbokade tider man har till läkare osv osv. Känner mig konstant stressad och alla saker man ska ha i huvudet hela tiden. Det funkar lixom inte :/

Ringde psykiatrin idag igen. Förstår inte hur svårt det ska vara att ge en person som ber om hjälp vård.. så nu är jag på botten IGEN.

Anonym (Orkar inte..) Trådstartaren

Äldre 5 Apr 17:41

#82

Anonym (Utmattningssyndrom) skrev 2017-04-05 16:40:31 följande:

Herregud, att man ska behöva vänta så länge!! ???? Jag får dock panik på alla inbokade tider man har till läkare osv osv. Känner mig konstant stressad och alla saker man ska ha i huvudet hela tiden. Det funkar lixom inte :/

Ringde psykiatrin idag igen. Förstår inte hur svårt det ska vara att ge en person som ber om hjälp vård.. så nu är jag på botten IGEN.

Jaa du, man Känner sig långt ifrån viktig som människa när man får vänta så länge.. Dom tar in unga människor först och främst. Ok, så då eftersom jag är 35 så kan jag tydligen vänta en evighet. Jag behöver ju inte ett liv och min son behöver inte en bra mamma liksom.

Men ok...

Det är skit.

Jag vet hur det är. Jag glömmer ofta tider. Känns lite som min trademark..

Fast jag uppskattat dom tider jag ändå har. Läkartider kan vara stressiga dock..

Massage desto mindre

Läste igenom din blogg också!

Anonym (Utmattningssyndrom)

Äldre 5 Apr 17:44

#83

Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-04-05 17:41:03 följande:

Jaa du, man Känner sig långt ifrån viktig som människa när man får vänta så länge.. Dom tar in unga människor först och främst. Ok, så då eftersom jag är 35 så kan jag tydligen vänta en evighet. Jag behöver ju inte ett liv och min son behöver inte en bra mamma liksom.

Men ok...

Det är skit.

Jag vet hur det är. Jag glömmer ofta tider. Känns lite som min trademark..

Fast jag uppskattat dom tider jag ändå har. Läkartider kan vara stressiga dock..

Massage desto mindre

Läste igenom din blogg också!

Jag går omkrin och ör konstant rädd att jag missat något :P man får väl vara glad för den hjälp man får men pinsamt när det inte alls funkar

Anonym (Utmattningssyndrom)

Äldre 5 Apr 17:45

#84

Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-04-05 17:41:03 följande:

Jaa du, man Känner sig långt ifrån viktig som människa när man får vänta så länge.. Dom tar in unga människor först och främst. Ok, så då eftersom jag är 35 så kan jag tydligen vänta en evighet. Jag behöver ju inte ett liv och min son behöver inte en bra mamma liksom.

Men ok...

Det är skit.

Jag vet hur det är. Jag glömmer ofta tider. Känns lite som min trademark..

Fast jag uppskattat dom tider jag ändå har. Läkartider kan vara stressiga dock..

Massage desto mindre

Läste igenom din blogg också!

Vad roligt att du läste den! Vet hur svårt det är att läsa igenom en text :/

Anonym (Orkar inte..) Trådstartaren

Äldre 6 Apr 09:34

#85

Anonym (Utmattningssyndrom) skrev 2017-04-05 17:44:29 följande:

Jag går omkrin och ör konstant rädd att jag missat något :P man får väl vara glad för den hjälp man får men pinsamt när det inte alls funkar

Samma här, nästan konstant. Så fort jag märker något annorlunda på mig själv, något som någon annan bara skulle rycka på axlarna åt, så är jag direkt nere i det svarta hålet igen säker på att det är något allvarligt... Det är riktigt tungt. Just nu är det yrseln, den är.mkt tydligare och så upptäckte jag 2 vita fläckar på mina vader. Det var den veckan det.. -.-

Så jag har svårt att lita på det läkarna säger.

Just nu känner jag mig väldigt nere, det är svårt att känns något hopp alls att det någonsin kommer att bli bra..

Ja, det är ju viktigt att du känner att den psykologiska hjälpen du får ger något, annars måste du säga till. Fast det är jobbigt.. man vill ju inte klaga liksom..

Men jag gick på KBT i nästan ett år. Helt meningslöst. Hon följde allt efter punkt och pricka och det kändes inte som att det var utformat för mig, mer generellt. Sen när jag hade en period förra året och mådde dåligt, då tyckte hon att d3r var bäst att låta det gå över innan vi träffades igen..

Hade jag fått hjälpen jag behövde då hade jag troligtvis inte varit där jag är idag.

Anonym (Utmattningssyndrom)

Äldre 6 Apr 10:26

#86

Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-04-06 09:34:12 följande:

Samma här, nästan konstant. Så fort jag märker något annorlunda på mig själv, något som någon annan bara skulle rycka på axlarna åt, så är jag direkt nere i det svarta hålet igen säker på att det är något allvarligt... Det är riktigt tungt. Just nu är det yrseln, den är.mkt tydligare och så upptäckte jag 2 vita fläckar på mina vader. Det var den veckan det.. -.-

Så jag har svårt att lita på det läkarna säger.

Just nu känner jag mig väldigt nere, det är svårt att känns något hopp alls att det någonsin kommer att bli bra..

Ja, det är ju viktigt att du känner att den psykologiska hjälpen du får ger något, annars måste du säga till. Fast det är jobbigt.. man vill ju inte klaga liksom..

Men jag gick på KBT i nästan ett år. Helt meningslöst. Hon följde allt efter punkt och pricka och det kändes inte som att det var utformat för mig, mer generellt. Sen när jag hade en period förra året och mådde dåligt, då tyckte hon att d3r var bäst att låta det gå över innan vi träffades igen..

Hade jag fått hjälpen jag behövde då hade jag troligtvis inte varit där jag är idag.

Men varför fick du inte hjälp när du mådde dåligt?! Låter ju inte klokt.
Jag tycker det jobbigaste är att man nu ska behöva kriga för att få hjälp ens, då börjar jag ifrågasätta mig själv om jag verkligen mår dåligt eftersom läkarna inte ens verkar vilja ta en seriöst?

Sen att hela tiden få sjukskrivningar på 3 veckor, 4 veckor, 3 veckor igen, 4 veckor underlättar ju inte för mig eller min arbetsplats. :/ Och det är ju inte direkt så att man vill sitta hos läkaren och be om en sjukskrivning eller en längre sjukskrivning. Det ska ju dom kunna bedöma vad som behövs.
Sist jag var hos psykiatrin sa läkaren där att " ja du har mycket att bearbeta osv så det här kommer ta tid" jag nämnde att jag tycker att det är jobbigt med jobbet att få så mkt frågor när jag är tbx osv och att jag bara sjukskrivs under korta perioder, känns som att jag aldrig kommer hinna återhämta mig, stressa ner och känna ett lugn men fick bara svaret om att jag ska släppa mitt ansvar för jobbet och det är deras ansvar att hitta någon som gör mitt jobb. Ja absolut men underlättar ju för dom om dom vet att och om dom ska ta in en vikarie för mig..

Vi kan ju peppa varandra :) jag känner mig också väldigt nere och min egna bild av mig själv är helt borta. vet inte ens vem jag är längre.

Anonym (Orkar inte..) Trådstartaren

Äldre 6 Apr 10:51

#87

Anonym (Utmattningssyndrom) skrev 2017-04-06 10:26:54 följande:

Men varför fick du inte hjälp när du mådde dåligt?! Låter ju inte klokt.

Jag tycker det jobbigaste är att man nu ska behöva kriga för att få hjälp ens, då börjar jag ifrågasätta mig själv om jag verkligen mår dåligt eftersom läkarna inte ens verkar vilja ta en seriöst?

Sen att hela tiden få sjukskrivningar på 3 veckor, 4 veckor, 3 veckor igen, 4 veckor underlättar ju inte för mig eller min arbetsplats. :/ Och det är ju inte direkt så att man vill sitta hos läkaren och be om en sjukskrivning eller en längre sjukskrivning. Det ska ju dom kunna bedöma vad som behövs.

Sist jag var hos psykiatrin sa läkaren där att " ja du har mycket att bearbeta osv så det här kommer ta tid" jag nämnde att jag tycker att det är jobbigt med jobbet att få så mkt frågor när jag är tbx osv och att jag bara sjukskrivs under korta perioder, känns som att jag aldrig kommer hinna återhämta mig, stressa ner och känna ett lugn men fick bara svaret om att jag ska släppa mitt ansvar för jobbet och det är deras ansvar att hitta någon som gör mitt jobb. Ja absolut men underlättar ju för dom om dom vet att och om dom ska ta in en vikarie för mig..

Vi kan ju peppa varandra :) jag känner mig också väldigt nere och min egna bild av mig själv är helt borta. vet inte ens vem jag är längre.

Nej fy.. jag tappade bort mig själv för länge sen. Jag var, för ca 6 år sen bara, en helt normal glad tjej som inte oroade mig över mkt. Sen hände en del grejer och jag fick barn och sen dess vet jag ingenting längre. Jag hade en plan som gick i kras så nu står jag och stampar och kommer ingen vart. Allt i livet är kaos, förhållandet med min sambo, som är världens goaste och har tålamod som få.. Men likväl känner jag inte samma för honom som han för.mig. Hur gör.man med det? Jag är ju beroende av honom nu då jag inte kan jobba och studierna ligger på is. Dessutom har vi barn ihop.

Jag vet vad jag vill ha för liv, känslor jag VILL känna, men hur kommer jag dit?!

Det är hemskt. Samtidigt inbillar jag mig hela tiden att jag har dödliga sjukdomar och annat skit.. Katastroftankar, brister ut i gråt ibland bara av att titta på min son. Rädslan att förlora honom kan också bli överväldigande.

Ibland funderar jag på om det är bättre att bara acceptera allt som det är och sluta drömma.. För det känns inte troligt att jag nånsin kommer dit jag vill vara.

Jag söker hjälp på alla möjliga håll, slösar pengar på meningslösa saker. Har sagt till min dr att jag inte klarar av det längre.. Men hon har tyvärr ingen makt över psykologin.

Bor på landet uppe i norrland nu så hjälpen är väldigt begränsad.

Och KBT terapeuten? Jadu, hon menade att mina tankar var inställda på katastrof vid det tillfället.. (hade fått ett tryck över bröstet och var under utredning, var så nervös och säker på att det var något allvarligt, var en stressad period innan så der var slutresultatet) så det fanns inget hon kunde göra förens jag mådde bättre.

Men hon hattade ju runt och visste aldrig vad hon gjorde. Det inser jag mer såhär efteråt.

Sjukskriven har jag blivit också. En månad, för att sonen ska få behålla sina timmar på dagis.. Jag har inte ens skickat in pappren ännu

Anonym (Entill!)

Äldre 6 Apr 15:08

#88

Läste du mitt inlägg ts?

Såg aldrig något svar på det... Ang medicin

Anonym (Orkar inte..) Trådstartaren

Äldre 6 Apr 15:40

#89

Anonym (Entill!) skrev 2017-04-06 15:08:43 följande:

Läste du mitt inlägg ts?

Såg aldrig något svar på det... Ang medicin

Hej! Nej jag missade den, sorry!

Men ja, det verkar inte bättre än att jag måste börja.. Har läst så mkt negativt bara så jag blir orolig.. Men å andra sidan orkar jag inte ha det såhär längre.

Har försökt i 3 år att bli bättre utan, men utan att lyckas.

Har du erfarenhet av antidepp?

Anonym (Entill!)

Äldre 6 Apr 16:41

#90

Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-04-06 15:40:34 följande:

Hej! Nej jag missade den, sorry!

Men ja, det verkar inte bättre än att jag måste börja.. Har läst så mkt negativt bara så jag blir orolig.. Men å andra sidan orkar jag inte ha det såhär längre.

Har försökt i 3 år att bli bättre utan, men utan att lyckas.

Har du erfarenhet av antidepp?

Ja, jag har ätit många olika sorter... Tycker inte du ska vara så rädd för biverkningar. De är övergående... Och du behöver inte ens få några.

Jag tänker du behöver hjälp med att bryta den onda spiral du är inne i.. Tror det skulle göra dig gott att äta medicin. Testa!

Utmattningssyndrom eller?

INNEHÅLL