• Anonym (Orkar inte..)

    Utmattningssyndrom eller?

    Som rubriken lyder så vet jag inte vad som är fel på mig...
    Symptomen nu är:

    * svaghet och darrig i ben och armar, framförallt ben
    * Trött trött trött...
    * Ljudkänslig
    * Känns som blixtrar genom huvudet ibland (dagligen dock)
    *Stickningar i benen
    *Rastlöshet i kroppen, jag måste liksom spänna mina muskler
    * Spänd
    * Yrsel yrsel..
    * Sömnproblem.. vaknar flera ggr/natt.. obehag och ångest förekommer då och då
    * Gråter i tid och otid
    * Orkar inte göra mycket kroppsligt förutom en promenad nu och då
    * Bomullshuvud
    * Hjärthopp
    * Ryckningar i kroppen
    * Fumlig

    osv osv..

    Detta har pågått ett tag, men blev förkyld för ca 3 veckor sedan och efter det började svagheten och allt blev värre liksom..
    Det andra har hållt på i allt från 2 år till 3 månader beroende på symptom.
    Jag är livrädd nu att det ska vara något neurologiskt, typ ME eller MS. Altt aldrig få bli normal igen.. Att bli en dålig mamma..
    Jag jobbar inte för tillfället och stress som jag haft/har beror inte på det, snarare personliga problem såsom oro. Mycket började efter att sonen föddes, rädslan att förlora honom, men jag känner mig även vilse i livet och har insett att jag är dödlig. Har utvecklat hälsoångest pga av allt detta och brist på bra hjälp..

    Jag har tid hos neurologen imorgon och är rädd för vad han ska hitta. Eller att han inte ska hitta nåt och säga typ.. VI avvaktar i 6 månader och ser vad som sker.. Vet inte hur jag ska ta mig igenom det då :(
    Jag vill egentligen bara att ni ska berätta om ni gått igenom nåt liknande, om ni känner igen något? Jag känner mig så ensam och rädd och vet inte vad jag ska göra..
    Och skulle det vara utmattning hur länge kan man räkna med att känna såhär innan det blir bättre? (tänker mest på svagheten..)

  • Svar på tråden Utmattningssyndrom eller?
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-03-14 16:05:11 följande:

    Vi är ungefär lika gamla! Det enda positiva är att jag nu tar tag i det och får hjälp . Jag får vara glad för det i alla fall. Det är ju många som mår dåligt och aldrig får hjälp ordentligt att ändra sig och sitt liv. Fast jag gör ju detta själv så ingen gör det åt mig. Men får liksom resonera med en person jag litar på om varför det inte fungerar för mig. För det beror ju på mig själv tyvärr. Även om mycket jobbigt hänt så måste jag ju själv reda ut det.


    Det är bra att höra att du är positiv! Även med svackor så lönar det sig i längden.

    Själv känner jag mig rätt nere, jobbig natt och ont i hela ryggen när jag vaknade. Jag väntar på hjälp men undrar hur dom ska kunna hjälpa ur allt det här...

    Jag är så fast på det fysiska, tror att det är det som motarbetar mig. Jag kan liksom inte acceptera att man kan må så här pga utmattning/ ångest.

    Men kan inte springa ha till VC heller hela tiden då jag faktiskt erkänt för min dr att jag har hälsoångest..

    Jävla skitcirkel der här!!! Blääääääääää!!!!!

    När vi är 40 måste vi måste bra X. Bättre än någonsin!
  • Anonym (X)
    Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-03-15 09:24:17 följande:

    Det är bra att höra att du är positiv! Även med svackor så lönar det sig i längden.

    Själv känner jag mig rätt nere, jobbig natt och ont i hela ryggen när jag vaknade. Jag väntar på hjälp men undrar hur dom ska kunna hjälpa ur allt det här...

    Jag är så fast på det fysiska, tror att det är det som motarbetar mig. Jag kan liksom inte acceptera att man kan må så här pga utmattning/ ångest.

    Men kan inte springa ha till VC heller hela tiden då jag faktiskt erkänt för min dr att jag har hälsoångest..

    Jävla skitcirkel der här!!! Blääääääääää!!!!!

    När vi är 40 måste vi måste bra.


    Absolut! 40 mår jag bra - är 37 nu. Vid 45 har jag ny snygg fantastiskt trevlig och fin pojkvän! Kan du tänka dig lämna din sambo?

    Du kan väl ringa sjuksköterskorna eller träffa dem och prata med dem? På min VC har de drop-in varje dag med sjuksköterskor - gratis. De kan ju hjälpa dig hantera hälsoångest och lugna? Så har du någon att prata med. Du får ju ingen annan hjälp så bättre än inget. Jag ringer dem - sjuksköterskorådgivning när jag har ångest över mina barn för att lugna mig, typ när min son ramlat och slått huvudet. Har även besökt dem för att kolla upp små grejer. Du kan förklara din situation, om det är en någorlunda empatisk person så förstår de.
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-03-15 11:19:13 följande:

    Absolut! 40 mår jag bra - är 37 nu. Vid 45 har jag ny snygg fantastiskt trevlig och fin pojkvän! Kan du tänka dig lämna din sambo?

    Du kan väl ringa sjuksköterskorna eller träffa dem och prata med dem? På min VC har de drop-in varje dag med sjuksköterskor - gratis. De kan ju hjälpa dig hantera hälsoångest och lugna? Så har du någon att prata med. Du får ju ingen annan hjälp så bättre än inget. Jag ringer dem - sjuksköterskorådgivning när jag har ångest över mina barn för att lugna mig, typ när min son ramlat och slått huvudet. Har även besökt dem för att kolla upp små grejer. Du kan förklara din situation, om det är en någorlunda empatisk person så förstår de.


    Det låter väldigt bra det där, men nej, nåt sånt finns inte här.. Det är att ringa kl 7 och boka tid hos drn. Det är ett mindre samhälle så det finns inte så mkt att erbjuda direkt.

    Jag tror att vi är tvungna att gå isär så småningom, man kan inte bo ihop utan attraktion ( från min sida iaf).. Det är inte rätt mot vare sig mig eller honom. Han förtjänar någon som uppskattar alla hans attribut. Men det är svårt.. Jag vet att han kommer bli sårad, och sonen också.. . Men detta är inte hållbart i längden heller.

    Urk.. Den dagen den sorgen.

    Många kvinnor säger att livet börjar efter 40 så vi kör på det . 30 års åldern suger ju uppenbarligen..
  • Anonym (X)
    Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-03-15 11:51:28 följande:

    Det låter väldigt bra det där, men nej, nåt sånt finns inte här.. Det är att ringa kl 7 och boka tid hos drn. Det är ett mindre samhälle så det finns inte så mkt att erbjuda direkt.

    Jag tror att vi är tvungna att gå isär så småningom, man kan inte bo ihop utan attraktion ( från min sida iaf).. Det är inte rätt mot vare sig mig eller honom. Han förtjänar någon som uppskattar alla hans attribut. Men det är svårt.. Jag vet att han kommer bli sårad, och sonen också.. . Men detta är inte hållbart i längden heller.

    Urk.. Den dagen den sorgen.

    Många kvinnor säger att livet börjar efter 40 så vi kör på det . 30 års åldern suger ju uppenbarligen..


    Jaa, precis 40 - nu kommer vi!
  • Anonym (Utmattningssyndrom)

    Hej! 

    Jag diagnosticerades själv med utmattningssyndrom i slutet på februari efter nästan två månaders utredningar på sjukhuset.


    Jag rasade helt i januari med yrsel, illamående, kontant känsla av ostadighet, minnesförluster, koncentrationssvårigheter, migrän, trötthet, ångest och en väldig oro bland annat. 


    Skönt att se att man inte är ensam faktiskt. Jag har precis börjat orka "resa" mig igen och försöker ta promenader, åka till havet och göra saker jag känner ett lugn ut av. 


     


    Hoppas ni mår så bra som möjligt och får den hjälp ni behöver! För jag vet själv hur hårt jag fick slita för att få rätt vård, och för att få hjälp.

  • Anonym (Utmattningssyndrom)
    Anonym (Utmattningssyndrom) skrev 2017-04-04 14:09:33 följande:

    Hej! 

    Jag diagnosticerades själv med utmattningssyndrom i slutet på februari efter nästan två månaders utredningar på sjukhuset.


    Jag rasade helt i januari med yrsel, illamående, kontant känsla av ostadighet, minnesförluster, koncentrationssvårigheter, migrän, trötthet, ångest och en väldig oro bland annat. 


    Skönt att se att man inte är ensam faktiskt. Jag har precis börjat orka "resa" mig igen och försöker ta promenader, åka till havet och göra saker jag känner ett lugn ut av. 


     


    Hoppas ni mår så bra som möjligt och får den hjälp ni behöver! För jag vet själv hur hårt jag fick slita för att få rätt vård, och för att få hjälp.


    livetibalansblog.wordpress.com  
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (Utmattningssyndrom) skrev 2017-04-04 14:09:33 följande:

    Hej! 

    Jag diagnosticerades själv med utmattningssyndrom i slutet på februari efter nästan två månaders utredningar på sjukhuset.

    Jag rasade helt i januari med yrsel, illamående, kontant känsla av ostadighet, minnesförluster, koncentrationssvårigheter, migrän, trötthet, ångest och en väldig oro bland annat. 

    Skönt att se att man inte är ensam faktiskt. Jag har precis börjat orka "resa" mig igen och försöker ta promenader, åka till havet och göra saker jag känner ett lugn ut av. 

     

    Hoppas ni mår så bra som möjligt och får den hjälp ni behöver! För jag vet själv hur hårt jag fick slita för att få rätt vård, och för att få hjälp.


    Ensam är du verkligen inte, det är nästan läskigt hur många vi är.. Men ändå känner man sig väldigt ensam. Skönt att se att der går åt rätt håll för dig.

    Tar en evighet ju! Jag orkar saker, men är mentalt trött, och fysiskt.. bevare mig väl.., men det är ändå bättre. Men ändå undrar jag nästan dagligen om jag nånsin kommer bli normal igen. :-/.

    Ostadighetskänslan har jag kvar, men den kan ju också komma från rygg och nacke, som för mig gör ont dagligen.. Helt ur synk.

    Väntar dock ännu på hjälp.. Har tid hos kuratorn efter påsk, känns väldigt slött och som att en massa tid slösas bort på denna väntan. Nästan så att jag är villig att börja med antidepp bara för att.. Sommaren är ju snart här
  • Anonym (Utmattningssyndrom)
    Anonym (Orkar inte..) skrev 2017-04-04 15:54:22 följande:

    Ensam är du verkligen inte, det är nästan läskigt hur många vi är.. Men ändå känner man sig väldigt ensam. Skönt att se att der går åt rätt håll för dig.

    Tar en evighet ju! Jag orkar saker, men är mentalt trött, och fysiskt.. bevare mig väl.., men det är ändå bättre. Men ändå undrar jag nästan dagligen om jag nånsin kommer bli normal igen. :-/.

    Ostadighetskänslan har jag kvar, men den kan ju också komma från rygg och nacke, som för mig gör ont dagligen.. Helt ur synk.

    Väntar dock ännu på hjälp.. Har tid hos kuratorn efter påsk, känns väldigt slött och som att en massa tid slösas bort på denna väntan. Nästan så att jag är villig att börja med antidepp bara för att.. Sommaren är ju snart här


    Usch stackare! Jag fick tid hos kurator, psykolog osv väldigt snabbt. Det är jag tacksam för. Det är verkligen så upp och ner från dag till dag.

    Jag kör lätt över mig själv fortfarande, jag tror att jag mår bättre än vad jag gör :/ man vill ju må bra igen!

    Läskigt hur kroppen bara kan sätta stopp.

    Blir spännande med påsklov nästa vecka, sportlovet var hemskt då jag låtsas som att allt ör bra framför barnen.
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (Utmattningssyndrom) skrev 2017-04-04 17:22:25 följande:

    Usch stackare! Jag fick tid hos kurator, psykolog osv väldigt snabbt. Det är jag tacksam för. Det är verkligen så upp och ner från dag till dag.

    Jag kör lätt över mig själv fortfarande, jag tror att jag mår bättre än vad jag gör :/ man vill ju må bra igen!

    Läskigt hur kroppen bara kan sätta stopp.

    Blir spännande med påsklov nästa vecka, sportlovet var hemskt då jag låtsas som att allt ör bra framför barnen.


    Ja, hjärnan vill verkligen inte acceptera hur man mår! Jag vill ju så mycket! ...

    Men det är väl det.. Jag har ju GAD så då finns ju stressen där hela tiden, svårt att vila sig från sig själv liksom.

    Var glad att du fick tid snabbt, hade jag bott kvar i sthlm hade jag nog fått vänta max 3 veckor, inte 6 månader :,-D

    Och visserligen har jag fått en tid hos kurator nu, men egentligen är det psykolog jag väntar på.. 6 månader till kanske? :-P
  • Anonym (Entill!)

    En till här med utmattningssyndrom!

    Ts, har läst hela tråden nu och måste verkligen ge dig ett råd! Med den (hälso)-ångesten du dras med och den oron kring din hälsa så skulle jag verkligen tycka att du ska börja äta antidepp! Medicinen kan lindra din oro/ångest och på så sätt så minskar symtomen och så minskar din oro ännu mer....du måste liksom bryta den onda spiralen! Såg att du själv skrivit att du är beredd att börja med dom igen....bara gört! skulle jag vilja säga!

    Sen känner jag igen mig i typ allt ni skriver... Kram på er

Svar på tråden Utmattningssyndrom eller?