Varför går folk inte på föräldrarkurser?

Jag har gått.

I vår kommun.erbjuds förstagångs föräldrar att vara med i en föräldragrupp.

Helt ärligt så var det väldigt bortkastad tid, visst om jag inte visste nånting om barn så hade väl det kanske varit bra. Men innehållet i kursen gav mig inget. Det värsta av allt var att allt romantiserades med förlossning och allt. Jag ville veta Allt vad som kan hända men det som kan gå fel det vägrade BM tala om med oss.

För att jag klarar att föda och uppfostra barn utan kurser?

Väntar nu nummer 3 och har aldrig gått en enda kurs och tamejfan så lever barnen och är riktigt kloka individer ändå. Bra att kurserna finns men de allra flesta klarar nog sitt föräldraskap alldeles utmärkt utan.

Hur det ena och det andra? Tja man använder sunt förnuft, egna erfarenheter och prövar sig fram. Jag köpte en barnbok (utveckling fysiskt och psykiskt), och läste väl en del i början. Om något speciellt dyker upp, surfar jag runt lite om det. Upptäckte på det viset också att vi "samsover" tex och att jag kör lite AP. Jag har gått första-hjälpen-kurs inriktad på barn. Har aldrig behövt använda dom kunskaperna som tur är, men gjorde att jag kände mig tryggare. Hade nog gått föräldrakurs om det funnits här och jag haft tid, kunde inget om barn. Men, mina största frågetecken var beträffande typ hur man borstar deras tänder och hur man klär på dom lagom mycket, uppfostringsstrategier har jag aldrig varit orolig för. Här där jag bor betalar min sjukförsäkring en kvinna som tillbringar 5 dagar i hemmet efter hemkomsten med bebisen, och det var superbra, kunde inte bada en bebis innan och hade aldrig bytt en blöja. Denna kvinna var alltså bebisexpert och utbildade mig om nyfödda, praktiskt och teoretiskt. Hon servade också mig med mat och tvättade en tvätt om dagen. Fantastiskt! Jag hade lite ångest ett tag för att jag inte haft tid för kurs som förberedde inför förlossningen, men jag tänkte att om jag bara följer sjukhuspersonalens instruktioner lär det väl ordna sig. Det blev planerat kejsarsnitt till slut, så hade inte behövt en sådan kurs. Tex bygga upp stark självkänsla - jag har varit kärleksfull och uppmuntrande, fungerade tydligen kanon med min son.

Jag läste på väldigt mycket innan första barnet. Jag lärde mig egentligen ingenting men det satte igång en del tankar och jag funderade på hur JAG ville uppfostra mitt barn. Finns tusen olika teorier och strategier, hur vet man vad som är rätt? Sunt förnuft som folk skrivit, magkänsla. Men med handen på hjärtat, jag läste också på en del om hur man hanterar trotsiga barn och det lät jättebra då, men när man väl står där är det en helt annan sak. Ingen hade skrivit en bok om hur just mitt barn fungerade eller vad som krävdes i varje specifika situation ändå. Det fick jag lösa på egen hand.

Toppen att läsa på men ha lite tilltro till dig själv också, det mesta löser sig självt och du måste ändå göra det som känns rätt för dig, vilket kommer automatiskt. I en del situationer som uppstår kan man stå som ett frågetecken och DÅ kan man googla eller whatever, men stt läsa på om alla scenarion redan på förhand tror jag inte hjälper så mycket när det kommer till kritan.

Träffar familjecentraler i jobbet och de säger att de som går alla kurser ofta är föräldrar som egentligen inte behöver det. De som har verkliga behov känner sig underlägsna så de struntar i det. Jättesynd.

Har man med sig barnen på sådana här kurser? Om inte så nej, jag spenderar hellre min fritid med mina barn. Har tre st så det är fullt upp. Däremot gick jag gärna på föräldragrupper med mina små när jag var mammaledig. 

Däremot har jag läst en del böcker om barnuppfostran. Det kan jag göra på kvällen när barnen sover. 

Vilket trams! "Bevisat utom allt tvivel". Var är de besvisen? Alla som synar sitt sociala arv kan med viss ansträngning bryta det och/eller påverka påverka sitt föräldraskap. Man måste inte dela de värderingar och övertygelser som ens föräldrar hade.

Oj vad många självgoda och förträffliga föräldrar det sitter i denna tråd (usch).

Det är aldrig fel att ha ett öppet sinne för att lära sig mer/få andra perspektiv. Det bottnar inte i osäkert föräldrarskap utan en ödmjuk inställning till kunskap och inhämtande av erfarenhet från andra (sedan väljer man källorna själv). Om kuserna sedan de facto är bra och givande är däremot en annan sak.

"Oj vad många självgoda och förträffliga föräldrar det sitter i denna tråd (usch).

Det är aldrig fel att ha ett öppet sinne för att lära sig mer/få andra perspektiv. Det bottnar inte i osäkert föräldrarskap utan en ödmjuk inställning till kunskap och inhämtande av erfarenhet från andra (sedan väljer man källorna själv). Om kuserna sedan de facto är bra och givande är däremot en annan sak."

Varför är man självgod, för att man tycker att det man gör fungerar. Jag ser föräldrakurser som hjälp för de som behöver extra hjälp i sitt föräldraskap.

Om du inte inte har någon koll på socialt arv så har du mycket att ta igen. Forskning har bedrivits i många länder, inte minst Sverige, men är man inte intresserad av andra människors kunskaper så är det självklart att de går en förbi.

Öppenhet för ny/andras kunskap, ömjukhet som utgår ifrån egen trygghet och sund respekt som inte grundar sig rädsla är några av de saker jag aldrig fick lära mig från mitt barndomshem. Det har tagit åratal att vända och många når ju aldrig dit utan fortsätter hävda istället att de redan vet allt. Jag hade bara tur, jag stötte på rätt människor vid rätt tidpunkter, människor som utmanade mina idéer om allt möjligt, till exempel att det räcker att veta vad man själv inte gillade som barn för att själv bli bra förälder, i många fall den mest tragiska slutsatsen en människa kan ta till. Och så böcker... massor av böcker som nästan alltid är skrivna av kloka akademiker med relevanta och forskningsunderstödda metoder och arbetssätt.