Varför går folk inte på föräldrarkurser?

Har läst spaltmeter vad gäller barn/trygghet/uppfotran/förhållningssätt osv, men ingen kurs. Har tagit till mig och förkastat tekniker och teorier vart efter jag märker att de funkar/stämmer in på vår familj. Går på magkänsla, empati, trygghet, tydlighet och ledarskap i mittenposition. Än så länge har det flutit på helt smärtfritt. Får se när tonåren tar fart. Är inte emot kurser i sig, bara inte känts relevant än.

Ni som menar att sunt förnuft räcker. Tänker man att utbildning i hjärt o lungräddning på barn. Info om tandhälsa. Info om vaccination och barnsjukdomar är liksom självlärande .

Jag går inte på allt . "Äldre "mamma med många barn och sjuksköterska själv. Utbildar oxå ibland i föräldrar grupper. Men generellt tycker jag mycket sim etbjuds är bra!

Ingen kurs i välden hjälper mot idioti. Man ska ju förstå det man läser, inte nog med det sen ska man applicera skiten i praktiken också. Finns säker många idioter som tror de kommer bli superföräldrar genom att gå en kurs. De går kursen och får diplom men hemma gör de som de alltid gjort. Känner flera såna, deras ungar är lika odrägliga nu som innan kursen.

Skulle aldrig tänka mig att gå på en sådan kurs. Som många andra här går jag på instinkt och magkänsla.
Skulle jag behöva få råd om något så frågar jag min mamma, moster eller mormor och absolut inte någon främling som arbetar på kommunen.

Ni som vägrar gå trots att ni aldrig deltagit i en kurs: hur bygger ni upp barn med stark självkänsla? Vad har ni för gränssättningar? Hur utvecklar ni copingstrategier? Hur formar ni motståndskraftig barn (känslor)? Bara som exempel några saker jag är nyfiken på.

Tycker att många i den här tråden har så tråkig inställning. Jag har inte varit med om att kurserna har försökt styra en för hur man ska uppfostra barn tvärtom, de pratar och uppmanar mycket att man ska anpassa det man lärt sig till ens egen familj. Man får verkligen en kick och motivation till att verkligen anstränga sig. Vissa säger att det är idioter som behöver såna kurser men då blir jag förbluffad. Stackars dens barn som kallar andra för idioter bara för att man verkligen vill lära sig. Om du inte vill lära dig så behöver du kalla andra låga eller idioter. Du kan vara en negativ idiot själv.

När jag var gravid med mitt första barn (nu på mellanstadiet) hölls inte föräldrakurser i min stadsdel, med andra barnet blev jag inte erbjuden. Annars hade jag nog varit nyfiken och gått med första om det inte försvårat för mycket på jobbet (vi får gå på två MVC-besök på arbetstid, i övrigt får man ta semester, och den ska lämnas in månader innan). (Som föräldraledig hade det varit lättare men MVC:s föräldragrupper/-kurser brukar väl erbjudas under graviditeten?)

Med barnen i skolålder har jag varit på föreläsningskväll i Mentors regi som skolan annonserat om. Tyvärr gav den inte mycket. Det nämndes inte vad den aktuella föreläsaren hade för kompetens men det var lite transaktionsanalys och lite giraffspråk. Förmodligen bra som inspiration för den som aldrig stött på sådant tidigare i diverse sammanhang, men rätt så ytliga råd framställdes som Tio Gud bud, som i god sektstämning inte fick ifrågasättas, och föreläsaren hade ett ganska obehagligt bemötande mot de föräldrar (inte jag) som bad om råd hur man hanterar konfilkter där det inte hjälper eller räcker med dessa förhållningssätt.

Inte en kurs, när sonen var tre år upptäckte att jag det sättet vi har hanterat småbarnsåren var väldigt likt AP (inte fullt ut, men mycket stämmer), då läste jag lite om detta.
Men annars så har vi inte haft något behov, uppenbarligen har vi i varje fall gjort något rätt. Sonen är en vuxen fungerande ung man, fungerar socialt och sköter sig själv och sina åtagande. Anses vara artig.

För att det är totalt meningslöst om man är normalbegåvad.