Falska anmälningar

Har en liknande story. En släkting polisanmälde mig på fyllan för ngt han fått för sig för ett par år sedan. Jag är inte arg på honom idag. Jag tänker inte på honom alls. Träffar honom på släktmiddagar, byter ett par artighetsfraser, inget mer. Kommer aldrig mer släppa honom inpå mig. Det finns mängder av fina människor därute att ge min tid och energi. Jag tänker inte ge honom något.

Kan tillägga att vi umgicks innan. Hade inte spelat någon roll om han bett om ursäkt faktiskt. Han är en person jag inte vill ha i mitt liv. Helt enkelt.

Jag har en kusin som ofta ljuger och snackar skit, samt gärna manipulerar och utnyttjar andra. Hon är kvar i släkten på nåder, men ingen vill ha någon närmare kontakt med henne. Och då har hon ändå inte ljugit om något så allvarligt som ts har gjort. Å andra sidan har hon gjort det många gånger, betett sig så här i många år. Jag har kommit fram till att det måste vara något allvarligt fel på henne, men jag vet inte vad och orkar inte bry mig. Jag träffar henne så sällan ändå. Inte ens hennes syskon (som är jättetrevliga), har någon närmare kontakt med henne längre.

Men allvarligt talat, är du lågbegåvad eller vad är det son gör att ditt konsekvenstänkande inte alls fungerar?

Du säger att du vill finnas där för barnen men fattar inte du att det du gjort har drabbat dem mer än någon annan? Kan inte du ens förstå vilket jävla helvete du försatt dem i? Att de blir otrygga. Att de blivit utfrågade om att bli slagna av sin mamma, fastän det aldrig hänt. Att det faktum att du fått deras mamma att må så dåligt givetvis märks i deras tillvaro, och gör de osäkra och oroliga.

Och du är så in i helvete feg att du inte ens förmår att be om ursäkt.. du är en sorglig människa och jag kan inte annat än att hålla med de som skrivit att du aldrig borde få barn. När man kan göra andra människor så illa utan att känna dåligt samvete är man empatistörd.

Människor utan empati borde inte bli föräldrar för de blir dåliga sådana.

Det är sådana föräldrar som slår sina barn..