Gravid 47 år!

Hmmm.... knepigt läge. Är du frisk? Har du ork? Om 15 år är du 62. Jag tänker att här skulle jag vara självisk och faktiskt göra en abort. Jag är 60. När jag var 47 var jag kärnfrisk. Sen dess har jag fått både reumatisk värk samt genomgått cancer med allt vad det innebär. Ser jag bakåt skulle jag nog inte orkat med ett barn till. Även om man är frisk så är ju det där med nätterna, att nästan aldrig få sova ut riktigt. Blöjbarn. Hämta och lämna på dagis. Dina egna barn kommer i och för sig vara stora och kan ställa upp och hjälpa till massor. Men kommer de palla det? De kommer ju ha sitt eget.

Vilket dilemma!

Ja, det är ett fruktansvärt jobbigt dilemma. Nu är jag frisk. Nu har jag ork. Men jag vet ju inte hur det blir i framtiden. Risken är att jag bara ser den söta bebisen och inte hur det är om 15 år. Tänker abort, men hur ska jag klara av det.

DEN är svår :(. Det finns ett litet aber här också: den lilla kommer bli fruktansvärt bortskämd! :). Och faktum är att om du skulle tackla av så har du ju friska barn som kan hoppa in och hjälpa till. Så det är ju ett stort plus. Det är inget du kan kräva i och för sig. Det är DU som valt baby i så fall, och eventuell hjälp får ju ses som en bonus.

Ja du. Jag är glad att jag slapp välja. Men jag hade nog gjort abort. Vid 47 hade jag en 18-åring och en 20-åring. Och hade aldrig i livet orkat börja om.

Ja, jag vill ha mitt liv i perspektiv. Se att jag valde rätt i efterhand. Tack för dina synpunkter. Det känns ju verkligen som att börja om. Och ensamt blir det.
Och hur ska man kunna göra saker som familj när man har en liten som inte kan vara med på allt.

Eftersom du har flera större barn så tycker inte jag det spelar någon roll att ni är äldre föräldrar. Det finns människor i alla åldrar runt barnet och de finns (troligen) kvar hela livet, det är inte bara ni som blir viktiga.
Tror det blir hur kul som helst för hela familjen

Så tänker jag också... Att det vore roligt för oss alla. Men hur ska jag veta vad som är rätt. Jag vacklar. Kan inte naturen bestämma åt mig...

OM du väljer att behålla så behöver det inte vara negativt. Som "Ingrediensen" skrev ovan så är du inte ensam. Och en liten baby kan följa med på det mesta. Det kräver bara mer planering. Och babyn växer ju och blir stor.

Jag skulle nog satt mer ner att skriva en lista om fördelar och nackdelar. Sen är ju en baby inte en katastrof. Det är ett pyre som lever och växer med er och syskonen. Även om de inte har så mycket gemensamt babyn och syskonen, så kommer de ju finnas där som trygghet. Det kommer under en lång tid framöver alltid finnas ett knä att krypa upp till och en famn att krypa in i. Där kommer finnas massor av kärlek. :)

Å, jag gråter när du skriver så. En liten som kryper upp i knät på de stora, det är ju det jag ser framför mig. Hur ska jag kunna göra abort??

Du kommer fixa detta! Kan ju bli riktigt mysigt ju, även om det även blir jobbigt :)

Du har redan bestämt dig????Det är en mening med detta! du ville ha ett barn till för några år sedan men det var inte meningen då men nu däremot!????