Mrs.W skrev 2017-11-21 13:02:47 följande:
Familj77, jag blir så ledsen för er skull. Så här skulle det ju inte bli... Bra att du lyssnar på din kropp och vilar. Man måste få sörja ifred och det går inte när man är på jobbet. Jag pratar gärna <3
UndrandeSökande, vi har pratat om Riga, men ser inte hur vi ska ha råd med det tyvärr. Extra utredningar känns också långt borta, ekonomiskt sett. Vi har redan belånat oss och även om det känns som att man skulle kunna lägga ut hur mycket som helst för ett barn så behöver vi tänka på framtiden, hur den än ser ut. Hur hade ni andra råd?
Samma känner jag för er, det var absolut inte såhär det skulle vara. Efter allt kämpande, vilja, tårar, glädje och förhoppningar trode jag någonstans att det kanske blir som vi vill, äntligen. Men icke

Mitt hjärta gick sönder på nytt.
Undrar just hur mycket stryk det tål....
Pengar är en avgörande del, helt galet egentligen men så är det.
Vi har sparat men sedan hade jag "tur" att få en viss "kompensation" från mitt privata försäkringsbolag. Efter IVF behandlingen fick vi ju besked om att jag var infertil, tillhör en grupp som är oförklarligt barnlösa. Ett intyg från min läkare som jag skickade in till mitt bolag. Det är inte mycket men det gav oss en hjälp på traven att försöka med ÄD
Fick just besked från vår klinik att de embryon som inte sattes in för två veckor sedan inte klarat sig. NU står vi alltså på ruta 1 igen.....
Hur kan det bli såhär?? Varför??
Finns inga svar....
Jag får så dåligt samvete oxå när jag inte orkar/kan jobba. Pengarna behövs för att leva och kanske försöka på nytt..
Så jobbigt att behöva ljuga för chefen och kollegor....visst, förkyld kan man vara fler gånger men kanske inte så tätt som jag varit de senaste.
Hur gör du/ni?? Har du/ni valt att säga som det är till jobbet??