Äggdonation 2017

Hej!

Första gången jag skriver här, men har verkligen lusläst alla sidor om äggdonation. Fick reda på för 9 år sedan att jag hade cancer, men överlevde detta tack och lov. De starka cellgifterna gjorde dock att jag slutade producera ägg vid 30 års ålder. Tungt, men efter det har äggdonation varit min chans till att bära ett barn. Gjorde första försöket i jan i år, blev minus, andra i feb=minus. Tredje i april blev äntligen ett plus. Allt va toppen fram tills Rul i v.20, då det visade sig att barnet hade ett väldigt ovanligt komplicerat hjärtfel som man inte kunde fixa. Så jag var tvungen att föda ut mitt döda barn. Värsta jag gjort i mitt liv! MEN när jag höll henne efter så kände jag att hon till 100% var mitt barn. Tänkte inte en sekund på att det inte var mina gener. Det var jag som burit, känt och älskat henne. Så om vi lyckas igen så vet jag att jag inte kommer behöva oroa mig för att barnet inte ska kännas som mitt. Kommer dock oroa mig för allt annat under graviditeten. Ruvar nu på ett nytt litet frö. Jobbig väntan o svårt att tänka på något annat. Lycka till alla ni andra som oxå kämpar!!

Hej och tack så mycket :)

Vi kontaktade Huddinge sjukhus i mars 2016 och ställdes då i kö den 18 mars tror jag det var. Sedan var vi på vårt första besök i slutet av juni och sedan några till besök efter det på hösten. Därefter gjordes en bedömning om vi skulle bli beviljade eller inte och vi fick gå på kuratorssamtal osv. I januari 2017 fick vi en kallelse igen och då berättade de att der hittat en donator och min man fick lämna spermier efter att kvinnan genomgått behandling och plockade ut äggen. Sedan blev återföringen i februari men som då tyvärr misslyckades på det färska försöket. Tre ägg tinades efter en fem dagars odling och vi gjorde ett nytt försök bara tre veckor efter det första som lyckades. Så för oss tog det nästan ett år från att vi stod i kö till att vi fick gör behandlingen . Men då var kön längre cirka 10-11 månader. Har ni varit på första besöket ännu? Det borde vara dags för er att få träffa läkarna och göra behandling snart. :)

Tack så hemskt mycket för ditt svar!

Vi har inte fått någon kallelse än alls men hoppas att det dimper ner någon innan jul. Hade varit så skönt att få börja det nya året med lite hopp :) det var skönt att höra att det ändå har gått rätt så fort för er och kötiden verkar ju stämma ganska bra baserat på er historik. För mig hade det bara varit skönt att få påbörja läkarbesök och annat för att känna att man är på väg någonstans. Den här väntan och ovissheten är så himla jobbiga. Känns som att jag lever i vakuum :(

Välkommen

Jag har så mycket frågor. Spännande att läsa din historia. Tror att vi är många som känner igen oss i de du beskriver. Tusen frågor men inga svar.

På Tisdag ska vi göra insättningen, nerverna hänger i en påse utanför kroppen. Vet inte vad jag ska våga hoppas på eller ska jag ens våga närma mig tanken på ett positivt resultat...?
Det har varit en lång resa för oss innan vi "valde" äggdonation. Man ställs inför många etiska, kännslomässiga och svåra tankar. Har läst allt jag kunnat finna och sökt efter svar. Pratat mycket och tillåtit mig att våga närma mig det som är jobbigast. Etiken kring det.
Ställer nog samma fråga som Mrs. W gjort nedan
Är det något du tänker på varje dag, att det inte är ditt genetiska barn??

Jag tycker det är konstigt att det ska vara ett sådant tabu kring detta ämne. Det är så känsligt och i vissas ögon en "skam" att kvinnan inte kan bli gravid.

Jag önskar er all lycka till och fortsätter mer än gärna att följa denna tråden. Känns så skönt att det finns flera som känner, tänker och är som jag. Helt plötsligt känner man sig inte så ensam. TACK för att ni delar era tankar

Beklagar det du fått gå igenom, först cancer och barnlöshet samt sedan att behöva förlora ett barn. Livet är verkligen inte rättvist, vissa åker ständigt räkmacka medan andras elände avlöser varandra.

Efter fem års ofrivillig barnlöshet och flera missfall fick jag 2015 en son via ÄD. Äntligen kändes det som att oturen vände, men på hans 1-års kontroll fick vi veta att han hade cancer och några dagar senare insåg jag att jag var gravid. Vi fick missfall, men sonen har hittills klarat sig. Jag har verkligen tvingats att lära mig den hårda vägen att vara glad för det lilla och att aldrig ta något för givet. Men jag slutar aldrig att förundras över hur orättvist livet är för vissa.

Hoppas innerligt att ni kommer att lyckas bli gravida igen och denna gång föda ett friskt barn. För det är precis som du skriver rätt oviktigt vart den lilla ynka äggcellen ursprungligen kommer ifrån, barn tillverkade genom ÄD är gjorda av kärlek och hårt slit. Det är efterlängtade barn, precis som vilka barn som helst. De hade aldrig blivit till utan mottagarens kamp, de är dem de är just för att de har mottagarens partner till pappa och mottagaren till mamma. Jag tänker aldrig på att min son skulle vara mindre min än om ägget varit mitt. Han är min eftersom just han aldrig blivit till utan mig och mina fertilitetsproblem. Självklart kommer det alltid finnas en sorg över att inte kunna föra mina gener vidare, att inte få se resultatet av mig och min sambos blandade gener. Men den sorgen är så mycket mindre nu när jag äntligen har ett barn. Så till alla er som undrar, kan jag bara instämma i erfarenheten att ursprunget upptar väldigt lite av mina tankar.