Bf juni 2018

Åh fy :( Uppgivenheten är så sjukt jobbig.. Man vill liksom känna att det går framåt!

Precis. Men man hör ändå om många som tycks envisas med att springa i trappor och liknande. Jag försöker mest bara att hålla igång för kroppens skull, har ingen förlossning i baktanke:) Den kommer när den kommer och blir som den blir ändå. Jag blir så rastlös på dagarna nu när man går och väntar samtidigt känner jag mig som en tickande bomb när jag är ute och flänger.

Var hos Bm idag, han har fixerat sig iaf.

Hon tyckte att det vr lite tidigt med en hinnsvepning 37+6 men jag lyckades övertala henne att iaf känna hur statusen var.

Knappt någon slempropp kvar trodde hon, då måste jag ha missat den.

Fick in ett finger och pillade på bebisens huvud. Sen gjorde hon en försiktig hinnsvepning.

Jag som var redo för en ordentlig.

Mitt blodtryck hade såklart höjts sen i tisdags och +1 i urinen (vilket tydligen var ok) men extrakoll måndag morgon igen.. segt! Ingen som ligger inne på förlossningen? :)

Avstannade värkar inatt så nu väntar vi på ett nytt startskott. Bf+4

Här händer ingenting heller bf+4. Känner mig nästan mindre gravid för varje dag. Bebisen rör sig mycket men har inga sammandragningar eller förvärkar alls. Känns som jag är i v.30.... fast fetare, tröttare och mer negativ. Jay..

Stilla lugnt här med. Nu har man gått över en vecka och ställer in mig på en vecka till.

Vill inte ha på midsommar då jag väldigt gärna vill fira den med mina pojkar..

Vill väldigt gärna att bebis ska komma imorgon så hoppas det sätter igång ordentligt ikväll.

Letar ständigt efter tecken på smärta, vattenavgång mm.

Har matat hönorna och kaninerna nu på morgonen, så nu tänker jag trimma gräset en stund..

motivationen är så låg!!

Har dessutom hemorrojder från hell!! (

Fetare, tröttare och mer negativ kan jag fylla i med. Vi var verkligen så taggade igår kväll och så försvann det onda så fort jag slöt ögonen en stund. Har lite molande värk och har tömt magen igen. Denna väntan gör en helt knäpp!

Vill också fira midsommar med bebis utanför magen så det håller vi tummarna stenhårt för att vi får, har gått över som längst 8 dagar så räknar med att det inte blir längre än så.

Vet verkligen inte vad vi ska ta oss för idag, har inga barn hemma men som du skriver, motivationen är låg.

Hemorrojder hör tyvärr till mer eller mindre.

Femte smset för dagen rullade precis in från vänner och bekanta med en text som typ lyder: har det hänt nåt än? Fortfarande lugnt? Känner du nåt? Men har det inte hänt nåt än? Jag bara svarar: NÄäääääääääääjjjjj. Är redan skitless, sluta påminn mig din idiot. Eller ja så vill jag svara, men lindar in det i bomull lite än så länge, får väl se hur välemballagerat svaret är på typ bf+12...