Min kille slog mig igår

Att du ens funderar på att stanna hos honom övergår mitt förstånd.

Hur provocerad man än blir så ska man inte klippa till någon... tänk igenom detta själv. Här ser du redan vad alla uppmanar dig till att göra. Det känns redan som du är beredd att ge honom en chans till. Bara du bestämmer..

Varför tycker du att det var du som provocerade? Han sa ju att ni skulle skita i allt så att du kunde hoea runt. Då gav du svar på tal men fick en smäll.

Snälla ta inte emot nån resa över nyår. Det absolut inte vad ni behöver göra nu. Ni ska båda ta ett steg bakåt och smälta det här. Inte intensifiera förhållandet med en resa.

Så länge han aldrig mer slår mig eller hotar med att slå så kan han säga vad han vill om han nu mår bättre utav det. Det är ju han det är "synd" om som ens blir såhär arg i vuxen ålder och inte har någon självbehärskning?

Jag tar inte åt mig ett dugg vad han säger så länge han behandlar mig bra vilket han gjort hittills. Han är väldigt hjälpsam och städar och lagar mat och fixar och donar mer än vad jag gör. Han vill ofta hitta på saker tillsammans ute som inne och är väldigt romantisk med middagar, överasskningar osv.

Med det sagt så säger jag inte att jag har förlåtit honom eller ursäktar hans beteende för det är absolut inte vad det handlar om som många tror, han kommer aldrig ha mig runt sitt lillfinger, jag ville bara förklara varför det inte är helt lätt att bara lämna honom.

Ingen kille kommer ju någonsin vara perfekt. Alla har brister. Jag stör mig mer på tidigare förhållanden med t.ex. en som bara sitter och kollar på fotboll hela dagarna och inte lyfter ett finger.

Då är jag hellre med någon som har humör så länge det inte blir för ofta och att det absolut inte inkluderar våld mot mig.

Om ni får barn ihop, är det fortfarande då okej att han "säger vad han vill" till dig framför dem? Som t.ex. h---a?
Mysiga kommande familjestunder, dont you think... ?

Det är inte det minsta synd om en vuxen man som inte kan behärska sitt temperament. Det är inte "synd" om en treåring heller, men ett barn som inte kan hantera sin känslor får man ha överseende med. Gränsen börjar verkligen gå någonstans runt åtta-tio år kan jag tycka. 

Kanske behöver han en utredning och medicinsk hjälp för att få ordning på sig, men det han gör mot dig med glåpord och svartsjuka och nu, till sist, fysiskt våld kan inte ursäktas på något vis och är absolut ingenting han ska vinna sympatier för oavsett hur snäll och rar han är däremellan. 
Jag tror inte att du gör någon av er en tjänst genom att vara förlåtande och gå tillbaka till förhållandet. Ta hand om dig!

Absolut inte, det skulle aldrig få hända. Men isåfall skulle han ju vara helt och hållet slut i huvudet.

Jag har heller inga som helst planer att skaffa barn med honom i detta nu och det kommer jag aldrig göra förens jag vet till 110 % att han skulle bli en bra pappa och att leva med, vilket jag ju har förstått kan ta ett par år att få bevisat. 

Tänka sig, jag har en sambo som vare sig sitter och kollar på fotboll hela dagarna eller nedvärderar mig med fula ord.
...Liksom alla människor i sunda relationer.

Men det är okej att han kallar dig det bara för att ni inte har barn? Ja, det verkar ju logiskt. Eller inte.

Innan ni skaffar barn bör du också ha i åtanke att just barn sätter enorm press på en förälder, i och med att de testar alla gränser som finns. Vad gör han när barnet kanske bits eller slåss i trotsåldern?
Ja lycka till med att din kille kommer att kunna behålla sitt humör i schack...