Min kille slog mig igår

Jag vet inte riktigt vad jag annars skulle göra. Jag vet inte vad jag kommer göra heller, jag kanske inte kommer förlåta honom och försöka vidare.  

Hade vi inte bott ihop och jag bestämt att jag inte vill träffa honom mer så kunde jag då ta bort han från sociala medier och blockera hans nummer, ja kanske må bättre utan honom så småningom även om det skulle ta LÅNG tid. Kan inte ens sätta mig in i den situationen.

Nu kan jag inte riktigt göra det eftersom våra vägar kommer mötas flera gånger. Det suger att jag har så dåligt samvete och är så kär i honom, jag skulle inte klara av att träffa honom ens en gång utan att bryta ihop.

Tänk efter noga med att vara tillsammans med en sån man. Tänk om du blir gravid, eller ni väljer skaffa barn om några år. Det är en stor påfrestning på tålamod, samarbete, ekonomi och värderingar och leder ofta till konflikter både par emellan och med trötta bråkiga barn. Vill du då ha en man som blir aggressiv, tappar humöret och kallar dig hora framför barnen? Att behöva vara rädd för vad han ska ta sig till och försöka få tyst på barnen för att han inte ska bli för arg och provocerad?

Det är i de svåraste stunderna människors värsta sidor kommer fram. Skaffa familj med någon som är lugn och behärskad istället, det är mitt tips. Även om du inte ska ha barn nu kan det hända att man blir oplanerat gravid och inte vill göra abort. Då kan du vara fast för resten av livet.

Du måste fråga dig om du vill riskera att bryta ihop av ett liv med honom eller om du kan ta att bryta ihop av ett enstaka möte, men med möjlighet till ett annat liv där du slipper alla hans baksidor.
Vilket tror du blir värst?
Vilket tror du är lättast eller svårast att ta sig ur och komma över?

Vi ska ju till Göteborg över jul till hans familj som jag verkligen trivs att umgås med. Min släkt ska utomlands i år. Att jag ens bekymrar mig över julafton när min relation står på spel det är bara hur omständigt allt skulle bli. Jag har inte lust att flytta hem igen heller och börja om på ruta ett när jag precis påbörjat mitt eget liv. Vilken nederlag..

Det känns som alla tror olika. Vissa tror att det ändå kan funka med terapi och noll tolerans till alkohol medan andra tror att det här kommer eskalera. Jag har ingen aning för jag känner inte han som dök upp igår. 

Du känner han som dök upp igår, det har du gjort länge. Du vill inte bara erkänna det för att han gick över din definitiva gräns just denna gång. Men att det kunde leda dit har funnits tydliga tecken på länge, det var nog bara en tidsfråga. Har man kort stubin och regelbundet häver ur sig så grova och fula ord av ilska så har man redan passerat moraliska gränser som finns hos många, kanske t.o.m. de flesta. Smockan var bara nästa steg på trappan han redan börjat gå i. Du måste se hans beteende som en helhet och som är en mycket större sak än att han slog dig en gång. Slaget var i mina ögon en fullt naturlig del av hans beteende, oavsett hans ångest över det.

Har du förlorat någon?

Fräscht att lägga skulden på den som blivit slaget.

Jag har berättat vad som hände för min bästa kompis, hon blev nog mer chockad än jag själv och jag lovade att inte ta honom tillbaka. Hela grejen är bara så sorglig för att dom har kommit så bra överens och umgåtts även när jag inte varit med vilket jag älskar. Hon sa ändå att det i slutändan är mitt val. Skönt att jag kan bo här ett tag nu iallafall. 

Han skriver och ringer konstant och skickade nyss en snap på en middag han dukat upp. Jag ska självklart inte gå hem men det gör ont i hjärtat av att veta att han sitter där och hoppas. Jag vill inte förstöra allt vi har haft för ett misstag men jag känner mig definitivt mer svag än stark om jag förlåter honom och det stämmer väl. 

Av vad jag läser här skulle jag säga: skynda att lämna honom.

För varje gång blir det svårare. Varje dag, varje bra stund... Du kommer bara bli mer och mer intrasslad i honom. Hellre lämna nu när du har hela livet framför dig än senare, när det kanske till och med finns barn i bilden. Mitt ex kunde inte bättra sig med mig, men vad jag vet så slog han inte sin senaste tjej. Vad jag har förstått är det ganska typiskt, i hans huvud är det du som provocerar och så kommer det alltid vara.

Som min signatur säger...

Du har normaliserat hans otrevliga sätt mot dig! Hur kan du tro att hans okvädningsord mot dig ska stoppa om inte du sätter ner foten? Att bli kallad hora etc. är inte ok i ett förhållande!

Det jag hittills läst är att du försvarar hans dåliga beteende! Nu när han sjunkit så lågt att ta till nävarna är ALDRIG ok.

Men jag misstänker att du blivit så duperad att du inte kommer lämna honom. Men jag är tyvärr rädd för att du blivit så duperad att du tror att han kommer bättra sig.

Ni har levt ihop ett tag och han har visat sin sjukliga svartsjuka, kallat dig för hora etc... NU har han dessutom lagt till nävarna och DU tvekar att lämna denna sjuka människa?!

Du tror attt allt kommer bli bättre framöver för att du sätter ned foten?

I själva verket så styr han DIG! Du vet nu vad HAN ogillar och vad som gör honom sur och arg.

Vilket innebär attt du kommer försöka undvika dessa situationer för att hålla honom glad och ?lycklig?.

MEN blir DU lyckligare av att kväva dig själv?

Tycker att du ska tänka dig för!

Ja men det är bara det att det var ju jag som provocerade. Det satt inte i hans huvud eller att han blev arg för en liten bagatell, det brukar han inte bli.