• Mammasflicka

    Åldrande far med asperger /autismspektra

    Min gamla pappa har alltid varit ganska speciell.

    Han har inte följt med på kalas, han har inte velat ha gäster hemma hos oss. Han har bara velat äta samma fem sex maträtter och alltid, alltid samma sak till frukost till exempel.  Han måste gå och lägga sig kl 21, det finns inget som kan få honom att ändra på den rutinen.


    Han pratar i evigheter om sitt specialintresse som är politik och ingen annan åsikt än hans tillåts. Om någon av oss andra i familjen till exempel tycker något annat parti än "hans" är bra så säger han rent ut att vi är "idioter" och sedan kan han mala på i timmar för att leda i bevis varför vi har fel.

    Han tål inte höga ljud. Han får fullständiga utbrott om mamma skulle råka tappa något när hon agar till maten. Maten som måste vara exakt så som han vill ha den.  Vi fick inte ha någon stereo när vi var unga. För det var bara "skitmusik" som vi spelade och det störde honom. Jag och mina syskon var tvungna att ägna oss åt den sport som han gillade. Trots att vi egentligen ville hålla på med något helt annat.


    Ja, kort sagt har vi alltid uppfattat honom som en elak egoist.


    Men nu har mamma börjat bli gammal och sjuk. hon har verkat virrig, och vi har börjat undra över demens och det har diskuterats om det kan vara tia-attacker etc. Jag har det senaste året varit med henne hos mängder av läkare. Nu senast var pappa också med hos en neurolog som undersökt henne och låtit henne genomgå flera tester.


    Min far skulle beskriva hur livet med mamma såg ut och han malde på i evigheter med fokus på sina egna sjukdomar, hans behov och hur synd det var om honom med alla hans besvär men hur bra och logiskt han lyckats lösa dem. till skillnad från min mor som han anser vara en idiot, som inte tar hand om sin hälsa. Som om hon skulle ha en chans att göra det när hela livet är inrutat för att följa hans rutiner och uppfylla hans krav.

    Neurologen frågar då plötsligt min far om han någon gång blivit utredd för asperger.  Min far visste ju inte vad det var och knappt jag heller.


    Neurologen tror att det som fattas min mamma är att hon är "utbränd" eller rent av lider av posttraumatisk stress på grund av min far, att han har asperger eller autismspektrastörning och att den påverkar min mors liv så mycket.


    Jag är så chockad och tänker mycket på hur knasig min uppväxt varit. Hur konstigt vårt familjeliv varit. Jag har aldrig tänk på att det berott på att min far är "sjuk", men ju mer jag nu läser på om asperger och autism så förstår jag ju hur tokigt allt har varit och att hela familjen har varit tvungna att anpassa sig efter min far på ett sätt som förstört för oss andra.


    Det känner jag en sorg över.


    Men framför allt känner jag mig djupt sorgsen över min mammas situation. Funderar på hur jag ska kunna hjälpa henne.


    Vill gärna "prata" lite med andra som är i samma situation, eller som har goda råd. Kanske någon här på familjeliv  delar samma livserfarenhet som vi.


     


     


     


     

  • Svar på tråden Åldrande far med asperger /autismspektra
  • Anonym (Anonym)

    Du, Mensnälla, du är riktigt otrevlig.
    Jag föreslår att alla bara ignorerar dina inlägg.

  • Anonym (ddd)
    Anonym (Partner) skrev 2017-12-07 21:24:20 följande:
    I viss mån märktes det redan då men i början umgicks vi mest ensamma därav såg jag inte hur han blev i sociala sammanhang. Mot mig var han väldigt uppvaktande och han lät även mig bestämma en del och få min vilja igenom under förälskelsefasen. Jag var ung och visste väl inte riktigt hur en nära och djup relation skulle vara. Dessutom verkade han trygg och självsäker och jag drogs till det och hade överseende med att han var udda och speciell. Han gav sken av att vara snäll och omtänksam och det är fortfarande hans övertygelse att han är det.

    Jag läste om en kvinna som för några år sedan lämnade ett 20-årigt äktenskap med en man som visat sig ha Asperger. Hon berättade att för dem började problemen när de flyttade ihop. Innan märktes det inte så mycket. Han var lite "speciell", men också omtänksam, intressant att prata med osv. 20 år och tre barn senare ångrar hon att hon inte gick tidigare. Ändå var han aldrig elak, men allt skulle vara på hans sätt och han hade svårt att ta ansvar för hem och barn, det fick hon göra. Hon var nästan utbränd när hon slutligen lämnade. Däremot var han framgångsrik yrkesmässigt. Men han blev obekväm i många sociala situationer och vanligt familjeliv klarade han inte. Låter så tragiskt.
  • Helleborus
    Anonym (Partner) skrev 2017-12-07 21:37:29 följande:
    Som att du beskriver mitt ex fast förutom att han sällan höjde rösten. Ett annat tokigt beteende var att han varje vecka anmälde alla felparkerade bilar i kvarteret till kommunen. Dvs våra grannar! Även om det inte påverkade honom tyckte han att rätt ska va rätt. Visste du om att ditt ex Asperger när ni blev ett par?
    Det är nästan så man skrattar. Anmäla felparkerade grannar, varje vecka. Men tyvärr har varit med om liknande saker. Här var det häckarna och plank som anmäldes för att de var för höga. Rättshaverist skulle jag vilja påstå att han var. Han fick mig att tro att hans skrivelser var smarta. När jag läste dem igen nr vi separerade och jag slängde mängder av hans papper och skit så såg jag hur sjuka alla dessa inlagor. Var vilka personangrepp och elakheter han fyllde dem med inlindat i svåra ord och ett pseudoformellt språk.  Helt sjuka skrivelser.

    Nej. Han berättade det inte i början. När han berättade menade han själv att hans asperger inte hade någon betydelse. Det var som att han aldrig förstått att den begränsade honom att det bara var de positiva delarna han hade, typ att han var bra på teknik och matte och korrekturläsning. Han var och är övertygad om att han inte har några problem att det är alla andra som har fel.
  • Helleborus
    Anonym (Anonym) skrev 2017-12-07 21:47:58 följande:

    Du, Mensnälla, du är riktigt otrevlig.
    Jag föreslår att alla bara ignorerar dina inlägg.


    Tack! behövde höra det. Började undra om jag var galen som tolkade det så också!
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (Annan dotter) skrev 2017-12-07 20:11:17 följande:
    Ja, han som är dömd för vålsbrott och har en mamma som är läkare? Känner också igen det.
    Oh, är det HAN? Det här är inte det enda forumet där han håller på.
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (Annan dotter) skrev 2017-12-07 20:11:17 följande:
    Ja, han som är dömd för vålsbrott och har en mamma som är läkare? Känner också igen det.
    Anonym (förstår) skrev 2017-12-07 18:42:00 följande:

    Exakt vad är det som är så svårt att tro på?

    - Att omgivningen kan ta skada av AS personligheter

    - Att skadan tar lång tid att läka.

    - Att det finns flera som vittnar om stora skador

    Är ni med AS så inne i er egen världsbild att ni inte ser vad det gör med omgivningen? 


    Fast alla blir inte skadade, bara de som inte kan stå på sig eller gå om alla gränser passerats, det gäller ju alla former av låggradiga övergrepp i ett ?fritt land?. Undantaget är väl barn eller de som blivit nertryckta som barn (eller förståndshandikappade som jag nämnde tidigare att jag bevittnat själv). Man behöver inte ha diagnos själv för att se att ni vädrar ett förakt mot själva funktionsnedsättningen, själva har svårt att vara nyanserade, och borde föra diskussionen i låst grupp eller inte alls.
    Så bra sagt . allt verkar så svart eller vit hos den personen. Dels märker man då samma drag hos "alla", dvs. det är samma person dom diskutera med sig själv. 

    Uppenbarligen har den personen aldrig blivit riktigt vuxen, dvs tar inte ansvar för sitt liv. Andra ska fixa allt, och jag ser fortfarande inte hur det skulle gå till.
  • Anonym (Anonym Aspie)
    fornminne skrev 2017-12-07 20:38:05 följande:

    Hur är dessa partners i början? Då måste de ju vara eller "spela" normala, annars skulle ju ingen falla för dem. Jag har träffat flera med Aspergers och alla utom en har varit trevliga. Men jag skulle inte vilja leva ihop med dem.
    En person med Asperger kan absolut inte låtsas vara annorlunda.
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Helleborus skrev 2017-12-07 21:15:45 följande:

    Känner igen. Om jag sa till min man att något blev pinsamt i sociala sammanhang så började han bara skrika om att alla andra var ytliga idioter som bara brydde sig om yta, flams och trams. Hans sätt var mer rätt och ärligt.


    Formella koder och regler av alla slag kunde han. Värst var det i trafiken. Han tålde inte andra gjorde fel. Han kunde köra efter folk för att kliva ur och gorma om att brutit mot någon regel.


    Personlighetsstörning! Inte Asperger!
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Anonym (Mensnälla) skrev 2017-12-07 21:12:47 följande:
    En gång började min mamma skrika att ingen tyckte om henne och hon skulle åka hem. För ingen ville ha henne där. På julafton, framför alla.

    En gång kastade hon en flaska på mig.

    En gång blev hon arg på mig i bilen för hon tyckte inte om mitt ansikte och slängte ut mig och körde därifrån. Jag var 14, hade inga pengar och var 60 mil hemifrån.

    Vi berättar här om personer som misshandlar sina närstående? Eller?
    Låter som min mamma. Som INTE har Asperger vad jag vet....
  • Anonym (Anonym Aspie)
    Helleborus skrev 2017-12-07 21:52:47 följande:
    Det är nästan så man skrattar. Anmäla felparkerade grannar, varje vecka. Men tyvärr har varit med om liknande saker. Här var det häckarna och plank som anmäldes för att de var för höga. Rättshaverist skulle jag vilja påstå att han var.
    Rättshaverister är såna som har en personlighetsstörning!
Svar på tråden Åldrande far med asperger /autismspektra