Att vara introvert

INGET företag jag pratat med genom alla år har "pratat stolt" om sina firmafester och AW's. 

Jag är introvert, var värre när jag var yngre. Nu skulle man kunna kalla mig för "extrovert introvert". Jag har ett enormt socialt yrke (jobbat inom reception i 10+ år). Men, jag har under dessa 10 år sällan varit med på AW's etc.Jag har varit en lika stor del i arbetsgemenskapen som vem som helst ändå. Jag har sällan varit mycket för dess organiserade fikapauser heller utan tar min kopp te och går tillbaks till mitt skrivbord.

Även om jag har ett väldigt socialt arbete så har jag ett stort behov av lugn resten av tiden. Jag laddar batterierna med lugn, ensamhet (så mycket det går med 2 barn som börjar bli mer och mer sociala och en sambo som också är introvert) och inget överdrivet socialt umgänge på helgerna. 

Det gäller att våga sticka ut näsan lite. Ingen kräver att du ska bli en extrovert person som pratar om dig själv hela tiden och in i minsta detalj. Det finns många platser även för oss introverta där ute.

Vad för utbildning läser du och vad för typ av jobb söker du?

Ambivert personlighet här.

Jag kan hålla med om att samhället förväntar extroverta sidor som mest och tror att om du inte har behovet av att t.ex mingla runt eller socialisera dig med kollegorna så är det för att du har dåligt självförtroende.

Jag kan dock tycka att en introvert kvinna på krogen får det svårt eller utmärker sig inte som fel då hon gärna får uppfattas hemlig och mystisk medan en man som visar introverta behov ofta stämplas som osäker och töntig.

Jag och min partner vi båda trivs att slippa människor.

(Oftast) Vi blir inbjudna till fester, till sociala event och folk tror vi är osäkra för att vi inte har någon glädje av stora folkhoper. Det finns lite acceptans respekt men framförallt lite förståelse för att man kan ha behov av lugn och ro ifred från allt brus.

Men jag kan absolut få energi av att vara bland människor men för mig kan detta tvär-vända och jag behöver då komma bort från alla på en gång eller så får jag fruktansvärd ångrst därför, är jag mitt emellan extrovert och introvert. Exempel om jag ska ut med en kompis på krogen eller fest måste jag veta var hur jag tar mig till lugnet och att jag alltid har valet att kunna lämna tillställningen. Att bli bjuden räcker gott och väl för mig då kan jag njuta av inbjudan nedan jag stannar hemma med mitt.

Mitt tips oavsett vad du har för etikett på dig extrovert introvert ambivert är: Gör det du vill göra och var nöjd med dig som du är, det är det som attraherar andra, inte att hitta denna "hur jag borde vara" för den människan finns inte, du kommer inte kunna möta en partner förrän du är du.

Håller med allting här! Det handlar om att hitta din balans som funkar för dig och agera efter det du behöver. Jag har haft många sociala arbeten men då har jag istället haft små ensamma pauser för mig själv / njutit av de arbetsuppgifter som jag gjort själv. Ska börja jobba på ett nytt jobb nu och redan förväntar de att jag ska vilja sitta med kollegorna och prata om mig själv, det vrider i magen på mig av tanken men det roliga är att hela mitt CV skrek "extrovert!!!!!" Så jag får helt enkelt visa att social betyder Hälsande trevlig i allmänt, inte att jag ska skaffa nya bästisar på jobbet. ;)

Känner igen det där. Varenda intervju jag varit på genom åren (många då jag jobbat som konsult på bemanningsföretag och man måste sälja in sig till varje presumtiv uppdragsgivare) är det mitt extroverta jag som kommer fram. Har inga som helst problem att sälja in mig etc. Men, jag är alltid noga med när de frågar "Hur fungerar du i grupp?" att säga som det är. Jag är väldigt avvaktande till en början, vill kolla in den befintliga gruppdynamiken först innan jag ger mig ut på djupt vatten.

Jag är ytterst sällan social under lunchen. Det är jag, min lunch och någon serie som streamas på mobilen istället. Lunchen är liksom min stund att få en mikropaus och ladda batterierna för att palla med eftermiddagen. Att sitta och vara social då är inte min grej. 

Nu är jag sådan att jag egentligen aldrig brytt mig om vad folk tycker och tänker om mig så detta att stoppa in mig i ett fack är inte min grej 

Nej jag menar inte att extroverta människor går utan problem, alla har problem. Däremot har jag väldigt svårt att se vilka fördelar det kommer med att vara introvert.

Jag förstår inte hur introvert kan anses vara ett personlighetsdrag när jag bara känner av enorma nackdelar med det. I mina ögon är extrovert det neutrala läget och introversion en personlighetsstörning. Det känns mest som att man försöker läsa in positiva aspekter ur något som är negativt eftersom man försöker göra introverta personer gladare över något de tvingas dras med och inte kan göra något åt.

Jag hatar att vara introvert.

Tycker det är väldigt vanligt. Paradigmen hos företag idag är teambuilding, after works, kickoffs, firmafester och öppna kontorslandskap. Det är inom IT jag ämnar att arbeta inom. Det är väldigt mycket om kommunikation och möten i den branschen, vilket i sig inte är något problem. Jag har inga problem med att kommunicera för att få fram en ordentlig produkt. Men allting där runt, nope. Jag vill gå hem. Hur förklarar man det när man söker ett jobb där allting handlar om just teambuilding? Känns som att det är väldigt negativt. Jag blir trött bara jag hör ordet "kickoff" -_- :(

Jag har aldrig hört någon säga att det är bra att vara introvert. Det är ju som du säger , leder mest till problem och du har svårare i livet. Det enda positiva är väl att du är bra på att vara ensam? Haha, jag är introvert själv, men jobbar på det för vill innerst inne inte vara det och extrovert är något man måste vara om man vill lyckas i livet idag.

Introvert här och inget jag skäms för. I fikapauserna när det är mycket folk så är jag den tyste. Men så blir jag mer pratsam ju färre människor det finns i mitt sällskap. Jag tycker att det är skitjobbigt att gå på fester. Speciellt där jag är i eget sällskap även om jag känner de flesta på festen. Men har jag ingen med mig så lider jag rätt mycket. Går inte på företagsfester (längre). Hittar sällan någon jag klickar med på festerna.

Numera går jag inte ens på eftermiddagsfikat längre. Känns meningslöst. Dessutom sinkar fikat min flow. Jag är otroligt mycket en sådan som gör det jag känner för vad gäller den sociala biten. Har förklarat för chefen att jag hellre håller mig på kontoret på fikat. Må övriga tycka vad de vill. I don't fucking care. Jag är aldrig otrevlig mot någon på jobbet. Jag gör mitt jobb. Jag hjälper de som behöver min hjälp. Och det räcker för mig. Jag konfronterar också hellre personer som sagt eller gjort något mot mig än att snacka skit bakom deras rygg. Många extroverta har det problemet att de inte konfronterar. Att göra det skadar ju deras sociala liv på sätt och vis. Och de är mer sociala så de väljer många gånger att hålla sig väl med alla och snackar istället skit bakom ryggen. Det är en svaghet som jag som introvert inte har. Plus att jag har lätt att skaffa jobb så jag fattar inte er introverta som begränsar er så förbaskat. Liksom tränger er in i ett hörn och framstår som rädda och svaga. Ryck upp er för fan! Introvert is "teh shit"!!

Nja, det är helt beroende på företag. Jag har jobbat inom IT både i Sverige och utomlands i 5 år och har aldrig stött på problem med att jag inte deltar i allehanda sociala aktiviteter. Jag har varit lika uppskattad och värdefull på mitt arbete ändå. Öppet kontorslandskap håller jag med om att det är problematiskt, men jag tycker det känns som att fler och fler företag går bort från det nu, till förmån för mindre grupper.

Jag förstår inte riktigt vilken typ av företag det är du sökt jobb hos, men du verkar ha haft en faslig otur med det. Just inom IT är man ju extremt värderad för sina kunskaper och erfarenheter, inte för hur social man är.

Oavsett så tror jag att du behöver jobba på att antingen acceptera att du är som du är och blir trygg i det, eller försöka ändra på dig om du är missnöjd. Kan nästan garantera att alternativ 1 är både lättare och bättre, men det är ju upp till dig.  Hoppas iaf att du kan hitta DITT jobb och en ro med den du är, eller blir.

Jag har inte så mycket koll på vad introvert/extrovert innebär men känner inte igen mig fullt ut i din ts.

Jag har aldtig jobbat nån stans där man förväntas gå på after work. Där jag jobbar nu är första stället (ocd då har jag varit yrkesverksam i 20 år) där det ens anordnas, och då är det nån enstaka person som försöker få med sig folk på nåt och lyckas ca 1ggr/år. Denna en ggr per år är det max 1/3 del av personalen som hänger på och man är hemma före 20.

Jag har heller aldrig i mitt vuxna luv befunnit mig i bekantsjapskretsar där man dricker sprit varenda helg (och definitivt inte förväntas bli berusad)

Så tönker att du kanske haft lite otur bara och hamnat bland folk och arbetsplatser som inte passar just dig så bra? Det finns helt klart alternativ och gott om mäniskor som lever sina liv på andra sätt.