Nosslin

Äldre 11 Dec 18:07

85 svar

Att vara introvert

Jag hör ofta att det är bra att vara introvert, att det skulle vara något positivt och en gåva. Kan någon förklara detta? Jag är så introvert man kan vara och det leder bara till problem. Jag anser att det är en förbannelse som har gett mig stora problem. Världen är byggd utav extroverta människor (med några undantag) där introverta människor inte tas i beakt över huvud taget.

På arbeten ska man vara utåt, drivande, social och passa in i gänget, trots att man arbetar helt ensam. Osociala arbeten kräver extroverta egenskaper. Man ska gå på after works och hela köret. Det räcker inte med att bara vilja kunna gå till jobbet och göra ett bra jobb.

Få tag på en partner i livet blir automatiskt otroligt mycket svårare när du blir halvt deprimerad och rejält trött utav att vara social. På dejtingsajter har man inte heller dem egenskaperna som oftast efterfrågas. Man vill inte resa världen runt eller vara supersocial hela tiden och antalet alternativ att ens försöka dejta reduceras rejält.

Rent socialt anses man som udda för man inte vill dricka sprit varenda helg och hamnar väldigt lätt utanför när andra gör det och på det viset umgås mer. Man får svårare att knyta band till människor och får som resultat mycket mindre vänner. Oftast brukar de man få kännas som starkare vänner, beroende på hur introvert du är. Är du extremt introvert så orkar du inte ens med det. Trots att vi som människor är sociala flockdjur, så kommer den introverta biten och förstör.

Det finns inget positivt med att vara introvert. Att man är mer konstnärlig, artistisk etc är inte en fördel. De kända introverta personerna är inte kända för att vara introverta. Just att dem var introverta kan ha hjälpt dem på just det området de är kända inom, men förstört enormt mycket för dem på alla andra områden. Isaac Newton dog som oskuld.

Amidina

Äldre 13 Dec 08:20

#31

Anonym (Hanna) skrev 2017-12-13 08:13:13 följande:

Jag har inte så mycket koll på vad introvert/extrovert innebär men känner inte igen mig fullt ut i din ts.

Handlar om hur man "laddar ur" och sen återfår energi.
Extroverta blir pigga och energiska av att befinna sig runt människor, och där det händer grejer. De blir ofta sega och uttråkade när de tvingas vara helt ensamma en längre stund.
Introverta är raka motsatsen, deras energi försvinner stadigt när de är i folksamlingar eller i situationer där det är fullt fräs och många intryck. De laddar sina batterier i lugn och (oftast) ensamhet, och har stort behov av återhämtning efter att de varit sociala.
Sen finns det såklart en hel skala däremellan, och ingen är märkligare än den andra oavsett var på den man hamnar.

Anonym (Ambivert)

Äldre 13 Dec 08:36

#32

LFF skrev 2017-12-12 11:18:55 följande:

Känner igen det där. Varenda intervju jag varit på genom åren (många då jag jobbat som konsult på bemanningsföretag och man måste sälja in sig till varje presumtiv uppdragsgivare) är det mitt extroverta jag som kommer fram. Har inga som helst problem att sälja in mig etc. Men, jag är alltid noga med när de frågar "Hur fungerar du i grupp?" att säga som det är. Jag är väldigt avvaktande till en början, vill kolla in den befintliga gruppdynamiken först innan jag ger mig ut på djupt vatten.

Jag är ytterst sällan social under lunchen. Det är jag, min lunch och någon serie som streamas på mobilen istället. Lunchen är liksom min stund att få en mikropaus och ladda batterierna för att palla med eftermiddagen. Att sitta och vara social då är inte min grej.

Nu är jag sådan att jag egentligen aldrig brytt mig om vad folk tycker och tänker om mig så detta att stoppa in mig i ett fack är inte min grej

Ja du låter som mig! Nä folk för tycka vad de vill vem bryr sig :D

Jag i grupp är kameleonten. Jag fyller i vad än som fattas är det ingen ledare blir jag ledare (och många gånger tilldelas jag ledarrollen utan att jag sagt något) är det ingen som sprider idéer sprider jag idéer är det ingen som är avvaktande och observerande är jag den som är laid back och kan se det från annan vinkel. Men jag är toksnabb på att hitta min roll för jag är den som behövs för bäst dynamik i gruppen helt enkelt eftersom jag tar gruppens behov före mina egna. Är gruppen trygg blir ju dessutom jag trygg då det är win win situation. :)

Kan du känna ibland att du måste pressa fram mer extrovert än du är i stunden? Lite så det känns pålagt och tillgjort? När du förväntas göra/säga något särskilt?

Jag kan få den känslan och den känns tung några sekunder men sen kommer jag tillbaka till öäh vem fan bryr sig :D

LFF

Äldre 13 Dec 08:39

#33

Nosslin skrev 2017-12-12 18:45:36 följande:

Tycker det är väldigt vanligt. Paradigmen hos företag idag är teambuilding, after works, kickoffs, firmafester och öppna kontorslandskap. Det är inom IT jag ämnar att arbeta inom. Det är väldigt mycket om kommunikation och möten i den branschen, vilket i sig inte är något problem. Jag har inga problem med att kommunicera för att få fram en ordentlig produkt. Men allting där runt, nope. Jag vill gå hem. Hur förklarar man det när man söker ett jobb där allting handlar om just teambuilding? Känns som att det är väldigt negativt. Jag blir trött bara jag hör ordet "kickoff" -_- :(

Jag h ar, som receptionist/administratör, jobbat inom allt från IT till medicinföretag till konsultföretag och ingenstans känner jag igen din bild.

Jag tror att du behöver sänka de extroverta förväntningarna på dig själv. Du är du och superb på att vara just du. De flesta inom IT jag känner har väldigt många introverta drag och egenskaper.

Och för den delen, en arbetsplats med bara extroverter fungerar inte. Det måste finnas båda sorterna.

Anonym (Ambivert)

Äldre 13 Dec 08:45

#34

Anonym (Hanna) skrev 2017-12-13 08:13:13 följande:

Jag har inte så mycket koll på vad introvert/extrovert innebär men känner inte igen mig fullt ut i din ts.

Jag har aldtig jobbat nån stans där man förväntas gå på after work. Där jag jobbar nu är första stället (ocd då har jag varit yrkesverksam i 20 år) där det ens anordnas, och då är det nån enstaka person som försöker få med sig folk på nåt och lyckas ca 1ggr/år. Denna en ggr per år är det max 1/3 del av personalen som hänger på och man är hemma före 20.

Jag har heller aldrig i mitt vuxna luv befunnit mig i bekantsjapskretsar där man dricker sprit varenda helg (och definitivt inte förväntas bli berusad)

Så tönker att du kanske haft lite otur bara och hamnat bland folk och arbetsplatser som inte passar just dig så bra? Det finns helt klart alternativ och gott om mäniskor som lever sina liv på andra sätt.

Håller med. Dels detta och dels att det finns någon oskriven regel i våra huvuden att man måste vara på ett visst sätt. Slätt och gott uppskattar alltid någon att du är du, för det är den rollen du gör som bäst ;)

After Work kan kännas som oj nu måste jag prata med alla 25 stycken och supa och vara högljudd. Absolut inte. Du är knappast ensam i ett helt arbetslag att vara mer lugn och avvaktande och det är de människor som är på din nivå som DU får utbyte av så medan hönsen lutar omkring och gapar, kolla efter de som inte säger så mycket och snuttar på glaset, när ni blir själva har du plötsligt någon som garanterat känner empati (ser dig och förstår dig) och du kan säga "Ja det här var ju faktiskt lite jobbigt jag gillar inte så mycket folk och stök" och denne svarar "Äntligen någon som förståår mig!!!" Och sen kan ni två få en jättetrevlig kväll för ni har tytt er till varandra och har gemenskap.

"You are never strange, you just have to find people who are on the same mission as you" :)!

LFF

Äldre 13 Dec 08:58

#35

Anonym (Ambivert) skrev 2017-12-13 08:36:25 följande:

Ja du låter som mig! Nä folk för tycka vad de vill vem bryr sig :D

Jag i grupp är kameleonten. Jag fyller i vad än som fattas är det ingen ledare blir jag ledare (och många gånger tilldelas jag ledarrollen utan att jag sagt något) är det ingen som sprider idéer sprider jag idéer är det ingen som är avvaktande och observerande är jag den som är laid back och kan se det från annan vinkel. Men jag är toksnabb på att hitta min roll för jag är den som behövs för bäst dynamik i gruppen helt enkelt eftersom jag tar gruppens behov före mina egna. Är gruppen trygg blir ju dessutom jag trygg då det är win win situation. :)

Kan du känna ibland att du måste pressa fram mer extrovert än du är i stunden? Lite så det känns pålagt och tillgjort? När du förväntas göra/säga något särskilt?

Jag kan få den känslan och den känns tung några sekunder men sen kommer jag tillbaka till öäh vem fan bryr sig :D

Om vi börjar med frågan: Absolut, speciellt om jag har en dålig dag i övrigt så blir det extra jobbigt att plocka fram den extroverta biten eftersom det enda jag vill är att vara ifred. Att då jobba i en väldigt social funktion är hemskt.

Ja, kameleonten känner jag igen i mig själv. Det är även många som ser mig i mindre sällskap (där jag är trygg) eller i min yrkesroll och tycker att "Va? Är du introvert? Nääääää". Men det är ju så jag laddar energi.

Det jag saknar som sambo och förälder numera är just detta att få vara absolut helt själv en hel helg. Att bara vara. Inte behöva prata med någon från det att man lämnar jobbet på fredagen tills man är tillbaks på måndag morgon. Men man får passa på att ordentligt ta till vara de stunder man har i sin ensamhet istället.

Anonym (Ambivert)

Äldre 13 Dec 09:19

#36

LFF skrev 2017-12-13 08:58:54 följande:

Om vi börjar med frågan: Absolut, speciellt om jag har en dålig dag i övrigt så blir det extra jobbigt att plocka fram den extroverta biten eftersom det enda jag vill är att vara ifred. Att då jobba i en väldigt social funktion är hemskt.

Ja, kameleonten känner jag igen i mig själv. Det är även många som ser mig i mindre sällskap (där jag är trygg) eller i min yrkesroll och tycker att "Va? Är du introvert? Nääääää". Men det är ju så jag laddar energi.

Det jag saknar som sambo och förälder numera är just detta att få vara absolut helt själv en hel helg. Att bara vara. Inte behöva prata med någon från det att man lämnar jobbet på fredagen tills man är tillbaks på måndag morgon. Men man får passa på att ordentligt ta till vara de stunder man har i sin ensamhet istället.

Åååhhh, äntligen någon mer som förstår mig. Jag kan bli galen av ångest och stress när det pockas på mig att prestera, jag skiter i att prestera jag skiter i vad andra tycker jag vill bara hem!

Vad kul att du nämner att ingen ser dig som introvert, det är många som tror att det betyder att du inte kan prata bland andra eller ta initiativ vilket är helt fel , det handlar ju om vad som laddar ens energi och som ambivert behöver man laddas både av att få vara ifred, och av att komma ut.

Ingen tror att jag har introvert sida förutom min partner som är den första som sett att jag är inte alltid Detta glada sociala skal jag visar utåt för alla, som för mig är ren försvarsmekanism jag tar på mig ett socialt Face och kör, och gör jag det för länge blir jag nästan utbränd och måste vara isolerad flera dagar. Är jag frivilligt social och det sker i min takt med lagom storlek på en grupp då kan det snarare ge ny energi och då kan jag umgås läääänge, men ett klassiskt exempel på ambivert, det var när jag skulle på blind-date och varit super social och är det fram tills vi kommer in till honom, då är min energi slut och jag säger att jag måste vila lite men vi kan umgås om några timmar.

(Inte första gången jag somnar hos någon jag borde vara social med ska tilläggas) Samma om jag är psykiskt påfrestad, då vill jag bara bli själv och sova ett helt dygn igenom. Känner du igen nåt av detta? Det är kul att veta om jag faktiskt inte är unik :p

Oj ja förstår att du måste känna att hela hemmet krymper efter ett tag. Vet din sambo om ditt introverta behov?

Du får anpassa och plocka bästa ensamma minut och verkligen ta vara på den, om du är på toaletten till exempel, hur skönt är inte det att kunna stänga om sig och få vara.

Jag har lyx. Min sambo har tv i sovrummet och sen har vi tv i vardagsrummet så ibland vill vi båda ha introverta kvällar, då brukar han till och med sova på soffan för vi klarar inte av att vara på varandra hela tiden. Han behöver ännu mer space än mig.

För jag fråga vad du jobbar med ? Tar det på krafterna eller ger det krafter eller både och ?

Välkommen till kameleont-klubben!

LFF

Äldre 13 Dec 10:47

#37

Anonym (Ambivert) skrev 2017-12-13 09:19:00 följande:

Åååhhh, äntligen någon mer som förstår mig. Jag kan bli galen av ångest och stress när det pockas på mig att prestera, jag skiter i att prestera jag skiter i vad andra tycker jag vill bara hem!

Vad kul att du nämner att ingen ser dig som introvert, det är många som tror att det betyder att du inte kan prata bland andra eller ta initiativ vilket är helt fel , det handlar ju om vad som laddar ens energi och som ambivert behöver man laddas både av att få vara ifred, och av att komma ut.

Ingen tror att jag har introvert sida förutom min partner som är den första som sett att jag är inte alltid Detta glada sociala skal jag visar utåt för alla, som för mig är ren försvarsmekanism jag tar på mig ett socialt Face och kör, och gör jag det för länge blir jag nästan utbränd och måste vara isolerad flera dagar. Är jag frivilligt social och det sker i min takt med lagom storlek på en grupp då kan det snarare ge ny energi och då kan jag umgås läääänge, men ett klassiskt exempel på ambivert, det var när jag skulle på blind-date och varit super social och är det fram tills vi kommer in till honom, då är min energi slut och jag säger att jag måste vila lite men vi kan umgås om några timmar.

(Inte första gången jag somnar hos någon jag borde vara social med ska tilläggas) Samma om jag är psykiskt påfrestad, då vill jag bara bli själv och sova ett helt dygn igenom. Känner du igen nåt av detta? Det är kul att veta om jag faktiskt inte är unik :p

Oj ja förstår att du måste känna att hela hemmet krymper efter ett tag. Vet din sambo om ditt introverta behov?

Du får anpassa och plocka bästa ensamma minut och verkligen ta vara på den, om du är på toaletten till exempel, hur skönt är inte det att kunna stänga om sig och få vara.

Jag har lyx. Min sambo har tv i sovrummet och sen har vi tv i vardagsrummet så ibland vill vi båda ha introverta kvällar, då brukar han till och med sova på soffan för vi klarar inte av att vara på varandra hela tiden. Han behöver ännu mer space än mig.

För jag fråga vad du jobbar med ? Tar det på krafterna eller ger det krafter eller både och ?

Välkommen till kameleont-klubben!

Jag jobbar inom reception/social administratör. Har haft ett drygt år (nyligen avslutat) där jag till stor del var lite mer enskild och det funkar inte det heller (fakturaansvarig för vår receptionsgrupp). Nu är jag tillbaks i en mer social roll (telefonisupport etc) och det är skitbra så länge jag mår bra i övrigt.

Sambon är också rätt så introvert, dock har vi inte tv i sovrummet (jag vägrar eftersom han gärna somnar till tvn) så vi sitter i varsin ände av soffan istället :) Sen tar jag mina stunder när jag hittar dem helt enkelt (ibland så enkelt som att jag är närvarande fysiskt men inte helt mentalt).

Det där med dejten känner jag inte igen men mycket annat :) Och just detta att känna sig helt slut mentalt efter en dag med socialt umgänge.

En annan lösning på att få mental fritid är att läsa en bok (iaf för mig). Sågs ju som väldigt udda i högstadiet när jag satt på golvet i korridoren på alla raster med näsan i en bok istället för att vara "som alla andra".

Anonym (sirap)

Äldre 13 Dec 11:08

#38

Nosslin skrev 2017-12-11 18:07:38 följande:

Jag hör ofta att det är bra att vara introvert, att det skulle vara något positivt och en gåva. Kan någon förklara detta? Jag är så introvert man kan vara och det leder bara till problem. Jag anser att det är en förbannelse som har gett mig stora problem. Världen är byggd utav extroverta människor (med några undantag) där introverta människor inte tas i beakt över huvud taget.

På arbeten ska man vara utåt, drivande, social och passa in i gänget, trots att man arbetar helt ensam. Osociala arbeten kräver extroverta egenskaper. Man ska gå på after works och hela köret. Det räcker inte med att bara vilja kunna gå till jobbet och göra ett bra jobb.

Få tag på en partner i livet blir automatiskt otroligt mycket svårare när du blir halvt deprimerad och rejält trött utav att vara social. På dejtingsajter har man inte heller dem egenskaperna som oftast efterfrågas. Man vill inte resa världen runt eller vara supersocial hela tiden och antalet alternativ att ens försöka dejta reduceras rejält.

Rent socialt anses man som udda för man inte vill dricka sprit varenda helg och hamnar väldigt lätt utanför när andra gör det och på det viset umgås mer. Man får svårare att knyta band till människor och får som resultat mycket mindre vänner. Oftast brukar de man få kännas som starkare vänner, beroende på hur introvert du är. Är du extremt introvert så orkar du inte ens med det. Trots att vi som människor är sociala flockdjur, så kommer den introverta biten och förstör.

Det finns inget positivt med att vara introvert. Att man är mer konstnärlig, artistisk etc är inte en fördel. De kända introverta personerna är inte kända för att vara introverta. Just att dem var introverta kan ha hjälpt dem på just det området de är kända inom, men förstört enormt mycket för dem på alla andra områden. Isaac Newton dog som oskuld.

Det är positivt att vara introvert, när man tillåts vara det. Tyvärr är vårt samhälle nu (har inte alltid varit så) präglade av extroversion. Det gör att man som introvert måste anpassa sig hela tiden. Jag önskar att alla tilläts vara de som de är. Introverta är ofta mer analyserande och deras synpunkter är väldigt viktiga att lyssna till på en arbetsplats - istället för att som nu lyssna till den som gapar mest, men som har tänkt minst (vilket leder till att företag och organisationer gör onödiga misstag).

Anonym (sirap)

Äldre 13 Dec 11:12

#39

Anonym (Introspektra) skrev 2017-12-11 23:52:29 följande:

Samma här, man försöker passa in och det kanske fungerar ett tag, sen tillslut orkar man inte.

jag jobbar inom handelssektorn och det fungerar då det mest blir kortare ytliga konversationer med kunderna, dock vill jag verkligen vara för mig själv på kvällarna och samla kraft.

Man får förklara att introvert inte behöver betyda att man är osocial eller blyg, man behöver bara extra mycket egentid.

Precis! Jag har ett ganska utåtriktad jobb. Det funkar bra, men liksom du vill jag vara ifred när jag kommer hem. Min man tycker att det är jobbigt eftersom han är mer extrovert. Han vill ta hem kompisar på kvällarna, men det blir som ett jobb för mig och då får jag ingen återhämtning.

Istället åker han hem till sina kompisar. Jag kan sitta hemma och läsa och han kan vara ute på krogen eller hos vänner.

Anonym (sirap)

Äldre 13 Dec 11:18

#40

LFF skrev 2017-12-12 11:18:55 följande:

Känner igen det där. Varenda intervju jag varit på genom åren (många då jag jobbat som konsult på bemanningsföretag och man måste sälja in sig till varje presumtiv uppdragsgivare) är det mitt extroverta jag som kommer fram. Har inga som helst problem att sälja in mig etc. Men, jag är alltid noga med när de frågar "Hur fungerar du i grupp?" att säga som det är. Jag är väldigt avvaktande till en början, vill kolla in den befintliga gruppdynamiken först innan jag ger mig ut på djupt vatten.

Jag är ytterst sällan social under lunchen. Det är jag, min lunch och någon serie som streamas på mobilen istället. Lunchen är liksom min stund att få en mikropaus och ladda batterierna för att palla med eftermiddagen. Att sitta och vara social då är inte min grej.

Nu är jag sådan att jag egentligen aldrig brytt mig om vad folk tycker och tänker om mig så detta att stoppa in mig i ett fack är inte min grej

En kollega till mig käkade alltid lunch framför sin dator och kollade olika TV-serier som han inte hann med annars, så nu har jag också börjat med det. Känns skönt och jag slipper den bullriga matsalen.

Att vara introvert

INNEHÅLL