Nosslin

Äldre 11 Dec 18:07

85 svar

Att vara introvert

Jag hör ofta att det är bra att vara introvert, att det skulle vara något positivt och en gåva. Kan någon förklara detta? Jag är så introvert man kan vara och det leder bara till problem. Jag anser att det är en förbannelse som har gett mig stora problem. Världen är byggd utav extroverta människor (med några undantag) där introverta människor inte tas i beakt över huvud taget.

På arbeten ska man vara utåt, drivande, social och passa in i gänget, trots att man arbetar helt ensam. Osociala arbeten kräver extroverta egenskaper. Man ska gå på after works och hela köret. Det räcker inte med att bara vilja kunna gå till jobbet och göra ett bra jobb.

Få tag på en partner i livet blir automatiskt otroligt mycket svårare när du blir halvt deprimerad och rejält trött utav att vara social. På dejtingsajter har man inte heller dem egenskaperna som oftast efterfrågas. Man vill inte resa världen runt eller vara supersocial hela tiden och antalet alternativ att ens försöka dejta reduceras rejält.

Rent socialt anses man som udda för man inte vill dricka sprit varenda helg och hamnar väldigt lätt utanför när andra gör det och på det viset umgås mer. Man får svårare att knyta band till människor och får som resultat mycket mindre vänner. Oftast brukar de man få kännas som starkare vänner, beroende på hur introvert du är. Är du extremt introvert så orkar du inte ens med det. Trots att vi som människor är sociala flockdjur, så kommer den introverta biten och förstör.

Det finns inget positivt med att vara introvert. Att man är mer konstnärlig, artistisk etc är inte en fördel. De kända introverta personerna är inte kända för att vara introverta. Just att dem var introverta kan ha hjälpt dem på just det området de är kända inom, men förstört enormt mycket för dem på alla andra områden. Isaac Newton dog som oskuld.

Anonym (J.R.)

Äldre 14 Dec 07:56

#61

Anonym (Hanna) skrev 2017-12-14 07:47:03 följande:

Om introvert är önskan att leva ensam i skogen utan umgänge har jag lite svårt att se att det samtidigt kan innefatta önskan att tex vara elevrådsrepresentanter eller något annat där man har ett publikt ansvar. Det känns ju lite som varandras motpoler.

I de test jag var inne och gjorde var det tydligt att introvert också innebar att man var tystlåten pch inte gärna stod i centrum, men i tråden menas ju att man kan vara introvert och samtidigt var den som frivilligt hörs och syns mest.

Tycker att det verkar lite luddigt vad introvert står för, det verkar inte vara ett glasklart begrepp.

Ja, det är luddigt varför det utgår från flera kriterier. Exempelvis kan du vilja stå i centrum och ändå vara introvert. Likväl är det extrovert att vilja stå i centrum.

LFF

Äldre 14 Dec 08:37

#62

Anonym (Ambivert) skrev 2017-12-14 05:20:43 följande:

Ditt första jobb lät så fyrkantigt tråkigt att jag fick lite klaustrofobi av tanken. Telefonist däremot, lät ju givande förutsatt att du mår bra som du skrev :)

Ja så kan man också fördela det, haha känner igen det där att man kan vara närgången men i huvudet vet man inte riktigt var man är och svävar bort.

Slut mentalt men på ett skönt sätt, ungefär som efter ett härligt träningspass.

Jag måste börja läsa igen, när jag flyttade till andra sidan landet var det inga böcker som fick komma med, men har varit sugen, fast jag blev inte inne i att läsa förrän efter skolan, under skolan kopplades det mest till press och prestation. Me No like. Men jag börjar få en bild av dig nu och förstår att du kan ha uppfattats som annorlunda för hur ofta läste elever självmant? Förutom på film där alla ska läsa böcker på fritiden som är introverta. Men Them books me want Them books. Vad för genre gillar du att läsa?

(Nä att somna hos en dejt inte så många som gör de flesta vill väl ligga haha men inte jag!)

Haha

Det roligaste av allt är att det var just sånt jag ville hålla på med när jag började plugga på högskolan en gång i tiden. Sitta där, på min lilla kammare och fippla med siffror. Hade jag inte haft min telefonisupportdel under det här året så hade jag dött rent ut sagt.

Telefonist är egentligen bättre än receptionist just när man mår dåligt. Rösten går alltid att spela men när man måste SE glad ut också så blir det lite jobbigare. Hade ett uppdrag för länge sen där vi roterade mellan reception, växel och vaktmästeri villket var ljuvligt just dessa dagar när man mådde skit. "Jag vill köra vaktmästeriet idag så jag får gömma mig undan".

Jag har inte haft ordentlig läsro de senaste 4 åren (sen jag fick barn, tvillingar) men när jag läser är det i huvudsak fantasy på engelska. .Klarar inte av att läsa svenska översättningar längre.

Gud vilken fasa att flytta utan att ta med sig böckerna! Hade sån ångest för snart två år sen när vi flyttade och jag var tvungen att slänga böcker! Satan vad jobbigt det var! Och då handlade det ändå bara om Harlequinböcker... Men det är såna böcker jag behöver när jag vill läsa utan att behöva koncentrera mig. Man vet ju liksom storyn egentligen *haha*

Vad läser du för något?

Anonym (Mimm)

Äldre 14 Dec 08:38

#63

Anonym (Ambivert) skrev 2017-12-14 05:35:36 följande:

Bra input.

Det är därför jag håller med de som sagt att vi alla är ambiverta. Vi har lite av båda men man lutar oftast mer åt ett håll. Jag och min kompis brukar säga på skoj "nu är jag i introvert-mode" och då vill man vara i lugn och ro ifred

- för stunden.

Håller med att mycket handlar om att landa och slappna av. Var har du tankarna, bygg de så de ger energi. För fel tankar tar också energi.

Det är lika lättlurad hjärntvätt om extrovert introvert etikett som alla andra etiketter, diagnoser, "duktig, stark" etc.

Du blir det som du kopplat till etiketten. Går jag runt och ser mig som introvert fokuserar jag också bara på de bitarna , min hjärna tränger undan att jag också har sociala utbyten och extrovert beteende. Därför trivs jag bäst att vara Ambivert om jag nu vill ha någon lapp i pannan hur jag är.

Det viktigaste är att du vad du än gör alltid ha schyssta tankar om dig själv. Var en bra vän i ditt huvud det ger dig mest energi av allt. Lyssna på det du behöver behöver du lugn och ro dra sig undan sitt i din egen värld med hörlurar på lunchen t.ex. Vill du ha socialt utbyte sitt med kackelhönsen på lunchen. Vill du ha lite av båda sitt en bit bort men ändå så du hör vad som händer och sägs.

Jag lovar att min son är väldigt autistisk, med de typiska beteenden som följer med det, oavsett om vi försöker förneka det eller ej ;) Man undrar ju hur det kunde vara där från första början, vi måste ha hjärntvättat honom medan han låg i magen. Det är illa att låtsas som att alla är stöpta i samma form. Att bemötande är viktigt är något som vi föräldrar med extra utmaningar lär oss fort, om vi inte redan visste det, barnen är dock olika oavsett.

Anonym (Feliccan)

Äldre 14 Dec 11:06

#64

Det är tydligt hur många vill försöka tänja ut och förvanska detta begrepp så att det gynnar dem, nu har det blivit lite "inne" att vara introvert och då kallar sig alla det fastän de inte är det egentligen, de vill bara ha en del av kakan som de egentligen inte har rätt till. Det är svårt nog som introvert att få gehör, förståelse eller den minsta lilla plats, utan att andra icke-introverta ska ta upp även vårat utrymme. Är man introvert på riktigt så vill man inte stå i centrum eftersom det kostar på väldigt mycket känslomässigt. Visst, det är inga skarpa linjer utan en skala, men vill man gärna stå i centrum, armbågar sig fram för att bli elevrådsrepresentant, lucia, den som håller tal osv, så är man per definition inte särskilt introvert. Däremot har ju de allra flesta människor både introverta och extroverta drag, eftersom det är en skala. Men att de som tex är 10% introvert och 90% extrovert ska börja hojta att de är så introverta, det tar enbart plats och utrymme från de som är introverta på riktigt, alltså tex 80-90% introverta. De som är introverta på riktigt har per definition svårare att ta upp plats som de extroverta eftersom de ju får energi av ensamhet och inte av att stå i centrum med en massa andra människor. Därför är det ganska elakt av dem att ta upp den här platsen, med sitt extroverta beteende och försöka ha tolkningsföreträde på hur introverta är, att de vill stå i centrum osv, det är helt enkelt inte sant och det gör bara livet ännu svårare för oss introverta, vi blir ännu mer missförstådda eftersom folk "har hört att" introverta egentligen är som extroverta (eftersom de ju tycker sig ha tolkningsföreträde)

LFF

Äldre 14 Dec 11:17

#65

Anonym (Feliccan) skrev 2017-12-14 11:06:03 följande:

Det är tydligt hur många vill försöka tänja ut och förvanska detta begrepp så att det gynnar dem, nu har det blivit lite "inne" att vara introvert och då kallar sig alla det fastän de inte är det egentligen, de vill bara ha en del av kakan som de egentligen inte har rätt till. Det är svårt nog som introvert att få gehör, förståelse eller den minsta lilla plats, utan att andra icke-introverta ska ta upp även vårat utrymme. Är man introvert på riktigt så vill man inte stå i centrum eftersom det kostar på väldigt mycket känslomässigt. Visst, det är inga skarpa linjer utan en skala, men vill man gärna stå i centrum, armbågar sig fram för att bli elevrådsrepresentant, lucia, den som håller tal osv, så är man per definition inte särskilt introvert. Däremot har ju de allra flesta människor både introverta och extroverta drag, eftersom det är en skala. Men att de som tex är 10% introvert och 90% extrovert ska börja hojta att de är så introverta, det tar enbart plats och utrymme från de som är introverta på riktigt, alltså tex 80-90% introverta. De som är introverta på riktigt har per definition svårare att ta upp plats som de extroverta eftersom de ju får energi av ensamhet och inte av att stå i centrum med en massa andra människor. Därför är det ganska elakt av dem att ta upp den här platsen, med sitt extroverta beteende och försöka ha tolkningsföreträde på hur introverta är, att de vill stå i centrum osv, det är helt enkelt inte sant och det gör bara livet ännu svårare för oss introverta, vi blir ännu mer missförstådda eftersom folk "har hört att" introverta egentligen är som extroverta (eftersom de ju tycker sig ha tolkningsföreträde)

Jag har aldrig armbågat mig fram för att ta plats. Jag har alltid hållit mig i bakgrunden men på något vis så hamnar jag i sitsen att jag ska ta hand om nyanställda, hålla en introduktion etc just för att jag är bra på det jag gör.

På gymnasiet tex ville min historielärare att jag skulle hålla ett föredrag för vår klass om mitt specialarbete (koncentrtionslägren under andra världskriget). Jag fick rent ut sagt panik av tanken och då pratar vi om att hålla ett föredrag för personer som jag gått i samma klass som i tre år.

Jag har alltid trivts bättre på egen hand än i större grupper. Har aldrig haft mer än max 5-6 nära vänner och ytterst få bekanta. Raster, både i skolan och i arbetslivet, har helst spenderats på egen hand för att slippa vara social ens med folk jag gillar.

Trots det så är jag numera så som jag skrivit ovan. Jag har ett socialt jobb men inte mycket socialt umgänge på helgen (orkar inte).

Jag gissar att du på min beskrivning tidigare skulle säga att jag är en av de där "extroverta som låtsas vara introvert" men så är inte fallet. Jag har gjort flertalet tester om man är extro- eller introvert och varenda gång får jag samma resultat: Introvert med extroverta drag.

LFF

Äldre 14 Dec 11:29

#66

Anonym (Feliccan) skrev 2017-12-14 11:06:03 följande:

Det är tydligt hur många vill försöka tänja ut och förvanska detta begrepp så att det gynnar dem, nu har det blivit lite "inne" att vara introvert och då kallar sig alla det fastän de inte är det egentligen, de vill bara ha en del av kakan som de egentligen inte har rätt till. Det är svårt nog som introvert att få gehör, förståelse eller den minsta lilla plats, utan att andra icke-introverta ska ta upp även vårat utrymme. Är man introvert på riktigt så vill man inte stå i centrum eftersom det kostar på väldigt mycket känslomässigt. Visst, det är inga skarpa linjer utan en skala, men vill man gärna stå i centrum, armbågar sig fram för att bli elevrådsrepresentant, lucia, den som håller tal osv, så är man per definition inte särskilt introvert. Däremot har ju de allra flesta människor både introverta och extroverta drag, eftersom det är en skala. Men att de som tex är 10% introvert och 90% extrovert ska börja hojta att de är så introverta, det tar enbart plats och utrymme från de som är introverta på riktigt, alltså tex 80-90% introverta. De som är introverta på riktigt har per definition svårare att ta upp plats som de extroverta eftersom de ju får energi av ensamhet och inte av att stå i centrum med en massa andra människor. Därför är det ganska elakt av dem att ta upp den här platsen, med sitt extroverta beteende och försöka ha tolkningsföreträde på hur introverta är, att de vill stå i centrum osv, det är helt enkelt inte sant och det gör bara livet ännu svårare för oss introverta, vi blir ännu mer missförstådda eftersom folk "har hört att" introverta egentligen är som extroverta (eftersom de ju tycker sig ha tolkningsföreträde)

Bara därför fick jag för mig att göra ett sånt där test igen:

Snapshot Report

Sociability

23

According to your results you appear to be the type of person who doesn't socialize often. You likely have a limited social network, and possibly aren't really interested in extending it beyond afew close and intimate friendships. Having an active social life apparently isn't the most important thing to you. Chances are that when the opportunity arises to socialize among a large group of people, you'll likely turn it down if possible. This doesn't necessarily mean you don't enjoy socializing or being around people. Rather, you generally prefer spending time with smaller groups of friends. Individuals who score similarly to you typically aren't conversation-starters, especially with people they aren't familiar with. In addition, they aren't known to be exceptionally outgoing, unless among close friends.

psychologytoday.tests.psychtests.com/bin/transfer

Som sagt, mitt sociala behov kommer på jobbet... När jag inte är på jobbet är det sociala rätt avskalat.

Anonym (Feliccan)

Äldre 14 Dec 12:01

#67

LFF skrev 2017-12-14 11:17:37 följande:

Jag har aldrig armbågat mig fram för att ta plats. Jag har alltid hållit mig i bakgrunden men på något vis så hamnar jag i sitsen att jag ska ta hand om nyanställda, hålla en introduktion etc just för att jag är bra på det jag gör.

På gymnasiet tex ville min historielärare att jag skulle hålla ett föredrag för vår klass om mitt specialarbete (koncentrtionslägren under andra världskriget). Jag fick rent ut sagt panik av tanken och då pratar vi om att hålla ett föredrag för personer som jag gått i samma klass som i tre år.

Jag har alltid trivts bättre på egen hand än i större grupper. Har aldrig haft mer än max 5-6 nära vänner och ytterst få bekanta. Raster, både i skolan och i arbetslivet, har helst spenderats på egen hand för att slippa vara social ens med folk jag gillar.

Trots det så är jag numera så som jag skrivit ovan. Jag har ett socialt jobb men inte mycket socialt umgänge på helgen (orkar inte).

Jag gissar att du på min beskrivning tidigare skulle säga att jag är en av de där "extroverta som låtsas vara introvert" men så är inte fallet. Jag har gjort flertalet tester om man är extro- eller introvert och varenda gång får jag samma resultat: Introvert med extroverta drag.

Det du beskriver är ju lite annorlunda än vad jag talade om. Att du får uppdrag att hjälpa andra eller berätta om något du har kunskap om är ju en helt annan sak än de fall jag beskrev med människor som armbågar sig fram just för att enbart stå i centrum, synas och höras som ex många kändisar. Det jag menade var människor som tar roller som andra skulle göra minst lika bra, de står i centrum för sakens skull, men ska sedan kokettera med att de är sååå introverta. Att som du ha specifik kunskap som andra vill att du delar med dig av är ju en helt annan sak och något som gynnar andra och som säkert många är tacksamma för att du gör, trots att det är jobbigt.

LFF

Äldre 14 Dec 12:29

#68

Anonym (Feliccan) skrev 2017-12-14 12:01:31 följande:

Det du beskriver är ju lite annorlunda än vad jag talade om. Att du får uppdrag att hjälpa andra eller berätta om något du har kunskap om är ju en helt annan sak än de fall jag beskrev med människor som armbågar sig fram just för att enbart stå i centrum, synas och höras som ex många kändisar. Det jag menade var människor som tar roller som andra skulle göra minst lika bra, de står i centrum för sakens skull, men ska sedan kokettera med att de är sååå introverta. Att som du ha specifik kunskap som andra vill att du delar med dig av är ju en helt annan sak och något som gynnar andra och som säkert många är tacksamma för att du gör, trots att det är jobbigt.

Fast det jag menar är att det som på utsidan ser ut som att någon "tar" roller som leder till att man står i centrum. Ser man mig utifrån så ser det säkerligen ut som att jag söker dessa typer av roller som jag hamnar i men det är liksom inte hela sanningen. När jag säger att jag egentligen inte alls trivs i den typen av situationer etc så ser folk ut som levande frågetecken. Jag "tar" den rollen helt enkelt som krävs i gruppen. Är en kameleont som det så fint skrevs av "Ambivert" tidigare. Inget jag söker men hamnar i centrum för det är där jag behövs. Att jag inte trivs är en helt annan sak.

Och det kan mycket väl vara så med många kändisar också. De ser på ytan ut som världens extroverter, alltid i centrum etc. Men att de hamnat där är för att de är duktiga på det de gör, inte för att de egentligen söker kändisskapet (som tex dokusåpafolket gör).

Anonym (Feliccan)

Äldre 14 Dec 12:44

#69

LFF skrev 2017-12-14 12:29:32 följande:

Fast det jag menar är att det som på utsidan ser ut som att någon "tar" roller som leder till att man står i centrum. Ser man mig utifrån så ser det säkerligen ut som att jag söker dessa typer av roller som jag hamnar i men det är liksom inte hela sanningen. När jag säger att jag egentligen inte alls trivs i den typen av situationer etc så ser folk ut som levande frågetecken. Jag "tar" den rollen helt enkelt som krävs i gruppen. Är en kameleont som det så fint skrevs av "Ambivert" tidigare. Inget jag söker men hamnar i centrum för det är där jag behövs. Att jag inte trivs är en helt annan sak.

Och det kan mycket väl vara så med många kändisar också. De ser på ytan ut som världens extroverter, alltid i centrum etc. Men att de hamnat där är för att de är duktiga på det de gör, inte för att de egentligen söker kändisskapet (som tex dokusåpafolket gör).

Jag tror att de flesta kan se skillnaden på om någon söker centrum just för att det är centrum, eller om de får plats i centrum pga deras kompetens i olika frågor, eller kunskap om områden. Om plötsligt alla ska räknas till introverta, hur extrovert man än är, förlorar begreppet sin innebörd. De flesta har ju även ett val att säga nej till allt för mycket extrovert aktivitet om det verkligen får dem att må dåligt. Tex skådespelare måste ju inte göra en massa intervjuer och hemma-hos-reportage om det får dem att må dåligt.

Velouria

Äldre 14 Dec 15:04

#70

Anonym (Feliccan) skrev 2017-12-14 11:06:03 följande:

Det är tydligt hur många vill försöka tänja ut och förvanska detta begrepp så att det gynnar dem, nu har det blivit lite "inne" att vara introvert och då kallar sig alla det fastän de inte är det egentligen, de vill bara ha en del av kakan som de egentligen inte har rätt till. Det är svårt nog som introvert att få gehör, förståelse eller den minsta lilla plats, utan att andra icke-introverta ska ta upp även vårat utrymme. Är man introvert på riktigt så vill man inte stå i centrum eftersom det kostar på väldigt mycket känslomässigt. Visst, det är inga skarpa linjer utan en skala, men vill man gärna stå i centrum, armbågar sig fram för att bli elevrådsrepresentant, lucia, den som håller tal osv, så är man per definition inte särskilt introvert. Däremot har ju de allra flesta människor både introverta och extroverta drag, eftersom det är en skala. Men att de som tex är 10% introvert och 90% extrovert ska börja hojta att de är så introverta, det tar enbart plats och utrymme från de som är introverta på riktigt, alltså tex 80-90% introverta. De som är introverta på riktigt har per definition svårare att ta upp plats som de extroverta eftersom de ju får energi av ensamhet och inte av att stå i centrum med en massa andra människor. Därför är det ganska elakt av dem att ta upp den här platsen, med sitt extroverta beteende och försöka ha tolkningsföreträde på hur introverta är, att de vill stå i centrum osv, det är helt enkelt inte sant och det gör bara livet ännu svårare för oss introverta, vi blir ännu mer missförstådda eftersom folk "har hört att" introverta egentligen är som extroverta (eftersom de ju tycker sig ha tolkningsföreträde)

Du har rätt i sak. Men samtidigt kan ju inte du veta vem som är introvert eller extrovert härinne. Jag är introvert, har noll tävlingsinstinkt, hörs väldigt lite men syns. Just för att jag är den tyste. Då blir jag mer intressant fast jag inte är så speciell egentligen. Och jag hatar strålkastarljuset på mig. Försöker föra över ljuset på någon annan så jag slipper prata i en grupp. Vill inte ha uppmärksamhet. Vill liksom bara vara i gruppen för att inte känna mig helt ensam men prata bara när jag känner för det.

Jag ÖNSKAR att jag var mer bekväm i större grupper men nu är jag som jag är.

Integrerbart DNA

Att vara introvert

INNEHÅLL