Utomlands

Nej, barnen har förstås inget val. Kanske blev fel ordval. Det jag tänkte var om detta med resan (att först tro att alla skulle åka tillsammans, sedan bli besviken, och sedan som tolvåring få höra att hen hade fått åka med om aktiviteten avslutas) kanske kommer att lämna en tagg kvar hos en eller flera i familjen, som ställer till det i framtiden (nya bråk, dåligt mående eller vad det vara månde). 

Eller så "accepteras" det att bara mamman och pappan åker, dvs "no hard feelings", typ.

Så du bokade först en resa för ALLA som du hade råd med, men avbokade för att... ja, varför?

För att 12 åringen ville fortsätta med sin hobby/intresse?!

Ha delad ekonomi då. Skulle inte i min vildaste fantasi betala för nån annans barn.

Efter vad ts skrivit så PRATADE hon och mannen om det och surfade runt på resor.
Att ts egentligen har råd att bjuda alla hör inte hit då det inte är hennes barn, och hon vill heller inte bjuda dem.

Man kan inte få allt här i livet, man måste själv också göra uppoffringar. Men 12 åringen valde hobbyn och därmed så blir det ingen resa för hen.

Alla är vi ju olika, så man kan väl inte döma någon innan man gått i dennes skor ett gott stycke. Jag har haft utmattningsdepression några gånger så jag förstår TS' känsla av att bara vilja bort från allt.

Själv hade jag dock - vid närmare eftertanke - aldrig i livet orkat ge mig iväg på en utlandssemester. Packning och fix med pass och annat, vara bland massa folk på flygplatser och på hotell, behöva planera mat på resmålet (om det inte är all inclusive iofs!), överhuvudtaget en massa nya intryck, mm. I TS' situation hade jag nog helst skickat iväg hela bunten av man och barn och tagit det lugnt hemma alldeles själv. Men då har jag iofs en stressproblematik också, inte "bara" utmattning.

Hade barnet varit några år äldre och i god tid innan (tänk ett år eller så) fått veta att ett val mellan hobby och resa fanns hade jag köpt ditt resonemang men knappast nu. 
Barnet har sedan länge en hobby. Att denna skulle hindra en resa sades inte förrän TS 1) sagt att alla skulle åka och 2) insett att detta inte gick. Ett ganska uppenbart försök att skylla ifrån sig för att hon gjort barnen besvikna och försöka slippa dåligt samvete. Helt i onödan dessutom; hade hon tänkt efter först hade hon helt enkelt kunnat tala om att hon och sambon skulle åka på en semesterresa själva.

Det ekonomiska runt barnets hobby tycks vara infekterat och något för TS att ta en diskussion med sin sambo runt,  men att hux flux dra in det i den aktuella situationen och skuldbelägga barnet för den var bara fult.

JAG har pengar för halva resan och även mer sparat på MITT konto men sen känner jag att det är väldigt dumt att lägga alla mina besparingar på en resa utomlands.
Jag har förnärvarande ingen stadig inkomst heller och kan inte jobba heltid, jag orkar inte det men om jag skulle jobba heltid hade vi haft råd..

Hur menar du? Kommer bonusarna bli arga på mina barn för jag väljer att inte ha med några på resan?