4 månader kräver konstant underhållning

Om man valt att bli mamma, innebär det att man aldrig någonsin får bli ledsen, trött eller sliten mer? Det är ju knappast som att ts tänker sälja sitt barn på blocket, hon uttrycker bara en frustration och ber om råd. 

Mitt barn är det underbaraste som hänt mig, och jag älskar honom över allt annat, men ibland blir jag trött och tycker det är jobbigt ändå, och beklagar mig eller ber om råd hos andra föräldrar. Jag förstår inte varför det är provocerande. Jag tror det är ganska naturligt själv. 

Är det en fas nu som gör vår 4 månaders dotter så extremt uppmärksamhetskrävande och gnällig? Försöker med allt, bara tyst när man leker och dingar sig extremt med henne eller bär runt på henne. Men även då kan det gnällas. Blir ju helt slut av att bära omkring eller leka varje vaken stund hela tiden. Även i sele, behöver ju kunna sitta ner också för att vila. Tv vill jag ej låta henne se även om det hjälper en stund. Vagn promenad tar vi varje dag. Någon som har tips på vad man kan göra för att få barnet nöjt? Denna fas har precis börjat och känner mig redan trött.. Är det bara att härda ut? Blir det bättre sen?

Trött mamma

Jag tror inte att du har haft barn som kräver uppmärksamhet på samma nivå som Ts dotter gör nu och som är lika gnällig, för då hade du inte kommit med dina självgoda svar här. Hade de varit så krävande så hade du nog inte skaffat dem så tätt heller. Vad är vitsen med att sitta och kritisera Ts när hon bad om tips och råd?

Härligt att du är en sån mamma som aldrig blir lite trött och sliten. Jag menar det verkligen utan ironi, roligt för dig! Ge dig själv en klapp på axeln. Men jag förstår inte varför det hindrar dig från att visa andra människor lite empati och förståelse? Eller, om du känner att empati är för krävande, bara låta bli att vara otrevlig?

Vad lustigt att tro att människor dom hanterar barn bättre än andra helt enkelt haft "lättare barn". Det kan inte vara då att vi helt enkelt är bättre föräldrar?Var var jag skrivit att jag inte blivit/blir trött och sliten?

Vad lustigt att tro att människor dom hanterar barn bättre än andra helt enkelt haft "lättare barn". Det kan inte vara då att vi helt enkelt är bättre föräldrar?Var var jag skrivit att jag inte blivit/blir trött och sliten?

Båda mina var så också, det höll i sig i ett par år eller så. Men när de var bebisar så köpte jag en babygunga att hänga i dörröppningen som gick att studsa lite upp och ner i (när nacken var stabil nog), en elektonisk babyvagga med tillhörande mobilgrej att titta på, en annan mobilgrej som man kunde vrida upp och som spelade i en halv minut eller så, ett babygym, en babysitter som rörde lite på sig när bebisen sprattlade. Någon spegel som inte var av glas som bebisen kunde titta i, olika bjällrande och rasslande leksaker. De hade också en sen där läragå-sitter som de fick använda ibland, men inte så ofta, för jag hade läst att det inte var bra för ryggen då. När de var lite äldre än bebis så hade de en elektronisk häst som snurrade och blinkade och spelade musik när det lilla barnet sköt ifrån i golvet med fötterna. Och så gick vi runt till dessa olika saker och bebisen var typ nöjd i en halv minut-3 minuter på varje ställe/med varje leksak och det gav mig lite andrum. Som jag faktiskt uppskattade jättemycket! Resten av tiden bar jag runt i sele/ lekte tittut/ammade/grimaserade och höll jag på hela tiden. 

Jag beklagar alla rövhatts-svar du har fått. Tydligen förvandlas en del till subbor när de blir föräldrar.

En liten fyramånaders behöver säkert inte så mycket uppmärksamhet som du själv upplever, men alla barn är givetvis olika. För det första: är bebisen riktigt härligt mätt när du lägger ned den? Och då menar jag riktigt riktigt mätt, för det är först då som man kan upptäcka världen i lugn och ro på egen hand. Har bebisen ett mjukt och varmt ställe att ligga och greja på? Babygym? Finns där trevliga saker att titta på, känna på och konversera med? Det brukar vara tillräckligt, i kombination med matstunder, promenader i vagnen, samtal i famnen och eventuellt omkringbärande i en sjal eller sele. Försök att betrakta det lilla livet som någon som hänger på i det dagliga livet och som behöver lite pyssel mellan varven.

Min fem-månaders kille gillar babygymmet. Han gillar inte riktigt sakerna som fanns där från början så jag har hängt dit saker han gillar.. exempelvis en strumpa :)

Jag brukar ofta ha honom med i babysittern då jag lagar mat eller bakar. Så sätter jag upp något han kan leka med (min babysitter har en båge) och jag sjunger och pratar med honom hela tiden och så ser han mig. Ibland tar jag in vagnen i köket och så får han bli vaggad i vagnen medan jag håller på i köket.

När han är som värsta plåstret och driver mig smått till vansinne så brukar jag tänka på att han någon gång kommer bli tonåring och tycka att morsan bara är jobbig. Då känns det lite bättre att ha en fem-månader gammal son. :)