Hang in there! Även om andra "kommit längre" betyder det inte att vi lyckas tyvärr. Ta det i er takt och jämför inte med andra. Processen är så olika och jobbig ändå. Själva har vi testat i flera år utan resultat. Önskar er all lycka till!
Jag håller tummarna att ni får ivf snart! Hur var det nu, funderade ni nått på att gå privat ? Kan verkligen rekommendera <3
Finns inte så mycket man kan säga för att peppa, vet hur jäkla jobbigt det är... Bara håll ut <3
Rd7. Känner inget! Mina bröst är inte ens svullna längre. Tjuvtestade idag o totalblankt såklart. Är ju 2 dagars de satt in. Men känner mig sjukt ogravid. Hade du symptom? När testade du plus?
Du ska veta att det inte bara är det ekonomiska som gör att man pausar sitt liv. Man hittar alltid sätt för att optimera chanserna. Vi har det väldigt bra ställt ekonomiskt men trots det har vi inte rest på 3 år fastän min man äkskar det. Min tanke har varit, tänk om jag då är gravid, då vill jag inte flyga. Ja man hittar alltid ursäkter, så himla dumt! Det är 3 år av vårt liv som vi aldrig får tillbaks. Dessutom har vi avstått roliga saker... Pausa inte livet, lev det väl och se till att ha sex på vägen, mirakel kan hända jag väntar fortfarande.
Ja två till frysen! Men just nu känner jag mig rånegativ. Känns som min kropp föralltid kommer vägra att bli gravid. Dumma tankar. Bokade tom en resa till Thailand i januari. När får ni reda på när ni kan börja?
Ännu än fruktlös diskussion med sambon om privat ivf... Men att lägga över 50k på att renovera huset är inga problem alls.
Fan vilken seg väntan för er... är det i maj det gått två år? Fy :(. Idag är det ruvardag 11, äl+13. Mensen borde komma idag lr imorn men kan bli uppskjuten pga lutinus. Känner NADA!! Hopplöst. Vet inte riktigt men hoppas typ snart!!!
Äääh men fy fan va tråkigt!!!! Vad är det som gör att han vägrar ?? Min sambo ville inte heller först....
Vad är det som gör honom tveksam? Är det just ekonomin? Det kan det ju inte vara om husrenoveringen går före (ja förusatt att det inte är taket som läcker förståss eller annat krisigt). Hur gammal är du?
När jag tänker tillbaks på mitt liv så passade det aldrig in med barn, nu när jag nästan blivit för gammal (39), funderar jag på att det var dumt att inte börja tidigare för man vet ju inte hur länge man behöver hålla på men så kan man heller inte gå runt och tänka hela tiden. Gjort är ju gjort och det går inte att ändra på.
Det viktiga är nog att komma till botten med varför han inte vill. Är det pga att ni måste skära ner på roluga saker kanske ni kan dela upp sparandet till privat IVF och roliga saker. Förklara för honom att ditt tidsfönster är snävt om det är så att han vill vänta. Om han inte har några fel kan ju han bli pappa fram till den dagen han lägger huvudet på kudden för gott. Om han älskar dig och också vill ha barn så borde han förstå att ni har en klocka att jobba emot och den är det du som har, utan att för den skull veta exakt när den tickat klart. För att minska den stressen också för din del är det viktigt att komma igång så snart som möjligt.
Ja du går se hur det går. Sen får man välja sitt tillfälle att ta upp det, när han är utvilad, mätt, och inte stressad
Lycka till!
Hej, hoppas det är ok att man hoppar in här :)
Jag har suttit och läst igenom allt ni skrivit från början (ja det tog ett tag, haha!) och det har vart såå hög igenkänningsfaktor att jag hoppas jag får vara med! Vi har försökt i 15 månader nu och inte minsta lilla + någonstans... har idag tagit sista av mina blodprov för fertilitetsutredningen och sambons spermaprov lämnades in förra veckan. Har ju knappt börjat vänta men känns redan som en evighet... nu blev det långt, förlåt, men det känns väldigt lärorikt att få läsa om vad som antagligen komma skall, det hjälper ju alltid en hel del att vara förberedd så jag tackar extremt mycket för att ni delar med er!
Mens på gång (o ja, det är mens inget annat). Första försöket med ivf åt helvete. Tjutit hela morgonen tills nu. Livet ÄR orättvist