Anonym (beda) skrev 2018-02-22 12:26:15 följande:
Du tolkar ts som djävulen tolkar bibeln. Hon gav dig öppet mål genom att berätta att hon vill ha denna närhet till sin man och du öser på skott efter skott efter skott. Tror du verkligen det är så ovanligt att vuxna människor vill kunna sova ihop? Du gör dig löjlig över nåt som många trots allt tycker är givet.
Det här är naturligtvis två olika saker. Ts är inte mörkrädd och hon önskar inte barnet vara det heller. Ts oroar sig för andra saker när det gäller sin mans frånvaro. Kanske går det att lösa på annat sätt men knappast genom att du raljerar. Men just det finner väl du ointressant.
Nin, vad oroar dig med att mannen sover med barnet? Hur långt hade ni kommit med att hen sov själv och när gick det tillbaka?
Kallar du det för skott för att jag säger att jag anser att man inte ska ställa högre krav på ett barn än vad man ställer på sig själv.
TS är vuxen, hon, om någon, borde kunna hantera detta att sova utan sin man och ja, man kan få till både närhet och sex utan att dela säng.
Barnet är litet och har ännu inte blivit vuxen nog att själv kunna tanka trygghet, sonen samsov tills han var ungefär 6, först då var han redo att sova själv (men han nattvandrade inte efter det).
Sambons tidigare barn sov väldigt länge i sina föräldrars sängar, mina syskon sov väldigt länge.
Det är inget konstigt, jag kommer ihåg mina kollegors (manliga) samtal om vilken barnsäng var bäst, eftersom de förr eller senare hamnade där (jag var själv singel och hade inga barn då).
Dvs det som ts råkar ut för är väldigt, väldigt vanligt och speciellt när det kommer syskon och dessutom är just sex-årsåldern en känslig tid för många barn, då det händer så mycket i kroppen och huvudet.
