Hur mycket ansvar ger ni eran 8-10-åring?

Tyvärr mycket lite (8-åring).
Hon håller reda på läxor, gympapåse och sånt ganska bra själv.
Men allt annat görs åt henne. Hon har eget rum som vi ibland tvingar henne att plocka i, men hennes lösning är typ att bara lägga saker på hög i bokhyllan. Lite orolig att hon ska bli en rörig person (som hennes föräldrar) utan rutin på städandet. Önskar att jag kunde lära henne hur men det blir mest jobbigt tjat. 

Min tvååriga dotter ?hjälper? till med middagen, och får plocka tillbaks legot i sin låda, etc. tänker att jag helt klart vill få henne intresserad av att hjälpa så tidigt som möjligt.

Men bättre sent än aldrig tänker jag också.

Är 19 år idag och hjälpte till mycket hemma när jag var liten. När jag var 10 tog jag mig själv till skolan och hem, städade rummet, hjälpte till med matlagning, diskade, dammsög osv. Var runt 11 när jag började laga mat.

Har dock sen tidig ålder brottats med psykisk ohälsa, så vet inte om det var det som gjorde att jag fick ett ?vuxnare tänk? fortare än mina övriga vänner. Gick trots allt runt och grubblade över världsproblem medan jämnåriga lekte med leksaker haha..

Men kan du inte göra upp ett schema vad som behövs göras hemma innan barnet får tex använda ipaden, se på tv eller träffa vänner? Utan att det blir för diktatoriskt. Tex

Måndag: duka, städa rummet och göra läxor. Sen får barnet göra vad hen vill. Så fortsätter det så under några dagar i veckan.

Du kan fortsätta ge belöningar veckovis som en mindre veckopeng eller rolig aktivitet som verkligen lockar. Och följer hen inte schemat så blir det inget med det.

Eller ett slags poängsystem, typ ?städa = 1 stjärna? och när 15 stjärnor är uppnådda så hittar ni på nåt roligt tillsammans. Så hade vi det i skolan :)

Eller så får du helt enkelt försöka förklara att det är jättetufft för dig att sköta allting själv, och att du vill att ni ska ha det så bra slm möjligt, därför måste hen hjälpa till ibland. Och ge några exempel som passar barnets ålder. Typ ?På rasterna hjälps ni ju åt att ta in alla leksaker tillsammans, och så är det hemma också. Tänk vad trist det hade varit om du/din kompis hade fått gå runt och plocka efter alla andra.?

Kanske inte de bästa tipsen. Har själv inte barn så vet inte riktigt hur jobbigt det är med inlärning hos sina egna barn osv. Veta iaf att poängsystemet med stjärnor funkade i skolan trots att vår klass var världens stökigaste. ;)

Jag tror det är jätteviktigt att barn får vara barn. Visst kan de få uppgifter men de skall inte ta ansvar som vuxna i hemmet.

Njut så länge du kan, det brukar växa bort.

Jag är jätteskeptisk till det här med poängsystem eller betalning för att man hjälper till hemma. Kanske man kan få en slant för större grejer (typ tvätta bilen) men det här vardagliga med att duka, hjälpa till med tvätt, ta hand om sitt rum osv, ska man inte göra det ändå? I en familj hjälps man väl åt för att man är just en familj och inte gör att man ska få betalt?

Hur tänker ni som kör med belöningar? Skulle det bli väldigt mycket tjat om ni lät bli dem?

Håller med. Vi har aldrig kört med ansvarsuppgifter, däremot förväntat oss att vara behjälplig när det behövs. Självklart har vår son fått lära sig sådant som hör till hushållet, och han har flera gånger när han bodde hemma fixat middagen för att vi andra var sena. Åtagit sig frivilligt att fixa vissa moment när det gäller större städning.

Håller också med. Sonen 10 år har en kompis som han ibland (rätt ofta) inte kan leka med på grund av att hela deras familj ska storstäda hemma och barnen är då med. Så gör inte jag utan ska vi städa men barnens kompis ringer så går leken först och jag städar. Då räcker det att barnen plockar ihop på rummet. Jag var väldigt curlad som barn hemma men fick lära mig då jag fick egen lägenhet att ta hand om allt. Kommer ihåg att det var lite av en chock den första tiden då man flyttat hemifrån

Städa sitt eget rum och ta sig själv till och från skolan är vad vår 9-åring gör. En del aktiviteter där bussarna går bra har hon också börjat ta sig till själv så att jag bara hämtar efteråt. Och måste säga att det där med att slippa skjutsa i tid och otid är något som verkligen gör att vardagen fungerar smidigare.  

Ibland ber jag om hjälp med att duka eller duka av till middagen. Om de efterfrågar belöning så säger jag att belöningen är att ni gör er mamma glad och får känna er duktiga och att det är väl en bra belöning? Och det brukar de faktiskt hålla med om. Det ska finnas forskning som visar att den inre motivationen minskar om man använder belöningar fel så försöker att vara försiktig med t.ex. pengabelöningar. 

Här är länk inte till en debattartikel inom ämnet som säkert kan användas som start om man vill läsa mer om det:
www.svd.se/bonus-ett-sanke-for-motivationen

Det gick utmärkt för sonen, en del samtal (kanske mest för att bara prata ;) ).
Den stora chocken var nog "vad dyrt det är med mat" och att man var tvungen att ha framförhållning för tvätten (allmän tvättstuga).
Fast han hade ju även gjort sin militärtjänstgöring, så städningen hade han drillats i på ett sätt som varken mor eller far kunnat