FrozenGarden

Äldre 18 May 15:09

221 svar

Tycker inte om min sambos son

Min sambo och jag har varit tillsammans i över 4 år. Vi har en son tillsammans på drygt 1 år. Min sambo har en son sen innan på 10 år. Jag har aldrig lyckats knyta än till honom. Jag blir bara irriterad på allt han gör och tar mer och mer avstånd. Vi har honom varannan helg men det är nu prat på varannan vecka. Pojkens mamma har ensam vårdnad och styr och ställer som hon vill. Nu har hon bestämt att vi ska ha honom så mycket när det enligt inte henne passade innan. Hon vägrar att göra det lagligt för hon får mindre pengar då. Hon vägrar att ens ge oss halva barnbidraget. Men vi ska ha råd att försörja ännu ett barn på halvtid. Pojken i fråga sitter bara och spelar tv-spel och tittar på Youtube hela dagarna, sitter med keps vid matbordet, lämnar skräp överallt. Det är bagateller men det är som en inre irritation hos mig som byggts upp. Jag tycker det är så skönt när han ska hem. Det låter hemskt. Jag in inte förklara det. Men jag känner ingenting för honom och tycker mest han är i vägen. Min sambo ställer inga krav på honom och har under större delen av hans uppväxt inte tagit ansvar alls. Det känns lite som att vi skulle bygga vår familj och den här pojken är en fripassagerare som bara finns där för att irritera mig. Det är konstanta saker och jag blir orimligt irriterad på allt han gör

Anonym (Stepmomfromhell)

Äldre 19 May 01:23

#41

FrozenGarden skrev 2018-05-18 23:21:20 följande:

Väldigt lätt för utomstående att sitta bakom en skärm och tycka och tänka anonymt. Jag är inte otrevlig mot pojken och visar ingen irritation mot honom. Däremot tycker jag det är svårt att prata med honom. Men det är inte som att jag öppet går runt och är elak mot honom. Ta reda på fakta innan ni kastar skit. Som sagt är inte detta känslor jag valt att ha. Jag vill inte känna på det här viset. Är det några som är vidriga människor är det ni som sitter gömda bakom skärmar med besserwisserhattarna på och tror er vara experter på någon annans situation. Det finns konstruktiv kritik och sen finns det bajskastning. Skäms på ER.

Är du så naiv att du inte förstår att barn känner av när styvföräldrar de tvingas bo med inte gillar dom? Finns gott om människor här på familjeliv som kan berätta för dig hur dåligt dom mått av att växa upp i sådana hem.

Och du har valt den här situationen, det är inte ett dugg synd om dig. Väldigt synd om era barn dock.

mamaleona

Äldre 19 May 07:03

#42

Kära ts...har levt nyfamiljsliv över 15 år med många barn. Det första som slog mig var att varför du skaffade barn med "kalle" om du ogillade hans barn? Det förstår jag faktiskt inte i många nyfamiljer. Man tänker liksom inte "kommer det här att bli bra då jag känner så här", sen är det för sent. Nu är du irriterad på honom i allt han gör o är - hur tänkte du lösa det? I längden är det du som mår dåligt. Tänk om någon kvinna en dag tycker illa om ditt barn, han pratar fel, beter sig fel o ser irriterande ut. Hur skulle det kännas?

Brumma

Äldre 19 May 07:09

#43

Bara läst TS.

Sina känslor måste man få ha - MEN eftersom du är vuxen måste du ta ansvar för dina känslor och arbeta med dem.

En sak som du absolut bör kräva om pojken skall bo hos er är att pappan börjar ta ansvar för uppfostran och att ni gör upp om de regler som gäller i ERT hem. Det fungerar INTE att bo med barn och som vuxna vara oense om vilka krav och regler som ställs på barnen - och än värre är det om det finns fler barn med olika regler.

Pappan gör både sig själv, dig, syskonet OCH sin tioåring en otjänst om han låter honom slippa undan att lära sig ta ansvar...

Förutom detta så har pappan rätt till halva barnbidraget om han har sonen halvtid. Det handlar inte om mamman skall gå med på att he honom det han kan själv anmäla att han vill ha det. Det finns en blankett för de föräldrar som inte är överens - dvs hon behöver inte skriva under. Vägrar hon så görs en utredning. Självklart skall mamman inte heller längre ha underhåll från pappan.

Brumma

Äldre 19 May 07:20

#44

FrozenGarden skrev 2018-05-18 23:29:59 följande:

För att inte nämna att mamma vägrar ju betala hälften så vi har inget bidrag alls för att ha honom. Vi har en gemensam son som kostar pengar och sambon är sjukskriven. Så jag får stå för i princip allt. Merparten av räkningarna och all mat. Även det är ett irritationsmoment. Jag har inte råd att försörja 2 vuxna och 2 barn varav ett inte ens är mitt. Och irritationen växer när jag förväntas bjuda honom på dittan och dattan utan en krona från mamman. Sen när jag betalar maten och lagar den är pojken inte ens tacksam utan bara klagar på maten. Men inte ska man bli irriterad på något nej.

Ni skall inte ha pengar från mamman.

Pappan (vilket blir du om ni har en situation där han inte har någon inkomst) står för kostnaderna när sonen bor hos er.

Men SLUTA betala underhåll om ni gör det. Och gå in på försäkringsskassans hemsida och begär halva barnbidraget. NU!

Anonym (ställ krav)

Äldre 19 May 07:30

#45

Jag tycker att du och sambon borde gå i familjerådgivning för att försöka lösa era problem. Så här kan det inte fortsätta!

Anonym (Mamman)

Äldre 19 May 09:00

#46

FrozenGarden skrev 2018-05-18 23:21:20 följande:

Väldigt lätt för utomstående att sitta bakom en skärm och tycka och tänka anonymt. Jag är inte otrevlig mot pojken och visar ingen irritation mot honom. Däremot tycker jag det är svårt att prata med honom. Men det är inte som att jag öppet går runt och är elak mot honom. Ta reda på fakta innan ni kastar skit. Som sagt är inte detta känslor jag valt att ha. Jag vill inte känna på det här viset. Är det några som är vidriga människor är det ni som sitter gömda bakom skärmar med besserwisserhattarna på och tror er vara experter på någon annans situation. Det finns konstruktiv kritik och sen finns det bajskastning. Skäms på ER.

Fast om du mår dåligt av det här och det fungerar inte hemma,så lämna din sambo.Bo i eget hem,så slipper du det här problemet.

Anonym (...)

Äldre 19 May 09:12

#47

FrozenGarden skrev 2018-05-19 00:01:20 följande:

Jag ser honom inte som en inkomstkälla. Jag jobbar hårt för mina pengar. Men hans mamma däremot säger att hon inte "har råd" att dela barnbidraget. Barn kostar pengar. Mat kostar pengar. Det är ett enkelt fakta och rätt ska va rätt. Ska han va här på halvtid ska vi ha halva bidraget. Och jag förväntar mig att barn visar respekt och tacksamhet. Annars växer de bara upp till odrägliga individer. Jag sätter inte stopp för deras relation. De får umgås hur mycket de vill. Jag bjuder med pojken på allt möjligt. Så påstå inte att jag utesluter honom. Då hade vi kunnat resa utomlands utan honom och åkt på djurparker och lekland utan honom. Men han får alltid följa med. Lite tacksamhet är inte så mycket begärt.

Barnbidraget idag är en sån liten del av vad barn kostar så de flesta med ordnad ekonomi väljer att spara barnbidraget eller bara helt enkelt noterar att det kommer in, men du har fastnat på "rätten" att få denna extra 500-lapp. Gör det verkligen så stor skillnad i ert liv om fk betalar ut halva barnbidraget till er eller är det ren principsak?

Du tycker barnet ska visa tacksamhet, för vadå? Att han inkluderas i era gemensamma aktiviteter? Ska han niga inför dig och tacka så mycket för att han fick följa med utomlands fastän mamma inte betalar er pengar för hans uppehälle? Tacka för maten, absolut, men han är också ett barn och de glömmer ibland. Man får ha överseende och man får tjata ibland. Men prata inte om att han ska vara tacksam för att du låter honom vara med när du tydligt inte kan visa honom tacksamhet för att han finns i ert liv utan bara visa att han är till besvär. Då är nog inte den resan så rolig för honom heller.

Ess

Äldre 19 May 09:22

#48

FrozenGarden skrev 2018-05-19 00:01:20 följande:

Jag ser honom inte som en inkomstkälla. Jag jobbar hårt för mina pengar. Men hans mamma däremot säger att hon inte "har råd" att dela barnbidraget. Barn kostar pengar. Mat kostar pengar. Det är ett enkelt fakta och rätt ska va rätt. Ska han va här på halvtid ska vi ha halva bidraget. Och jag förväntar mig att barn visar respekt och tacksamhet. Annars växer de bara upp till odrägliga individer. Jag sätter inte stopp för deras relation. De får umgås hur mycket de vill. Jag bjuder med pojken på allt möjligt. Så påstå inte att jag utesluter honom. Då hade vi kunnat resa utomlands utan honom och åkt på djurparker och lekland utan honom. Men han får alltid följa med. Lite tacksamhet är inte så mycket begärt.

Det är bara att skita totalt i vad mamman säger och ansöka om halva barnbidraget.
Men sen får du och din sambo sätta er ner och verkligen prata igenom uppfostran och uppförande, och det ligger på din sambo att se till detta. Din sambo kanske varken vill eller har råd att ha sonen vv, då får han säga nej till det.

Du ska i alla fall inte betala för sonen, sluta bjuda med honom på saker och gör de sakerna när ni inte har honom. Separera er ekonomi och dela upp utgifterna mellan er, allt som rör hans son och andra privata utgifter står han ensam för, även hälften av kostnaderna och arbetet med ert gemensamma barn får han ta oavsett vilken vecka det är. Mat och hushållsuppgifterna står han ensam för de veckorna sonen är där, sedan andra veckan så köper du maten och tar hand om hushållet.

Om du vill och har råd så köp nåt spel till sonen. Själv tyckte jag det var helt perfekt när hans barn satt på sina rum och spelade så man slapp dem.

Ess

Äldre 19 May 09:26

#49

Anonym (...) skrev 2018-05-19 09:12:02 följande:

Barnbidraget idag är en sån liten del av vad barn kostar så de flesta med ordnad ekonomi väljer att spara barnbidraget eller bara helt enkelt noterar att det kommer in, men du har fastnat på "rätten" att få denna extra 500-lapp. Gör det verkligen så stor skillnad i ert liv om fk betalar ut halva barnbidraget till er eller är det ren principsak?

Du tycker barnet ska visa tacksamhet, för vadå? Att han inkluderas i era gemensamma aktiviteter? Ska han niga inför dig och tacka så mycket för att han fick följa med utomlands fastän mamma inte betalar er pengar för hans uppehälle? Tacka för maten, absolut, men han är också ett barn och de glömmer ibland. Man får ha överseende och man får tjata ibland. Men prata inte om att han ska vara tacksam för att du låter honom vara med när du tydligt inte kan visa honom tacksamhet för att han finns i ert liv utan bara visa att han är till besvär. Då är nog inte den resan så rolig för honom heller.

Varför ska mamman ha det när hon inte har sonen på heltid?
Du skriver att det är en så liten del så då kan ju pappan få hela istället...........

Klart han ska visa tacksamhet och tacka för maten och även om ts bjuder honom på något.
Men det är bättre att skippa det momentet helt och sluta bjuda honom, har inte pappan råd så kan de göra det den andra veckan istället.

Anonym (Olivia)

Äldre 19 May 09:32

#50

Alltså, när man väljer att ingå i en relation med en person som redan har ett barn så får man fan i mig finna sig i att det barnet förblir en del av familjen. Vad som helst kan ju hända, och din partner är pappa till pojken. Om mamman dött skulle han flyttat dit på heltid!
Du går omkring med en stor hemstickad offerkofta och skyller på andra för en situation du själv har försatt dig i. Det är inte pojkens fel att han finns, barn gör igenom faser där vissa är mindre trevliga än andra, han kanske är bortskämd, men det spelar ingen roll. Han är ett barn, han är en del av din familj. Allt det där borde du ha förstått från början. Antingen finner du dig i det eller så får ni separera, för DÅ (BARA då) är det endast ditt barn du behöver bry dig om.

Tycker inte om min sambos son

INNEHÅLL