Tycker inte om min sambos son

Ja och där tycker jag att pappan ska gå in och säga åt pojken att säga tack till ts eftersom hon bjudit på tex badet. Maten säger man självklart tack för när man lämnar bordet.
Jag tycker även att pappan ska tacka ts varje gång hon gör något för hans son.
Det är pappans sak att inkludera sonen i familjen, vilket han inte verkar så intresserad av, han verkar inte heller ha ekonomin för det. Därför blir sonen en kvarnsten för ts. 
Det är ju samma för ouppfostrade ungar i släkten, man morrar över deras föräldrar men det är ungarna man får avsmak för och tycker illa om.

Varken ts eller barnet har valt varann så pappan har ett enormt ansvar här både för relationen och för att sonen inte ska belasta ts varken ekonomiskt eller arbetsmässigt. 

Personligen hade jag valt att betala för sonens spel, för då hade jag sluppit honom på kuppen. Pappan verkar inte bry sig heller om att tillbringa tid med honom, så för mig hade det varit värt de pengarna.
Jag hade dessutom ställt kravet att om pappan inte kan betala för sin son under umgänget, så får han lösa det med sonens mamma och avstå umgänge eller skära i sina personliga utgifter för att ha råd att betala för de barn han valt skaffa.

Man blir inte en familj bara sådär. Sonen tillhör mannens familj och inte ts, precis som mannens föräldrar och ev syskon.
Visst allt kan hända, sonen kan ju också dö och då blir ts alla problem lösta. Jag tycker det är dumt att dra upp det argumentet, för dör någon så får man lösa den specifika situationen då, det har inget alls med det nuvarande problemet att göra.

FORTFARANDE så behandlar jag inte honom det minsta illa. Det enda är att jag inte pratar jättemycket med honom. Jag är inte elak mot honom och jag fryser inte ut honom. Utan det är en KÄNSLA jag har som jag inte visar honom. Så att komma och säga både det ena och de andra om att jag är vidrig och behandlar honom illa är bajskastning. För ingen av er ser hela situationen och hur vår vardag ser ut. Ingen av er skulle komma hit och reagera på det för det är inget som syns utan något jag känner. Så jo det är bajskastning att förkasta mig för att jag känner något. Jag har aldrig någonsin behandlat honom illa.

Visst är det så, att pappan har stort ansvar för att pojken ska säga tack och naturligtvis är det han som ska säga till och INTE TS. Men nu handlar ju tråden om att TS inte tycker om sin bonusson och utifrån vad hon skrivit ser jag inte att hon själv anser att det är pappans icke-ansvar som är problemet utan bonussonens existens.

Ts valde att ingå i relation med pappan och visste vid tidpunkten för sin graviditet att sambon har barn sedan tidigare. Då blev väl TS besviken när sambon inte valde att förkasta sin relation med sin son till förmån för sin nya familj. Vilket är väldigt vanligt och OCKSÅ en anledning till att många tycker illa om sina bonusbarn. Kan man då inte förlika sig med tanken att inkludera sambons barn sedan tidigare som en jämlik i familjen har man ingenting i relationen att göra. Barnen går alltid först. Har Ts försökt att få bukt med problemet? Nej, hon skyller på att hon inte vet hur man gör och att det är svårt att prata med sonen för hon tycker illa om honom samt att hon är ärrad av sin egen uppväxt och har svårt med sociala koder. Men ändå tycker hon att bonussonen ska tacka för maten och för aktiviteter. Hon begär av honom utan att ta eget ansvar och därför tror jag många reagerar för hon är den vuxna. Men hon får ha ursäkter men ingen annan. Hon säger att hon inte visar för honom att hon inte gillar honom, men barn känner sånt. Tro mig. Jag var själv ett sånt barn.

Men jag håller med om att TS bör prata med pappan och det är DÄR hon ska ställa krav. Inte på barnet.

Så många svart/vita människor det finns i denna värld.

Jag förstår dina känslor helt ts! Det är skitsvårt att hamna där du sitter just nu. Du behöver ta dig en ordentlig funderare kring hur du vill att livet ska fortskrida för dig själv och alla inblandade. Vad är viktigt för dig? Vad är viktigt för din sambo och för barnen? På vilka områden är du villig att kompromissa? Be din sambo ta sig en funderare också om hur han vill att livet i framtiden ska se ut. Ge varandra ett par dagar en vecka (fast tid) att själva tänka och sen pratar ni! Blir det upprörda känslor så ta en paus och börja om. Går inte det så boka familjerådgivning!

Min make (och får till våra barn) har ett barn sen tidigare med en extremt svår kvinna, som under barnets uppväxt (nu 20 år) dikterat alla villkor angående umgänge. Från typ födseln fram till hon börjat skolan fick han inte träffa henne alls. Sen fick dom till sist till ett umgängesschema som var till100% på moderns villkor. Typ "Om inte du lämnar jobbet genast för att skjutsa mig och dotter till affären för att köpa morötter så är du ett monster och får aldrig se henne igen!" Hon tog till alla fulknep i boken för att hålla min make platt på backen. Jag har under åren gjort mitt yttersta för att det ska fungera för alla inblandade, men utan större resultat. Eller jo, hon hade aldrig klarat skolan och fått jobb om vi inte funnits där för henne. Hon är en trasig själ min bonus pga sin sjuka mor.

Vad jag försöker säga här är att det är inte lätt när en förälder sätter sig på tvären. Du och sambon behöver vara överens om vad ni vill med livet för att det ska kunna fungera. Hur du än vänder dig framöver så kommer denna kvinna vara en del av resten av ditt liv. Önskar dig och hela familjen all lycka i framtiden!

Vilka saker du skriver... :(

"Personligen hade jag valt att betala för sonens spel, för då hade jag sluppit honom på kuppen. Pappan verkar inte bry sig heller om att tillbringa tid med honom, så för mig hade det varit värt de pengarna".

Har du ingen känsla för ett barn som blir så lite omtyckt, även om det inte är ditt barn. Blev verkligen ledsen att läsa att man kan tycka så... Släkt eller ej.

Vilken värdelös pappa du valt att skaffa barn med.
Ställer inga krav = han bryr sig inte om barnet. Om barnet får surfa mm hela dagarna är det ju 0 omtanke/kärlek från hans pappa. Plus mamman som du skrev lovar barnet saker som hon inte håller. Kanske inte så konstigt att han är "otacksam" mm, klart han märker att ingen tycker om honom.
Stackars barn som inte har någon.

Säg till pappan att han FÖR SIN SONS BÄSTA bör lära grabben hur man beter sig. Han verkar ju bete sig som en extremt bortskämd tonåring som går och dräller. Hur blir han när han verkligen når den åldern? Sedan ska du heller inte tro på allt det där om att "-jag älskar mina bonusbarn"! Liksom mycket snack.

Att han sitter vid datorn mesta tiden är kanske hans sätt att komma undan en jobbig hemmiljö hos mamman. Det är ju där han vistas största delen av sitt liv. Det som för föräldrarna är krånglig vardag är hans barndom, hela hans barndom.

Det är kanske ett bra drag att ha honom varannan vecka då får ni möjlighet att ge honom nya sunda vanor. När han bara är hos er varannan helg så känner han säkert att han bara är på besök hos någon som måste ta emot honom och han flyr in i datorvärlden, uppför sig illa så att han slipper var där. Ett känt helvete (hemma) är att föredra framför ett okänt.

När ni sedan haft honom varannan vecka under en tid, åtminstone några månader, då kan ni r upp detta med barnbidrag och underhåll. Det ät bara att informera FK om att barnet sedan x tid bor hos er på halvtid. Det är en tioåring som gör sitt bästa för att klara sig trots de vuxnas dåliga val, han är den som fick ta konsekvenserna.

Allas vår Astrid Lindgren sa en gång - Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Jag förstår dig till 100% ts för jag är i samma situation. Fast min bonus är snäll och håller sig undan för att vi inte lyckats få kontakt på 3 år. :( 
Men det är inte hennes fel, hon har inte valt mig. 
Jag funderar ofta på att flytta till eget, för jag känner ju att det skär sig och jag vill inte sätta käppar i hjulen för att min sambo och hans dotter ska ha kontakt. Men däremot brukar jag försöka hålla mig undan när hon är här så hon ska få mycket tid ensam med sin pappa. Vill henne inget ont liksom. Men man kan inte kicka med alla tyvärr.