IVF sommar/höst 2018
Nu startar vi snart vår 5:e IVF-behandling.
Häng gärna på i tråden, så hjälps vi åt att stötta varandra!
-
-
Svar på tråden IVF sommar/höst 2018
-
Går du på Sahlgrenska ?regina87 skrev 2019-01-07 12:14:11 följande:Okej känns skönt att veta lite. Då vet jag att jag kan gå bli sövd då om jag nu skulle vilja det.
-
Jag går på rmc :) som sagt det är inte standard med sövning men om du berättar att du verkligen är nervös och orolig kan dom säkert gå med på det iallafall. Lite mer planering dock då dom ska ha en narkosläkare med, så säg till så fort som möjligt för större chans!regina87 skrev 2019-01-07 12:16:39 följande:
Går du på Sahlgrenska ?
-
På en ivf? Det är ju jättebra! Har ni gjort två återföringar?My102 skrev 2019-01-07 09:12:00 följande:
Känner igen mig :( vi fick totalt 5 fina embryon varav 4 i frysen. När är ni igång igen tror du? Har du fått några mediciner eller andra hjälpmedel vid återföring? Så som intralipid dropp, kortison, fragmin?
Jag har än så länge inte fått något medicinstöd alls. Jag ska tjata till mig kortison och lutinustöd vid FET. Ska göra hysteroskopi nästa vecka och utifrån den bestämmer vi hur länge vi pausar innan vi återför de frysta. Känns så skört när man vet att vi bara har de tre frysta kvar, sen är det kanske över för gott. -
Näe, jag vet. Märklig upplevelse bara att inte kunde styra över sitt humör. Känns ibland som att någon annan har tagit över min kropp, haha.Akira Öken skrev 2019-01-06 22:17:20 följande:Ja! Och det är ju också ytterligare ett stort steg på vägen! Tänker att det inte är så synd om sambon, utan att det blir en del i processen som den andra parten får ta ett större ansvar för genom att stå för stabiliten när hormonerna löper amok. :) Jag mår bättre idag! Men har väl inte varit på mitt allra bästa humör.
Var och tog blodprov idag för att se om jag var tillräckligt nedreglerad för att sätta igång med sprutorna och det var jag. Dock nämnde jag att jag inte har slutat blöda ännu (CD7 idag) och då kom de fram till att vi ska avvakta med sprutorna till på onsdag för att se om blödningen avtagit till dess. Om inte så vill dem att vi gör ett VUL för att se hur allt ser ut. Så nu går jag och oroar mig för att det är något knas som gör att vi måste avbryta behandlingen :(
Dags för UL imorn för er? :) -
Förstår din känsla. Känns lite passiv-aggressivt från honom mot dig.My102 skrev 2019-01-07 09:27:39 följande:
Jag sitter och funderar på en grej som jag stör mig lite på. Ventilerar mig här :)
Vi har det som sagt tufft i relationen efter misslyckade FET i december. Mannen är avståndstagande och inte ?go? alls. Visst det är puss godmorgon och godnatt osv men han stänger lixom av. Vilket han svarar på att det är för att han har det jobbigt, ja så får det ju vara då. Vi är alla olika och han behöver uppenbarligen mer tid än jag för att återgå till normal status efter att ha sörjt klart. Men han är definitivt inte sig själv eller som han brukar vara, som vi brukar vara tillsammans.
Vid återföringen i slutet av november så skjutsade min kompis mig till kliniken (30 mil bort). Jag pallade inte att åks tåg, vilket tar en hel dag (sinnes) men så är det. Min kompis erbjöd sig och tyckte att det skulle va kul att följa med eftersom hon ändå inte skulle jobba. Jag tackade och tog emot och betalade för bensinen. Min sambo kunde inte komma ifrån arbetet.
Tydligen har min sambo dåligt samvete gentemot min kompis, att hon körde ner mig och att han inte gjorde det (jag hade kunnat köra själv också men man vet ju aldrig utgången så då tyckte min kompis att det var bäst vi tog hennes bil så hon körde, hennes bil är även billigare att köra)
Så min sambo köpte en present till henne för dryga 1000 kr (ett presentkort) det har han sagt sen dag 1 han skulle göra som tack för hjälpen. Jag tycker att det är fint gjort av honom. Han har nu gett presenten. Och han lyfter min kompis till skyarna. Det får mig att känna mig smått värdelös, jag vet inte varför, jag mår väl inte heller hundra.
Samtidigt blir jag konfunderad över hans beteende mot mig. Han har dåligt samvete gentemot henne men verkar kunna behandla mig som nåt som är ?i vägen?.
I dont know.. känns bara som att jag vill skrika ?SE MIG?.. men det går inte nu för då brakar han väl ihop eller nåt.
-
Hej allihop! Har tyvärr bara två äggblåsor på tillväxt denna gång. Vill berätta lite om hur det varit. Första ivf?en jag gjorde fick jag fem äggblåsor och kroppen reagerade på stimuleringen. Därefter kom jag in i en enormt stressig period. Så stressig att min puls gick upp och jag fick andnöd. Jag till och med gick och gjorde ett ekg, som visserligen var fint. När man stressar producerar kroppen bland annat kortisol. Kortisol i sin tur blockerar kroppens respons på FSH och progesteron. Därför kan stress påverka fertiliteten. Det som nu är är att min kropp inte verkar påverkas det minsta av de tillsatta hormonerna, utan den kör sin grej som om det var en vanlig cykel. Det lutar åt att jag kommer genomföra ÄP osv även om jag bara har två blåsor. Har hört andra som blivit gravida även om de bara hade ett litet ägg. Jag tror samtidigt att min kropp kommer må bättre och svara bättre när den fått vila från den stora stress jag upplevde för bara två månader sedan.
-
Citerade ditt första inlägg för det gick snabbast. Ville bara veta hur allt gått mes VUL? Vad jag kan minnas så var det idag.Akira Öken skrev 2018-07-26 19:34:51 följande:
Nu startar vi snart vår 5:e IVF-behandling.
Häng gärna på i tråden, så hjälps vi åt att stötta varandra!
-
Det låter som att ni har det lite tufft och det är inte så konstigt. Tänker att det är extremt att genomgå ivf och att det påverkar oss och våra relationer på en mängd olika sätt. Det är så lätt att man tappar bort varandra i alla känslor som uppstår. Kanske man är på helt olika plan och får svårt att förstå varandra. Kanske är man så sorgsen själv att man inte klarar av att ta emot eller hantera partners sorg.My102 skrev 2019-01-07 09:27:39 följande:
Jag sitter och funderar på en grej som jag stör mig lite på. Ventilerar mig här :)
Vi har det som sagt tufft i relationen efter misslyckade FET i december. Mannen är avståndstagande och inte ?go? alls. Visst det är puss godmorgon och godnatt osv men han stänger lixom av. Vilket han svarar på att det är för att han har det jobbigt, ja så får det ju vara då. Vi är alla olika och han behöver uppenbarligen mer tid än jag för att återgå till normal status efter att ha sörjt klart. Men han är definitivt inte sig själv eller som han brukar vara, som vi brukar vara tillsammans.
Vid återföringen i slutet av november så skjutsade min kompis mig till kliniken (30 mil bort). Jag pallade inte att åks tåg, vilket tar en hel dag (sinnes) men så är det. Min kompis erbjöd sig och tyckte att det skulle va kul att följa med eftersom hon ändå inte skulle jobba. Jag tackade och tog emot och betalade för bensinen. Min sambo kunde inte komma ifrån arbetet.
Tydligen har min sambo dåligt samvete gentemot min kompis, att hon körde ner mig och att han inte gjorde det (jag hade kunnat köra själv också men man vet ju aldrig utgången så då tyckte min kompis att det var bäst vi tog hennes bil så hon körde, hennes bil är även billigare att köra)
Så min sambo köpte en present till henne för dryga 1000 kr (ett presentkort) det har han sagt sen dag 1 han skulle göra som tack för hjälpen. Jag tycker att det är fint gjort av honom. Han har nu gett presenten. Och han lyfter min kompis till skyarna. Det får mig att känna mig smått värdelös, jag vet inte varför, jag mår väl inte heller hundra.
Samtidigt blir jag konfunderad över hans beteende mot mig. Han har dåligt samvete gentemot henne men verkar kunna behandla mig som nåt som är ?i vägen?.
I dont know.. känns bara som att jag vill skrika ?SE MIG?.. men det går inte nu för då brakar han väl ihop eller nåt.
Vi har gjort ivf på grund av manlig faktor och mannen har haft väldigt dåligt samvete och känt sig oduglig. Han har också varit ledsen över allt jag fått gå igenom, trots att det är hans spermier som är problemet. Jag förstår att det går varit tufft för honom, men kan nog inte någonsin förstå hur det faktiskt känns.
Vi har haft flera kriser under dessa år, det går varit väldigt svårt, men vi har rett ut det. Vi har fått lära oss att både prata och lyssna på ett annat sätt samt att båda fått lära sig att acceptera och respektera den andres känslor.
Jag kan verkligen förstå besvikelsen i att varken få uppskattning eller uppvaktning. Vet han om att du saknar och behöver det? Vet han att han får dig att känna dig oviktig? Han kanske behöver braka ihop? Kanske du med? Ni kanske båda behöver skrika och gråta över hur orättvist det är och hur ensamma ni känner er?
Stor kram och hoppas att det snart blir bättre! -
Hoppas att blödningen har avtagit nu! Hur blir du i humöret? Arg, ledsen, irriterad, annat?Sasso122 skrev 2019-01-07 21:01:39 följande:
Näe, jag vet. Märklig upplevelse bara att inte kunde styra över sitt humör. Känns ibland som att någon annan har tagit över min kropp, haha.
Var och tog blodprov idag för att se om jag var tillräckligt nedreglerad för att sätta igång med sprutorna och det var jag. Dock nämnde jag att jag inte har slutat blöda ännu (CD7 idag) och då kom de fram till att vi ska avvakta med sprutorna till på onsdag för att se om blödningen avtagit till dess. Om inte så vill dem att vi gör ett VUL för att se hur allt ser ut. Så nu går jag och oroar mig för att det är något knas som gör att vi måste avbryta behandlingen :(
Dags för UL imorn för er? :)
Japp vi har varit på ultraljud och fått se en liten och hjärta som slog! -
Åh, vilken koll! Det stämmer att vi har varit på ultraljud. Det är helt otroligt, men vi fick se ett litet embryo och ett litet hjärta som slog! 1,5 cm var den och det är tydligen alldeles lagom.authentic skrev 2019-01-08 11:08:35 följande:
Citerade ditt första inlägg för det gick snabbast. Ville bara veta hur allt gått mes VUL? Vad jag kan minnas så var det idag.