Pojke uppfostrad till transvestit?

I en del fall kan kanske föräldrar påverka med värderingar & trots påverkan kommer barn ändå förbli barn. Jag ser idag en tendens att många verkar tro att det idag är så mycket bättre med tolerans, kan villigt erkänna att från min vy är det likadant på skolgården jargongmässigt som det var för 20 år sedan när jag gick i klass 2.. om inte ännu värre med alla svordomar idag.

Jag tror inte alls att toleransen från vuxenvärlden är bättre idag än för 20 år sedan (eller tidigare än så). Men, eftersom man redan från förskolan idag pratar om att alla har rätt att vara vem de vill så blir det på sikt bättre (försöker vara optimist). Sen finns det intoleranta människor som skapar intoleranta barn.

Själv blev jag utfryst när det kom in en ny kille i klassen. Hade just hamnat på kant med en del av de andra tjejerna i klassen som jag umgicks med eftersom jag hade egna åsikter angående cigaretter och alkohol vid 12 års ålder. När jag kom upp i högstadiet tyckte några i klassen över mig att jag skulle vara ett "enkelt byte" att ge sig på då jag 1) var utfryst och 2) hade en ovanlig hårfärg (rödhårig) och ett för den tiden ovanligt namn. Jag stack inte ut mer än att jag vägrade falla in i mallen av "vara som alla andra". Människor som inte klarar av såna som mig, som inte vill vara som "alla andra", kommer alltid försöka hitta något som de kan använda för att knäcka oss. Om din sambos systerson kommer att bli mobbad för att han klär sig annorlunda kan vi bara sia om. Om han börjar klä sig som "alla andra" så betyder inte det alls att han kommer att gå fri från mobbing. Det är det som jag, och många andra här, försöker få fram. Det finns inget man kan göra för att helt friskriva sig från risken att mobbas. Tyvärr.

Då är det jättebra att din sambos syster låter sin son vara den han är just nu. Vem vet, när han blir tonåring så kanske han revolterar genom att försöka vara så mycket som "alla andra" som det bara går. Men så länge han är trygg med den han är just nu så kommer det ändå att minska risken för att han kommer att mobbas för just sin stil.

Jag kan inte hålla med. Jag jobbar som lärare och har haft allt från otroligt fyrkantiga elever till väldigt udda elever. De grupper som innehållit många udda barn har varit mest toleranta och där har jag också upplevt att föräldrarna också varit mer öppensinnade. Har stött på pojkar som haft målade naglar och alla möjliga färger på kläderna, flickor som varit extremt flickiga, pojkar som varit extremt macho och flickor som varit pojkiga. I väldigt många fall liknar barnen sina föräldrar mycket. De uttrycker sig liknande, förhåller sig till skolan på liknande sätt, pratar och bekymrar sig för liknande saker. Ska vi prata om upplevelser och erfarenheter kan jag bara tipsa om att följa med till skolan, då främst till lågstadiet.

Fast om du inte har fått höra att det är fel med pojkar i klänning så kommer ett barn inte reagera annorlunda på det än på en flicka i klänning. Det är just det. Fler och fler väljer att inte följa de gamla normerna. 

Och om du som förälder får veta att ditt barn mobbar ett annat barn för hur det klär sig, beter sig eller allmänt ser ut så spelar det ingen roll du som förälder har ansvar att se till så ditt barn inte gör det. Att säga "barn är barn" är en undanflykt för att inte vilja ta ansvar. Finns inget som ursäktar mobbing. Och mobbingen är ALDRIG den mobbades fel! De som gör fel är de som inte respekterar att andra är annorlunda punkt slut. 

Lite roligt att tänka på att förr så var det vanligt med klänning på pojkar. Och rosa ansågs vara en manlig färg... Men sen ändrades saker med tiden. Man skall inte tvinga en pojke att ha på sig klänning, precis som man heller inte skall förbjuda det pga kön. Jag kan hålla med flera andra här i tråden att smink och magtröja kanske är lite väl som vardagskläder för en 9 åring. Precis som jag kan tycka att klänningar inte är det mest praktiska att ha på sig vid vissa aktiviteter. Men då handlar det om det inte om barnets kön. 

Och bara för att man låter barnet vara det det är så betyder inte det att det inom familjen inte finns könsroller eller normer. Bara det att de ser lite annorlunda ut.

Sen tycker jag du har konstiga åsikter som anser att kläder är viktigare än att ett barn mår bra. Det är ju bevisat (inte pseudo vetenskap utan riktig vetenskap) att transsexuella har hjärnor som är konstruerade mer som deras upplevda kön än deras biologiska. Det syns redan på barn. Så redan som barn kan du uppleva könsdysfori. Annan vetenskap (åter en gång äkta inte pseudo) visar att HBTQ barn och ungdomar som har fått stöttning och respekt hemifrån, som har fått vara som de är, har en radikalt minskad risk till självmord. Vad är då viktigast egentligen? Att stötta ett barn, genom att låta den klä sig som den känner är rätt, eller att du tycker det är obekvämt med en som är född pojke i klänning? 

Är det verkligen värt ett barns liv att tvinga det till att leva på ett sätt som skadar det? Om du stod framför valet att ditt barn gör självmord eller har på sig en klänning är verkligen klänningen så hemsk då? 

Som sagt du skrev själv att du inte träffar detta barnet så ofta. Du säger att det började när barnet var 4-5. Och att sedan på 7 årsdagen så var alla presenter klänningar, smink och peruker. Nu är barnet 9 år. Du har fått höra att barnet går med klänning i skolan. Har du frågat föräldrarna något om hur barnet mår? Verkar barnet må bra? Är det glatt och positivt? Känner sig barnet älskad hemma? Har barnet uttryckt att det inte trivs till dig? Har du fått höra något om att barnet skulle vara mobbat? För det kanske inte alls är det, barn idag är inte så inskränkta som tidigare generationer. För många har fått lära sig från sina föräldrar och från skola och förskola att man skall respektera andras olikheter. 

Som sagt, en bra förälder bryr sig mer om sitt barns välmående än om det har på sig klänning eller byxor, rosa eller blått. 

 

Troll eller bondlurk?

Jag kan inte av något du skiver få det till att föräldrarna uppfostrar barnet till transvestit. Du skriver inget om att de strävar efter att få barnet att bli sexuellt upphetsad av att sätta på sig det motsatta könets förbjudna kläder och andra attribut.

Vad du beskriver är ett barn som har fått frihet och möjlighet att prova olika kläder och stilar, vilket totalt avdramatiserar det ?förbjudna? och om något gör barnet mindre benägen att sexualisera klänningar och smink.

ett super WOW GGN vad du tillförde tråden. 

Vill du berätta mer?

 

 

Det där blev bara väldigt.. konstigt

vad du skriver nu hör absolut inte till ämnet.

Någon må vara normbrytare men i det stora hela är det väldigt.. udda

Jag håller till fulla med att det aldrig är den mobbades fel, du får inte missta mig i min ställning här. Däremot kan man inte som förälder anta att ett helt samhälle ska ställa om bara för att en son med klänning går till skolan. Det ÄR väldigt udda och barn reagerar på detta såklart -Där är barn just barn - ärliga,brutala men med det sagt så rättfärdigar jag absolut inte på något sätt mobbning. 

Du får gärna tycka mina åsikter är konstiga däremot är ''Genus'' pseudovetenskap (lära som hävdar sig vetenskaplig men inte uppfyller alla kriterier för vetenskap).

En bra förälder ser till sitt barns välmående OCH sätter gränser samt riktlinjer.

Ett barn på 6år ska inte drunkna i sin fantasi  helt gränsfritt och göra det hon/han vill.

 

Krilledill - har du samma problem med flickor som klär sig i byxor och klipper håret kort? Kanske har Spiderman på tröjan och gillar leksakssvärd? Eller är det mer okej för dig att flickor/kvinnor uppför sig som pojkar/män, men pojkar ska minsann inte bete sig som kärringar?

Jag menade bara att ingen vettig människa är så dum i huvudet.