Krilledill skrev 2018-10-01 16:39:15 följande:
Någon må vara normbrytare men i det stora hela är det väldigt.. udda
Om ingen bryter normer kommer aldrig något förändras, en civilisation som inte förändras blir stagnerande och en stagnerad civilisation dör ut.... Att vara normbrytande eller iallafall normkritiskt är normalt. Att kämpa för att alltid vara kvar i så som det var är det inte...
Krilledill skrev 2018-10-01 16:39:15 följande:
Coccolina skrev 2018-10-01 15:57:03 följande:
Och om du som förälder får veta att ditt barn mobbar ett annat barn för hur det klär sig, beter sig eller allmänt ser ut så spelar det ingen roll du som förälder har ansvar att se till så ditt barn inte gör det. Att säga "barn är barn" är en undanflykt för att inte vilja ta ansvar. Finns inget som ursäktar mobbing. Och mobbingen är ALDRIG den mobbades fel! De som gör fel är de som inte respekterar att andra är annorlunda punkt slut.
Jag håller till fulla med att det aldrig är den mobbades fel, du får inte missta mig i min ställning här. Däremot kan man inte som förälder anta att ett helt samhälle ska ställa om bara för att en son med klänning går till skolan. Det ÄR väldigt udda och barn reagerar på detta såklart -Där är barn just barn - ärliga,brutala men med det sagt så rättfärdigar jag absolut inte på något sätt mobbning.
Men om du som förälder tvingar ditt barn att vara något det inte är är det en ännu värre mobbing! Och om barn inte får det inpräntat från andra att det är udda så kommer barnen inte tycka det är udda. Om någon förälder som har något ansvar så är det de föräldrar som envisas med att påpeka och förklara för barn att det är udda och fel med ett barn som väljer klänning fast det mellan benen finns en snopp istället för snippa. För om du inte påpekar att det är udda, ja då kommer barn inte bry sig, kläder som kläder och bara man gillar dem så är det lugnt. Om barnen sen dessutom känt varandra sedan de var små är det ännu mer naturligt. Det är inte konstigt för dem om inte du som vuxen påpekar att det är konstigt och gör en grej av det!
Krilledill skrev 2018-10-01 16:39:15 följande:
Coccolina skrev 2018-10-01 15:57:03 följande:
Sen tycker jag du har konstiga åsikter som anser att kläder är viktigare än att ett barn mår bra. Det är ju bevisat (inte pseudo vetenskap utan riktig vetenskap) att transsexuella har hjärnor som är konstruerade mer som deras upplevda kön än deras biologiska. Det syns redan på barn. Så redan som barn kan du uppleva könsdysfori. Annan vetenskap (åter en gång äkta inte pseudo) visar att HBTQ barn och ungdomar som har fått stöttning och respekt hemifrån, som har fått vara som de är, har en radikalt minskad risk till självmord. Vad är då viktigast egentligen? Att stötta ett barn, genom att låta den klä sig som den känner är rätt, eller att du tycker det är obekvämt med en som är född pojke i klänning?
Du får gärna tycka mina åsikter är konstiga däremot är ''Genus'' pseudovetenskap (lära som hävdar sig vetenskaplig men inte uppfyller alla kriterier för vetenskap).
Nu var det ju inte Genusvetenskap jag syftade på utan medicinsk- och psykologisk forskning. Med starka belägg osv. Jag ger mig inte in i diskussionen om Genusvetenskap är verklig vetenskap eller inte. Men det som jag pekade på är inte Genusvetenskap.
Jag ser inte hur att man låter ett barn vara det det är låter bli att sätta riktlinjer. Jag upprepar, om valet är att låta din son ha klänning eller att se han må så dåligt att han inte klarar vardagen och redan som 9 åring visar självmordstendenser. Vad väljer du? Det handlar nämligen inte om fantasier. Det handlar om väldigt allvarliga saker som du med på ett enkelt sätt kan göra mindre svåra för ditt barn. Är du en bra förälder så är valet självklart. En förälder som bryr sig mer om vad som syns utåt än sitt barns mentala mående väljer att tvinga sitt barn till att klä sig på ett sätt som får det att må dåligt. Det mest radikala exemplet jag kan ge är att du som barn hade tvingats gå i klänning, hur hade du mått då? Inte så att alla pojkar hade haft klänning utan just bara du, tvingad utan val... För det är så det ofta känns för dessa barn, de känner sig som det motsatta könet men tvingas klä sig som sitt biologiska kön... Stanna upp en stund och försök förstå istället.
Som sagt skillnader i en transexuells hjärna är bevisade inom forskningen. Och skillnaderna syns redan hos barn. Med andra ord så handlar det inte om fantasier. För vissa är det en fas, och då är ingen skada skedd om det helt enkelt få ta sin tid. Men för andra är det ingen fas, och där skulle skadan vara otroligt stor om du vägrade lyssna och respektera barnet. Det handlar inte om att låta barnet vara utan gränser. Det handlar om att lyssna på sitt barn.
Krilledill skrev 2018-10-01 17:13:26 följande:
Iaktagelsen korrekt
Det är längre avstånd från pojkar att klä sig som flickor
Och kortare avstånd för tjejer att klä sig som pojkar
Jag finner det okej för flickor att gå i pojkläder samt kort har. Däremot håller jag inte med i extrema ting som snagga flickanstackaren. Då har man systemkollaps i huvudet.
Hmmmmmm från det jag var 5 så vägrade jag klänningar.... och mitt hår... ja det gav mina föräldrar upp om. Höll de det inte kortklippt så klippte jag det själv, så fort jag hade minsta lilla chans. Det handlade inte om systemkollaps.... Utan om att jag inte gillade mitt långa hår! Nu hade inte jag könsdysfori. Jag var bara det som kallades pojkflicka.... Älskade He-Man, tv-spel, Star Wars, fiske, ville alltid ha shorts eller jeans, Blev arg när brorsan fick ha cool kostym på festen och jag tvingades i en hemsk fluff klänning för den gick bara inte att leka i på samma sätt... Jag var alltid den som var i högsta trädet och stack iväg uppför berget snabbt som en vessla. Gud vad jag hatade mina föräldrar som tvinga mig att ha klänning, kunde gråta så jag spydde innan de fick på mig den till slut... Och då var jag ändå väldigt bekväm och hemma med att jag var tjej. Finns bilder från olika kalas när jag var liten och det syns hur dåligt jag mådde. Andra bilder med mig som jag själv ville vara klädd så ser jag ut som vilken glad knasunge som helst!
Märk väl, så var jag hela min uppväxt. Det slog om när jag var kring 20 årsåldern, då slutade jag ha byxor... har knappt haft ett par sedan dess.... :-P Men mitt hår är fortfarande snaggat för det är så jag är bekväm med mig själv.
Jag måste bara fråga, bor du i en större stad eller på landet? För jag har hört mer dina tankegångar från personer som bor på landet och inte har rest så mycket och därför inte kommer i kontakt med så mycket människor som inte passar i "standard normen" då de som inte passar i den oftast lämnar mindre orter för att hitta personer som är som dem i de stora städerna. Jag kan inte gå långt i Göteborg utan att se folk som på ett eller annat sätt sticker ut ur normen. Det är inget konstigt. Det ses liksom inte som udda då det "udda" på ett eller annat sätt är lika normalt som det "normala"....
