Krilledill skrev 2018-10-01 10:01:54 följande:
Delvis, man förminskar problemet till att istället från barnen på skolgården säger ''där kommer B*gen i tjejkläder '' till att någon enstaka individ vill göra sig lustig.
Det hela har känts så frampushat från att ''Erik'' gillat Disneyfilmen med kvinnlig karaktär till att han helt plötsligt fick allt - peruker,klänningar,nagelack, glitter. Jag vet inte ens om pojken önskat sig allt men det känns så överdrivet, särskilt från den kvinnliga sidan. Det är lite som att.. den här karaktären gillar han, då ska han få ALLT. Det är lite här jag ser problemet, först var det lek & sedan överdriven uppmuntran till nästan ett pushande. Det var nästan så Erik blev manipulerat ett tag. (för att ge inblick)
Varför bara inte ge gossen en till film av sin älskade karaktär?
Du är extremt fast i gamla konstruktioner och dessutom så tenderar du att skuldbelägga den mobbade om den blir mobbad. Spelar ingen roll hur någon klär sig, man har aldrig rätt att mobba, mobbaren är ALLTID den som gör fel. Den mobbade har rätt att vara precis som den vill, så länge det inte skadar någon annan, vill den mobbade gå i tyllkjol och brottarlinne så får barnet göra det utan att bli mobbad! Den som mobbar är en elak (ja faktiskt) människa som inte fått en vettig uppfostran om att respektera sina medmänniskor. Hänger ofta ihop med att föräldrarna varit homofobiska och/eller transfobiska. Barn har inget åsikt om att ett barn i klänning skulle vara homosexuellt, eller ens att det skulle vara något negativt att vara det. Det är vuxen världen runt omkring som lär barnen att det skulle vara något fel. Så om du som vuxen bara agerar normalt kring det hela så kommer det inte bli något att mobba för.
Du säger att du inte vet om barnet önskade sig allt det det fick. Men låt oss säga att det faktiskt var så. Att hela barnets önskelista var fullt med dessa saker och inget annat. Skulle föräldrarna ignorerar det och gett bilar istället? Bara för att du tycker det är hemskt med att låta ett barn få säga ifrån själv om vem den känner sig som? Du säger själv att du inte träffar dem så ofta. Så hur vet du vad som faktiskt sagts och gjort? Du tror massor med saker och presenterar dem som sanningar bara för att i din mentala värld så finns det inte pojkar som vill ha klänningar och smink.
Krilledill skrev 2018-10-01 10:11:57 följande:
Hen? Det är en Han, vilket han identifierar sig om.
vare sig vi gillar det eller inte så är samhället byggt att:kvinnor klär sig som kvinnor och män klär sig som män
Det är ett betydligt större avstånd sett till normerna att pojkar klär sig som flickor än att flickor klär sig som pojkar i acceptans. Sen kan man säkert som du tycka annorlunda.. men det är så det ser ut
Nej samhället är inte byggt med att kvinnor klär sig på ett sätt och män på ett annat. Faktiskt.... Det var inte länge sedan som kvinnor aldrig hade byxor. Men ingen höjer på ögonbrynen om en kvinna går med byxor idag. Jag vet till och med män som går med kjolar av olika slag.
Så att säga att "det är så det ser ut" är väldigt snävt och bakåtsträvande. För det är inte så det ser ut. För några år sedan hade inte män nagellack. Men idag ser jag ofta män som har det, heterosexuella cis män kanske jag skall tillägga.
Ja listan på saker som var på ett sätt men har förändrats är många, förr åkte de flesta häst och vagn, sedan har det varit bil... Förr åt vi inte vissa maträtter, men idag gör vi det. osv osv... Saker och ting förändras. Bara bakåtsträvare försöker använda argumentet "det är så det ser ut" men då bör man även låta internet vara, för det använde man inte heller förr....
Du säger att barnet identifierar sig som en han, ok bra vet du det genom att ha pratat med barnet eller tar du bara det för givet? Som sagt man skall alltid respektera vad någon identifierar sig som, men du känns inte som personen som skulle göra det för att vara ärlig.
Kort sagt, oroa dig inte för sin sambos systers barn. Det kommer bli bra i slutändan. Antingen så är barnet transsexuellt och då kommer du behöva lära dig att hantera det hela. Eller så kanske barnet "bara" är genderfluid som pojken i bloggen jag tipsade dig om, eller han kanske bara är gay men inte riktigt hittat sig ännu, eller vet du vad, kan kanske kommer bli en helt vanlig man i slutändan!
Lite kort om det barnet i bloggen jag tipsade om om du nu inte orkar gå in och läsa där. Vid 4 års ålder ville han ha tjejkläder, dockor osv. Han mådde dåligt när de klädde honom som en typisk pojke. Väldigt dåligt... De försökte dock med det först för att de trodde det var bättre att följa de gamla sociala normerna. Men tillslut insåg de att det inte funkade. Och idag låter de sin son styra sitt könsuttryck och identitet själv. Och nu mår han bättre. Att det där med mobbing kommer från det vuxna har de märkt av väl. En kompis som han haft i alla år och som aldrig har haft problem med honom vände sig emot honom och började mobba honom i våras för att föräldrarna fick reda på att hon umgicks med honom. Och de gjorde klart att deras barn inte skulle umgås med bögar.... Deras dotter som reaktion på detta gick från att vara en vän till att mobba. I vilket fall som helst har denna pojken det viktigaste, en familj som stöttar och stödjer, en sak som är den största skillnaden när det kommer till självmord bland HBTQ barn och ungdomar, en familj som respekterar!! Vad är viktigast i slutändan? Ett barns mentala hälsa och välmående, eller färgen på dess kläder? Ett barn som är lyckligt eller att pojkar inte skall ha klänning? Svara du att kläderna är viktigare än barnets välmående så bör du fundera länge och väl på dina prioriteringar.
