Pojke uppfostrad till transvestit?

Vad är det egentligen som är flummigt i dessa föräldrars uppfostran? 

Kläder är bara kläder, tygbitar att ha på kroppen för att skyla sig. Hur menar du att det påverkar deras uppfostran? 

Roligt att du vill dela med dig din berättelse. Tycker det var intressant att höra din bakgrund vad som gör dig till den du är.

Hela min frågeställning handlar egentligen om just föräldrar och speciellt mammor som verkar tycka det är roligt att experimentera med könsroller på sina barn som levande objekt & om vart man sätter gränser för barn (innan tonår).

Jag bor i en av Sveriges två största städer - uppvuxen i en av Sveriges 10 rikaste kommuner, bra barndom. Har barn & ett bra jobb med många tjänsteresor i framförallt Sverige men också övriga Europa. En åsikt _kan_ vara stereotypisk beroende på vart man bor, där har du helt rätt då urbaniserade samhällen oftast är lite ''friare'' med det mesta.

I vilken ålder märkte du att din dotter ville se ut/vara kille?

Jag vet inte om det är beroende på plats eller tillfälle. Det kan vara så att ditt barn går på en bra skola. Känner inte riktigt igen mig i din beskrivning om hur barn är idag - De är lika elaka idag som igår som för 20 år sedan. Det baserat på att jag själv har barn i skolålder och hör hur jargongen är i korridor/raster. Det är mycket b*g mycket svordomar.

med det sagt önskar jag inget annat än gott till er.

Det är lite det _här_ jag menar.

SPECIELLT Mammor - som gillar att experimentera med könsroller/genus & låter barnen vara levande skyltdockor för hur de uttrycker sina gränslöst normbrytande åsikter. Barnen blir måltavlor!. Det är total brist på insikt och total brist på ansvar.

Tyg är inte bara tyg. Det är identitet för kvinna/man.

''Det är klart lille gubben, du ska få ha klänning till förskolan'' (FEL)

''Nej - kan du inte ha det här på dig istället?'' (RÄTT)

 

 

 

 

Det är nog bäst att du skriver nåt slags kungörelse över hur människor får se ut och bete sig så att vi alla kan anpassa oss efter Krilledills värderingar och preferenser. 

Med tiden och ändrade värderingar i samhället kommer det att vara kortare avstånd för alla människor att ha sin egen stil och klä sig som de har lust. Det kommer inte ens att räknas som normbrytande. Och konservativa bakåtsträvare som du kommer att skrika er hesa för att stoppa utvecklingen, men det kommer tyvärr inte att fungera. 

Du har systemkollaps i huvudet. Men det har inget med någons klädsel eller frisyr att göra. Det är snarare ett personlighetsdrag hos dig, eller kanske en funktionsnedsättning.

Det har ju redan klarlagt att transgenders hjärnor mer liknar det könet de identifierar sig med, snarare än det de har mellan benen. Hur kan du tro att kläder kan förändra detta? Hela tankesättet påminner skrämmande mycket om tron att homosexualitet också har med uppfostran att göra.

Det är ju ett politiskt statement även att klä flickor i prinsessklänningar och pojkar som spiderman, medvetet eller ej.

Finns massvis av små pojkar som gillar att ha klänningar när de är små, anledningen kan vara alltifrån att de är snyggare till att de är lättare att springa i eller roliga att snurra i eller att det blir svalare för benen. Sen kommer det alltid någon (skrämmande ofta en annan förälder) som förklarar att killar inte kan ha klänningar, och redan där är de skadliga könsrollerna som kommer förfölja barnen hela livet igång. Jag tycker inte man ska tvinga barnet att bära kläder det inte vill ha, och det går såklart åt bägge hållen.

Det är runt 7 års åldern, innan man kommit in i puberteten, som man vet om man är född i fel kön eller inte. Då är det betablockerare som gäller innan puberteten kommer. Att uppfostras till transvestit är lång ifrån sanningen! Dessutom är man inte transvestit utan man har könsdysfori. Googla upp det! Transvestit är nåt annat.

 

 

 

Det här är vad du skrev & det här är din upplevelse. Jag kan inte ansvara för att du missförstår det stora hela. Det är inte fel att diskutera/vädra åsikter & det tror jag de flesta är överens om i ett demokratiskt samhälle.

Det är iallafall en utopi för några. Vi får se var utvecklingen går i framtiden. Det är  alltid en liten klick som drar i båda motpoler. Lagom är bäst.

Känner inte igen mig i vad du skriver men.. Varför blanda in personer med funktionsnedsättning på något outgrundligt vis? känsloargument förmodar jag.

Tack för intressant input. Könsdysfori är ordet vi alltså letat efter.

Just precis, googla fram det och läs på så tror jag ni får lite mer förståelse för det. Kontakta sjukvården och be om en undersökning, för OM det är könsdysfori så måste könskorrigering ske före puberteten och för pojkar är spannet ca 9-14 år (kommer inte helt ihåg, men pojkar har två års spann senare än tjejer). Jag kan säga dig att inom det transsexuella samhället så är självmordsbenägenheten mycket stor om inte rätt stöd ges från början! Tänk på det.

Då frågar jag dig igen, om du skulle se att ditt barn mådde dåligt, fruktansvärt dåligt.... Och det skulle konstateras att det som det handlade om var könsdysfori, och du genom att helt enkelt låta ditt barn klä sig på ett annat sätt skulle kunna få ditt barn att må bra. Hade du tvingat det att klä sig enligt normen ändå? Vad är viktigast kläder eller ditt barns mående? 

Det finns visserligen föräldrar som kan göra dumma val när barnen är små och inte kan säga ifrån. Men tro mig när barn når en viss ålder kommer du ALDRIG kunna tvinga på en kille en klänning till skolan om han inte vill ha det på sig! 9 år har du gått förbi den gränsen med RÅGE! 

En av Sveriges två största städer så antingen Stockholm eller Göteborg. På båda orter ser man lika många personer som på ett eller annat sätt sticker ut från  normen som man ser personer som passar in i normen. Så om du nu bor i en sån stad behöver du inte oroa dig, våga vara lite annorlunda, och du kommer bli förvånad över hur många som kommer acceptera dig utan att blinka. Kanske du till och med skulle få fördelar i att inte vara som normen föreskriver. 

Som sagt du verkar inte vara personen som respekterar pronomen.... Här ser vi det. Vampyria2 säger klart och tydlig att hon har en son, en kille, men du säger att hon har en dotter.... 

Det handlar inte om att barnet vill vara en pojke utan att barnet är en pojke. 

Och om jargongen är sån på ditt barns skola så är det föräldrarnas fel. Det är de som måste lära sina barn att viss jargong inte är ok. Hör barn att man använder vissa ord som skällsord så kommer de imitera det. Hör barn att det är något konstigt med en pojke som har klänning kommer de agera som om det är något konstigt med en pojke med klänning. Men om ingen vuxen har lärt dem att bög skulle vara ett skällsord, eller att det är löjligt med klänning på pojkar så kommer de inte tycka det när de är små. Det är det man som förälder bör jobba för, och är man på besök i skolan och hör dem använda en jargong som inte är ok så skall man som vuxen ingripa. Säga ifrån till dem att det inte är ok, påpeka för lärare att man behöver prata om det så barnen förstår att det inte är ok. 

Tyg är bara tyg, det är INTE könsidentitet. Förr så var det manligt att ha spets och högklackat... Det är det inte längre för att tiden ändras.

Och dina exempel på rätt och fel att hantera situationen är inte vettiga. För du har ingen förståelse för situationen. Du tror att barn inte kan ha insikt i hur de ser sig själva. 

"Det är klar vännen att du får ha klänning på dig på förskolan, men det kanske är bättre med något mer praktiskt så du kan leka bättre, men ta och välj vad du vill som praktiska kläder (rosa, glitter osv helt ok) så ar du klänningen till när du vill vara extra fin."

Det är inte fel att låta sin son ha klänning. Det är däremot fel tvinga sitt barn att klä sig på ett sätt som får det att må dåligt. 

Jag frågar dig som sagt åter en gång. 

Ditt barn visar med allt tydlighet om att det mår dåligt när du klär det på ett visst sätt. Vi snackar inte bara lite ledsen och tjurig, utan mår på riktigt dåligt. Du vet om att om du låter barnet klä sig lite annorlunda så kommer det må bättre, men det kanske blir en konstig situation för dig då du är rädd för att sticka ut från normen. Men ditt barn skulle må bra! Vad prioriterar du? Att du skall känna dig bekväm eller att barnet mår bra?