Nätdejting. Är man ointressant?

På internet kan vi vara vem vi vill. Där kan vi frångå regler och normer vi kanske upplever att vi blivit intvingade i, och som vi måste förhålla oss till i vardagen. Vi kan med hjälp av internet i vår egen takt och i hemmets lugna vrå utforska saker vi är nyfikna på, åsikter som lockar oss och intressen vi inte berättat för någon om.

När vi nätdejtar borde den här typen av utforskande komma extra väl till pass. Målet är väl att träffa någon som tar oss för den vi verkligen är?

Här har man chansen att, under ett annat namn om man så vill, interagera med någon som skulle kunna bli en partner, under de premisser man själv valt.

Män som tröttnat på att bjuda på drinkar och kvinnor som inte vill vänta på att bli uppbjudna får på nätet möjlighet att frångå de här rollerna. I stället kan man visa sidor av sig själv som man tycker är mer genuina, oavsett om de av andra uppfattas som kvinnliga eller manliga.

Men när man besöker dessa sidor blir man inte bara förvånad utan också beklämd över hur lite könsrollerna ifrågasätts.

De flesta av dem som befinner sig på sidorna verkar nämligen inte bara sakna reflektion kring dessa inkörda mönster om hur killar och tjejer bör se ut och agera, de vidmakthåller även normerna och förstärker dem. Och detta sker på fler än ett plan. Det är inga problem att hitta killar som på foton poserar med bar överkropp för att rakt upp och ner visa musklerna.

Motsvarigheten för tjejer är så klart en urringning av valfritt djup, kanske ett par plutande läppar också. Killarna är ofta aktiva på fotona, spelar fotboll eller festar med polarna. Tjejerna klappar ett gulligt djur på senaste Asienresan, sitter och fikar eller tittar ut över solnedgången. Killarna är aktiva, tjejerna är passiva.

Mönstret går igen i kommunikationen på dejtingsidorna. Som tjej har du inga problem med att bli kontaktad ? det enda som krävs är att du har en sida och gett indikationen att du är tjej. Mer än så behövs faktiskt inte. Inte ens en presentation, det räcker med en profilbild om ens det.

Killarna mejlar dig i vilket fall, och uppvaktar på alla tänkbara sätt. Klart att tjejerna blir ­förtjusta, vem vill inte bli bekräftad på det sättet?

Är du kille, å andra sidan, får du ta saken i egna händer. Du kan nämligen inte förvänta dig att tjejerna hör av sig, hur många foton du än har, eller hur välskriven din presentation än må vara.

Men som kille vill man ju så klart vara den som bestämmer. Eller? Vill man verkligen det?

Tyvärr bidrar även dejtingcoacher och relationsexperter till att befästa bilden av att män och kvinnor förväntas vara och bete sig. De ger tips till singelkillar om hur de bäst bör uppvakta en kvinna ? genom att vara aktiva. Som man ska du gå fram, du ska ställa frågor, du ska hela tiden föra konversationen framåt. Vill du ge en man en komplimang, säg något om vad han är bra på.

Tipsen till tjejer är i stället att vara passiva och möta blickar, röra vid sitt eget hår på olika vis och att spela svåra. Ska du ge en kvinna en komplimang så säg något om hur hon ser ut.

Nä, skärpning! Det är mycket snack om jämställdhet i samhället, så varför skulle det vara annorlunda på dejtingsidorna? Tjejer, sluta vara så bortskämda och initiativlösa, det är inte särskilt attraktivt.

Ta tag i saken i stället och visa lite initiativ. Och killar, sluta skrämma bort tjejerna och tjata hål i huvudet på dem. Ta det lite lugnt, ha tålamod.

Och oavsett om du är kille eller tjej ? nästa gång du är på en dejtingsida, tänk om och gör annorlunda mot vad du brukar.

Ruska om ditt gamla tänk, låt inte könsrollerna cementeras ännu mer. Du har inget att förlora, utan allt att vinna.

Artikeln är från 2011, Aftonbladet.
Har det ändrats nåt på sju år, eller samma än?

Om jag som ett experiment skulle vara helt passiv, bara logga in, inte ens klicka runt på tjejers profiler, så gissar jag att jag skulle få 1-2 besök i veckan, kanske ett mejl per halvår (då tjejen skriver först alltså).
Känns inte så bra.
Kanske att jag är ful.

Ja, jag läser profiler även på eget initiativ. Om den känns intressant brukar jag skriva, ibland direkt och ibland lite senare.

Jag klickar mig runt på profiler själv ibland, men skriver ytterst sällan, kanske skickar en flirt istället. Får så groteskt mycket mejl och flirtar så den mesta tiden går åt till att sålla, känns tradigt ibland, eftersom många skriver utan att ens ha läst profilen. Det finns en risk att de bra försvinner bland all "skräppost".

Som kille måste man verkligen stå ut från mängden för att få svar, jag brukar t.ex radera "Hej hur är det?" -mejl utan att ens gå in på profilen. Man har inte tid helt enkelt.

Jag hann aldrig skriva så mycket först till killar men gjorde det ibland. Mesta tiden gick åt till att mota bort killar som bara var intresserade av sex och män som var 10-30 år äldre än mig och som uppenbarligen inte såg/brydde sig att jag sökte jämnåriga. Många gifta män hörde av sig också. Blä. Till slut orkade jag inte med eländet.

Exakt mina erfarenheter också. Har lagt ner skiten, går inte att träffa nån på nätet. Lekstuga där utan dess like då man kan gömma sig bakom ett tangentbord och skriva vad som helst verkar det som.

När jag för tre år sedan var aktiv en kortare tid på en dejtingsida så fick jag så klart meddelanden, men skickade också själv. JAG upplevde det som en normal och bra balans. Visst var det ett antal ointressanta »hej!« och inget mer, men faktiskt inte så många. Och få »vill du ligga?«. Då var jag på en lite dyrare betalsida, vet ej om det påverkar.

Jag dejtade två trevliga. Och är sedan snart tre år sambo med en av dem som är en fantastisk person på alla vis.

Så nej, jag ser inte alls nätdejting som något hopplöst. Kanske enklare/seriösare när man är i den åldern jag/vi är? (Runt 50)

Killar har fått för sig att det är synd om dom när dom skriver först, därför väldigt sällan killar skriver numera.

Vore intressant att se vad som skulle hända om bara kvinnor kunde skriva först :)