Inlägg från: Elefantmannen2 |Visa alla inlägg
  • Elefantmannen2

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Över 160 sidor var mer läsning än jag mäktade med. Ser ingen skillnad mellan första 20 och sista 20. Det kanske varit extremt konstruktivt mellan? 


    Förstår inte dem som anser sig ha någon slags tolkningsföreträde framför TS riktigt. Det är hennes situation och upplevelse. Hon agerar efter det. Inget nytt eller konstigt att hon inte berättar omfattningen av relationen för sin man. Hon håller sig inom sina ramar, sin definition av otrohet. Varför skulle hon såra sin man med information han inte bett om? Varför riskera ett förehållande hon inte vill lämna? 
    Det är bara TS som vet om det påverkar hennes förhållande positivt eller negativt.


    En del anser att hon ägnar sig åt otrohet i nuläget och ägnar hundratals inlägg åt att försöka få TS att tycka likadant och övertyga henne åt att så är fallet. Gärna under olika nick för att sedan hänvisa till att "flera" minsann håller med och att det därmed skulle vara den vanliga uppfattningen och mer "rätt" än någon annat. Jag har till och med korsreferenser i andra trådar hänvisande till majoritetstänket i denna tråd!


    Någon med avvikande åsikt bemöts med att de har "fel", inte att man har olika åsikter i ämnet. Det är ju naturligt att man har olika definitioner och gränser. Eftersträvas likformighet? Inte för mig i alla fall. Min åsikt, rätt eller fel i betraktarens öga. 
    Kan man framhålla empati som argument samtidigt som man visar noll empati för andras åsikter?


    Som ofta blir jag mest besviken på argumentationstekniken på det här forumet. 

  • Elefantmannen2
    Anonym (Fia) skrev 2019-05-12 12:12:28 följande:
    Jag håller med dig till 100%.

    De som envist måste hävda att majoriteten tycker som dem och att alla andra sätt att tänka är onormala framstår bara som osäkra.

    Jag läste tråden i tysthet länge innan jag bidrog med mina inlägg, som jag visste redan i förväg skulle bemötas med påhopp. Till slut tänkte jag att jag måste bidra med mitt perspektiv för annars kanske TS börjar tro på att ALLA är som de osäkra som bara letar fel hos henne. Kan tänka mig att det finns många fler tysta som håller med TS.

    Otrohet är ett rött skynke för en del helt klart. Några återkommande anonyma nick i samtliga trådar och alltid några "nya" skribenter som ofta visar sig vara samma person/personer som försöker smyga in under "ny identitet" och avslöjar sig själva inom kort på ett eller annat sätt. 


    Jag är ihållig och envis när folk väljer att misstolka vad jag säger och bygger halmgubbe på halmgubbe. Mest humoristiskt att se personen som sitter med flertalet enhet för att föra fram sitt argument på det viset. Tänker mig ofta ett gift, bittert par som sitter vid sina enheter med boxvin i glaset. 
    Bra för dem. Något som knyter dem samman. Kör på, men hyfsa till argumentationen om ni vill ha mitt gehör. 


    Personligen har jag en väldigt skev syn på otrohet och jag vet om det. Så jag försöker hålla mig från anekdotiska ställningstaganden. Det lyckas definitivt inte alltid. 

  • Elefantmannen2
    Anonym (man) skrev 2019-05-12 14:19:30 följande:
    Förstår att du tycker så för det är ju en bekväm förklaringsmodell när få tycker som man själv gör. Dock finns det ju något som heter enkäker, undersökningar och satitistik där man frågar ett större antal människor frågor och sen slår man ut procentuellt hur många som tyckte vad och då kan man ju se ganska tydligt om fler tyckte på ett visst sätt. Och om du då får fram att 90% tyckte på ett sätt och 10% på ett annat så är det inte fel av dessa 90% att säga att majoriteten tyckte som dem för det är ju liksom sant.

    Övriga 10% kan ju sura bäst de vill och tycka att de är i majoritet, men siffrorna säger något helt annat och då är de inget annat än rent skitsnack och löjliga känsloargument för att man är putt för att de flesta inte tycker som man själv gör. DET är i allra högsta grad väldigt osäkerhet och faktiskt rätt så barnsligt. Vuxna människor borde kunna räkna och acceoptera att resultatet. 

    I den här tråden har det ju visat sig rätt tydligt att en majoritet tycker att TS inte hanterat situationen optimalt och att hon absolut haft ett slags förhållande med kollegan bakom sin mans rygg rygg, kanske inte uttalad som "helvete vad jag skulle vilja knulla med dig" men i handlingar har de gjort i stor sett allt utom att vara fysiska. Att TS sen inte riktigt vill erkänna det för sig själv utan envisas med att försöka få det till att de enbart är vänner för att de inte sagt rakt ut att de vill knulla varandra är en helt annan sak. 

    Jepp. Där kom den ja.


    Länka till studierna då. Case closed. Måste ju vara enklare än att skriva hundratals inlägg under olika nick? Och det betyder fortfarande inte att andra kan ha andra åsikter. Det kan väl inte vara konstigt? Miljarder tror att det finns någon gud. Jag tror inte det. Har de rätt för att de är i majoritet? 


    Du hänvisar fortfarande till en majoritet i tråden. "I den här tråden har det ju visat sig rätt tydligt att en majoritet tycker att TS inte hanterat situationen optimalt"
    Vilket bara förankrar argumentet som förs om beteendet. Du kan liksom inte låta bli. 


    Du vägrar diskutera det andra tycker och anser, konstruerar resonemang de inte uttryckt och går till personliga angrepp. Du kan inte föra en vuxen diskussion helt enkelt. Jag har bett dig citera mig flera gånger för att visa där jag gett uttryck för de åsikter du försöker tillskriva mig. Men du kan inte. För att jag inte har dem, helt enkelt. Även om jag inte orkar bemöta dig har du inte fått rätt. 


    Det är, precis som Fia och andra resonerar, därför ingen orkar ta striden. För att de kommer att råka ut för dina skruvade resonemang, personliga påhopp och hur du försöker tala om för andra vad de tycker. 
    Du får sitta där och tro att du vinner något slags utmattningskrig och övertygar läsare om att du har rätt, men det gör du inte. 


    Du kallar dig man(bl.a.) men är inte "man nog" att skaffa ett permanent nick där andra direkt ser att trollet är på plats i olika trådar och man kan korsläsa dina resonemang i olika trådar. 

  • Elefantmannen2


    Anonym (man) skrev 2019-05-12 14:27:01 följande:
    Otrohet ÄR ett rött skynke för över 90% av befolkningen, i dessa räknas även in de som själva är otrogna eftersom det visat sig att otrogna människor absolut inte skulle vilja att deras partner gjorde likadant. Jag menar, TS hade nog inte gillat om hennes man gjorde som hon.

    Ingen har valt att misstolka dina inlägg, du har ungefär samma budskap i alla otrohetstrådar och de allra flesta har förstått vad du tycker, de håller helt enkelt bara inte med dig. Att påstå att folk misstolkar dig för att de inte håller med dig är ungefär lika fjantigt som Fias argument eftersom det du då menar är att alla inte förtått ditt budskap för om de hade gjort det så hade de hållt med dig vilket betyder såklart att du i grunden har rätt. Och riktigt så är det som sagt inte, folk förstår, men tycker inte du har rätt.

    Du kriver ju själv att du har en skev syn på otrohet, är det då märkligt om majoriteten (som inte har en skev syn på otrohet) inte kommer hålla med dig?

    "Personligen har jag en väldigt skev syn på otrohet och jag vet om det. Så jag försöker hålla mig från anekdotiska ställningstaganden. Det lyckas definitivt inte alltid. "


    Oops. Kontexten försvann helt plötsligt. Med det menar jag att jag försöker frånhålla mig att diskutera i "vi"-form och anekdotiskt.
    Mitt eget beteende är sjukt, ett beroende. Det betyder inte att jag tycker att det rätt. precis som en alkoholist inte tycker att det är rätt att dricka.
    Jag har dessutom en alldeles utmärkt förståelse för andras åsikter. Dessutom har jag ägnat många år att hjälpa folk kring detta och andra relationsproblem. 
    Vilket också är normalt för när man tror sig ha "tillfrisknat".


    Du kan ju inte hänvisa till studier och därefter dra siffran 90% ur arslet. Du vet mycket väl att många fler än så varit rent sexuellt otrogna. Och långt fler än så om man utökar till det som av många betraktas som otrohet och är med i dessa studier.

  • Elefantmannen2

    https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3940&artikel=6557549


    Utdrag:


    "Man kan säga att otroheten uppstår när en i förhållandet bryter mot överenskommelser i relationen. Överenskommelserna är ibland uttalade i samförstånd och ibland mer outtalade. Så otrohet handlar helt enkelt om vad som är ens överenskommelser i relationen. Det gäller därför att prata igenom detta i förhållandet och att ta reda på vad ens partner/s tycker ska vara reglerna i relationen." 


    Ovan är det jag alltid skriver. 


    En sak jag brukar ta som exempel(som baseras på studier):


    "I en studie från RFSU 2016 visade det sig att vad folk tycker är otrohet skiljer sig mycket åt. Ungefär hälften tyckte att webbcamsex var otrohet och ungefär lika många tyckte det var otrohet också med att dejta någon från nätet, flirta eller sexchatta med personer de hade kontakt med via internet. Särskilt var det så bland de yngre i studien som lade större vikt vid digitala kontakter än vad  de äldre gjorde"


    Om du då motsäger dig det motsäger du relationsexperter och andra som jobbar med det varje dag. Och de studier du hänvisar till.
    Ta diskussionen med dem i deras kommentarsfält. Lycka till.

  • Elefantmannen2
    Anonym (man) skrev 2019-05-12 15:32:37 följande:
    Mmm du tror dig säkert ha förståelse men i slutändan är det våra handlingar som definierar oss. Så en alkis är nog inte riktigt rätt person att förklara för andra hur man lever nyktert för personen har ju misslyckats kapitalt med det själv. Då är förmodligen en nykter person ett bättre val. Precis som en person med skeva moraliska värderingar inte är rätt person att förklara för andra hur man hanterar moraliska frågor.

    Att många är otrogna bevisar enbart att det finns väldigt många som gör saker mot andra som de aldrig skulle accepterar gjordes mot dem. Egoism helt enkelt. Oxh stt den hör planeten kryllar av egoister är ju ingen nyhet. Men det betyder inte att egoism är bra ellee att de själva skulle vilja utsättas för andras egoism.

    Fast det är exakt tvärtom. Nästan alla terapeuter inom beroendevården är före detta missbrukare. Vilket ger dem förståelse för deras klienter känner och mår. 


    Du är fortsatt oinsatt nog för att inse att moraliska värderingar och omoraliska tvångshandlingar inte hör ihop. Att det finns olika typer av moral. Och olika situationer. 


    Fet 2: Nej, det bevisar inte alls det. Hur tänker du då? Vad hände med dina 90% helt plötsligt? Länka studie. Det är det normala när man hänvisar till en. 


    Din åsikt är att egoism inte är bra. Utan att definiera den. Rationell egoism anses i stort bra. Etisk egoism bra ur många synvinklar. Egoism ligger till grund för empati. Empati kablar du ut är bra. 

  • Elefantmannen2
    Anonym (man) skrev 2019-05-12 16:05:54 följande:
    Absolut, men de är föredetta missbrukare, inte missbrukare. Och dessutom är procentuellt sett väldig få i jämförelse med de som missbrukar bort alla hjärnceller, liv och familj. Dessa personer blir inte bra förebilder som kan ge andra bra råd förrän de själva kan i handlingar bevisa att de är värda andras förtroende.

    Ja det finns olika typer av moral, det finns moral sen finns det avarter och sjuklig moral. Som tex nyttomoral där man anpassar sina moraliska värderingar efter det som passar en bäst för stunden (kognitiv dissonans), väldigt vanligt hos människor som beter sig illa mot andra eftersom det oftast är enklare att snacka bort skuldkänslor för sig själv än att ändra sitt beteende. Men det är som sagt inte moral utan en avart. Slår du upp moral så står det klart och tydligt att det är "sed" dvs vad majoriteten i samhället tycker, inte vad var och en tycker om sina egna handlingar. Det räcker alltså inte med att själv vara ok med det man gör för att det ska bli moraliskt.

    Egentligen borde det vara ganska självklart att väldigt få människor accepterar svek och lögner eftersom ALLA slags relationer med andra människor bygger på att man kan lita på varandra och det är djupt inrotat i oss eftersom att lita på fel person kan kosta en livet (oj, jag hade ingen aning om att min nya kompis var psykopat och skulle sätta en yxa i huvudet på mig, attans oxå). Sen kan man säkert förstå varför folk ibland beter sig som svin men det betyder inte att man tycker det är ok eller att de som gör så är ok med att andra gär så mot dem.
    Men visst, jag ska se om jag kan rota fram undersökningen och posta den så du kan vifta bort den med diverse argument :)

    Jag förstår att du gärna vill få egoism att låta som en positiv grej, det är liksom det som skiljer dina moraliska värderingar från andras och anledningen till att du så ofta blir "missförståd". 

    Ja. Under tillfrisknande, som jag sa. Halmgubbe. Igen.


    Ja, precis som jag skrev. Det blir fel om du argumenterar från din egen, rigida, definition av moral när det är ett paraplybegrepp.
    Vilket leder till det här begreppet. Nej, det är inte fast vad enskilda personer anser är moraliskt och ej. Däremot kan andra personer, som inte delar den uppfattningen av moral kalla en handling omoralisk. Precis som du gör hela tiden. 


    Nej, jag vill ingenting med egoism. Kolla upp det. Du gillar ju copy-paste från Wikipedia. Det förstår man ju dessutom med sunt förnuft. Egoism har absolut noll med att känna sig missförstådd att göra. 
    Du påstår att mina moraliska värderingar skiljer sig från andras. Det är både halmgubbe och samma förenkling av moral som du själv argumenterat mot i samma inlägg. Halmgubbe.
    Vad vet du ens om mina moraliska värderingar? På tal om kognitiv dissonans. 
    Halmgubbe.

  • Elefantmannen2
    Anonym (man) skrev 2019-05-12 16:56:05 följande:
    Haha, och där kom halmgubben fram som du alltid drar fram när argumenten tryder?

    Att diskutera moraliska frågor med dig är som att diskutera färger med någon som fötss blind. Du har helt enkelt skeva värderingar som du själv verkar vara medveten om, och oavsett hur du vrider och vänder på dem så kommer du liksom aldrig få människor med normala värderingar att hålla med dig.

    Det är liksom inte rocket sciense som diskuteras, det är självklarheter för de flesta. Det är lite som diskutera om man ska eller inte ska torka röven efter att man har skitit, för de flesta är det liksom självklart, sen finns det säkert en och en annan som tycker iman inte ska göra det och kommer lägga fram massor med argument för fördelarna med att inte torka röven och att det inte alls luktar illa och att det egentligen är upp till var och en och föra komplexa resonemang om hur enorm taskigt det är att påstå att alla borde torka sig och hur man inte respekterar andras ställningstagande kring rövtorkande. Det är kanske inteb så konstigt att diskussionerna blir lite lätt bisarra.

    Nope. Halmgubbe och personligt påhopp i samma stycke.


    Exakt. Men dina självklarheter är inte andras självklarheter. 
    Att förenkla uttryck, diagnoser, teoretiska begrepp och psykologiska termer är ingen självklarhet för många. Du gillar wiki, kolla upp Dunning-Kruger.


    Menar du på allvar att det finns moraliska aspekter kring att torka sig i rumpan efter man bajsat? Eller hur menar du att liknelsen är relevant? 


    Exemplifierar. En del tycker att det är omoraliskt att köpta tjänster svart. En andel av dem gör det inte. En andel gör det trots sin egen definition eftersom det tjänar deras syfte. En annan del tycker inte att det är omoraliskt alls. En andel av dem köper tjänster utan samvetskval och andra gör det inte eftersom det är olagligt och deras moral går vid att bryta mot lagen. Oavsett om de anser att lagen är fel eller inte. 


    Man kan tycka att otrohet är omoraliskt. Men var gränsen för vad man tycker att otrohet är är personlig. Som den här tråden visar. Man anser sig vara moralisk om man håller sig inom sitt eget regelverk men andra personer gör det inte. På grund av sin gränsdragning. 


    Moral i sig bygger på normer och kontext. Det som är extremt omoraliskt i Sverige är helt okey i Asien, MENA eller vad du vill. 


     

  • Elefantmannen2
    Anonym (man) skrev 2019-05-12 17:56:59 följande:
    Precis, självklarheter är det som de allra flesta tycke, du vet det där med moral till skillnad från nyttomoral? Så för de allra flesta med normala moraliska värderingar kommer det vara självklarheter. För det som har en avvikande moral kommer det givetvis vara väldigt komplicerat.

    Njae, de moraliska aspekterna kring att torka sig i röven kretsar nog mer kring att alla andra då tvingas att stå ut med lukten. Men exemplet var mer för att belysa självklarheter (som att torka sig i rumpan) och hur bisarrt det blir när vissa rgumenterar för att man inte ska göra det.

    Att köpa tjänster svart är olagligt, så där har man redan tidigare gjort ett avvägande om rätt och fel (som alla lagar) och kommit fram till att det är fel av x antal orsaker. Se kan man givetvis skita i det och göra det ändå för att det passar en själv bäst men det betyder inte att de blir rätt och att man slipper bli dömd om man blir påkommen. "jag tyckte det var rätt" är sällan ett bra argument i en rättegång.Likadant är det med otrohet, bara för att man själv tycker det var ok att göra så mot sin partner så betyder det inte att alla andra kommer hålla med dig.

    Absolut, gränsen för vad som anses vara otrohet kan variera, men jag tror både du och jag vet var gränsen går för de flesta och att bara det faktum att man smyger med det man gör är bevis nog för att man är medveten om att man gör något ens partner inte är ok med.  

    Men titta du håller ju med om att moral bygger på normer och kontext och inte är något som var och en hittar på själv som det passar för tillfället, bra där, då är vi överens på den punkten.

    Nä, det finns en filosofisk skillnad mellan etisk moral och nyttomoral, så du kan fortfarande inte likställa begreppen för att passa in i ditt resonemang. 


    Ingen har resonerat mot att torka sig i rumpan. Sannolikt aldrig någonsin. Att torka sig är antingen eller. Att dra in det som exempel och jämställa det med ett resonemang gällande gränsdragning, oklara begrepp och personliga upplevelser fattar jag ingenting av. 


    Du missar bollen igen. Lag är inte måttstocken för moraliskt rätt eller fel. Och aldrig för en personligt dragen gränslinje. Precis som att du tycker att otrohet är fel trots att det inte är olagligt. Saknas stringens.
    Är civil olydnad rätt eller fel? Samma journalister, och andra, som hävdat att det är fel i vissa situationer hävdar nu att det är rätt. Om det gäller miljön. Och Greta säger det. 


    Bra. Om vi kan enas om att det finns olika definitioner av vad som är otrohet för olika människor kan vi äntligen komma vidare där. Det har jag hävdat hela tiden och utgått från det. Det som är otrohet för en person är det inte för en annan. Precis trådar, studier, filosofi etc. påvisar. 


    Nej, det överbryggande etiskmoraliska handlar om normer och kontext. Uppväxt och inlärning. Det ändras med geografi och annat. Det förändras över tid ofta. Det som var big no no bara för 50 år sedan är en självklarhet nu i Sverige.
    Oftast är den moraliska kontexten förknippat med religion. Det finns gemensamma gränsdragningar för alla religioner, en minsta moralisk nämnare, men det skiljer sig extremt mycket i förgreningarna. 
    Är hustrumisshandel ok? Nä, det är ju jättedumt i Sverige. Fast ja, i vissa delar av världen är det normen att spöa på någon av sina fyra fruar i uppfostringssyfte eller om kvinnorna brutit just mot på stället rådande moraliska definitioner.
    Är prostitution moralisk rätt eller fel? I Danmark är det det(enligt lag också), men åker du över bron är det moraliskt(och lagligt) fel. Du tycker att det är fel om jag minns rätt? Jag tycker att det är situationsanpassat. Om det är frivilligt eller under tvång och andra faktorer.


     

  • Elefantmannen2
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-05-12 19:21:06 följande:

    Du framhäver ofta att du vill verkligen behålla den vänskap/crush/flört du och X har. Du säger också att du berättar mycket för din man, men han verkar uppenbarligen inte reagera så mycket på de hintar du ger honom.

    Tidigt i tråden nämnde du att du faktiskt VILLE att din man skulle reagera, bara för att visa att du betydde nåt, att du var speciell.

    Kan det vara avsaknaden av intresse från din man att ifrågasätta din och X "vänskap" som gör att den fortsatt så länge?
    Du får ha kakan och äta den, utan att korsa den oåterkalleliga gränsen av en fysisk otrohet, och så länge din man inte reagerar på dina (...övertydliga tycker jag...) hintar, ja då kan du ju fortsätta, eftersom det inte finns något ifrågasättande eller någon konsekvens?


     


    Om man utgår från att det är på det viset skulle jag också agera så. 

    Jag har varit inne på det tidigare, jag vill inte ha restriktioner på min partner. Uppfyller hon behov utanför förhållandet är det bra. Jag är medveten om att jag inte är ofelbar och komplett. Söker hon/han efter något är det något jag inte ger henne/honom. Blir hon/han glad är jag glad. 
    Det behöver inte vara uttalat för min del. Det ligger ett visst värde i att få "hemlighålla" något för sin partner ibland, ett spänningsmoment. 


    Har också varit med om en kvinna som reagerade starkt på att jag inte tog illa vid mig och luskade när hon utvecklade något med en kollega. Hon släppte hintar ofta.
    - Ha ha. Vet du vad X sa i dag. Bla, bla. Han är så himla rolig.
    - X nästan bor på gymmet. Det kanske är för att han är singel.
    Jag plockade inte upp signalerna. På att jag skulle reagera och agera svartsjukt då, att de hade en ovanlig relation fattade jag givetvis. Det hela slutade med ett storbråk i frågan. Det är märkligt att låtsas vara svartsjuk när det inte ligger i ens natur och de flesta tycker att det är ett jobbigt beteende. 
    Man lär så länge man lever.

  • Elefantmannen2
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 19:44:50 följande:
    Eftersom X får mig att må bra och vi har sjukt kul ihop, så ja därför vill jag ha honom som vän. Vi kommer nog dock aldrig vara vänner utanför jobbet, dvs om någon byter jobb. Jag tror inte det. Där tror jag bakgrunden sätter käppar för det mentalt hos oss båda, iaf hos mig (tyvärr).

    Att min man inte reagerar som du säger..ja, vi har haft diskussioner förr om åren om just det, att han verkligen är så icke-svartsjuk, att jag ibland nästan VILL att han ska reagera nångång. Han menar på att han litar på mig till 100% och därför inte ser nåt behov alls av att vara svartsjuk. Det har han verkligen kunnat göra under alla dessa år, tills jag inte litade på mig själv i höstas, (men nu känner läget under kontroll igen.)

    Visst kan jag även känna så i den här situationen ibland, att jag tänkte att ?nu säger han väl ändå nåt? när jag kom hem med en present till exempel. Men nej. Jag tror dock att det säkert KAN gnaga nånstans, men att han inte vill göra en grej av det. Jag vet inte. Om han känner nåt eller nån oro hoppas jag ändå att han säger nåt, det skulle ju såklart göra det ännu lättare för mig att helt bryta om det var så.
    Du hann före:)

    I min bok har du hållit dig på mattan, så han gör ju helt rätt i att lita på dig?
  • Elefantmannen2
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-05-12 20:04:41 följande:
    Kan nog tänka mig att många VILL att ens partner skall visa ett visst uns av svartsjuka.
    Är partnern lite svartsjuk, jadå bryr sig hen om mig och då är jag ju värdefull i hens ögen => bekräftelse => egoboost

    Ja. Fast det är ju inte det enklaste att plocka upp det om det omvända gäller för de allra flesta.
    Att partnern känner sig fri, att man litar på denne etc. istället för känna sig kontrollerad och inom för snäva gränser. De flesta har ju upplevt en svartsjuk partner och ingen gillar det vad jag vet? Fast i och med att de flesta är det i olika utsträckning lär man sig hur man ska förhålla sig till det. Ett mönster.
    Just den här kvinnan hade dessutom flytt hals över huvud från en kontrollerande galning. Skarpa kontraster kan vara svåra att anpassa sig till.

  • Elefantmannen2
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-12 21:42:43 följande:
    Men jag kan inte ansvar för min mans agerande, eller icke-agerande. Bara för mitt. Hur han reagerar eller inte - Det är hans ansvar, allt annat är ju jättekonstigt? Jag hoppas att han säger nåt om det är något, annars är ju problemen större än så, om han skulle må dåligt och inte säga nåt. Så upplever inte jag vår relation, vi pratar väldigt mycket med varann, och mår han dåligt brukar han säga till och vi pratar om det.

    Vad menar du att jag borde gjort/ göra? Jag har inte varit otrogen och kommer inte vara det. Borde jag ändå berätta om allt jag tänkt för min man? Har man rätt till ALLT den andra tänker / känner bara för att man är gift? Är jag oärlig för att han inte har full tillgång till min dagbok?

    Är personligen helt med. 


    Du verkar ha ett fint förhållande och fattar att du inte vill lämna honom eller riskera det. Tjänar ingenting till att överanalysera allt. 

  • Elefantmannen2
    Tecum skrev 2019-05-16 19:10:53 följande:
    Tvärtom, vi ÄR skapta för att leva i monogama förhållanden. Annars skulle inte otrohet, polyamori och öppna förhållanden vara så känsligt. Under människans utveckling har monogami varit det effektivaste sättet för stammen att få de långsamt växande (i jämförelse med andra däggdjur) barnen att överleva och stammen att bli starkare och talrikare. I ett monogamt förhållande visste mannen någorlunda säkert att barnen var hans och han var motiverad att skaffa mat och skydda dem.

    Men i vår tid finns många alternativ, både i fråga om antal presumtiva partners och sätt att leva tillsammans - eller som singel. Plus att vi försörjer oss själva, har tid att umgås, fundera på om gräset är grönare... och jämföra oss med andra. Alla valmöjligheter kolliderar med vår instinkt att vara monogama och då blir vi osäkra och förvirrade som TS och andra i tråden.

    Att det är känsligt beror på normer och regelverk, inte evolution, tror jag. Du behöver ju bara byta världsdel för att man ska se på det med helt andra ögon. Eller att normen blir fler kvinnor per man, till exempel. 
    I delar av Asien är det socialt accepterat att ha en älskarinna, men regelverket kring det har utvecklats över tid. Det innebär skyldigheter och åtaganden mot bägge kvinnorna. 


    Att vi nu befinner oss högt upp i behovstrappan och har fler valmöjligheter är jag helt med på. Fast förvirringen ligger i att utmana normer inte någon instinkt att vara monogama. 


    Normerna utmanas ju hela tiden. Det är inte länge sedan det var helfel att skilja sig. Homosexualitet var en sjukdom. etc. etc. 

  • Elefantmannen2
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-05-16 19:32:29 följande:
    Jag vill bara göra klart att jag aldrig funderat eller velat ha ett öppet förhållande. Jag vill leva i en monogam relation, eller det har alltid varit min grundinställning. Att vara otrogen har aldrig funnits på världskartan för mig på dessa 15 år. Jag tycker att otrohet är fel och ett oerhört svek. Och ändå står jag här. Med känslor jag inte vill ha men har, med tankar jag inte ens föreställt mig innan. Jag har dock inte agerat på dem. Men likväl uppstod en kemi med en annan person än min man, något jag innan inte ens funderat på.
    Det är ju basen för tråden. 
  • Elefantmannen2
    Tecum skrev 2019-05-16 20:25:29 följande:
    Jag tror inte att man kan förklara det stora traumat kring otrohet bara med normer och regelverk, instinkt och evolution måste finnas med i bilden. Som du skrev förändras normer hela tiden och synen på sex har förändrats dramatiskt på låt oss säga 100 år. Men otrohet är fortfarande big no-no och öppna förhållanden sällsynta. Månggifte är något som få kvinnor självmant väljer, det är just de normer och traditioner du nämner som styrt det. I takt med att samhället utvecklas och kvinnor blir mer självständiga försvinner det.

    Ja, månggifte är mäns påfund såklart. Liksom religion, politiska ideologier och annat. Under förutsättning att samhället förändras åt det hållet förändras synen på månggifte till exempel. Men det gör det ju inte. 


    Instinkt har vi jobbat bort väldigt, väldigt mycket. Normerna är starkare. Och de styr beteendet mer. De står dessutom oftast mot varandra. Därav dubbelmoral till exempel. Instinkten är att göra det som är bäst för en själv, normerna säger tvärtom i de flesta fall. 

  • Elefantmannen2
    Anonym (man) skrev 2019-05-17 16:37:14 följande:
    Nja jag tycker inte alls att otrohet är känsligt pga normer, det är känsligt för att otrohet är ett svek. Att folk har sex med andra är allmänt accepterat men BARA om båda är med på det. Problemet med otrohet är inte att folk har sex utanför förhållandet. Problemet är att det sker bakom sin partners rygg, DET är vad som inte är accepterat. Och det tror jag inte är baserat på normer och kultur, för det finns inte en enda kultur i världen där svek och lögner är ok. Även ett öppet förhållande bygger på ömsesidig respekt och tillit.

    Att svek och lögner inte är accepterat tror jag ganska naturligt och har mycket med överlevnadsinstinkt att göra. När man har en relation med någon, vän, släkting eller partner så sänker man oxå guarden och släpper in personen innanför murarna så att säga, man litar på personen helt enkelt som man inte gör med andra. Men när man väljer att lita på någon så gör man sig oxå sårbar. Att lita på fel person kan kosta en livet.

    Det tror jag är anledningen till att svek är känsligt och inte accepterat någonstans i världen, för att man missbrukar en annan människas förtroende och väljer medvetet att såra personen (det är kanske inte det man ville, men man alla är medvetna om att det är vad det kommer resultera i)

    Så visst kan man utmana normer men jag tror aldrig man kommer få människor att acceptera svek och lögner för förtroende är något som är fundamentalt för alla slags relationer. I så fall är det nog bättre att propagera för att man ska bli bättre på att vara ärlig med det man vill och vem man är och prova på alternativa relationsformer . Vill man inte hålla sig till en partner så ska man inte gå in i ett monogamt förhållande, är man osäker så ska man vara ärlig med det så att ens partner vet vad hen har att förhålla sig till.

    Ja normer förändras men alla förändringar du nämner strävar oftast efter mer frihet inte efter att dupera människor. Man tillät folk att skilja sig för att ge människor en chans att avsluta ett förhållande de inte trivs i. Vi har accepterat homosexualitet för att vi insett att människor är olika och det är upp till var och en att välja vem de älskar och har en relation med och inte behöva ljuga.  Men acceptans för svek och lögner är inte riktigt samma sak, för det skulle innebära att vi skulle tex acceptera att man ljuger om att man är skild och har flera äktenskap som den andra inte är medveten om. Det skulle innebära att man säger att det är ok att försöka lura sig till ett förhållande med en kvinna för att få barn fast man egentligen är bög.

    Hela din tirad bygger just på att det otrohet och lögn. Det är det inte i alla kulturer. Då faller resonemanget. Och du försöker lägga dina egna normer och regelverk på andra. 

    Konvenansäktenskap har alltid funnits. Mängder med gay personer har gift sig i olika konstellationer där det varit oacceptabel med homosexualitet. Inklusive Sverige. Folk verkar glömma att homosexualitet klassades som psykisk störning i det här landet t.o.m. 1979. 40 år sedan. Och då pratar vi svenskt normsamhälle. Inom landets gränser finns det mängder med kulturella klickar där det är fullkomligt oacceptabelt. Det har utmynnat i hedersmord bl.a.


    Hur det ser i resten av världen, med dödsstraff etc., är ju välkänt. 

  • Elefantmannen2
    Anonym (moralgubben.) skrev 2019-05-18 22:55:51 följande:

    Ni håller fortfarande på och förstärker den här kvinnans behov av uppmärksamhet.
    De är ju egentligen ganska enkelt. Hur många skulle vilja ha en relation med en partner som under flera års tid går och är kåt på en annan??
    Alla kan vi hamna i situationer som innebär starka känslor. Vi hanterar det och går vidare. Men att arbeta hårt för att göda känslan är ju udda.
    TS har fått så många infallsvinklar under den här tråden men sitter i samma position som i första inlägget.Kan inte ha alla hästar hemma. Eller så vet hon precis hur hon skall upprätthålla intresset för sin person. Inte friskt det heller.


    Vilka är vi? Märkligt det där med det omfattande "vi"-pratet på just det här forumet(och framförallt otrohetstrådarna) Och vilka är då "ni" här?


    Skönt med lite mansplaining. Nu vat både "ni" och "vi" vad som är friskt och inte. 


    Om du stör dig på TS och dem som skriver i tråden kanske du ska ignorera den het enkelt? Åtminstone med ett nick?

Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift