Jag vill ligga med min kollega, är gift

Jag tror att din kund har fel, förälskelse och starka känslor måste inte leda till otrohet. Jag tror att många har varit i samma situation som TS men att man stått emot och sedan har det hela ebbat ut.  Nu har visserligen TS hållit på så länge och trånat efter honom och det är oroande.

Tror inte heller att man måste bryta helt, byta jobb osv  för att komma undan. Tvärtom, att träffas regelbundet kan göra att dramatiken och spänningen minskar och det blir vardag. Men upptäcker nya sidor hos varann som inte är lika positiva och man får tid att sansa sig. Som en kvinna sa till mig, "en eld som inte får nytt bränsle slocknar". Men att tvinga sig att avstå kontakt kan leda till att man idealiserar, längtar och fixerar sig vid det man inte kan få. Förbjuden frukt osv... 

Vill bara göra det väldigt tydligt att även om "Man med egen erfarenhet" av någon outgrundlig anledning citerade ett inlägg från dig (FYI) till mig ovan, och besvarade det som om det var riktat till honom, så är jag INTE "Man med egen erfarenhet". Vill bara göra det väldigt tydligt, som sagt, eftersom jag nu misstänker att det är denna (och uppenbarligen andra) nick som "Man" hade i åtanke när han i en annan tråd påstod att jag använder flera olika nick. Känns sjukt obehagligt. Jag vet att detta är helt OT, men kände nu att jag verkligen ville klargöra detta... Jag försöker hålla en civiliserad ton; jag försöker att inte gå i polemik med någon; jag försöker att hålla mig saklig även om jag blir upprörd ibland. Men ffa skriver jag inte under några andra nick någon gång. Jag vidhåller f.ö. det jag sagt innan om din ton, FYI - du har dessutom kurage nog att erkänna om du betett dig fel och stå för det. All cred. 

Jag trodde att jag varit tydlig (redan i trådstarten och genom hela tråden) att jag inte ser min man som ett "hinder för kärleken till min kollega". Inte alls. Jag har heller inga som helst föreställningar om att kollegan är bättre än min man eller att jag ser på oss två som i nåt rosa-skimmer. Jag förstår din poäng, och det är säkert vanligt att det är så - men nej, jag tror inte att min vardag med kollegan på nåt sätt skulle vara "bättre" än med min man och mina barn. Jag har heller aldrig skrivit det. Min man är fantastisk, och vi har det väldigt jämställt. Jag har svårt att se att min vardag skulle förbättras för att jag lämnade min man för kollegan. Jag sitter med känslor för två olika personer och det är skitjobbigt men känslorna för den ena beror inte på den andra. Just denna del verkar väldigt många här ha svårt att acceptera / förstå.

Ja, genom att umgås så har vi uppenbarligen slängt eld på brasan - eftersom det vuxit fram känslor ju mer vi umgåtts. Jag tror ärligt talat inte det varit någons mening. Och kanske är det bara jag som har fått känslor för honom  (även om mkt tyder på att han iaf har nåt intresse). Och nej, du har rätt -  jag är inte helt i mål än. 

Det kommer nog alltid att följa mig dock, att jag och kollegan aldrig pratat om det så att jag aldrig kommer kunna sortera vad som var mellan oss. Men det är en liten börda att bära i det stora sammanhanget.

Kom precis in i tråden, Vilken spännande historia!

Jag var i en näst intill identisk situation på mitt jobb för ca 3år sedan. Ska verkligen inte dra hela rubbet men det var väldigt mycket av det du skrivit, långa skype samtal som inte handlade om jobb, smygflörtande och uppbokning av konfrum vi inte behövde använda bara för att sitta och prata i.

Jag kom till bristningsgränsen när det var att antingen agera på det som byggts upp med kollegan eller berätta för min partner exakt vad som hände (och på så vis få ett automatiskt slut på det)

Eftersom kärleken, tiden och livet med min partner var viktigare för mig än en attraktion (även om den var väldigt stark) så valde jag att gå hem och berätta ALLT!

Hur jag kände,

Varför jag tror att det började från första början,

Men också att jag nu hade valt att det aldrig skulle få bli mer (att det var därför jag kom och berättade det).

Att jag på sätt och vis skämts och undanhållt det här aktivt under all tid (även om vi aldrig agerat på känslorna) 

 

Som jag förstod så blev min partner otroligt ledsen och arg över detta, det är något jag fick ta.

Men eftersom inget hänt utan att detta bara var känslor som uppkommit av olika anledningar så kunde vi till slut komma vidare och idag lever i ett starkare förhållande där vi berättar mer om våra inre tankar för varandra, direkt när de uppkommer.

Känslor kan man faktiskt inte styra, det är vad det är, men det kommer oftast av en anledning (nej inte alltid pga att man har ett dåligt förhållande).

Det man dock kan kontrollera är vad man gör av det.

I mitt fall bad jag om förlåtelse av min partner för att ha dragit ut på det så länge utan att berätta, det var något jag kände att jag kunde gjort annorlunda när jag ser tillbaka. 

Vad hände med kollegan då?

Ja... jag berättade exakt vad jag gjort till kollegan, att jag gått hem och berättat allt för min partner pga och att denne är den jag vill vara med.

Efter det var det lite skumt på jobbet någon vecka, men vi slutade helt prata med varandra... vi jobbar idag inte på samma arbetsplats och har absolut ingen kontakt på något sätt... Det fanns inte som alternativ att vi skulle vara kompisar på facebook och kunna prata normalt med varandra efteråt... så ja... det tvärdog helt och jag väldigt nöjd med det.

För mig var det viktigt att känna att NU har jag valt och helt släppa det andra.

Det är lite av min historia.

Hoppas det reder ut sig för dig!

 

 

Kom precis in i tråden, Vilken spännande historia!

Jag var i en näst intill identisk situation på mitt jobb för ca 3år sedan. Ska verkligen inte dra hela rubbet men det var väldigt mycket av det du skrivit, långa skype samtal som inte handlade om jobb, smygflörtande och uppbokning av konfrum vi inte behövde använda bara för att sitta och prata i.

Jag kom till bristningsgränsen när det var att antingen agera på det som byggts upp med kollegan eller berätta för min partner exakt vad som hände (och på så vis få ett automatiskt slut på det)

Eftersom kärleken, tiden och livet med min partner var viktigare för mig än en attraktion (även om den var väldigt stark) så valde jag att gå hem och berätta ALLT!

Hur jag kände,

Varför jag tror att det började från första början,

Men också att jag nu hade valt att det aldrig skulle få bli mer (att det var därför jag kom och berättade det).

Att jag på sätt och vis skämts och undanhållt det här aktivt under all tid (även om vi aldrig agerat på känslorna) 

 

Som jag förstod så blev min partner otroligt ledsen och arg över detta, det är något jag fick ta.

Men eftersom inget hänt utan att detta bara var känslor som uppkommit av olika anledningar så kunde vi till slut komma vidare och idag lever i ett starkare förhållande där vi berättar mer om våra inre tankar för varandra, direkt när de uppkommer.

Känslor kan man faktiskt inte styra, det är vad det är, men det kommer oftast av en anledning (nej inte alltid pga att man har ett dåligt förhållande).

Det man dock kan kontrollera är vad man gör av det.

I mitt fall bad jag om förlåtelse av min partner för att ha dragit ut på det så länge utan att berätta, det var något jag kände att jag kunde gjort annorlunda när jag ser tillbaka. 

Vad hände med kollegan då?

Ja... jag berättade exakt vad jag gjort till kollegan, att jag gått hem och berättat allt för min partner pga och att denne är den jag vill vara med.

Efter det var det lite skumt på jobbet någon vecka, men vi slutade helt prata med varandra... vi jobbar idag inte på samma arbetsplats och har absolut ingen kontakt på något sätt... Det fanns inte som alternativ att vi skulle vara kompisar på facebook och kunna prata normalt med varandra efteråt... så ja... det tvärdog helt och jag väldigt nöjd med det.

För mig var det viktigt att känna att NU har jag valt och helt släppa det andra.

Det är lite av min historia.

Hoppas det reder ut sig för dig!

 

 

Nja, det går om man vill genom att skapa två olika konton på FL och köra med två parallella sessioner. På så sätt kan man sitta och vara två personer i en och samma tråd och hålla med sig själv

Jag har ju precist och exakt besvarat din fråga, jag citerar:

"Till TS har jag hållit mig till ämnet och till skillnad mot dig så har jag faktiskt svarat utförligt på exakt hennes punkter.

Det övriga jag har skrivit, t ex om den den enda sanningen, är nästan helt och hållet resonemang, frågor och svar med dig och till andra i tråden (och kanske till dina andra nick?)."

 låååååååångt innan du kom in i bilden
Den 15 oktober började jag besvara hennes frågor. 
Tråden startade dagen innan, den 14 oktober.
Då måste det varit i en annan tråd av TS som du lååååångt innan kom in i bilden?

Eller var detta återigen ett flagrant sakfel av dig?
I så fall kanske det skulle vara på sin plast att du medger ditt fel?

Eftersom tråden är gammal och jag inte har orkat/hunnit läsa igenom hela så får ni ta mitt svar för vad det är.

Jag svarar som om jag vore i din sits, vilket jag önskar att jag var.

Ska man vara otrogen så är en person som inte under några omständigheter vill lämna sin respektive, den perfekta älskaren/älskarinnan.

För saken är den att om det är något man är skyldig sin sambo/fru/man, så är det är dom INTE ska få reda på otroheten. Det är bara vid vetskap som otrohet sårar.

Så med det sagt... Sköt det smidigt!

- Kontakta bara varandra på arbetstid.

- Om ni "måste" kontakta utanför får ni ha ett kodsystem: "Ska du på mötet imorgon kl 14:00?" Ni får själva komma fram till vad olika saker ska betyda. "Mötet" kan vara "Jag hämtar upp dig med bilen på plats X".

Det ska vara en typ av meddelande som aldrig kommer ifrågasättas.

- Ingen av er får berätta för någon annan. INGEN!

- Städa undan efter er. Lämna inga kläder el. likn.

Tänk på att parfymdofter kan stanna kvar ett tag.

- Var likadana hemma som ni var innan. Behåll samma frekvens vad gäller sex hemma.

- SKYDDA ER!!

- Hur nice det än är med hårda tag. Se till att INTE lämna märken efter er som kan ifrågasättas.

- Kasta inga menande blickar mot varann när andra på jobbet kan se. Med stor sannolikhet har många på jobbet redan börjat ana något och då är risken stor att ni redan har många nyfikna ögon på er.

Lycka till!

Se det hela som vilken förälskelse som helst. Det är hett i början. Ni vill vara som kaniner med varandra. Efter en tid kommer det ebba ut. Om du orkar hålla ut och inte hoppa i säng, då skulle jag råda dig till det. Betänk lite vad som står på spel. Du med din familj. Han med sin familj. Förmodligen finns det barn med i bilden? Det är inte värt att utsätta sina barn för väldigt jobbiga beslut där familjen splittras. Jag har upplevt splittring i min familj där mina barn blev drabbade. Dessutom kommer din man må väldigt dåligt. Du kommer också må dåligt när det är ett faktum att din familj inte längre finns kvar i den skepnad som gjorde dig lycklig.

Konsekvenser som kommer bli tunga att bära ser du inte nu. Du är blind av ditt begär. Om man ska kalla det för kåthet eller något annat vet jag inte. Men det jag vet, är att efter en tid kommer du vara tacksam att du inte gjorde slag i saken.

Jag har själv blivit utsatt för just det du beskriver. Mitt ex genomförde just det scenariot du vill uppleva. Hon klarade inte av att "hålla masken" hemma.
Det hände sommaren -11. Första åren efter var fruktansvärda. Nu har det snart passerat 8 år. Jag är inte tillbaka till den jag var innan sommaren -11. Jag vet att mitt ex har ångrat sig. Tyvärr stängde jag dörren för alltid mot henne. Tänk dig in i barnens situation. Att se sina föräldrar ta fullständigt avstånd från varandra. Jag fick en kommentar från min ena dotter efter ca 2 år att familjen lösts upp. Hon sa att det var jobbigt att se sin mamma och pappa ha blivit förstörda. Det skar i mitt hjärta när jag fick höra det från min dotter.

Jag sågade/sågar mitt ex vid fotknölarna varje gång hon försöker kontakta mig. Jag är så glad att det inte är jag som behöver bära den tunga ryggsäcken resten av livet. En ryggsäck som mina barn i allra högsta grad kommer bli påverkade av resten av livet. De kommer aldrig glömma. Jag kommer inte glömma. Så!! Om du planerar att hoppa i säng med mannen på jobbet. Räkna med en helt annan verklighet än den du har nu.

Ganska svårt att bli mer tydlig om du frågar mig.