Anonym (Ty) skrev 2018-11-09 13:22:00 följande:
Jag tänkte typ samma. Undrar om mannen griper efter halmstrån och egentligen mår skit över detta.
Jag hade varit helt förstörd om min man inte tände på mig mer. Hade avslutat förhållandet och gått därifrån med värdigheten i behåll!
De flesta slutar att känna kraftig attraktion en bit in i ett förhållande och sexlivet blir slentrianmässigt. Det syns inte minst i statistiken, det räcker med att titta på hur ofta gifta/sammanboende par har sex. Det är tragiskt... Varför ska man leva så?
De som lyckas hålla gnistan vid liv år efter år efter år är undantag även om de finns. Och jag och min man är inga supermänniskor som lyckats med det.
Räcker det inte med att vara älskad av sin partner?
Varför skulle du bli förstörd? Varför påverkar det din värdighet?
Jag tänker att om man ska vara allt- både trygghet och spänning/passion (hur det nu går ihop då det motsätter varandra) så har man väldigt höga krav på sig och ens partner förväntar sig att man ska vara mer än en människa kan vara.
Förhållanden som är monogama brukar bli ganska döda. Det kan förstås också vara så att de som ingår i ett sådant förhållande faktiskt inte har behov av spänning, äventyr och passion utan är helt nöjda med trygghet och kärlek. Vi människor är nog väldigt olika. Eller vad tror du?
Min man mår absolut inte skit över detta. Han tycker det är lite spännande!
Det här är tänkvärt, läs under rubriken en jakt på passion. Där står att man inte kan få båda delarna. Men med ett öppet förhållande så kan man det- utan att svika någon:
www.mabra.com/varfor-ar-man-otrogen-har-ar-svaret/