Låta barnet gråta?

Men det handlar väl mycket om att bekräfta sitt barns känslor och visa att man är där om det behövs? Om barnet skriker och skriker och ens närvaro inte verkar göra någon skillnad, varför bara inte ge barnet lite egen tid att varva ner? Självklart hade jag ju kollat till barnet ofta för att se så inget hänt.

Att låta ett barn gråta/skrika sig till söms utan tröst är misshandel. Så nej funderar du på att behandla ditt barn så kanske du ska tänka om ang att skaffa barn. När man skaffat barn måste deras behov komma före allt annat. Så är det.

Vi gör inte så, ingen i familjen gör så. Vi lägger ner barnet och säger godnatt och går därifrån. De skriker inte.

För då gör du fel. Om barnet fortsätter skrika så måste du testa något annat. Men lämna aldrig ditt barn ensam gråtandes, det är fan misshandel.

Sen är det skillnad på gråt och gråt. En del verkar ta all gråt som att barnet kommer bli psykiskt sjukt och ta livet av sig, men en lugn och trygg förälder hör skillnaden.

Ja, jösses, du har aldrig stött på kolik/hnb- barn. Vi har en sån. Och han får ta tid och kraft i anspråk, det är ju liksom inte hans fel att han finns och inte mår bra lille skrutten! Vi har t.v avstått gäster p.g.a det. Vår första gick ha bland folk för han skrek ytterst lite. Men ingen baby oavsett sort lägger man ner vaken och stänger dörren!

Jo det är klart man kan göra. Om man är en psykoförälder som aldrig borde ha skaffat barn...

Men är det så konstigt om man tror att det skulle kunna skapa starkare och mer självständiga barn? Jag skulle absolut inte vilja experimentera för mycket, men jag tror det finns mycket att vinna på att låta sitt barn vara själv även om det skriker.

Jag menar absolut inte att jag inte vill spendera tid med mitt barn. Jag skulle älska att umgås med mitt egna barn, se det utvecklas och lära sig hantera livet. Jag skulle vilja umgås så mycket det bara går. Men jag tycker att ett trött barn borde kunna somna efter fem minuter om man inte håller på och daltar med det.