Anonym (orolig) skrev 2019-07-23 13:55:51 följande:
Hej allihopa!
Inte varit så jätteaktiv här men läst allt. Nu är det inte så långt kvar för oss. Men en fråga, hur mår ni rent psykiskt?
Jag har bara någon vecka kvar och sista veckorna har jag blivit oerhört deppig. Har ju gått hem nu och varit hemma en del. Allt är inte klart inför bebisen men mycket är inhandlat. Bara att tvätta upp/fixa rum och så. Men kommer aldrig till skott med det, allt ligger där i en hög och blir aldrig fixat. Men känner ingen glädje, går hemma hela dagarna och känner mig deppig/ledsen,har ingenting att göra, ingen lust att träffa folk eller känna någon glädje över hemmet som har lite renoveringsbehov som jag absolut skulle kunna/orka ta tag i nu, men det tar bara stopp. Har längtat så länge efter det här barnet. Tog oss över ett år att ens lyckats bli gravida. är ju såklart glad över bebisen. Men tankarna kan ibland flyta iväg och jag känner/tänker: jaha, ska jag gå hemma i 1-1,5 år nu? Hittar inte glädjen till nått, tycker synd om min sambo som inte ser mig glad.. dock är han inte hemma jättemycket nu då han driver eget företag och vill fixa en massa nu innan så han kan vara hemma i början med oss. Så händer att jag många kvällar/förmiddagar ligger och gråter. ursäkta långt inlägg. Men behöver skriva av mig och höra om någon känner liknande?
Jag känner igen mig lite i det du skriver. Jag har haft dagar då jag känner mig värdelös och känner ingen kraft att göra något, och då känner jag mig ännu mer värdelös. Min sambo har också jobbat mycket. Samt att även vi har renoveringsprojekt som tar resterande ledig tid. Mer än vad jag hade förväntat. Hade skapat en bild om att vi skulle få hinna umgås lite innan vi blev tre och det kommer inte hinnas med. Igår grät jag en hel dag för att jag inte hittade en klänning att kunna ha på ett bröllop jag ska på. Men jag försöker hålla i det att allt är temporärt och att det ordnar sig sen. Men du är inte ensam om att kämpa med humöret. Hang in there. Snart kommer belöningen.