• Desire223

    En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

    Missjaas skrev 2018-12-29 22:49:23 följande:

    Det är självklart upp till var och en. Är det inte väldigt tufft att hela tiden ha en fasad? Vad känner din sambo kring det? Jag tycker också det kan vara jobbigt ibland men tycker det är så himla viktigt att ta bort skamstämpeln kring ofrivillig barnlöshet..

    Haha ja du.. det där med sexschema är otroligt sexigt.. not haha min sambo tycker det är jobbigt emellanåt. Jag försöker avdramatisera det hela men vissa dagar är det tufft.


    Jo. Fasaden är dryg och jag är en sån där som röstar för att ta bort så mycket tabustämplar som möjligt, men jag orkar inte med frågor och tyckande och åsikter. Jag känner att sen, när det gått vägen, då kan jag tala om hur jävla kämpigt det var för då orkar jag.

    Han vill inte heller att folk ska veta, så det är skönt att vi känner samma. Sen får vi väl se om vi brister innan det går vägen.

    Haha samma här, det är nog det som är jobbigast för honom. Att det är lite ospontant och påtvingat. Försöker också avdramatisera men efter ett tag blir det svårt liksom. Pressat.
  • Desire223
    Anonym (Tiden går och går) skrev 2018-12-29 22:52:47 följande:

    Håller med är ju lite märkligt att inte ens få boka tid. Det går ju avboka vilket säkert ger en efterlängtad lucka för nått akutfall. Iställe ska man boka efter 1 år och sen vänta några månader till.

    Tycker också det är knäppt att man inte får nån hjälp innan det gått 6 månader utan mens. För det är tydligen fullt normalt. Fast man själv vet att nått är tok fel.

    De flesta är supertrevliga inom vården men sjukt att det inte ska finnas resurser. Min längsta cykel var 100 dagar men fick ingen hjälp fören jag blött konstant i 1 månad.


    Ja det är frustrerande. Kanske ska ringa igen och slå näven i bordet! Oj är det så länge? Har också lyckats blöda i en månad och då har jag fått tid, men det var innan vi började försöka. De har ju sett att jag har många äggblåsor som inte släppt, men av någon anledning var det inte ?illa nog? för några vidare utredningar.
  • Desire223
    Missjaas skrev 2018-12-29 23:06:32 följande:

    Nej jag förstår det.. Vet inte hur många ggr jag fått höra "Om du bara slappnar av så kommer det snart ska du se.. du är ju så ung".. Alltså suck!!

    Va skönt att ni är enade om det. Kan ni prata om det? Min sambo kan tycka det är jobbigt medan jag gärna eltar vilket ibland kan krocka..

    Ja men precis.. Det är ju en prestationsångest för männen men han kämpar på bra här haha:) jag tycker ändå det är rätt Nice haha


    Exakt. ?Men tar du en promenad om dagen så kanske?? Eller ?äter du varierat?? Och ?pröva stå på huvet med en gurka i munnen under samlag?. Jag betackar mig folks geniala idéer.

    Ja, vi pratar mycket. Om man med pratar menar att jag gnäller och säger att det aaaaldrig kommer gå och det är säkert det och det och det felet och mannen tröstar och säger att inget är fel och det kommer att gå, haha. Skämt åsido. Vi pratar mycket överlag, så det känns skönt. Men det var lite drygt för honom när jag sa typ ?nu får vi lov ha sex för jag har äl?. Haha. Jag försökte mest skämta lite men det hade inte önskad effekt.
  • Desire223
    Anonym (Tiden går och går) skrev 2018-12-29 23:09:03 följande:

    Det är ganska många kilo över och jag förstår egentligen. Jag har försökt länge ta tag i vikten men sen min senaste depression finns inte envishet kvar. Ska söka hjälp för det i vår och hoppas på KBT. Det har funkat bra för mig innan.

    Kommer nog göra utredningen privat och om det sen visar att det behövs IVF så kanske jag får fart på envisheten.

    Har inte helt koll på ägglossning men jag och sambon har regelbundet sex utan att planera mellan varje till vartredje dag. Så vi har inte missat nån. Tror jag märker på äggvita flytning annars men så länge sen det var normalt att jag inte riktigt vet. Tror jag hade ägglossning den här och förra månaden.

    Jag fick en del tröst av mina kompisar när jag berätta men där är alla i olika faser från singel till 3 branschen mor. Försöker annars hålla fasaden uppe men vissa månader går det inte och då har jag en stöttande sambo som tar hand om vraket.

    Är lite inne i en lugnare fas nu med en uppgiven, hopplös känsla men ingen sorg iaf.

    Vi får hoppas på 2019.

    Hade första försöket tagit sig för mig hade den lilla vari framme typ nu....


    Jo visst är det väl så, men ändå himla sorgligt. Förstår att det är svårt med vikten och man blir ju inte mer pepp när man längtar efter barn och det bara går åt helsike. Sen har man väl inte så stort hopp om att det ska fungera för att man gör ditten och datten heller.

    Jag har haft äggviteflytningar utan att få äl, man kan visst få det och sen liksom ångrar kroppen sig sa barnmorskan. Jäkla kropp liksom.

    Vi har tur med sambos hör jag. Vi får verkligen hoppas på 2019. Orkar inte ett år till så här känner jag.
  • Desire223
    Anonym (Tiden går och går) skrev 2018-12-29 23:18:08 följande:

    Jag är på dag 31 de senaste två cykler har varit 34 med medicin. Kommer nog kolla innan nyår så jag kan känna mig trygg med lite skumpa. Är iaf inte tillbaka i normal cykel på 27 dagar om jag inte råkar få ett plus då.

    Vilken dag är ni på?

    Men om mensen inte kommer nu ska jag försöka få mer utredning för då funka ju inte provera så det blir kanske bra.


    Ja men det låter ju bra. Hoppas på ett plus för er! Jag är på dag 6. Fick mens på julafton, suck.
  • Desire223
    Missjaas skrev 2018-12-29 23:29:50 följande:

    Hahaha ja jisses. Folk är bra kloka ändå.. den där gurkan va ny kanske borde prova den hahaha

    Va skönt att ni kan prata .. Haha jag låter nog ungefär som du och min sambo kontrar med samma..

    Min man har kallat sig själv för spermamaskin.. Haha stackarn..


    Haha men verkligen. Testa! Det kanske funkar bättre för er. Nej men haha, åh. Våra stackars män. Försökte denna månad att chilla och slutade tempa och allt, på inrådan från barnmorska. Eftersom högre makter ändå blåste mig på självaste julafton som belöning tror jag inte på det där med slappna av, haha. Kommande månad tänkte jag att om vi ligger exakt varenda dag kanske. Hahaha. Nej jisses, man blir ju som galen.
  • Desire223
    eliinwiiiii skrev 2018-12-30 22:11:08 följande:

    Själv har vi försökt i 4 år. Utredningen startade för 2 år sen. Ingen ägglossning än så länge och svarar inte på nån behandling. Och alla runt oss får barn på löpande band. Man börjar tappa fotfästet tyvärr..


    Men nej vad fruktansvärt jobbigt det måste vara. Får ni inte hjälp med ivf heller?
  • Desire223
    Anonym (Tiden går och går) skrev 2018-12-30 23:31:04 följande:

    Här var det inget plus idag. Dagen blir så mycket sämre när man testar...

    Nu blir det mys nyår med bubbel och drinkar. Sen tar jag nya tag med rosenrot. Hoppas också nån tar min uteblivna mens på allvar och kanske får nån vettig åtgärd för det.

    4 år är lång tid! Får ni nån hjälp? Borde väll vara dags för IVF. Är ju inte så att ni försökt förkort tid. Jag har ju tur att mina kompisar är i olika stadier allt från singel till 3 barns mor så ingen armé av barn som produceras. Jag är näst på tur i barnalstrandet men det går ju sådär...


    Åh vad tråkigt, jag är ledsen. Försök att njuta av nyåret och vara positiv. Så jäkla svårt jag vet. Men 2019 kanske blir vårt år! Hoppas det. Gott nytt år på dig!
  • Desire223
    eliinwiiiii skrev 2018-12-31 10:26:55 följande:

    Jag har en väldigt svår pco. Vi är inne på sista chansen för medicinerna annars blir det IVF. Men vi har haft det så svårt med sjukvården, ingen har tagit oss på allvar och sagt att det är bara min vikt det beror på. (Jag är inte överviktig)

    Min mamma och syster har samma sjukdom men inte fullt så svår som jag, men det lyssnade inte sjukvården på. Allt skulle släppa om jag gick ner 5kg, så istället så rasade jag ner 13 kg.

    Så då fick vi ingen hjälp för man ville se om kroppen kom igång.

    Jag ska vara glad om jag har mens en gång per år.

    Men man måste ju tänka positivt, jag är glad att min man står vid min sida. Det jobbigaste just nu är att alla får barn runt oss, och vi står och trampar på samma ställe.


    Åh vad jobbigt det låter, det verkar väldigt vanligt att sjukvården ger kalla handen. Man känner sig så maktlös. Åh vad härligt att mensen kommit iallafall! Önskar er stort lycka till, håll oss uppdaterade om hur det går!
  • Desire223
    Anonym (Längtan) skrev 2019-01-02 15:34:24 följande:

    Hej tjejer!

    Har skummat igenom det ni skrivit och inser att detta är en tråd för mig. Känner igen mig så himla mycket i era upplevelser och känslor...

    En kort presentation av mig:

    Är 37 år gammal med ett barn på snart 11år. Fick kämpa i 2.5år för det plusset. Utredningar och mediciner mm, men lyckades ändå bli gravid på egen hand till slut (ev lite hjälpa av RR) Träffade min kärlek för 6år sedan och fick två barn på köpet, nu 12 och 15år. Längtan efter en sladdis föddes och i januari 2018 tog vi ut spiralen. Sen dess har INGENTING hänt :( Tillbaka i samma mönster som för 12-14 år sedan med långa oregelbundna cykler, haft allt mellan 26-50 dagar och nu har jag inte haft mens sen i september. Får ingen hjälp av vården förrän vi försökt i ett år (vilket i och för sig är snart...)

    Inte överviktig, äter nyttigt och motionerar. Äter vitaminer, folsyra och rosenrot. Vad mer kan jag göra!!!???

    Följer gärna er resa och ältar tillsammans med er


    Välkommen hit! Usch alltså vilken tung resa. Det är ju så förbannat jobbigt och tröstlöst när man inte ens har ägglossning. Ni började alltså försöka en månad före oss, det har gått ett år för oss i februari. Hade ju äl och mens nu förra cykeln men innan det kom det ingen på tre månader och då blir man verkligen matt och nedstämd. Det är ett helvete verkligen! Önskar att jag hade några råd att ge. Började ju med rosenrot förra månaden och fick äl men vet inte om det berodde på den. Mannen hat börjat äta zink och folsyra för att maxa spermierna, men det hjälper ju inte om man inte har äl. Men rätt som det är kommer den ju och då är det bra om de är på topp åtminstone. Kram
Svar på tråden En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker