• Desire223

    En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

    Missjaas skrev 2019-02-07 16:24:42 följande:

    Ja det tror jag också.. oavsett är det ju skönt att någon som verkligen vet sin sak får kolla igenom och ge tips och råd. Skulle tro att du kommer få gå igenom samma behandling som jag. Fast hoppas också att du slipper och att du är gravid:)

    Jag fick ett otroligt bra besked idag. Har en fin 3 skiktad slemhinna och en äggblåsa på vänster äggstock som idag på c 13 är 18,5 mm vilket är den största jag någonsin haft så här tidigt i cykeln. Fantastiskt att få se en sån fin blåsa på skärmen.

    Något som dock ger mig megaångest är att min sambo ska resa bort över helgen. Åker imon direkt efter jobb och kommer först hem på söndag. Tänk va sjukt att behöva ha ångest över att det går 3 dagar mellan samlag istället för 2..


    Om du vill får du jättegärna berätta mer ingående hur din utredning och behandling gått till? Jag är en sån där som vill veta ALLT om ALLT haha. Åh men det låter ju verkligen lovande! Men jag förstår faktiskt ångesten, jag hade känt precis likadant. Måste han åka? Haha. Nej men egentligen borde det ju räcka ändå. Om ni har sex idag och även på söndag? Kram!
  • Desire223
    Anonym (ThisIsTheYear) skrev 2019-02-08 08:26:21 följande:

    Hej!

    Jag hoppar in här om det är ok. Skriver mer sen, men vi har försökt i över ett år nu (tror vi är inne på 15:e försöket) men fortfarande inte lyckats. Vi har ett barn sen tidigare och då var det lätt som en plätt att bli gravid men syskonverkstaden verkar omöjlig. Är så ledsen och frustrerad och håller på riktigt på att bli galen så jag behöver verkligen en sån här grupp!


    Här är en till som håller på att bli galen. Det är sjukt jobbigt att försöka och försöka och alltid bli besviken ...
  • Desire223
    Missjaas skrev 2019-02-08 14:12:54 följande:

    Ja vi får hoppas att det är vårt guldägg som ligger och laddar. Vi bestämde att han får komma hem en snabbis innan han ska iväg ikväll så vi optimerar chanserna haha

    Min utredning började med ett vanligt VUL. Hon kolla igenom allt som såg helt normalt ut. Fick då utskrivet primolut nor för att få igång en mens. Hon trodde att jag behövde kickstartat efter varit mensfri i så många år av cerazette (mellanpiller som ej ger någon mens om de funkar som de ska).

    Fick mens som jag skulle men sen kom den inte igen. Mitt i alltihop fick jag även då besked om svåra cellförändringar så kom lite mitt i alltihop. Oavsett så bestämde jag och gyn att vi skulle köra igång med letrozolbehandlingen i mars/april 2018. Började då med primolut nor fick mens 14 dagar efter första pillret sen börja jag med letrozole. Tog en tablett första omgången. Gav ingen ägglossning. Andra omgången tog jag dubbel kur som inte heller gav någon ägglossning.

    3, 4 och nu förhoppningsvis 5 omgågängen har gett starka ägglossningar men inga graviditeter.

    Letrozole tas 1 gång om dagen mellan dag 3-7 i cykeln (Första mensdagen räknas som dag 1). Sedan går jag på VUL mellan dag 11-13 för att kolla utvecklingen på slemhinnan och ser om där vuxit någon blåsa. Därefter ska vi ligga varannan dag och mellan dag 23-25 ska ett blodprov tas för att kolla progesteronhalten dvs för att se om ägglossning skett. Dag 35 ska man ta ett gravtest och ha telefonsamtal med gyn.

    Detta har jag gjort varannan månad nu alltså sen våren 18. Varit utan preventivmedel sen maj 2017. Haft totalt 4 ägglossningar sen jag börja.

    Ska bli otroligt spännande och höra va de kommer göra för dig:)


    Ja men så bra att ni kunde lösa det så, ska hålla tummarna att det tar sig för er den här gången :).

    Tack så jättemycket för att du berättar! Du fick alltså utskrivet redan efter första besöket? Jag har ju fått äl nu de två senaste cyklerna även om de varit väldigt långa (ca 50 dagar) och lyckats skramla ihop 5 ägglossningar totalt sen vi började försöka för ett år sen. Jag kommer vara på cd 3 vid besöket på onsdag. Hoppas att mannens simmare är tip top så att det inte blir problem där också, men det provet skulle vi visst lämna senare då vi måste åka en bit för det.
  • Desire223
    Missjaas skrev 2019-02-08 15:17:44 följande:

    Njae fick piller för att framkalla mens på första besöket. Sen gick jag ägglossningstimulerande först i mars/april så nästan ett halvår senare.

    Ja mannen har också fått lämna spermieprov två ggr med 14 dagars mellanrum. Hans provsvar var toppen vilket känns sååå himla skönt! Slippa ha oro över det liksom så rätt skönt att bocka av det från listan:)

    Okej tror inte du kommer få något utskrivet direkt för de kommer säkert ta en del blodprover osv på dig för att utesluta att det är något sådant men man vet ju såklart aldrig.

    Jag får rätt mkt biverkningar av ägglossningspillerna. Främst i form av huvudvärk och yrsel. Har ni fått någon info inför mötet?


    Jaså okej, ja det blev jag också erbjuden för ett år sen då jag de såg att jag hade många äggblåsor och jag sökte för oregelbunden mens, men kände ju då att mensen inte var det viktiga utan ägglossningen. Men fick ju vänta ett år med det då.

    Ja men så skönt att det ser bra ut för mannen! Hoppas att det gör det här också :). Hoppas egentligen att min äl liksom kommit igång nu då jag fått de två senaste gångerna, vore ju himla skönt. Men så enkelt är det nog inte.

    Nej det enda vi fått veta är att det kommer tas blodprov och att vi måste åka till ett sjukhus 15 mil bort för spermaprovet haha. Bor lite på vischan.
  • Desire223
    Missjaas skrev 2019-02-08 23:40:11 följande:

    Först och främst. Visst är det du som skriver menshelvete-bloggen?

    Aha okej så du tog aldrig prim? Har ändå hört att de kan hjälp kroppen att kicka igång systemet själv. Men vad vet jag haha tog ju inte dem månaderna efter varandra så vet inte..

    Hoppas så för din skull Ty du slipper en massa stimulering och skit. Tär på krafterna.

    Åhfan i feel you! Uppvuxen i buschen så förstår de där 15 milen! Haha

    Min sambo kunde btw inte prestera idag.. tog totalt stopp för honom. Inte konstigt då 2 andra vänta på honom och han skulle kör bil (något han inprincip aldrig gör och blir döönervös varje gång). Så nu ligger jag här ensam och är lite småirriterad haha. Måtte de små jäklarna prestera som redan göttar sig i fiffi nu..


    Japp det är jag haha. Nej jag gjorde ju inte det, kanske var dumt det då men samtidigt inbillar jag mig ju att det är rosenrot som fungerat nu och är det så så kanske det är bättre att fortsätta med det istället för att börja med starka mediciner. Hoppas så på en tredje spontan äl för då ska vi köra varje dag har vi tänkt, hade varannan nu.

    Åh men vad jobbigt! Det går faktiskt bra än så länge för oss och hoppas det fortsätter så, är också rädd att mannen ska tappa förmågan pga stressen och pressen, det vore ju inte så underligt liksom. Förstår irritationen dock men hoppas det är ena riktiga superspermier!
  • Desire223

    Mens igen! Jäkla skit. Kommer nu testa rosenrot igen, bidrottninggele och även Bisolvon. Hoppas jag får äl snart igen!

  • Desire223
    Anonym (ThisIsTheYear) skrev 2019-02-10 21:39:42 följande:

    Så tråkigt. :( vad gör bisolvon?Hej! Vad jobbigt och ovisst. :( beklagar missfallet.


    Det är slemlösande och gör så spermierna hittar rätt enklare :). Äts några från några dagar före ägglossning. Om man googlar bli gravid med Bisolvon blir det tydligt att det hjälpt väldigt många :)
  • Desire223
    Anonym (ThisIsTheYear) skrev 2019-02-12 22:19:16 följande:

    Läser om era frustrationer och kan bara instämma i tankegångarna. När mensen kommer varje månad försvinner näst intill min livsgnista för en dag. Jag förvandlas till ett labilt monster och har tom sjukat mig en gång för att jag inte pallade ur sängen. Vi började 2017. Nu är det 2019. Efter att längtat, kämpat kämpat och åter kämpat i fem år för att antingen sambon ska ändra sig eller för mig själv att acceptera och så när vi ÄNTLIGEN ska försöka så händer ingenting. Det känns som en dubbel käftsmäll. Eftersom han eg är nöjd som det är så känner jag inte att jag vill söka hans tröst när allt är svart. Han finns där om jag vill, men för mig kan jag inte dela smärtan med honom då och därmed bär jag på så mycket ensam.

    Bim imorgon. Nästan glad över att jag är hemma och sjuk just nu, då slipper man bryta ihop på en toa på jobbet iaf när mensen kommer. Alltid nåt. :/


    Åh förstår hur ensamt det måste kännas. Var i ett långt förhållande tidigare där jag längtade så oerhört efter barn och han inte var redo. Han lurade mig dessutom och sa att jag kunde sluta med piller så fick det bli när det blev, utan aktiva försök, men så började han dra ur den istället. I slutändan var det mycket därför vi inte höll och jag kände att jag slösat bort flera år där. Nu menar jag verkligen inte att du gör det, men jag förstår verkligen hur ensam man känner sig. Jag är extremt tacksam över att min sambo vill lika mycket som jag, för jag vet hur det känns när det inte är så. Skickar dig massa kramar <3
  • Desire223
    lilagrodautanben skrev 2019-02-12 22:29:39 följande:

    Hoppar på! Har tre barn varav en med cpskada. Behövdes hjälp för mellanpojken men yngsta och första kom till utan. Nu är vi inne på 18 månader och 9 missfall. Äter Letrozol och tar vaginal crinone samt trombyl. Verka inte kunna behålla ett enda embryo. Får missfall jämt. Jättejobbigt och är helt förstörd oftast. Nu sjukskriven för depression men tvingat läkaren att få jobba 50% för mår inte bra av att bara va hemma..

    Nu hoppas jag att det tagit sig denna gång och att det får stanna: men siktar in mig på MF nr 10 ändå så jag slipper bli ledsen. Eller nä, slipper är fel ord men så jag är beredd


    Jag lider verkligen med dig <3. Jag har aldrig fått missfall då jag aldrig någonsin blivit gravid. Det är också jobbigt, men jag vet inte hur jag hade hanterat sorgen vid missfall. Massa kramar!
  • Desire223
    Anonym (ThisIsTheYear) skrev 2019-02-13 15:31:54 följande:

    Tack för omtanken! Ja då vet du lite hur det är. Beklagar verkligen att du varit med om samma skit. Min karl ?lurades? också lite i början. Plötsligt hade han ont i huvudet, var för trött eller annat när äl väl kom men senaste året har vi verkligen försökt båda två.

    Bim idag. Ingen mens än men man vet ju att det kommer. Kan komma imorgon också. Jag har varit trött eller vad man ska säga i ländryggen nästan enda sen äl. Som när man överbelastat med att bära tungt fast jag har inte gjort nåt sånt. Har senaste dagarna liksom ilat i ljumskarna och ner i benen. En del av mig tänker att det är nåt gravidsymptom och andra delen av mig blir arg på mig själv att jag ens tänker tanken. Man känner sig så jävla dum sen när mensen kommer.


    Men härligt att han ändå försöker nu iallafall! Usch ja man letar symtom som en galning och så kommer mensen vaaaaarje gång ändå, så ledsamt. Tänker att när jag inte har några symtom alls kanske det tagit sig? Haha
Svar på tråden En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker