Tjejer och killar, vad tycker ni om nätdejtingsidor?

Jag var med på mötesplatsen för ngt år sen. Fanns inte alls mycket att hämta där. Typ 1 kille av 100 som jag kunde tänka mig att dejta. Sen när jag minst anade det skrev min nuvarande kille till mig, dock bor vi 50 mil ifrån varann, men vill man ha sin prins så får man leta lite utanför boxen antar jag.

Problemet idag för väldigt många män på dejtingsidor är att de inte ens får några svar trots att de skriver till många. I början av 2000-talet var det annorlunda, man hade ju inte en profilsida som var i fokus bl a, utan man bara skrev i chatt-rum och visste inte riktigt vem det var förrän man chattat en del, och det var ganska lätt att få kontakt med folk då, även om det kunde vara trögt ibland då också. Jag fick iaf chansen att visa att jag hade en intressant personlighet genom chattningen, vilket man knappt får nu.

Mötesplatsen var helt död för mig med. På Match kan man ju få profilbesök varje dag, men där var det nästan ingen som besökte min sida, så jag trodde det var en bugg på sidan.

Eh va? Man hade visst profilsidor. Skillnaden var att man inte hade bilder. Satt inte i några chattrum varken på Spray Date (där jag träffade sambon) eller Passagen (som sen blev Mötesplatsen). Det var ett par meddelanden hit och dit och sen utbyte av nummer. 

Om man inte får svar trots att man skriver till många så kan det ha med den text man skickar att göra. Är den för "mellanmjölk"? För generisk?

Jag har testat och det går väl bra just när det gäller att få svar men sen är det jag som är problemet. Det traditionella nätdejtingkonceptet är verkligen inte från min planet, tycker irl känns så himla mycket naturligare. Det minskar dessutom risken för att råka inleda ännu ett förhållande med någon kul som är mantalskriven på månen, jag vill ju att de ska ha barn sen innan precis som jag och då är de ju inte flyttbara.

Sen har jag ju inte helt konform syn på relationer heller, och utöver det nära manliga vänner som nog fungerar som anknytningsrelationer för mig. Skulle svida att inte ha dem i mitt liv som nu, d. v. s. väldigt mycket. Egentligen är det bara fysisk närhet jag saknar, men det vill jag ju inte ha med någon jag inte känner väldigt väl. Och tiden, tiden!? Jag har inte tid!

Ok men det var inga foton iaf. Jag hängde mest i chattrum då, som i stort sett är borta nu.

Jag är inte ensam om att tycka det som man är hopplöst svårt. En majoritet av alla män är väl inte sociala missfoster eller? Nåt funkar inte så bra med dessa moderna dejtingsidor... Jag läste t ex nån undersökning som sa att endast 10-15 % av alla män får en majoritet av alla meddelanden från tjejer. Såvida vi inte ska införa månggifte i Sverige så är det ju nåt som inte är så gångbart där om man ska förlita sig på dejtingsidor.

Inte nog med det. Härom dagen blev jag addad av en tjej som favorit på match.com. Hon såg trevlig ut. Lite sportig och reko. Sen raderas hennes profil av administratörerna då den bedömts som oseriös. Ja men tjena. Övriga som addat mig som favorit saknar profilbild mm. Totalt värdelöst.

Jag vet inte hur man ska träffa någon om man inte går ut på krogen. Jag vet inte hur man ska träffa nån om man går ut på krogen heller ärligt talat. Hur lätt är det liksom. Du ska stå och babbla en massa med nån okänd person med hög musik i bakrunden. Känns ganska hopplöst. Du ska ha en jäkla tur om du ska hitta nån det klickar med. Krogen är lika värdelöst som nätet.

Jag blev addad av en tjej jag tyckte var snygg. Vi pratade lite sen sa hon att hon inte trodde vi passade ihop. Konstigt att adda en då och ge upp så lätt tycker jag?

Ja krogen är ju inte rätt arena om man är av en viss typ. Det passar ju de extroverta och coola killarna.

Jag vill träffa en tjej som är intelligent, djup, empatisk och snäll, och som inte är en partytjej. VAR FINNS NI??

Nästan varenda tjej som skrivit om sig på Match t ex har typ inget mer ingående intresse. Det är gillar att träna, resa, dricka rödvin, se på Netflix, mysa i soffan... Att ha något speciellt intresse, hur knäppt och nördigt det än må vara, är ett stort plus.

Det är inget fel på mitt självförtroende i o f sig. Däremot har jag inte självförtroende av det slaget att jag kan haffa en tjej på krogen. Det känns nästa omöjligt. Otroligt obekvämt. Däremot kan jag träffa en tjet IRL. Har alltid gjort det. Aldrig ens haft en nätdejt.

Men det är väl det som är skillnaden. Killarna som vågar får brudarna medan de andra sitter och skriver fåniga meddelanden med sina telefoner och hoppas på svar. Egentligen är det ju ett fegt jävla betabeteende. Jag fattar att brudarna dissar nätraggarna. Ser man på det rent evolutionärt är det ganska självklart.

Nej du. Det är nog dags att lägga ned ens försök att nätdejta och manna upp lite IRL.