Tjejer och killar, vad tycker ni om nätdejtingsidor?

Jag är nyfiken på vad ni tycker om seriösa nätdejtingsidor som t ex Match eller Mötesplatsen, alltså sidor man behöver betala på för att kunna skriva till folk?

Jag som medelmåttig (enligt egen värdering) kille upplever det i perioder som att jag skriver med en vägg dessvärre. Ytterst sällan som jag får något svar. Jag har arbetat en hel del på min profiltext och försökt få till bra foton, men dessa kan säkert bli bättre förstås. Men det är ändå väldigt sällan som någon ens skriver något tillbaka, trots att meddelandena jag skriver är väl genomtänkta, kopplar an till personen osv. Det är väldigt dyrt dessutom för vad man får för det. Jag tror jag kommer försöka hitta andra vägar att träffa någon på. Finns det killar som känner likadant? Eller har ni andra erfarenheter?

Hur upplever ni tjejer dessa sidor?

Inte nog med det. Härom dagen blev jag addad av en tjej som favorit på match.com. Hon såg trevlig ut. Lite sportig och reko. Sen raderas hennes profil av administratörerna då den bedömts som oseriös. Ja men tjena. Övriga som addat mig som favorit saknar profilbild mm. Totalt värdelöst.

Jag vet inte hur man ska träffa någon om man inte går ut på krogen. Jag vet inte hur man ska träffa nån om man går ut på krogen heller ärligt talat. Hur lätt är det liksom. Du ska stå och babbla en massa med nån okänd person med hög musik i bakrunden. Känns ganska hopplöst. Du ska ha en jäkla tur om du ska hitta nån det klickar med. Krogen är lika värdelöst som nätet.

Det är inget fel på mitt självförtroende i o f sig. Däremot har jag inte självförtroende av det slaget att jag kan haffa en tjej på krogen. Det känns nästa omöjligt. Otroligt obekvämt. Däremot kan jag träffa en tjet IRL. Har alltid gjort det. Aldrig ens haft en nätdejt.

Men det är väl det som är skillnaden. Killarna som vågar får brudarna medan de andra sitter och skriver fåniga meddelanden med sina telefoner och hoppas på svar. Egentligen är det ju ett fegt jävla betabeteende. Jag fattar att brudarna dissar nätraggarna. Ser man på det rent evolutionärt är det ganska självklart.

Nej du. Det är nog dags att lägga ned ens försök att nätdejta och manna upp lite IRL.

Jag vill träffa en tjej som är intelligent, djup, empatisk och snäll, och som inte är en partytjej. VAR FINNS NI??

Nästan varenda tjej som skrivit om sig på Match t ex har typ inget mer ingående intresse. Det är gillar att träna, resa, dricka rödvin, se på Netflix, mysa i soffan... Att ha något speciellt intresse, hur knäppt och nördigt det än må vara, är ett stort plus.

Som par har mött varandra under alla tider, via jobb, utbildning, gemensamma intressen, vänner, fester, resor.

[quote=79334539][quote-nick]Anonym (A) skrev 2019-01-04 16:21:21 följande:[/quote-nick]Var träffar du tjejer IRL då? Går du bara fram till någon på stan och frågar? Går du på kurser? Hittar liksom inte mötesplatserna IRL, gör nog att manna upp sig hur mycket som helst om man inte ens är på samma ställen[/

När jag pluggade började jag och en tjej som jag var kursare med kyssas i universitetsbiblioteket. Vi var helt nyktra och sjukt attraherade av varandra. Det var helt underbart. Bästa som finns är när sånt händer en vanlig dag. Inte när man är full på en krog. Sen har jag fått ihop det med ett par kollegor. Inte optimalt kanske men det är ju inte så konstigt att det blir så. Man jobbar mycket ihop och ser mycket av varandra. Saker och ting faller sig naturligt till skillnad från om man nu skulle lyckas få en stel jäkla dejt med nån tjej på nätet som man aldrig träffat.

Jobbet, i föreningar, om man har barn kanske det finns någon singelmamma till barnens vänner osv. Vänners vänner osv. Det finns kvinnor över allt.

En marknad för kvinnorna.Man kan vara läkare och se extremt bra ut och ändå inte få svar.

Det är inget fel på mitt självförtroende i o f sig. Däremot har jag inte självförtroende av det slaget att jag kan haffa en tjej på krogen. Det känns nästa omöjligt. Otroligt obekvämt. Däremot kan jag träffa en tjet IRL. Har alltid gjort det. Aldrig ens haft en nätdejt.

Men det är väl det som är skillnaden. Killarna som vågar får brudarna medan de andra sitter och skriver fåniga meddelanden med sina telefoner och hoppas på svar. Egentligen är det ju ett fegt jävla betabeteende. Jag fattar att brudarna dissar nätraggarna. Ser man på det rent evolutionärt är det ganska självklart.

Nej du. Det är nog dags att lägga ned ens försök att nätdejta och manna upp lite IRL.

Om man inte hittar någon via jobb då (3 pers på jobbet typ), o om man utbildat sig klart, har mindre sociala intressen, har vänner som inte känner några andra heller, festar inte längre direkt, och reser inte heller nåt. Då är nätet kvar.

Visst man kan gå kurser, men om det inte är på unniversitetet så är det via abf eller folkuniversitetet och dessa kurser kostar ju 3-4000 för 12 timmar eller nåt sånt.