Skilda världar och utsatta barn. (religion)

Så föräldern i familj 1 ges i religionens namn frihet att utsätta sina egna barn för bestående fysiska och mentala övergrepp. Detta gör begreppet religionsfrihet märkligt då det inte alls innebär frihet för barnen. Religionsfriheten är mycket viktig men inte på bekostnad av barns rättigheter vilket också görs tydligt i Europakonventionen:

?Envar skall äga rätt till ? religionsfrihet ? med hänsyn till andra personers fri- och rättigheter.?

Om det i praktiken innebär att friheten för den ene är att få tvinga den andre, då handlar det om tvång och inget annat.

Gör jämförelsen med yttrandefrihet. Om den skulle innebära att jag får säga och tycka vad jag vill, men att jag också har rätt att tvinga andra att tycka som jag, då framgår tydligt att det inte handlar om frihet utan snarare censur, i vilket fall åsiktskontroll.

Som förälder har man stort ansvar för sina barns uppfostran. Den moraliska kompass man lägger ut blir viktig för resten av livet. Men jag anser att man som förälder också har stort ansvar att uppfostra barnen till självständiga och fritt tänkande individer som själv väljer vad den ska tycka eller tro.

Inom islam "föds man in i religionen" om fadern är muslim. Ett tvång från det att barnet tar första andetaget utanför mammans mage. Jag anser att vi alla föds som icke troende, kalla det ateister om du vill. Men det bär mig emot att man skulle födas till att vara något som kräver ett aktivt ställningstagande emot någonting, innan man ens kan tänka eller har lärt sig prata. En ateist är en icke-troende, vilket omfattar även de som ännu inte valt att tro ? nämligen ­barnen. Ordet ateist får det att låta som att vara troende vore det normala. Att tro på en religion är något man väljer att göra och barnen i denna situationen är inte troende, men tvingas ändå att leva efter religionens regler. Barn är inte onormala bara för att de är ateister, de har bara inte kunnat välja än, ändå kan barnet vara såväl döpt som omskuret och konfirmerat vid 15 års ålder, trots att många år återstår tills det blir myndigt och själv kan bestämma över skinnbiten­ i änden på snoppens ­vara eller icke vara.

Men då är det för sent.

Så om dessa barn inte vill tillhöra en religion just nu så tycker jag att det är värt att ta deras parti för att föra deras talan.

Det finns en skala från att barn helt får göra vad de vill på ena ändan och övergrepp på andra; de flesta ligger nånstans mittemellan i sin uppfostran vare sig det gäller en religiös eller sekular uppfostran av sina barn.

Om du kallar t ex modersmålsundervisning för övergrepp har du en osund inställning. Du får ju ta dina valda strider, men att barnen inte alls ska kunna 'fostras in' i sin förälders religion är lika fel av dig, som för den andra familjen att helt vara emot vad ni gör i er familj. Du valde far till dina barn, och du visste religionen var en stor del av hans identitet.

Modernålsundervisning i sig är inte övergrepp men dessa barn har svenska som modersmål. De är födda av svenska medborgare och har talat svenska i hela deras liv. Barnen ligger inte på rätt nivå för sin ålder att ens kunna mäta sig med de andra barnen som går modermålundervisningen och det har inte talats i något hem mer än något enstaka tillfällen. Nu är det såklart ingen svenska i hos familj 1 mer än förklaringar på vad som menas. Barnen uppfattar en hel del och språkutvecklingen går bra. Detta är positivt men de är fortfarande inte på rätt nivå för sin ålder.

Modersmålsläraren är en bekant till familj 1 och propsar på att även om de inte kan språket så håller hon fast vid att de klarar dig "tillräckligt bra." enligt barnen själva så förstår de inte alls skolspråket och sitter som frågetecken till den största delen. Detta vet familj 1 om och använder som manipulering där de berättar för barnen att de kommer känna sig dumma när de inte lär sig skolspråket lika bra som alla andra och att det är därför de måste stanna kvar i den undervisningen, så att de inte kommer att känna sig dumma. En sort psykisk mobbning. De retar barnen utan att de själva uppfattar det. Detta är det som gör modersnålundervisningen till osund i detta fallet.

Barnen har börjat skolka från dessa undervisningar då de dels inte fattar något samt att de hellre är ute och leker med de andra barnen på fritids. Det yngre barnet är fortfarande ung nog att den läraren hämtar barnet och drar ungen till undervisningen mot barnets vilja men det går allt som oftast bra öven om han inte alls vill eller förstår han behöver inte sitta lika länge i klassrummet som de andra eleverna för att han blir för uttråkad/rastlös och det går ut över de andra barnen. Enda anledningen till att de ens har modermål i skola idag är att familj 1 hotade familj 2 att sätta käppar i hjulen på allt och att de till slut skulle ta barnen ifrån familj 2. Eftersom det var vårdnadshavaren i familj 1 som blev utsparkad vid skiljsmässan och flyttade ifrån hemmet så stannade barnens folkbokföring kvar hos vårdnadshavaren i familj 2. För att ta sig ifrån det osäkra "gettot" och ge barnen en ny chans till att klara skolan så flyttade till slut familj 2 till en lugnare stadsdel och eftersom barnen var skrivna hos familj 2 fick de även möjlighet att byt skola. Allting fungerade bra ett tag efter flytten men har åter igen börjat spåra ur. Familj 1 propsar på ett sådant djupt hat emot familj 2 och egentligen alla icketroende/kristna. Flickan, som är äldst, har resonerat till att klasskompisar hon inte kommit bra överens med har hon frågat om de varit kristna och att det troligen är därför hon tycker de är dumma i huvudet. Sådana resonemang kommer definitivt från familj 1. De tankarna och kommentarerna är inte lika dominanta i dagsläget då flickan vacklar mycket mellan religionens vara eller icke vara. Hon själv tror inte alls på religionen men hon vill undvika bråk och utskällning från familj 1 och gör därför som de säger. Sedan såklart så ventilerar hon till familj 2 hur jobbigt det är.

Till vårdnadshavaren i familj 1 så framgick inte den religiösa ståndpunkten som dominant förrän efter att andra barnet, pojken, kom till jorden. Som om barnen var den nye profeten själv. Flickan fick inte heller samma uppmärksamhet. Det var även då det sprack föräldrarna emellan när det framgick hur hårt påtvingad religionen egentligen var i den religiösa vårdnadshavarens värld. Nu är det ombytta roller på barnens uppmärksamhet hos familj 1. Enligt familj 1 är pojken är "ett jobbigt barn" som struntar fullkomligt i religionen medan flickan numer är den som blir kuvad och manipulerad. Hon vill ju vara till lags och få den förälderns uppmärksamhet när hon i så många år har blivit ignorerad.

Och vad tänker ni göra? Ansöka och få EV lär inte förändra mycket.

Ensam vårdnad betyder inte att andra föräldern inte har umgänge.
Man kan ha varannan vecka ändå.
Även om du/ni får ensam vårdnad ska det mycket till att den andre föräldern inte får umgänge och vad den andre föräldern gör på sin vecka är det mycket svårt att kunna få påverka.
Det ska vara att man missköter barnen.
Hemspråk och religion gäller inte för det.
Men varför gör ni inte hos er som ni vill?
Barnen kan ju göra som ni vill hos er och annat hos den andre föräldern.

EV söks inte är inte pga vad familj 1 gör under deras vecka utan för vad som händer i skolan och även andra ärenden som berör barnen där båda föräldrars samtycke behövs. Det är mycket i barnens liv som kräver båda föräldrars samtycke och underskrift och det är där skon klämmer. Familj 1 motsätter sig allt som inte går enligt deras värderingar.

EV söks alltså inte för att minska umgänget utan för att möjliggöra barnens påverkan i dessa frågor.

Däremot görs även en orosanmälan angående hur barnen blir behandlade under veckorna hos familj 1. Många okontroversiella metoder som får normalt tänkande individer att rynka på pannan. Skev syn på heder och jämställdhet. Inget fysiskt men mycket psykiskt.

Familj 2 har givetvis egna regler som följs på deras veckor men reglerna innefattar inget förbud mot uttövande av religion och så är det inte heller tänkt atg vara. Det är helt upp till barnen att själva ta stånd till hurvida de vill eller inte vill leva efter de religiösa regler som familj 1 forcerar. Om det inte har framgått tidigare så vill inte barnen uttöva religionen då de inte ser sig själva som religiösa. Barnen har egentligen inget emot familj 1 men det är religion och kulturbiten de inte är överens om. Det vore oerhört osympatiskt att förbjuda religion i familj 2, precis som det är osympatiskt att tvinga barnen att följa den hos familj 1. Hurvida religion uttövas eller inte på veckor där barnen är hos familj 1 är alltså en ickefråga. Jag tycker inte att det är rättvist eller frihet att tvinga på ett synsätt för någon som inte VILL dela en sådan livsåskådning, speciellt när det gäller fantasier såsom religioner, tomtar eller troll. Vill man t.ex inte tro på tomten så ska man inte heller bli tvingad till det och inte heller straffas för att man inte tror på tomten. Samma sak gäller religioner i mitt tycke.

Familj 2 "gör som de vill" när barnen är hos dem. Inte så att det serveras fläskfile men det kan finnas baconbitar i tjockpannkaka eller som extra tillbehör till sallader osv. Ibland äts det även blandfärs och falukorv. Helt utan tvång och barnen älskar det som sagt. Barnen kan till och med efterfråga skinka på smörgåsar. Det får bara inte nämnas för familj 1 att deras religiösa regler inte efterföljs hela tiden hos familj 2 då de skulle bli mycket rasande.

Flickan får mer ansvar hos familj 2 och har även nyligen fått egen nyckel så att hon kan gå hem själv efter skola istället för att stanna på fritids om hon vill. Med ett sådant ansvar har hon växt mycket som person och har även fått tillåtelse att gå hem till familj 2 efter skoltid under veckorna som barnen är hos familj 1. Familj 2 bor bara ett par minuter gångväg från skolan medan familj 1 bor på bussavstånd. Och barnen blir hämtade först kl 18 från fritids under familj 1 veckor. Så familj 2 såg det som en bra lösning att flickan hade tillgång till nyckel. Då kunde hon ta mat om hon var hungrig och göra läxor i fred. Detta fungerade bara i ett par dagar dock eftersom familj 1 fick höra att flickan ätit billys panpizza efter skolan hos familj 2, och då fick hon en rejäl utskällning och blev inlåst på rummet hos familj 1. Sedan dess får inte flickan gå hem till familj 2 efter skoltid under veckorna hos familj 1. Familj 1 hämtar istället barnen direkt efter skolan och lämnar av dem hemma hos sig, och sedan åker den vuxne tillbaka till jobbet. Det hade varit en fin gest att för barnens skull att hämta dem tidigare om det tillhörde det normala, men familj 1 har inte hämtat barnen tidigt mer än en handfull gånger på flera år. Men så fort de hade tillåtelse att gå hem till familj 2 efter skolan så blev det ändring på den rutinen. Familj 1 vill helst inte lära barnen att ta bussen själv då barnen har hotat med att de ska rymma hem till familj 2 när det varit storbråk. Så detta är deras lösning.

Det jobbiga för barnen är att det ibland bubblar upp en rädsla för vad som kan hända ifall någon ser dem äta t.ex. fläsk eller bada i bikini istället för heltäckande baddräkt. Så ibland väljer barnen att följa de religiösa reglerna även hos familj 2, utav ren rädsla. Familj 2 tvingar inte barnen att på något sätt avsäga sig en religionsuppfattning om de känner att de "måste" följa reglerna för att undvika bråk hemma hos familj 1, men familj 2 förklarar även att de inte ska behöva vara rädda samt att familj 2 alltid kommer att finnas där för dem. Att barnen har fri vilja att tro på vad de vill. Vill barnen tro på islam, kristendom, stjärnorna eller på "något" eller inget alls, så är det helt okej att göra det. Familj 2 dömer ingen för att vara religiös eller ha en tro. Det är inte livsåskådningen som avgör hurvida en person är god eller inte. Däremot ska religion inte tvingas på någon som inte vill vara delaktig i det tänket, barn som vuxen spelar ingen roll.

Det är saker som inte hänger ihop i din berättelse TS. Å ena sidan är barnen hårt hållna och livrädda för den andra familjen. Å andra sidan gör det lite som de vill och är utåtagerande och bråkiga. Familj 2 är respektfulla mot familj 1:s religion men serverar ändå fläskkött på sina veckor. Familj 1 kontrollerar och styr allt och barnen är rädda men samtidigt ber de om skinka när de är hos familj 2. Familj 1 bor i ett fasansfullt område Och familj 2 har sett till att barnen fått byta skola - ändå har de inget att säga till om. Det går liksom inte ihop.

Familj 1 låter jävligt jobbig. Men familj 2 låter inte heller särskilt trevlig - varför påstå att man följer andra familjens regler när man sen helt uppenbart inte gör det. En sån sak som att ha bacon i tjockpannkakan är väl rätt onödig när man vet att det går emot den andra familjens religion? Och att modersmålsundervisningen är tråkig är väl inte direkt ett skäl att skippa den? Ingen av familjerna verkar vilja kompromissa och det är klart att det är barnen som blir drabbade medan samtliga vuxna sitter med skenheliga miner och är övertygade om att de gör rätt.

Barnen är hårt hållna på religionsbiten. Det är den enda "lagen" som ska följas. Resten struntar familj 1 blankt i. Barnen ska enligt familj 1 uppfostra varandra, se om varandra medan de vuxna sitter och ungås med andra vuxna. Barnen är barn och behöver inte uppassas sålänge som de följer koranens regler.

Familj 2 respekterar familj 1s religion. Det innebär inte att barnen är tvingade till att äta fläskkött hos familj 2 bara för att det finns som tillval. Familj 2 serverar inte hela måltider byggda på fläsk. Att välja bort mat utan läkarintyg dvs på grund av en religiös åsikt eller personlig värdering är inget som ska anpassas efter. Barnen kanske inte gillar fisk, ändå serveras det. Barnen kanske vill vara vegetarianer en period men det innebär inte att barnen får vegetarisk mat varje måltid. De kanske får 1-2 måltider per vecka som familj 2 kör helt vegetariskt. Men i detta fallet vill barnen inte alltid äta fläsk på grund av att de får skäll av den andra familjen. Det är inget tvång att de ska äta fläskbitarna i tjockpannkakan och det är ofta det görs en plåt helt utan. Men när de väl äter fläsk så älskar de det. Varför ska familj 2 inte tillåta barnen att äta något de älskar bara för att deras andra familj säger att de hamnar i helvetet om de gör det?.. Struntprat.

Barnen ber om skinka för att de vill ha det. De är modiga men väldigt ofta bubblar rädslan fram hos barnen och det kan vara i samband med att barnen hämtas/lämnas osv eller om familjerna möts ute på stan och så. Där är det familj 2 märker barnens rädsla som starkast. Familj 1 har lurat i barnen att de vuxna och allah håller koll på allt de gör från stjärnorna så att de inte ska våga bryta mot guds regler.

Familj 1 bor inte i ett fasansfullt område. Det är bara lite mer likt ett ghetto och hög invandrarkultur och gäng. Inte ett ställe man vill gå själv igenom mitt i natten helt enkelt men ändå är det inte ett fasansfullt område. Familj 2 behövde större boende så att barnen dels kunde få egna rum. Skolan sköttes inte och de var mobbade av andra invandrare som ansåg att barnen var alldeles för svenska. Det flyttades inte långt men då både dagis, skola och även vänner till familj 1 föreslog att låta barnen byta skola då den nya skolan anses vara avsevärt mycket bättre rent utbildningsmässigt. Ändå var det en väldans kamp familjerna emellan och enda kravet på att barnen skulle byta skola var att de skulle få modersmålsundervisning i nya skolan. Annars skulle bytet inte godkännas osv enligt familj 1.

Familj 2 respekterar att familj 1 lever enligt en religion men det innebör inte att familj 2 lever efter samma religion. Barnen ser sig inte som religionsuttövare tillsammans med familj 2, men de är livrädda att familj 1 ska få reda på det då konsekvenserna upplevs som hemska av barnen. Trots detta så bryter barnen mer än gärna de religiösa reglerna som tvingas att följas hos familj 2. Bara för att familj 1 anser att barnen ska följa koranens regler på heltid så betyder inte att familj 2 bryr sig om det eftersom barnen själva inte vill leva så. Barnen tycker att det är mycket skönare och lugnare hos familj 2 eftersom vi inte bråkar som familj 1 gör. Hur illa barnen än mår så kan familj 2 inte styra hur det görs i familj 1. Det som familj 2 vill är att hjälpa få igenom barnens önskan då de inte har rätt att föra egen talan. Modersmålundervisningen är inte fel i sig. Familj 2 uppmanar barnen att sköta skolan men då modersmål är en frivillig kurs som barnen inte har rätt kunskapskrav för att ens vara på samt att barnen "hatar" de övriga eleverna som går modersmål, som retas för att de inte förstår osv. Det är mobbning och modersmålläraren gör inget enligt barnen. Ska man i dessa lägen ignorera barnens önskan? Skulle du tvinga dina barn att gå i dans bara för att du anser att det är bra att kunna? Om barnen blir retade där av de övriga barnen och de absolut inte vill eller kan dansa? Baletten är lika frivilligt som modersmålundervisning. Vill de senare i livet läsa "skolarabiska" så kan de göra det då. Nu vill de absolut inte gå den undervisningen. Är det rätt att tvinga dem bara för att någon anser att de kommer känna sig dumma om de inte förstår arabiska? "alla andra" kan ju arabiska enligt familj 1.

Familj 2 kan inte hjälpa barnen att avsluta en sådan kurs utan egen vårdnad eller en fullmakt. Men för att familj 1 ska skriva en fullmakt kräver att de godkänner att barnen får sluta. Det får de inte göra och kommer med fler hotelser att om barnen slutar arabiska i skolan så tar familj in barnen på en arabisk skola. Detta kan de självklart inte göra utan godkännande från familj 2 men barnen är så rädda att familj 1 faktiskt ska få igenom en sådan sak att de inte vågar säga ifrån.

Vad tänker ni göra?