• Anonym (Egen vårdna­d eller fullma­kt?)
    Äldre 11 Jan 07:44
    1404 visningar
    43 svar
    43
    1404

    Skilda världar och utsatta barn. (religion)

    Hej!

    Jag försöker vara så opartisk som möjligt i denna tråd och framföra fakta snarare än egna åsikter eller värderingar.

    Jag kommer att för enkelhetens skull benämna familjerna i tråden som familj 1 kontra familj 2.

    Nedan föjer lite bakgrund men jag pekar även ut problematiken.

    Jag undrar om ensam vårdnad är den enda "fajten" som är värd att ta nuläget? Eller om man kanske kan lösa det med en fullmakt?

    Hur skulle det gå tillväga tror ni? Spekulera fritt och kom med åsikter och egna värderingar kring allt och jag svarar på det jag kan när ni ställer frågor.

    Bakgrund:

    Två skiljda föräldrar med gemensam vårdnad om 2 barn (8 år och 11 år) med vv boende. Båda föräldrar har nya partners som är delaktiga och tar god hand om barnen. Barnen trivs mer eller mindre i båda hem trots att familj 1 stundvis lever i hårda konflikter som går ut över barnen psykiskt och i familj 2 slits barnen från en påtvingad verklighet till att få bygga egen identitet och får mer eget ansvar i den utsträckning som dessa barn klarar av. Detta medför ju också problematik då barnen slits mellan dessa två skilda världar som de båda individuellt tycker om att leva i. Det är blandningen som orsakar problem.

    Barnen skulle troligtvis kunna leva helt bekymmerfritt i antingen ena eller andra familjehemmet, helt utan andra familjens delaktighet i barnens liv, men barnen vill inte bo hos bara ena föräldern och föräldrarna vill självklart inte heller släppa taget om sina barn.

    Barnen bryr sig egentligen inte om själva levnadsätten men offentligt följer de oftast reglerna som familj 1 påtvingar även under veckorna de är hos familj 2 då de får utskällning av familj 1 om de inte följer deras levnadssätt. Familj 2 tvingar inte barnen att efterleva de reglar som familj 1 anser att man ska följa utan låter barnen välja själva från fall till fall hur de vill göra.

    Problematiken:

    Sammarbete mellan vårdnadshavarna i frågor som berör barnen är i de allra flesta fall hopplösa.

    Familj 2 har i stor utsträckning god kommunikation med barnen i frågor som berör dem och gör barnen delaktiga till att påverka deras liv. Familj 1 är mer konservativ och sätter sig på tvären gällande det mesta som de anser gå emot deras synsätt och levnadsvanor samt påpekar att det inte är barnen som bestämmer i deras familj. Så gott som alla tvister som uppstår mellan vårdnadshavarna tar familj 1 ut över barnen psykiskt med utskällningar, hotelser och tvång. Detta leder till att för barnens kortsiktiga välmående så har familj 2 accepterat vissa val som gått emot deras samt barnens egna viljor för att barnen inte ska få ta konsekvenserna hos familj 1.

    Denna typen av tvister är tydligt ohälsosam för barnen och har den senaste tiden uppstått allt oftare samt att den familj 1 har allt oftare utnyttjat denna metod genom att skuldbelägga barnen för allt som händer under veckorna när barnen är hos familj 2 hem för att få sin vilja igenom.

    I hopp om att få ett slut på denna typen av tvister där barnen blir utsatta, är det intressant för familj 2 med en ansökan om ensam vårdnad. Ett annat alternativ är någon form utav fullmakt som ger familj 2 bestämmanderätt utan att ta ifrån allt ansvar från familj 1.

    Hur går en sådan fullmakt till och tror ni att det skulle hjälpa att få igenom en sådan? Eller är ensam vårdnad det bättre alternativet?

    Om man objektifierar familjerna är båda vårdnadshavare skyldiga till barnens utsatthet. Barnen mår ju inte dåligt utav själva livsåskådningarna i familjerna och de har egentligen inget emot att leva mer eller mindre enligt ena familjens synsätt. Barnen finner sig i att det är på ett visst sätt hos familj 1 och ett annat sätt hos familj 2. Det är tvisterna som uppstår när familj 2 försöker stå upp för barnens egna fria vilja som får barnen att må dåligt.

    Vi kan utgå från att familj 1 inte kommer att acceptera denna typen utav förändring eller ändra sitt synsätt om barnens delaktighet i beslut m.m. Så någon form utav rättslig lösning skulle behövas för att ge barnen rätt där.

    Ska då den andra familj 2 istället försöka skona barnen från dessa situationer genom att vara mer bemötesgående och hjälpa till att på ett pedagogiskt sätt övertyga barnen att det är bäst att göra som familj 1 säger trots att varken familj 2 eller barnen tycker det är rätt sätt? . Barnen accepterar ju att leva så när de bor hos familj 1 även om de inte vill. Så det kanske är bäst att bara låta det vara istället för att ta fajten för barnens rättighet?

  • Svar på tråden Skilda världar och utsatta barn. (religion)
  • Äldre 11 Jan 08:16
    #1

    Oavsett vårdnaden kommer den föräldern som har umgänge bestämma det mesta under sin umgängestiden.

    EV ger inte någon generell rätt att styra och ställa om vad som sker under den andras förälder umgängestid.

    Så jag förstår inte riktigt vad EV skulle lösa

  • Äldre 11 Jan 09:29
    #2

    Det framgår att du är en av de vuxna i familj 2 så du kan omöjligt vara opartisk i din beskrivning, särskilt som du inte själv lever i båda familjerna.
    Enskild vårdnad får ni bara om det förekommer våld, missbruk eller kriminalitet men ni kan ansöka om enskild vårdnad för att få till en utredning som i förlängningen kan leda till ett ändrat umgänge där familj 2 kanske eventuellt får fler dagar med barnen. Om nu detta är vad som är bäst för barnen.

  • Äldre 11 Jan 23:45
    #3

    Beror ju på vad det gäller. "utskällningar, hotelser och tvång" - vad avses? Att det inte bärs slöja och att det äts kött (eftersom det sägs "religion" i rubriken? eller att det inte borstas tänder och äts godis i massor varje natt och barnen inte orkar upp till skolan dagen efter?

    Lär barnen ljuga och inte alltid tala om vad de gör? Handlar det om att inte bära slöja och äta kott etc är det befogat.

  • Anonym (Stå på barnen­s sida!)
    Äldre 12 Jan 10:15
    #4
     "Så gott som alla tvister som uppstår mellan vårdnadshavarna tar familj 1 ut över barnen psykiskt med utskällningar, hotelser och tvång."

    Enbart att läsa denna mening säger allt. Och skäl att omedelbart göra en anmälan till sociala myndigheterna = psykisk misshandel av barn!!

    Vem är modig nog att i denna situation att stå på barnens rätt att utveckla sin egen identitet och behandlas med respekt. Gör en anmälan!!
  • Anonym (det heter ensam vårdna­d)
    Äldre 12 Jan 10:26
    #5
    tankfull skrev 2019-01-11 09:29:13 följande:

    Det framgår att du är en av de vuxna i familj 2 så du kan omöjligt vara opartisk i din beskrivning, särskilt som du inte själv lever i båda familjerna.
    Enskild vårdnad får ni bara om det förekommer våld, missbruk eller kriminalitet men ni kan ansöka om enskild vårdnad för att få till en utredning som i förlängningen kan leda till ett ändrat umgänge där familj 2 kanske eventuellt får fler dagar med barnen. Om nu detta är vad som är bäst för barnen.


    Ensam vårdnad kan man få om det är uppenbara samarbetssvårigheter mellan vårdnadshavarna. Om det inte finns, så blir det svårt att få ensam vårdnad.

    TS: du beskriver läget i familjerna men hur är det med samarbetet? Kan föräldrarna prata med varandra eller blir det som du skriver om så stort problem att det inte fungerar? 
  • Anonym (Stina­)
    Äldre 12 Jan 10:46
    #6

    Det beror såklart på vad tvånget gäller. Kan du TS ge något konkret exempel på vad familj 1 anser ska gälla hela tiden och inte bara varannan vecka. Handlar det om att de vill att barnen duschar varje dag eller att de ska springa 1 mil varje dag? Att de ska gå på en fritidsaktivitet varje vecka eller att de inte får ha på sig jeans någonsin?

    Det är ju faktiskt så att även om man säger att barnen bor varannan vecka osv så bor barnen i en enda verklighet precis som alla andra. Det de får är olika regler och det är inte säkert att de i alla situationer mår bättre av olika uppsättning regler - ibland kan det vara lättare för barn att ha tråkigare regler som de ändå kan förstå och förhålla sig till än att hela tiden tvingas smussla med hur det är varannan vecka för de omina familjerna. Det bästa vore såklart om båda familjerna kom överens om en miniminivå men det är inte alltid det lättaste. Jag tänker att samarbetssamtal på familjerätten vore bra?

  • Anonym (A)
    Äldre 12 Jan 11:51
    #7
    tankfull skrev 2019-01-11 09:29:13 följande:
    Det framgår att du är en av de vuxna i familj 2 så du kan omöjligt vara opartisk i din beskrivning, särskilt som du inte själv lever i båda familjerna.
    Enskild vårdnad får ni bara om det förekommer våld, missbruk eller kriminalitet men ni kan ansöka om enskild vårdnad för att få till en utredning som i förlängningen kan leda till ett ändrat umgänge där familj 2 kanske eventuellt får fler dagar med barnen. Om nu detta är vad som är bäst för barnen.
    Håller med
  • Anonym (Egen vårdna­d eller fullma­kt?) Trådstartaren
    Äldre 13 Jan 02:04
    #8

    Exempel på tvång från familj 1 är typiska religionsbundna värderingar. Kost, klädsel och typ av umgänge är påtvingade saker och barnen vill inte följa dessa typer av tvång och tror inte helt och hållet på religionen heller. Men de följer tvången ändå för att även om de inte tror att de hamnar i helvetet, så blir det ett "helvete" hemma hos familj 2 om de inte gör som de säger. Det ena barnet kan börja gråta hysteriskt av rädsla och ångest och gömma sig för de personerna om barnet inte har rätt klädsel på sig och ser familj 1 eller någon bekant till den familjen. Så vad det än är för konsekvenser så är det ingenting som barnen vill utsötta sig för. Barnen vet med sig att det kommer komma fram till den vårdnadshavaren, om någon annan än familj 2 ser dem bryta mot dessa religiösa regler. Tvång i skolan är modersmålsundervisning. Barnen vill inte, förstår inte och tycker inte om de andra eleverna där då de är elaka, men ändå blir barnen tvingade till att gå på dessa "frivilliga" lektioner. Då båda vårdnadshavare måste godkänna avslut av denna undervisningen så blir alltid bråk och gråt. Barnen ger till slut vika eftersom familj 1 säger att de måste läsa modersmål i skolan annars blir det ett värre alternativ.

    Jag har full förståelse för hur du tänker Stina. Det vore bra om familjerna kunde komma överens om någon sorts miniminivå gällande barnen. Men det är familj 1s väg eller ingen väg som gäller i de allra flesta fall. Handlar det om kulturen hos familj 1 eller religiösa frågor så har familj 2 inte deras tillåtelse att lägga sig i. Barnen måste följa dessa regler annars blir det riktigt jobbigt för dem. Handlar det om uppfostran, sunda vanor och normal skolgång så är inte familj 1 engagerade överhuvudtaget så där har familj 2 lite mer att säga till om. Men det är också bara något som existerar varannan vecka för barnen.

    Sammarbete mellan familjerna kan alltså fungera ibland om det är något som berör t.ex. Hyfs eller om barnen hamnat i allvarligare bråk under skoltid eller så. Men den kommunikationen sker endast från ett håll. Familj 2 informerar om något som hänt som kan vara bra att veta inför veckan hos familj 1. Familj 1 berättar aldrig någonting. Det är barnen som "skvallrar" om speciella händelser eller sp är det skolpersonal som tar kontakt med familj 2. Skolpersonalen är väl införstådda om situationen mellan familjerna men gör tyvärr inget. Barnen vägrar ju att berätta hur det är hemma hos familj 1 för skolpersonal osv då familj 1 har sagt att andra inte förstår, att andra inte tycker om utländska familjer och gör allt de kan för att barnen inte ska få träffa den familjen, om barnen säger elaka saker som har hänt hos den familjen.

    Speciella dagar, dagar då fritids är stängt med mera har familj 1 ingen som helst koll på. Sånt är det familj 2 som ser till att det funkar på familj 1s vecka.

    Båda familjer vill att barnen ska vara väl uppfostrade, men de har givetvis olika syn på hur uppfostran ska gå till väga. Så även om familjerna hjälps åt att nå samma mål där så blir det lite tokigt. Barnen är pojke och flicka och pojken har inte samma krav på sig hos familj 1. Där får han göra som han vill eftersom han är pojke och systern får ofta konsekvenserna för pojkens dåliga vanor.

    Hos familj 2 är det väldigt annorlunda. Där vågar flickan agera ut mer och blir snabbt våldsam och verbal efter allt förtryck hos familj 1. Pojken är mer flamsig av naturen men känner sig orättvist behandlad eftersom han inte har lika fria tyglar hos familj 2. Det blir konsekvenser och tillsägelser på nästan allt pojken gör och det får honom att agera ut.

    Det har nyligen kallats till sammarbetssamtal hos familjerätten men familj 1 svarade aldrig på kallelsen, samt att det finns bevis på att de tagit emot och uppfattat informationen. Det var även aktuellt med samtal för flera år sedan och då gav det inget resultat. Familj 1 föll tillbaka på dåliga vanor gällande barnen efter bara någon vecka.

  • Äldre 13 Jan 06:44
    #9
    Anonym (Egen vårdnad eller fullmakt?) skrev 2019-01-13 02:04:47 följande:

    Exempel på tvång från familj 1 är typiska religionsbundna värderingar. Kost, klädsel och typ av umgänge är påtvingade saker och barnen vill inte följa dessa typer av tvång och tror inte helt och hållet på religionen heller. Men de följer tvången ändå för att även om de inte tror att de hamnar i helvetet, så blir det ett "helvete" hemma hos familj 2 om de inte gör som de säger. Det ena barnet kan börja gråta hysteriskt av rädsla och ångest och gömma sig för de personerna om barnet inte har rätt klädsel på sig och ser familj 1 eller någon bekant till den familjen. Så vad det än är för konsekvenser så är det ingenting som barnen vill utsötta sig för. Barnen vet med sig att det kommer komma fram till den vårdnadshavaren, om någon annan än familj 2 ser dem bryta mot dessa religiösa regler. Tvång i skolan är modersmålsundervisning. Barnen vill inte, förstår inte och tycker inte om de andra eleverna där då de är elaka, men ändå blir barnen tvingade till att gå på dessa "frivilliga" lektioner. Då båda vårdnadshavare måste godkänna avslut av denna undervisningen så blir alltid bråk och gråt. Barnen ger till slut vika eftersom familj 1 säger att de måste läsa modersmål i skolan annars blir det ett värre alternativ.

    Jag har full förståelse för hur du tänker Stina. Det vore bra om familjerna kunde komma överens om någon sorts miniminivå gällande barnen. Men det är familj 1s väg eller ingen väg som gäller i de allra flesta fall. Handlar det om kulturen hos familj 1 eller religiösa frågor så har familj 2 inte deras tillåtelse att lägga sig i. Barnen måste följa dessa regler annars blir det riktigt jobbigt för dem. Handlar det om uppfostran, sunda vanor och normal skolgång så är inte familj 1 engagerade överhuvudtaget så där har familj 2 lite mer att säga till om. Men det är också bara något som existerar varannan vecka för barnen.

    Sammarbete mellan familjerna kan alltså fungera ibland om det är något som berör t.ex. Hyfs eller om barnen hamnat i allvarligare bråk under skoltid eller så. Men den kommunikationen sker endast från ett håll. Familj 2 informerar om något som hänt som kan vara bra att veta inför veckan hos familj 1. Familj 1 berättar aldrig någonting. Det är barnen som "skvallrar" om speciella händelser eller sp är det skolpersonal som tar kontakt med familj 2. Skolpersonalen är väl införstådda om situationen mellan familjerna men gör tyvärr inget. Barnen vägrar ju att berätta hur det är hemma hos familj 1 för skolpersonal osv då familj 1 har sagt att andra inte förstår, att andra inte tycker om utländska familjer och gör allt de kan för att barnen inte ska få träffa den familjen, om barnen säger elaka saker som har hänt hos den familjen.

    Speciella dagar, dagar då fritids är stängt med mera har familj 1 ingen som helst koll på. Sånt är det familj 2 som ser till att det funkar på familj 1s vecka.

    Båda familjer vill att barnen ska vara väl uppfostrade, men de har givetvis olika syn på hur uppfostran ska gå till väga. Så även om familjerna hjälps åt att nå samma mål där så blir det lite tokigt. Barnen är pojke och flicka och pojken har inte samma krav på sig hos familj 1. Där får han göra som han vill eftersom han är pojke och systern får ofta konsekvenserna för pojkens dåliga vanor.

    Hos familj 2 är det väldigt annorlunda. Där vågar flickan agera ut mer och blir snabbt våldsam och verbal efter allt förtryck hos familj 1. Pojken är mer flamsig av naturen men känner sig orättvist behandlad eftersom han inte har lika fria tyglar hos familj 2. Det blir konsekvenser och tillsägelser på nästan allt pojken gör och det får honom att agera ut.

    Det har nyligen kallats till sammarbetssamtal hos familjerätten men familj 1 svarade aldrig på kallelsen, samt att det finns bevis på att de tagit emot och uppfattat informationen. Det var även aktuellt med samtal för flera år sedan och då gav det inget resultat. Familj 1 föll tillbaka på dåliga vanor gällande barnen efter bara någon vecka.


    Och hur skulle EV hjälpa om det fortfarande är mycket tid i båda familjerna?
  • Äldre 13 Jan 09:53
    #10
    Anonym (det heter ensam vårdnad) skrev 2019-01-12 10:26:46 följande:
    Ensam vårdnad kan man få om det är uppenbara samarbetssvårigheter mellan vårdnadshavarna. Om det inte finns, så blir det svårt att få ensam vårdnad.

    TS: du beskriver läget i familjerna men hur är det med samarbetet? Kan föräldrarna prata med varandra eller blir det som du skriver om så stort problem att det inte fungerar? 
    Det är svårt att få ensam vårdnad även om man har uppenbara samarbetssvårigheter - det har ju typ alla som söker ensam vårdnad! 
    Men däremot kan man kanske få till ett ändrat umgänge om någon opartisk part som t.ex. skolan kan intyga att barnen mår dåligt under ena familjeveckan.
    Bevis krävs på ena eller andra sättet, annars är det ord mot ord och då blir det svårt att ändra situationen. Jag tycker väldigt synd om barnen och hoppas på att de ska ha något att säga till om - fast om pojken får göra vad han vill i ena familjen medan flickan känner sig friare i den andra familjen så lär detta också bli knepigt!
Svar på tråden Skilda världar och utsatta barn. (religion)