• Kråkungen

    Otrohet - vad tycker du?

    Ämnet otrohet engagerar - men för det mesta verkar diskussionerna hamna i individuella trådar där någon enskild person bett om råd om just sin situation. Eftersom jag tänker att det kan bli lite tröttsamt för dessa ts att behöva gå in i sin tråd och gång på gång upptäcka att inläggen som gjorts sen sist till stor del faktiskt inte är riktade till honom eller henne, så tänkte jag att jag drar igång en generell tråd om ämnet istället Glad

    Först och främst är jag personligen väldigt nyfiken på förklaringar till varför trohet skulle vara en självklar och sund tanke. Visst, det är en del av vår kultur, men om vi bortser från det för ett ögonblick, och bara tittar på rationella, logiska förklaringar, vad är det då som gör trohet så självklart? Vad är det som gör det helt rimligt och sunt att kräva att ens partner avhåller sig från sex med alla andra utom en själv, men allmänt sjukt och tyranniskt att kräva att hen avhåller sig från exvis djupare vänskap med alla andra utom en själv?

    Lite förslag på andra frågor att förhålla sig till:

    1) Tycker du att det är ok att ha sex med nån annan utan att din partner vet om det eller har godkänt det?

    2) Om du tycker det är ok, vad är det som gör att du tycker det?

    3) Om du INTE tycker att det är ok, vad är det du tycker är fel? Är det att man lurar sin partner, eller är det just själva sexet? Eller båda delarna?

    4) Du som tycker att det är "lurandet" som är det värsta, kan du ärligt säga att du aldrig gjort någonting som du vet att din partner inte skulle vilja att du gjorde, och sen hållit tyst om det, alt. ljugit om du blivit konfronterad?

    Osv osv

    Slutligen: Det här är som sagt ett ämne som engagerar, och jag hoppas på intressant diskussion, där vi, om vi har riktig tur, faktiskt kan få en del insikter av varandra, men snälla - vi kan väl försöka hålla en bra ton, undvika name calling, personpåhopp och anklagelser, och bara allmänt respektera varandras åsikter, även om vi tycker olika? Tack! :)

  • Svar på tråden Otrohet - vad tycker du?
  • Cartjan1

    Det är en intressant tolkning du gör där - och något som öppnar upp för en helt annan diskussion :) Ljuger den som är otrogen för att rentvå sig från skuld? Jag skulle vilja svara: "absolut inte!!". Om man anser att man har gjort nåt fel så är det ju otroligt mycket lättare och mer förlösande att erkänna - att "lätta sitt samvete". Grejen är att det är det ju bara man själv som skulle må bra av. Partnern skulle ju bli förtvivlad om hen fick veta. Anledningen till att man ljuger är alltså absolut inte för att fria sig från skuld, utan för att skydda den man älskar. (Och ja, man kan ljuga för att skydda nån; vi har till och med ett specifikt uttryck för det: vit lögn). Det kan naturligtvis vara en viss procent självbevarelsedrift inblandad också - att man vet vilka konsekvenser det kan få för en själv också, om man blir avslöjad - men den primära anledningen skulle jag definitivt säga är att man vill skydda sin partner. (Och ja - jag inser att motargumentet där är att man inte skulle ha varit otrogen till att börja med om man vill skydda sin partner, men då är vi ju tillbaka till ursprungsfrågan igen; då talar vi inte längre om anledningen till att man ljuger).Ja, tack själv!! Väldigt bra inlägg :)[/quote]

    Vad roligt att du svarade, valde dock bara att citera det sista då jag höll med dig i det mesta i övriga kommentarer :)

    Håller med dig om att detta är intressant, varför ljuger vi människor? I det enkla så tror jag absolut att det ofta kan vara för att skydda andra men jag har nog en annan tanke om varför vi ljuger när vi känner att vi handlat moraliskt fel (oavsett vad man själv anser om just otrohet så tror jag att vi kan vara överens om att det ur ett samhällsmoraliskt perspektiv anses vara en omoralisk handling) Jag tror att människan sällan vill skada och såra andra - därav att vi upplever obehag och dåligt samvete när vi känner att vi på något sätt felat. Vi söker då gärna bekräftelse från andra människor att det vi gjort kanske inte var så farligt, vi söker svar/ursäkter som förmildrar eller iallafall förklarar vårt handlande. Därför tror jag att välja att inte stå för sin handling eller att rent av ljuga om den oftare i grunden handlar om självbevarelsedrift. Att då intala sig att det är för den andras skull dövar det egna samvetet och det kan nog kännas så äkta men ursprunget till den känslan är något annat. Att skydda sig själv. Ingenting som är konstigt utan en mänsklig försvarsmekanism.

    Så för mig, (betoning på detta, hoppas att jag varit tydlig med att jag har respekt för att alla känner och fungerar olika) skulle det vara oerhört svårsmält om otrohet uppdagades och min partner hävdade att denne inte sagt något eller t.o.m ljugit för att skydda mig. Mycket respekt skulle försvinna då jag inte behöver få mina känslor skonade i så stora frågor som en otrohet ändå innebär och medför. Jag är vuxen, jag kan ta ansvar för mina känslor och har även rätt till dem. Men alla relationer fungerar olika. Jag är alltid tydlig med att det viktigaste för mig är att vi känner ömsesidig respekt och förtroende för varandra i mina relationer. Att jag förstår att vi båda kan och sannolikt kommer göra fel och såra varandra men om vi bara är ärliga så kan vi säkert hitta en lösning. Så för mig är att undanhålla och ljuga värre än att min partner haft sexuellt umgänge med någon och därför skulle jag bli ännu mer sårad om denne försökte förklara sitt agerande med att det var för min skull.

    Så tror jag det är iallafall men respekterar givetvis att du tänker annorlunda och du hade några intressanta poänger som jag ska reflektera över. Kanske ändrar jag min ståndpunkt, kanske inte men är oavsett nyttigt att få höra andras tankar och resonemang - gör att man kan reflektera mer nyanserat i komplexa frågor.

    Ha en trevlig eftermiddag önskar dig allt gott! Förlåt för super långt inlägg- hade visst mycket att skriva ;)

  • Anonym (Det värsta med otrohet...)

    Tycker inte jag är sveket, utan vad jag gjorde mot mig själv när han hade varit det. Jag började älta saker som men vi har ju sex ofta...är jag dålig i sängen är det därför han vänstrat? Räcker det inte med ofta? Är jag ful? Är hon snyggare än mig? Och en massa grejer där jag funderade på vad jag gjort för fel och vad det var för fel på mig. Om någon kille läser så känner de kanske igen sig? Jag har hört att killar känner sig dåliga själva om hon vänstrar så jag tror jag tänker som en kille här.

    Vad jag gjorde med mig själv efter hans otrohet var nästan värre än hans otrohet. Någon slags mentalt självskadebeteende....

  • Anonym (FYI)

    Jag förstår liksom inte att det skall vara så svårt att fatta, att om man ingår en monogam relation med en annan människa, där inget tyder på att en otrohet kommer att ske (alltså enligt mig, ett helt normalt förhållande) kan ge men för livet vid ett avslöjande att det inte stämde, och att man blivit förd bakom ljuset av sin partner som man litade på. Man har kanske inte ens tänkt tanken att det skulle kunna ske.

    Min egen erfarenhet av detta scenario och i mitt eget liv, kan sägas. att det förändrade mitt liv och inställning i grunden.
    Fan...fattar ni inte hur mycket det kan förstöra för en annan människa...Och det är ju så enkelt, bara att vara ärlig med vad man vill själv.

  • Cartjan1
    Anonym (FYI) skrev 2019-01-31 17:01:10 följande:

    Jag förstår liksom inte att det skall vara så svårt att fatta, att om man ingår en monogam relation med en annan människa, där inget tyder på att en otrohet kommer att ske (alltså enligt mig, ett helt normalt förhållande) kan ge men för livet vid ett avslöjande att det inte stämde, och att man blivit förd bakom ljuset av sin partner som man litade på. Man har kanske inte ens tänkt tanken att det skulle kunna ske.

    Min egen erfarenhet av detta scenario och i mitt eget liv, kan sägas. att det förändrade mitt liv och inställning i grunden.

    Fan...fattar ni inte hur mycket det kan förstöra för en annan människa...Och det är ju så enkelt, bara att vara ärlig med vad man vill själv.


    Jag förstår och jag tror att de allra flesta gör det. Därför jag tycker att det är hur man hanterar situationen om den väl uppstår så fruktansvärt viktig och avgörande. Att man står för vad man gjort, visar och genuint inser att man har gjort något som sårat sin partner och skadat förtroendet hos denne. Att lögnerna och oärligheten kan vara förödande ofta mer än det sexuella.

    Jag har därför mycket svårt att se att jag någonsin skulle kunna komma över att min partner haft en långvarig relation med någon medan jag måste säga att omständigheter och hanteringen av situationen påverkar hur jag känner om det är en enskild händelse (Har varit med om bägge scenarion). Så nej, otrohet är aldrig en ok handling enligt mig.

    Trevlig eftermiddag!
  • Anonym (Man med egen erfarenhet)
    Anonym (Sannolikt?) skrev 2019-01-31 11:48:27 följande:
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-01-31 10:17:58 följande:

    Exempel: Du är gift och har under lång tid enbart haft din man som din sexpartner.

    Du blir tillfälligt kåt och förälskad i din arbetskamrat, som precis som du och på samma sätt är gift på sitt håll.

    Du och din arbetskamrat har sex med varandra.

    Kanske är det fantastiskt härligt sex? Er relation blir en pågående förälskelse under en längre tid och ni har upprepat superhärligt sex med varandra många gånger. Det kan vara under kort eller lång tid.

    Sannolikt har en av er eller båda också lite sex ibland med era respektive ordinarie partners. Kanske mer och bättre sex nu när du fått inspiration?

    Min bedömning av detta exempel är att det finns i stort sett ingen som helst risk för könssjukdomar. Inte ens om du och din arbetskamrat är så kåta på varandra att ni glömmer att använda kondom finns det någon risk.

    Risk för graviditet? Nja knappast, åtminstone inte ofrivillig graviditet.

    Men ok, om du gärna vill bli gravid så ökar ju din chans, eller hur?

    Jag har alls inte något problem med trohet, det är sakfel av dig.

    (Historiskt dock så har jag varit otrogen och också blivit drabbad av otrohet.)


    Men du kommer inte ifrån att risken att bli smittad ökar ju fler du har oskyddat sex med.

    Vad är det som säger att älskaren/älskarinnan inte har fler partners vid sidan om.

    Ärlighet är oftast inte ett signum hos någon som är otrogen.

    Kan man med rent samvete ljuga för sin partner, kan man väl göra det för älskaren/älskarinnan?

    Det man inte vet...
    Ja, det är absolut möjligt att fantisera ihop olika scenarior och föra hypotetiska resonemang för att försöka visa både det ena och det andra.
    Det har vi sett otaliga exempel på i denna tråden och i andra trådar.
    Min uppfattning är dock att det inte finns belägg för dessa. Inte på något enda sätt mera belägg för din uppfattning än min uppfattning.

    Men eftersom du väljer att citera mitt fullt trovärdiga och rimliga exempel så kan du ju inte i samma mening ändra förutsättningarna bara för att du inte gillar mitt goda exempel.

    Jag håller absolut inte med dig att risken ökar med antalet sexuella partners, åtminstone inte proportionerligt.
    Har du tagit reda på hur könssjukdomar sprids? Har du koll på statistiken vilka som drabbas?
    Jag har åtminstone lite koll och jag har aldrig i statistiken kunnat utläsa att en gift person som är otrogen med en annan gift person skulle löpa någon som helst påtaglig risk.
    Det absolut mest avgörande för smittorisk är med VEM och HUR du väljer att ha sex, inte med hur många!
    Det finns väldigt många exempel på människor i t ex swingers-världen, som under många år, ett halvt liv, har haft sex med många olika partners utan att drabbas av någon smitta. 

    Om du väljer att förhålla dig till mitt exempel, eftersom du citerar det, där båda är gifta, där båda dessa otrogna personer trots allt bara har sex med två personer, och hela tiden med samma två personer, alltså absolut inte med många, så måste även du klara av att erkänna att i det fullt trovärdiga exemplet finns (i princip) ingen risk för smitta.
    Särskilt inte om man som jag förutsätter att de använder kondom.
  • Anonym (J)

    Jag tycker att otrohet är sårande och själviskt och jag skulle inte vilja vara tillsammans med en otrogen person.

    1) Absolut inte.

    3) Om du INTE tycker att det är ok, vad är det du tycker är fel? Är det att man lurar sin partner, eller är det just själva sexet? Eller båda delarna?

    Båda och.

    4) Du som tycker att det är "lurandet" som är det värsta, kan du ärligt säga att du aldrig gjort någonting som du vet att din partner inte skulle vilja att du gjorde, och sen hållit tyst om det, alt. ljugit om du blivit konfronterad?

    Inget som min partner skulle bli riktigt sårad av.

    Jag skulle bli väldigt ledsen och sårad om min partner var otrogen.

  • Anonym (Man med egen erfarenhet)
    Många verkar gilla att ta till hemska uttryck för att förstärka sina egna fantiserade skräck-scenarior, uttryck som att "knulla runt". 
    Det finns absolut inte belägg för att personer som har en utomäktenskaplig förbindelse har många olika partners, det finns inget som helst belägg för att sådana personer skulle "knulla runt" mera än några andra.
    Tvärtom är det nog i verkligheten minst lika rimligt att en person som har en utomäktenskaplig förbindelse har det bara med en enda partner.
  • Anonym (Det värsta med otrohet...)
    Anonym (FYI) skrev 2019-01-31 17:01:10 följande:

    Jag förstår liksom inte att det skall vara så svårt att fatta, att om man ingår en monogam relation med en annan människa, där inget tyder på att en otrohet kommer att ske (alltså enligt mig, ett helt normalt förhållande) kan ge men för livet vid ett avslöjande att det inte stämde, och att man blivit förd bakom ljuset av sin partner som man litade på. Man har kanske inte ens tänkt tanken att det skulle kunna ske.

    Min egen erfarenhet av detta scenario och i mitt eget liv, kan sägas. att det förändrade mitt liv och inställning i grunden.
    Fan...fattar ni inte hur mycket det kan förstöra för en annan människa...Och det är ju så enkelt, bara att vara ärlig med vad man vill själv.


    Jag blev så knäpp och osäker på mig själv efter att min ex vart otrogen att min nuvarande trodde att jag var sexmissbrukare först. Jag hade snöat in på att jag var dålig i sängen och var tvungen att kompensera det med att ha jättemycket sex med honom för då skulle han inte bry sig att jag var dålig utan bli nöjd ändå och inte vänstra han också.
  • Anonym (Svåra frågor)

    För mig är aldrig otrohet något som är ok oavsett hur snyggt man än sköter det, samma sekund som man går bakom sin partners rygg var samma sekund som man skulle lämnat förhållandet.

    Jag stänger dock inte dörren för att eventuellt ha sex med andra om det finns orsaker till det. 

    Min fru är bisexuell men helt monogam men skulle hon inte varit monogam och sex med en annan kvinna hade varit väldigt viktigt för henne så hade jag varit öppen för att låta henne leva ut den sidan av sin sexualitet men jag hade krävt full transparens, hade det smugits med det så hade jag omedelbart sett det som otrohet. I detta fallet så hade jag som man inte kunnat uppfylla hennes behov själv hur mycket jag än ville eftersom jag de facto inte är kvinna. 

    En annan orsak skulle kunna vara av till exempel medicinska orsaker, drabbas till exempel hon av något som gör henne oförmögen att ha sex med mig så vill jag kanske inte leva i celibat resten av livet.

    Jag tror att vissa sexuella behov är så starka att om dom undantrycks så kommer det att leda till att förhållandet i längden går i kras. 

  • oanonym
    Kråkungen skrev 2019-01-29 17:39:46 följande:

    Ämnet otrohet engagerar - men för det mesta verkar diskussionerna hamna i individuella trådar där någon enskild person bett om råd om just sin situation. Eftersom jag tänker att det kan bli lite tröttsamt för dessa ts att behöva gå in i sin tråd och gång på gång upptäcka att inläggen som gjorts sen sist till stor del faktiskt inte är riktade till honom eller henne, så tänkte jag att jag drar igång en generell tråd om ämnet istället Först och främst är jag personligen väldigt nyfiken på förklaringar till varför trohet skulle vara en självklar och sund tanke. Visst, det är en del av vår kultur, men om vi bortser från det för ett ögonblick, och bara tittar på rationella, logiska förklaringar, vad är det då som gör trohet så självklart? Vad är det som gör det helt rimligt och sunt att kräva att ens partner avhåller sig från sex med alla andra utom en själv, men allmänt sjukt och tyranniskt att kräva att hen avhåller sig från exvis djupare vänskap med alla andra utom en själv?

    Lite förslag på andra frågor att förhålla sig till:

    1) Tycker du att det är ok att ha sex med nån annan utan att din partner vet om det eller har godkänt det?

    2) Om du tycker det är ok, vad är det som gör att du tycker det?

    3) Om du INTE tycker att det är ok, vad är det du tycker är fel? Är det att man lurar sin partner, eller är det just själva sexet? Eller båda delarna?

    4) Du som tycker att det är "lurandet" som är det värsta, kan du ärligt säga att du aldrig gjort någonting som du vet att din partner inte skulle vilja att du gjorde, och sen hållit tyst om det, alt. ljugit om du blivit konfronterad?

    Osv osv

    Slutligen: Det här är som sagt ett ämne som engagerar, och jag hoppas på intressant diskussion, där vi, om vi har riktig tur, faktiskt kan få en del insikter av varandra, men snälla - vi kan väl försöka hålla en bra ton, undvika name calling, personpåhopp och anklagelser, och bara allmänt respektera varandras åsikter, även om vi tycker olika? Tack! :)


    1/ Nej, jag anser inte att otrohet är ok. Tvärtom,det är dåligt beteende.

    3/ Båda delarna är fel, enligt mig. Min fru ska ha sex med mig.

    4/ Jo, jag har troligtvis gjort saker som min fru inte skulle uppskatta. Vad har det med saken att göra?
Svar på tråden Otrohet - vad tycker du?