• Kråkungen

    Otrohet - vad tycker du?

    Ämnet otrohet engagerar - men för det mesta verkar diskussionerna hamna i individuella trådar där någon enskild person bett om råd om just sin situation. Eftersom jag tänker att det kan bli lite tröttsamt för dessa ts att behöva gå in i sin tråd och gång på gång upptäcka att inläggen som gjorts sen sist till stor del faktiskt inte är riktade till honom eller henne, så tänkte jag att jag drar igång en generell tråd om ämnet istället GladFörst och främst är jag personligen väldigt nyfiken på förklaringar till varför trohet skulle vara en självklar och sund tanke. Visst, det är en del av vår kultur, men om vi bortser från det för ett ögonblick, och bara tittar på rationella, logiska förklaringar, vad är det då som gör trohet så självklart? Vad är det som gör det helt rimligt och sunt att kräva att ens partner avhåller sig från sex med alla andra utom en själv, men allmänt sjukt och tyranniskt att kräva att hen avhåller sig från exvis djupare vänskap med alla andra utom en själv?

    Lite förslag på andra frågor att förhålla sig till:

    1) Tycker du att det är ok att ha sex med nån annan utan att din partner vet om det eller har godkänt det?

    2) Om du tycker det är ok, vad är det som gör att du tycker det?

    3) Om du INTE tycker att det är ok, vad är det du tycker är fel? Är det att man lurar sin partner, eller är det just själva sexet? Eller båda delarna?

    4) Du som tycker att det är "lurandet" som är det värsta, kan du ärligt säga att du aldrig gjort någonting som du vet att din partner inte skulle vilja att du gjorde, och sen hållit tyst om det, alt. ljugit om du blivit konfronterad?

    Osv osv

    Slutligen: Det här är som sagt ett ämne som engagerar, och jag hoppas på intressant diskussion, där vi, om vi har riktig tur, faktiskt kan få en del insikter av varandra, men snälla - vi kan väl försöka hålla en bra ton, undvika name calling, personpåhopp och anklagelser, och bara allmänt respektera varandras åsikter, även om vi tycker olika? Tack! :)

  • Svar på tråden Otrohet - vad tycker du?
  • Anonym (Sannolikt?)
    Kråkungen skrev 2019-01-31 12:00:36 följande:

    Nu var detta ju inte ett svar till mig, men vill ändå kommentera :) Faktum är att jag kom själv fram till den slutsatsen när jag funderade över könssjukdomsargumentet när det först las fram här inne. Jag utgår ju från att alla har samma inställning till att vara oärlig som jag själv - dvs att enda anledningen att man ev ljuger för sin partner är för att det är sista utvägen; hade man kunnat vara öppen och ärlig så hade man ju definitivt varit det. När det gäller vad man säger till sin älskare/älskarinna däremot så har man ju ingen anledning att ljuga; alltså förutsätter jag att man inte gör det heller. Men, du har ju helt klart en poäng i att alla säkert inte resonerar så... Så ja, könssjukdomsargumentet är relevant. Sen kan man ju skydda sig ändå, men visst, risken finns ju alltid. Och även om jag inte tycker att man har rätt att kräva trohet av en annan människa, så tycker jag definitivt att man har rätt att kräva att själv kunna styra över risken att få en könssjukdom.


    Alternativet är ju att alltid använda kondom, även med sin man /hustru, vilket komplicerar saken om man planerar att skaffa barn...
  • Inga bekymmer
    Kråkungen skrev 2019-01-30 11:18:37 följande:

    Alltså, jag tycker inte att det är ok att svika någon - vare sig vän eller partner.

    Men, jag förstår inte på vilket vis otrohet är ett svek, så länge det inte påverkar relationen med partnern. Det finns många saker som jag inte vill att folk runt omkring mig ska göra. En del av dem är saker som jag anser att jag har rätt att kräva att folk avhåller sig från - som det finns en logisk och/eller medmänsklig anledning till att de ska låta bli att göra - andra är saker som jag blir knäpp i huvet av om folk gör, men som jag samtidigt inser är hemska enbart i min hjärna. När det gäller den senare sorten anser jag att folk runt omkring mig måste få lov att göra dessa saker - jag anser inte att de sviker mig om de gör dessa saker trots att de vet hur jag känner, eftersom det i det fallet är jag som inte är rimlig i mina krav. Däremot föredrar jag om jag slipper veta nåt.

    Precis likadant tycker jag att det är med otrohet. Att kräva absolut trohet är inte rimligt - det är en fix idé i huvet på den som kräver det - och alltså tycker jag att det är ok att bryta mot den idén; det är inget svek. Och jag har väldigt svårt att förstå hur man kan ha trohetskrav, som - så vitt jag kan se - saknar både logisk och medmänsklig rimlighet, utan att inse att det är man själv som har orimliga krav. Bara för att det är en i vår kultur allmänt accepterad sanning att man ska vara trogen så innebär det ju inte att det per automatik är ok eller rätt liksom. Men om det finns nån som kan ge en rimlig anledning till varför man skulle ha rätt att kräva trohet så  skulle jag jättegärna vilja höra den.


    Absolut trohet behöver du förtydliga vad du anser att det är för dig i så fall, eftersom det finns olika sorters otrohet och vart gränsen går där är nog väldigt individuellt.

    Du skriver att trohet och krav på trohet är en fix ide hos den som kräver det, men om båda parter då har samma ide och inställning när de valde att bli partners? Är det inte rimligt att man talar om ifall man vill ändra villkoren? Är det ok att bara ändra sig och skita i vad man kommit överens om, utan att tala om för sin partner att man nu inte längre vill och har för avsikt att vara trogen?
  • Anonym (trogen)
    Kråkungen skrev 2019-01-30 17:27:23 följande:

    Fast min poäng var att om du tycker att min fråga är dum och värdelös så är det väl bättre att bara strunta i att kommentera den? Det blir ju bara en tråkig stämning om vi ska börja tala om för varandra att olika frågor eller synpunkter är dumma och värdelösa, eller hur? Men nog om det. :)

    Nä, alltså, det här kan jag helt hålla med om. Har man från början låtsats som att man är helt med på monogami och tycker att det är en självklarhet, då tycker jag absolut att man har gjort fel om man sen har sex vid sidan om. Då har man lurats helt utan anledning.

    Först: jag beklagar verkligen... ingen ska behöva uppleva en våldtäkt. Men jag kan inte se hur man kan jämställa våldtäkt med otrohet - överhuvudtaget. Men låt oss ändå säga att det skulle vara likvärdigt, eftersom du gör den jämförelsen: det är klart att känslorna bara händer, och att det inte är nåt man väljer. Men man kan välja hur man sen tar hand om känslorna. Och att (få hjälp med att) se att det faktiskt är irrationellt att känna som man gör kan ju vara till en stor hjälp i det omhändertagandet, eller hur? Då kan man hantera känslorna på ett annat sätt. Sen är det som sagt inte öht jämförbart när det gäller våldtäkt, för där är det ju fullt rationellt att känna som man gör. Var och en har rätt att avgöra vad som görs med dens kropp, och om någon kränker det på ett så vidrigt sätt som genom en våldtäkt är det fullt rationellt att reagera (har f.ö. också varit i den situationen).

     Åh - absolut; man väljer efter hur man känner, helt klart. Men det var ju inte varför man väljer monogami eller öppet förhållande som var min fråga; min fråga (eller den av mina frågor som är mest relevant just här) var hur man kan rättfärdiga krav på trohet.


    Nej det går inte att ignorera eftersom hela ditt resonemang bygger på denna felaktiga utgångspunkt. Då måste jag förklara att jag anser det vara felaktig för att du ska kunna förstå hur mitt resonemang bygger på andra grunder. Du må tycka att kalla en fråga korkad är otrevligt men jag tycker att försvara saker som ger miljontals människor emotionellt trauma och victimblaming är 100 gånger mer otrevligt.

    Vadå helt med på? Hela tråden går ut på att du inte är med på det. Tråden handlar om otrohet, alltså par som har en överenskommelse om trohet, där ena partnern sviker detta. Om någon av dessa i hemlighet egentligen inte tänkt vara trogen, eller inte alls tycker det är viktigt med trohet spelar det ingen roll. Genom att inte säga något och gå med på överenskommelsen har dom bestämt att lika med på den som alla andra.

    Det du inte fattar är att du för två helt olika argument tillsammans. Och du tror det ena argumentet leder till det andra. Men att argumentera för att vi borde vara öppna för öppna förhållanden är något helt annat än att otrohet skulle vara okej. Du kan tycka att man inte kan ?kräva trohet?(men man kan tydligen kräva öppna förhållanden) men det betyder bara att du och alla andra som tycker så bör se till att hålla er till sådana förhållanden där er förhållandessyn delas. Det ger er inte rätten att gå in i monogama förhållanden med en helt annan syn och skada dessa människor bara för att ni inte håller med om att personen ?borde? bli sårad och skadad.

    Du kan kräva både öppna och stängda förhållanden. Du kan även kräva att i ett förhållande med dig får ingen av er ha några vänner. Men då måste du vara öppen och ärlig om det kravet från början så att din partner får ta ställning till om hen vill vara i ett sådant förhållande. Det är inte okej att gå in i ett förhållande med någon med massa vänner och sedan bryta ned personen och tvinga hen att göra sig av med dom. Sedan är det väldigt få om ens någon som skulle vara villig att gå in i ett sådant förhållande men det får stå för den hue viktigt den tycker det är.

    Nej att någon försökte få mig att ?inse? att det var irrationellt att må dåligt över min våldtäkt hade inte hjälpt alls. Hur är det fullt rationellt? Strikt logiskt är det bara en kroppsdel i en annan(där inget våld föregått). Våldtäktsoffret borde kanske bara ta och chilla ned, visst kanske hon inte tycker det är skitkul men våldtäktsmannen mår ju bra av det och det tar bara några minuter av att han juckar in och ut. Hon måste ju bara lära sig att omvärdera sina känslor och fråga sig själv om hon har några rationella argument som inte har med känslor att göra. Att det är en kränkning är ju ett känslomässigt argument och sådana var ju inte tillåtet.

    Man rättigfärdigar kravet på trohet med att man mår otroligt dåligt vid motsatsen.
  • Anonym (förstår icke)

    Om alla ska vara otrogna till höger och vänster, vad är då meningen med att ha ett fast förhållande överhuvudtaget?

    Då kan man lika gärna leva tillsammans med en bästa vän (av samma kön) istället för en partner, och ha sex med hur många man vill. Utan risk för att såra någon eller riskera att något kommer fram.

    Jag vill inte vara otrogen för att jag helt enkelt inte vill ha sex med personer jag inte känner något för. Om jag känner mer för en annan man, så lämnar jag förhållandet jag har innan jag har sex med denne.

  • Anonym (förstår icke)

    Det är lite skillnad på vänner och att ha sex med andra. Vänner har man inte sex med, och sex är en intim handling. Hur går dessa ens att jämföra?

  • Anonym (Sannolikt?)
    Inga bekymmer skrev 2019-01-31 12:23:16 följande:

    Absolut trohet behöver du förtydliga vad du anser att det är för dig i så fall, eftersom det finns olika sorters otrohet och vart gränsen går där är nog väldigt individuellt.

    Du skriver att trohet och krav på trohet är en fix ide hos den som kräver det, men om båda parter då har samma ide och inställning när de valde att bli partners? Är det inte rimligt att man talar om ifall man vill ändra villkoren? Är det ok att bara ändra sig och skita i vad man kommit överens om, utan att tala om för sin partner att man nu inte längre vill och har för avsikt att vara trogen?


    Precis... Varför inte diskutera saken när problemet dyker upp så får alla inblandade ta ställning?
  • Anonym (förstår icke)

    1) Tycker du att det är ok att ha sex med nån annan utan att din partner vet om det eller har godkänt det?

    Nej, däremot har jag inget emot öppna förhållanden som båda är med på.

    3) Om du INTE tycker att det är ok, vad är det du tycker är fel? Är det att man lurar sin partner, eller är det just själva sexet? Eller båda delarna?

    Båda sakerna är fel för mig (eftersom jag aldrig skulle ha sex med någon utan känslor så känns det fel att ha sex med andra). Det som dock är värst är att gå bakom ryggen och ljuga för sin partner.

    4) Du som tycker att det är "lurandet" som är det värsta, kan du ärligt säga att du aldrig gjort någonting som du vet att din partner inte skulle vilja att du gjorde, och sen hållit tyst om det, alt. ljugit om du blivit konfronterad?

    Jag brukar försöka vara öppen och ärlig, men om jag någon gång ljugit så har det varit en oskyldig s.k vit lögn som inte skulle orsaka en enorm skada på förhållandet och min mans förtroende. Det finns vissa lögner som jag anser mycket värre än andra: några ex förutom otrohet är att ljuga om att man inte använder droger, att ljuga om att man inte spelar upp pengar,  ljuga om att man inte har barn med någon annan, att man inte har höga skulder (trots att man har det). 

  • Anonym (Sannolikt?)
    Anonym (förstår icke) skrev 2019-01-31 12:29:21 följande:

    Om alla ska vara otrogna till höger och vänster, vad är då meningen med att ha ett fast förhållande överhuvudtaget?

    Då kan man lika gärna leva tillsammans med en bästa vän (av samma kön) istället för en partner, och ha sex med hur många man vill. Utan risk för att såra någon eller riskera att något kommer fram.

    Jag vill inte vara otrogen för att jag helt enkelt inte vill ha sex med personer jag inte känner något för. Om jag känner mer för en annan man, så lämnar jag förhållandet jag har innan jag har sex med denne.


    Blir dock komplicerade familjeförhållanden.... ????
  • Anonym (FYI)
    Kråkungen skrev 2019-01-31 12:00:36 följande:
    Nu var detta ju inte ett svar till mig, men vill ändå kommentera :) Faktum är att jag kom själv fram till den slutsatsen när jag funderade över könssjukdomsargumentet när det först las fram här inne. Jag utgår ju från att alla har samma inställning till att vara oärlig som jag själv - dvs att enda anledningen att man ev ljuger för sin partner är för att det är sista utvägen; hade man kunnat vara öppen och ärlig så hade man ju definitivt varit det. När det gäller vad man säger till sin älskare/älskarinna däremot så har man ju ingen anledning att ljuga; alltså förutsätter jag att man inte gör det heller. Men, du har ju helt klart en poäng i att alla säkert inte resonerar så... Så ja, könssjukdomsargumentet är relevant. Sen kan man ju skydda sig ändå, men visst, risken finns ju alltid. Och även om jag inte tycker att man har rätt att kräva trohet av en annan människa, så tycker jag definitivt att man har rätt att kräva att själv kunna styra över risken att få en könssjukdom.
    Måste ändå komma in och fråga tre frågor, även om jag egentligen inte har någon lust att delta mer i tråden.

    Är det verkligen bara könssjukdoms-argumentet som förenar dessa två åsikter om otrohet...Var tog respekten och ärligheten för andra människor vägen,
    i synnerhet mot sin partner som förutom sig själv står en närmast i livet.

    Måste också få klarhet (av ren nyfikenhet) i en annan sak eftersom jag tidigare deltagit i en annan tråd där trådstartaren var swinger. Den tråden gav heller inget i sista ändan, eftersom åsikterna är så diametralt olika och ingen utifrån sitt val att leva har fel i sin åsikt. Det blir bara pajkastning i sista ändan.

    1) Kråkungen...Är du bara pro-otrohet, eller är du swinger?
    2) Vad är din egen erfarenhet av otrohet. Mot dig...Mot din partner.
    3) Är du idag gift och otrogen
  • Kråkungen
    Inga bekymmer skrev 2019-01-31 12:23:16 följande:
    Absolut trohet behöver du förtydliga vad du anser att det är för dig i så fall, eftersom det finns olika sorters otrohet och vart gränsen går där är nog väldigt individuellt.
    Ja, det finns nog väldigt många olika tolkningar - jag insåg först häromdan att det finns de som till och med tycker att man är otrogen om man har fantasier om nån annan utan att agera på dem! Det jag menar med absolut trohet är helt enkelt att kräva att ens partner aldrig får ha sex med någon annan. Jag tror inte att jag drar nån gräns mer än mellan sex/inte sex - jag har som sagt fram till för ett par dar sen tagit för givet att det är där alla drar gränsen, men inser nu att så inte är fallet.
    Inga bekymmer skrev 2019-01-31 12:23:16 följande:
    Du skriver att trohet och krav på trohet är en fix ide hos den som kräver det, men om båda parter då har samma ide och inställning när de valde att bli partners? Är det inte rimligt att man talar om ifall man vill ändra villkoren? Är det ok att bara ändra sig och skita i vad man kommit överens om, utan att tala om för sin partner att man nu inte längre vill och har för avsikt att vara trogen?
    Jo absolut är det rimligt att prata med partnern om det!!! Jag insåg efter X antal inlägg att jag varit otydlig på den punkten. Alltså, jag tycker definitivt att man ska prata med sin partner redan från början om sin inställning - att bara gå och låssas att man är monogam, utan att ens ha gett partnern chansen att kanske godkänna ett öppet förhållande tycker jag är ett väldigt märkligt beteende. Men finns det så många som har det så? Som är icke-monogama av naturen, men som aldrig säger nåt om det till sin partner, utan som bara går och låssas? Är det däremot sen så att partnern förfärat ryggar tillbaka eller bara skrattar bort det när man tar upp det, eller på annat sätt tydliggör att ett öppet förhållande är otänkbart, och att hen kräver att man inte har sex med någon annan... ja, då har man ju ett dilemma. Och det är vid den punkten min fråga om vad som är rätt och fel/okej och inte blir aktuell. 
Svar på tråden Otrohet - vad tycker du?