Anonym (spioner och kontrollfreaks) skrev 2019-02-10 11:17:33 följande:
De flesta är numera så medvetna om att de kan bli kollade så de har kontantkort och den mesta konversationen sker på nätet bakom påhittade nics och kik/snap.
Många hatar också prata i telefon av den yngre generationen så det är lätt att vara anonym då. Jag ger inte mitt nummer från långt in i dejtadet när man setts och så där och pratat mycket. Kan säkert skrämma bort många att man inte "uppkollningsbar" på nätet men jag förutsätter att folk månar om sin integritet och tycker det är ett sundhetstecken. I de där s k rena mjölpåsarna brukar det finnas en hel del tvivelaktigt.
Det är ganska enkelt att hitta info ändå. Det räcker med några detaljer för att hitta någon om man vill.
Jag hade kontakt med en man som var väldigt kryptisk och hävdade att det berodde på hans jobb. Det gjorde mig lite misstänksam så baserat på några få detaljer kunde jag kolla upp honom. Det är iofs en fallenhet jag har.
Det visade sig att han hade ett jobb som är riskfyllt även för hans närmaste, vilket gjorde att jag backade. Jag ångrar att jag inte berättade för honom att han gick att hitta men det är några år sedan nu.
Anledningen till att jag kollar upp personer är mycket dåliga erfarenheter. Jag sprider aldrig uppgifterna eller ens memorerar dem. Det handlar enbart om min säkerhet och den kompromissar jag inte med. Det har visat sig några gånger att män har ljugit, ofta om banala saker som ålder, men även om att de är singlar.
Jag gillar inte folk som ljuger generellt. Jag är öppen med vem jag är och utgår ifrån att mannen kollar upp mig, vilket förstås är helt ok.