• Anonym (frökenfia)

    Är gifta kollegan intresserad?

    Började på nytt jobb för några månader sedan. En av de manliga kollegerna visar ett stort intresse för att prata med mig, väntar gärna in mig för att äta lunch, håller upp dörren och är väldigt rar. Verkar ibland lite nervös och tafatt. Men vet inte om det sån han är, eftersom vi inte känt varandra speciellt länge, eller om det är för att han är smått intresserad av mig och blir nervös när vi pratar.

    Sedan förra helgen har jag inte kunnat sluta tänka på honom, jag känner mig hela tiden nervös och har pirr i magen och det känns plågsamt när vi inte ses. Han är 10 år äldre än mig men vi är båda vuxna. Dock är vi båda gifta och har barn. Jag älskar min familj men äktenskapet har väl varit sådär på sista tiden. Känner mig hemsk mot min man, det här har aldrig hänt mig tidigare och skäms nåt fruktansvärt över dessa känslor så vågar inte prata med någon jag känner om det.

    Vad ska jag ta mig till? Ska jag bara låta det vara eller ta tag i saken och fråga rakt ut?

  • Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?
  • frökenfia

    [quote=79947682][quote-nick]Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-10-07 19:32:06 följande:[/quote-nick]..och vad har det sagts på jobbet om rosa elefanter förresten? Kärlek på jobbet som man inte pratar om eller vad gick samtalet ut på?[/

    Det kom uppifrån på ett möte med all personal. Tror mer det handlade om saker som man tänker men inte säger till varandra i jobbrelaterade situationer.

  • Anonym (Fantasi över ett ensamt liv)
    frökenfia skrev 2019-10-04 16:29:12 följande:

    Idag var verkligen dagen. Dock gav omständigheterna oss inte möjlighet att stanna kvar ensamma idag.

    Min fråga till kollegan är inte om han vill bli tillsammans med mig eller inleda en kärleksaffär. Det handlar mer om ett erkännande från min sida, att jag vill berätta för honom att jag är förälskad i honom. Sen vad det kommer leda till har jag ingen aning om. Men jag förväntar mig inte att han ska lämna sin familj för mig, förstår att det ska krävas mycket för ett sådant beslut.


    VA det menar du inte!

    Vi trodde inget annat heller, haha.
  • Anonym (Fantasi över ett ensamt liv)
    frökenfia skrev 2019-10-04 16:29:12 följande:

    Idag var verkligen dagen. Dock gav omständigheterna oss inte möjlighet att stanna kvar ensamma idag.

    Min fråga till kollegan är inte om han vill bli tillsammans med mig eller inleda en kärleksaffär. Det handlar mer om ett erkännande från min sida, att jag vill berätta för honom att jag är förälskad i honom. Sen vad det kommer leda till har jag ingen aning om. Men jag förväntar mig inte att han ska lämna sin familj för mig, förstår att det ska krävas mycket för ett sådant beslut.


    VA det menar du inte!

    Vi trodde inget annat heller, haha.
  • Anonym (Fantasi över ett ensamt liv)
    frökenfia skrev 2019-10-04 21:36:44 följande:

    Önskar verkligen att vi hade fått den där sista halvtimmen tillsammans, men helt plötsligt skulle hela personalstyrkan jobba till sent så det blev ingen ensam tid med kollegan. Synd. För jag hade verkligen bestämt mig för att berätta om mina känslor. Skulle så gärna vilja att han skrev till mig under helgen så vi kan prata, skriva, messa, maila eller vadsomhelst. Den här veckan gick så fort och vi fick inte särskilt mycket tid tillsammans. En AW närmar sig så jag kanske får mer tid med honom då. Jag dricker knappt och vet mina gränser så kommer inte låta alkoholen prata eller agera då (som någon oroade sig för i en tidigare kommentar).


    Varför vill du att han skriver till DIG? Skriv du till honom.
  • frökenfia

    Längtar till dagen då jag kan skriva här att jag äntligen berättat om mina känslor för kollegan. Trist när man är så sjuk att man inte kan gå till jobbet ens. Vill så gärna träffa honom, prata, umgås...

  • frökenfia
    Anonym (Fantasi över ett ensamt liv) skrev 2019-10-09 19:41:24 följande:

    Varför vill du att han skriver till DIG? Skriv du till honom.


    Som du redan vet är vi båda gifta och därför är jag väldigt försiktig med vad och hur jag skriver/säger till honom. Vill inte att han ska få eventuella problem med sin fru och vill heller inte att han ska tro att jag är en sån som håller på med gifta män, för det har jag verkligen ingen erfarenhet av. I grunden är jag emot otrohet, har alltid varit. Men när det känns som om det finns ett ömsesidigt intresse vill man gärna få det bekräftat och inte gå runt och spekulera som jag gör. Därför önskar jag att HAN skrev till mig. Men han tror kanske att jag lever ett super lyckligt liv med min man och vill inte ?förstöra? mellan oss... Eller så tänker han ingenting och ser oss bara som kollegor.
  • frökenfia
    Anonym (Jag med) skrev 2019-10-15 23:52:38 följande:

    Hur går det TS?


    Det går väl sådär... Vi har inte fått fler ensamma stunder sen förra veckan men jag försöker ta tillvara på varenda tillfälle, jag sätter mig gärna bredvid honom på lunchen, kommer tidigt på morgnarna för att iaf få några minuter med honom för han kommer ju oftast samma tid som mig men inte alltid. Och när han inte gör det blir jag alltid lika orolig och tänker att nu vill han inte komma samtidigt som mig längre, han har fattat, han vill ta avstånd, jag är för mycket, för uppenbar, för på... Men jag vet ju inte vad orsaken är. Han kanske bara ville ta ett senare tåg...

    Ibland (idag hände det igen) när jag ser in i hans ögon försvinner jag lite och smälter bit för bit. Vi kan prata om typ vsd som helst, oftast intressanta samtalsämnen som vi båda intresserar oss för, men nånstans i samtalet efter några meningar försvinner jag och bara drömmer om ett liv med honom. Jag vet att det låter som en hopplös förälskelse men jag kan inte rå för det. Är rädd att jag kanske gjort bort mig och han redan kommit på mig. Han är så jäkla rar. Måste han vara det? Blir ju bara mer kär när han är som han är...

    Med andra ord så går det inte sådär jätte bra precis. Står kvar så samma plats som innan. Inga framsteg än...
  • Anonym (Berätta)

    För din egen skull, berätta - bara gör det, sluta tänka! Du drar bara ut på plågan i onödan och slösar onödigt mycket energi! Tro mig, jag vet allt om det. Jag har varit i din situation, att berätta var det bästa jag någonsin kunde göra. Det fick mig att växa oerhört som människa, att finna det modet, att blotta mig fullständigt, att förklara min innerliga kärlek till en annan människa. Att kunna stå för den kärleken oavsett utgång, vilket är det man måste känna att man kan. Utan att överdriva kan jag säga att jag förmodligen levererade århundradets kärleksförklaring till den mannen. Jag kommer aldrig ångra det så länge jag lever.

  • frökenfia
    Anonym (Berätta) skrev 2019-10-17 00:20:38 följande:

    För din egen skull, berätta - bara gör det, sluta tänka! Du drar bara ut på plågan i onödan och slösar onödigt mycket energi! Tro mig, jag vet allt om det. Jag har varit i din situation, att berätta var det bästa jag någonsin kunde göra. Det fick mig att växa oerhört som människa, att finna det modet, att blotta mig fullständigt, att förklara min innerliga kärlek till en annan människa. Att kunna stå för den kärleken oavsett utgång, vilket är det man måste känna att man kan. Utan att överdriva kan jag säga att jag förmodligen levererade århundradets kärleksförklaring till den mannen. Jag kommer aldrig ångra det så länge jag lever.


    Det är ju precis det jag vill. Men vet inte hur. Går runt varje dag och formulerar olika meningar i huvudet... Vad exakt ska jag säga.

    Såhär kanske: ?när jag började här mådde jag inte så bra då jag gick igenom en svår situation som jag vet inte om du fick reda på, men kanske hade hört det av chefen och därför började bli så trevlig och omtänksam mot mig, kanske tyckte du synd om mig och ville få mig att må bättre? Eller så är du bara sån. Men det har iaf lett till att jag har fått känslor för dig?... eller ?just nu mår jag inte så bra, jag är i en kris. Jag är en problemlösare av naturen men nu står jag inför ett problem som jag inte kan lösa, jag har nämligen blivit kär i dig?. Eller bara: ?XXX får jag berätta en sak, jag är kär i dig... Jag skäms för det och försöker ibland undvika dig fast jag egentligen inte vill. Det har verkligen blivit jätte jobbigt, känner att jag inte kan dölja det längre. Tycker verkligen om dig. Förlåt?.

    Blir galen. Finns hundratals sätt att säga det på. Skulle kunna skriva en bok och ge till honom... Jag är så rädd för hur reaktionen kommer bli att jag inte vågar få ut orden. Tänk vilken skam vare sig känslorna är besvarade eller inte. Att jag som gift kvinna gått och kärar ner mig i en annan. Och nu riskera att han (även om han inte är den typen) berättar för någon på jobbet och det blir något man pratar om. Och även om han inte skulle berätta för någon, Hur skulle jag kunna ha ett normalt samtalsämne med honom efter det när han vet att jag är kär... hjälp mig att veta vad jag ska säga.
Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?