• Anonym (-)

    NPF är den värsta psykiatriska åkomman man kan ha - varför ska alla försköna det?

    Säg diagnoserna ADHD och aspergers (finns inte den diagnosen längre, men alla förstår vilken problematik man syftar på). PK-samhället ska försköna dessa diagnoser så fruktansvärt. Bara ta upp alla styrkor som kommer med, t.ex. att folk med AS har en stor intelligens inom vissa områden och att ADHD är kreativa. När dessa människor ska få hjälp för sina besvär handlar det enligt professionella om insatser som att skolan och omgivningen ska anpassa sig lite, det är bra att föra kalender för att inte glömma saker, det går att anpassa sig, det går att leva med det, omgivningen behöver tolerera NPF osv.. Man vill peka på talanger, numera gärna Greta Thunberg för att motivera hur underbart begåvade dessa är.

    Principiellt är inget fel. MEN förstår man inte riktigt andra sidan av myntet? Vilka enorma svårigheter dessa människor kan ha och hur livskvaliteten reduceras?

    Tänk aspergers syndrom: många har varit djävulskt mobbade, utstötta, utfrysta, haft svårt med vänner. Inteligensen och kompetensen är det inget fel på, de kan gå ut skolan med goda/normala betyg, kunna mycket utanför läroboken men ändå har många jättesvårt att få jobb pga nedsatt social kompetens - hur jävla kul känns det om du försöker föreställa dig? Lägg till att många har svårt med vänner även i vuxenlivet, att skaffa långvarig seriös partner och bilda familj. Lägg dessutom till att du blir missförstådd och sämre behandlad allmänt eftersom människor generellt inte förstår vad aspergers riktigt är och bara tror du är nonchalant, ohyffsad eller ointresserad och tänker "hen är speciell....." 

    Adhd då? Att vara det jobbiga barnet i klassrummet som såväl föräldrar, lärare och främst klasskamrater alltid irriterar sig på, impulssvårigheter som ökar risk för olyckor, missbruk och ogenomtänkta beslut. Lägg till att hela skolgången (12 år minst) innebär att sitta stilla vid en bänk, vilket är en totalt missanpassad miljö, hur trivsamt ska det kännas? Lägg till att adhd problematiken påverkar koncentrationssvårigheterna och chanserna till goda betyg. Koncentrationssvårigheter och impulsivitet kan göra att man inte klarar av de flesta jobben och att man anses som slarvig och olämplig. Många har svårt med det sociala av adhd fallen. 

    Förstå mig rätt vill inte kritisera dessa människor. Men förstår ni inte riktigt att det är en funktionsnedsättning som påverkar människan brutalt genom hela livet (annars får man ej diagnos). Förstår ni vilket lidande och frustration det kan vara? Och sluta bagitellisera och nonchalera och försöna NPF diagnoserna!!! 

    Eller ja, har man aldrig haft vänner och inte kan få ett jobb trots avslutad utbildning och god kompetens samt inte kan få en bra partner, JAVIISST blir ju livet bättre av en kalender.

    Nej alla är inte likadana, men såhär ser det ut för MÅNGA. Och nu kommer nån komma med exempel "jag känner en aspergare som lever ett helt normalt liv" aa avvikande exempel är inte relevant, det som är vanligt förekommande är relevant, och det mest vanligt förekommande är att NPF sabbar livskvaliten och livets möjlihgeter för många.


    FATTAR NI?

  • Svar på tråden NPF är den värsta psykiatriska åkomman man kan ha - varför ska alla försköna det?
  • Anonym (-)
    Nimzay skrev 2019-02-21 18:46:20 följande:
    Just precis så är det ja. Vissa verkar liksom t o m förvänta sig att npf-diagnoser är nånting man rentav bör vara glad över att man har. Rätt sjukt egentligen kan jag tycka, att man förväntas vara glad över att man har ett handikapp, liksom wtf...?! Samtidigt som vissa verkar förespråka ett synsätt om att npf-diagnoser är ungeför det samma som att ha en annan hårfärg än någon att annat, eller att gilla att träna medan någon annan bara tycker det är jobbigt att träna. Antar att många av dem som har sådan inställning egentligen menar väl, men i själva verket kan det ju lika gärna göra en ääänu mer förtvivlad och frustrerad och få såna urkorkade saker sagda till sig. ):
    Kan förstå hur nonchalerade ni måste känna er, att era problem är helt förbisedda. Dessa professionella skulle nog inte vilja leva en dag av sitt liv med en NPF..
  • Nimzay
    Anonym (-) skrev 2019-02-21 18:52:48 följande:
    Kan förstå hur nonchalerade ni måste känna er, att era problem är helt förbisedda. Dessa professionella skulle nog inte vilja leva en dag av sitt liv med en NPF..
    Ja precis nonchalerade är nog rätt ord, samt dessutom förminskade, missförstådda nästan med flit, ej tagna på allvar, bemötta på ett totalt opassande sätt som de så kallade professionella fått för sig att är exakt rätt sätt att bemöta alla med samma diagnos...etc etc etc

    Och nej, det skulle de nog absolut inte stå ut att leva med...man kan ju undra om de öht ens tänkt tanken riktigt genuint fullt ut om hur det kan kännas och verkligen på riktigt försökt föreställa sig det...Är ju liksom inte alltid de har vidare god medkänsla eller inlevelseförmåga vad gäller sånt, det där så kallade professionella, verkar snarare som om de är oerhört oförstående många av dessa faktiskt
  • Anonym (asperger)
    Anonym (-) skrev 2019-02-21 18:52:48 följande:
    Kan förstå hur nonchalerade ni måste känna er, att era problem är helt förbisedda. Dessa professionella skulle nog inte vilja leva en dag av sitt liv med en NPF..
    Ibland önskar jag att man kunde låta folk testa hur det är på samma sätt som man kan låta folk testa hur det är att vara hörsel eller synnedsatt. Jag vet inte hur det skulle gå till.
  • Anonym (-)
    Nimzay skrev 2019-02-21 19:01:17 följande:
    Ja precis nonchalerade är nog rätt ord, samt dessutom förminskade, missförstådda nästan med flit, ej tagna på allvar, bemötta på ett totalt opassande sätt som de så kallade professionella fått för sig att är exakt rätt sätt att bemöta alla med samma diagnos...etc etc etc

    Och nej, det skulle de nog absolut inte stå ut att leva med...man kan ju undra om de öht ens tänkt tanken riktigt genuint fullt ut om hur det kan kännas och verkligen på riktigt försökt föreställa sig det...Är ju liksom inte alltid de har vidare god medkänsla eller inlevelseförmåga vad gäller sånt, det där så kallade professionella, verkar snarare som om de är oerhört oförstående många av dessa faktiskt
    Om du istället för att söka vård för ditt NPF, skulle du ju kunna söka vård för ditt psykiska problem som har uppkommit pga NPF (säg att det är depression sekundärt till att du är annorlunda). Då skulle du få vård som en deprimerad patient. 
  • Nimzay
    Anonym (-) skrev 2019-02-21 19:05:54 följande:
    Om du istället för att söka vård för ditt NPF, skulle du ju kunna söka vård för ditt psykiska problem som har uppkommit pga NPF (säg att det är depression sekundärt till att du är annorlunda). Då skulle du få vård som en deprimerad patient. 
    Har tänkt lite i dessa banor. Fast ser de inte i ens journaler typ vad för diagnoser man har?

    Och hursomhelst tror jag ändå oavsett att de skulle märka på mig ändå att jag typ inte är helt normal, tror liksom inte jag skulle kunna exempelvis sitta i samtal med någon utan att verka det minsta autistisk faktiskt, tyvärr. Vilket ju är synd då få verkar ta en på allvar ifall man har autism.
  • Anonym (hemskt)

    Jag har genom jobbet läst ett antal beskrivningar av människor med svår autism och det är fruktansvärd läsning. Det är människor som inte kan prata eller kommunicera utöver kanske lite läten eller tecken, som inte kan klara något själva vad gäller hygien, boende, mat eller någonting. De är ofta utåtagerande, utbrott, behöver stöd i allt och mår ändå uruselt, lever oerhört begränsade liv och både de och deras anhöriga har det fruktansvärt. Jag förstår inte om det finns någon form av livskvalitet hos dessa ens.

  • Anonym (jag har ADHD)

    En väldigt bra tråd. Jag har ADHD och för mig är det ett handikapp. Jag är inte mer kreativ än någon annan, snarare tvärtom, det är inte en styrka. Jag har en väldigt fredlig personlighet, så jag får inte raseriutbrott vilket jag är tacksam för.

    Jag kan däremot inte sitta still. Jag påbörjar ett dussin olika saker men avslutar inget alls. Jag är fullt vuxen men min man får gå och städa efter mig när jag fått för mig att jag skall möblera om, byta plats på alla tavlor, träna Yoga, styrketräna och laga mat på samma gång. Sedan somnar jag av utmattning. Jag glömmer mat på spisen, jag tappar bort saker hela tiden, byter intressen/hobbys som andra byter sockar. Äger lådvis med böcker som jag läst halvvägs. Har sett första halvan på hur många filmer som helst, men aldrig slutet.

    Jag kan inte ens ta hand om mig själv som en vuxen människa skall kunna. Min man tar hand om mig. Verkligen, som en slags personlig assistent. Jag älskar honom, och han älskar mig, men det känns som att vad fan gör du med mig när du kunde träffat en normal tjej? Dessutom vill han ha barn med mig. Jag kan inte ens ta hand om mig själv, så då får han två barn. Det ger mig enorm ångest även om jag någonstans vill samtidigt. 

  • Anonym (L)
    Anonym (-) skrev 2019-02-21 18:38:11 följande:
    Har du tänkt på att det är många med diagnosen som inte har haft lika tur som han? Att han träffade en kvinna som älskar honom och tolererar honom. Och så kan man klara sig/överlever i samhället, men kanske inte mår bra och tycker livet är meningsfullt alls? Om man inte har kul att leva, vad är egentligen vitsen med att överleva ett liv utan god livskvalité och trivsel?

    Många med NPF får psykiatrisk tilläggsdiagnostik som ångest, depression och fobier. Så NPF generellt (inte din man) vet minsann vad det innebär att inte ha ett sånt lätt och roligt liv..
    Absolut. Jag har anda vänner med diagnoser och vi pratar ofta om problem. Jag har också läst om folk som har rejäla problem. Jag förstår att det är många som har det riktigt tufft. Jag säger inte emot det. Även min man "vet minsann" vad det innebär att inte ha ett lätt liv, jag sa inte att han dansat genom livet. "Tolererar honom" lät förresten inte särskilt trevligt.. Det låter rätt nedvärderande mot personer med diagnoser.

    Som sagt. NPF kan vara ett helvete men jämfört med en del annat är det som att jämföra ett brutet ben mot ett amputerat. Ett brutet ben är skit, men det ÄR faktiskt inte det värsta som kan hända.

    Samhällets syn på det handlar dessutom inte om att förminska problemet utan om att försöka hitta ett sätt att inkludera personer i samhället. Hade det varit bättre om alla med diagnos hade setts som värdelösa köttstycken som man bara ska stuva in och förvara någonstans?
    Att sedan psykvården inte fungerar det vet jag mycket väl, känner som sagt en som lider av vanföreställningssymtom som åker in och ut från psyket och lever sitt liv "parallellt" med resten av samhället. Psykvården har så mycket problem att det är pinsamt - den fungerar helt enkelt inte, så ni (med NPF- problematik) är tyvärr inte de enda som drabbas.

    Jag undrar också om du känner till Joanna som föreläser om ämnet (lever med diagnosen asperger)?

    Jag förstår att du är bitter, men det hjälper inte att ha en så nedsättande ton. Jag säger inte emot dig angående att det är tufft. Jag vet att det är tufft. Jag ifrågasatte bara att du sätter NPF över allt annat.
  • Anonym (Nej)
    Anonym (-) skrev 2019-02-21 18:02:06 följande:

    Försök läsa mina exempel på asperger och adhd och föreställ dig om det är ett liv roligt att leva? Nej det måste kännas helt fruktansvärt. Eller vill du leva hela ditt liv utan vänner, jobb och partner och bli otrevligt bemött i dina mänskliga kontakter?

    Att folk ska ha svårt att se hur livet påverkas socialt och psykiskt av en NPF diagnos. Schizofreni är inget man har hela livet, man kan alltså bli frisk. Det slår inte lika hårt på det sociala så länge man inte är akut psykotiskt, med det inte sagt det är lätt att leva med. Inte för den delen sagt att ALLA med NPF lider, men många gör det vilket samhället inte verkar fatta och ta på allvar.


    Nej det är inte fruktansvärt, varken för mig eller mina barn.
  • AndreaBD
    Anonym (-) skrev 2019-02-21 17:38:09 följande:
    Och andra sidan får dom en anpassad miljö om än det är tragiskt. För en aspergare som har allt - normal intelligens, kompetens och ambitioner men som i de flesta lägen faller på just det sociala. Det måste kännas som att drunkna när man ser på alla andra ovanför ytan. En sån viktig pusselbit som fattas.
    Jo, så är det ju. Jag jobbar själv med ungdomar med NPF och min chef sa något bra nämligen att det inte är så konstigt om folk med Asperger blir lite paranoida - om man bara föreställer sig att man verkar göra fel hela tid och inte förstår varför för att man inte förstår reglerna.....  Visst är det tufft. Ett Kafka-scenario. Jag tror förresten att även Kafka hade Asperger.

    Men ett problem är ju tyvärr också att om folk som inte har såna funktionshinder bara får höra allt negativt om dem, så kommer de att vara ännu mindre benägna att umgås med folk som har NPF. Det är ju mycket av den anledningen, att man försöker att inte låta det bli för negativt. Att man kan ha jobbigt med NPF - visst, men vill man få andra att tycka synd om en? Det brukar ju inte vara något man vill ha heller. Det är inte så lätt. 
Svar på tråden NPF är den värsta psykiatriska åkomman man kan ha - varför ska alla försköna det?