10 åring kan inte somna själv, hjälp!!

Jag tycker det är en kombination av att både vara strängare och mjukare.

En 10-åring, med pappa på övervåningen, ska under inga som helst villkor gå ner och förstöra nattningen av småsyskonen. Sitter pappan på övervåningen så är det han som just nu är närmaste vuxen och den hon får vända sig till. Hon styr inte vem hon har till hands.

Men.

Det är ingen vits att lägga en unge kl 20:00 om hon ändå somnar tidigast 23. Jag hade låtit henne vara vaken till småsyskonen somnat på villkoret att hon är tyst och inte stör.

Sen är frågan, måste hon sova utan vuxen. Vi har haft barn i den åldern på madrasser i vårt sovrum i många omgångar för att de helt enkelt varit för stora för att jag ska fixa att sova med dem i min säng men de velat ha sällskap. Så då har de haft en madrass på golvet att antingen somna på eller komma till på natten om de vaknat.

Om det inte funkar i erat sovrum p g a utrymmesskäl eller de små syskonen. Så kanske pappan kan sova med de stora barnen i deras rum en period. Eller att syrran som sover bra byter plats med pappan en period och pappa och dottern med sömnproblem delar rum. 

Du måste kunna få lägga dig utan att hon väcker dig, du måste kunna få lägga barn utan att hon stör. Men det betyder inte nödvändigtvis att hon måste sova utan vuxen. Vet hon att någon kommer och lägger sig med henne senare kan det mycket väl bli lättare att somna.

Varför sitter pappan utanför istället för att gå o ta hand om disken så att du kan gå in en runda till flickorna?
Måste du natt de små, varför inte han?
Måste ni ta disken så sent på kvällen?
Jag har en 13-åring som vill o behöver ha mig för sig själv en stund på sängkanten varje kväll. Då pratar vi om allt o inget så länge det  behövs för att varva ner o komma till ro.
Din dotter visar ju så tydligt att hon behöver dig så jag förstår inte varför ni inte löser det så att hon får den tryggheten hon behöver.
Umgås ni alls något?
Har hon några aktiviteter?
Kanske hon kan vara uppe en halvtimme till o då få uppmärksamheten hon behöver.
Problemet med att skaffa en massa barn, är att alla barn sällan får den tryggheten o uppmärksamheten de behöver, vilket är hemskt egentligen får då anser föräldrarna att barnen är jobbiga o ställer till problem o krånglar, när allt de vill är att få sina behov tillgodosedda.
Gör ont i mig att läsa att hon gång på gång söker men bara blir undanskuffad.

Jag håller helt med det som cosinus skriver.

Och jag tror också att hon kan få lägga sig lite senare för att verkligen vara trött när hon ska sova. Min 10-åring ska ligga senast kl 21 även om vi påbörjar att hon byter till pyjamas och borstar tänderna lite innan dess. Men om hon skulle lägga sig kl 20 så skulle hon inte heller kunna somna.

Och om man tvingas ligga i sängen utan att kunna somna så blir det en stress till slut och gör det ännu svårare att somna.

Sen får ni ha en diskussion om vad som är ok att göra när man inte kan somna, störa och sånt funkar ju inte för ett så stort barn. Men att få kolla på TV, lyssna på musik eller annat kan väl funka?

Tack för svar.

Nu är ju problemet att vi har provat flera månader med pappan sovandes i bäddsoffan i hennes rum. Det har funkat ok, men när han duschar och gör sig i ordning kommer hon ner till mig och gråter och jag får gå upp och sitta där tills hennes pappa kommer. Min man har fått problem med ryggen nu och har svårt att sova i bäddsoffan och vi känner att det är dags för henne att sova själv. Vi har ju de minsta i vår säng var och varannan natt också. Vi har absolut ingen egentid på kvällarna och det resulterar att vi bråkar mycket och det blir dålig stämning. Hans föräldrar bor på andra sidan jordklotet och mina föräldrar kan ta barnen några gånger per år för att underlätta.

Det som är irriterande är att hon kan sova hos mina föräldrar och kompisar utan problem. Även om de somnar sent så är de tysta och på kompisens rum eller i gästrummet hos mina föräldrar. Så ingen förstår vilket problem vi har med henne.

Angående tiden. De gör sig i ordning kl 20 och det ska vara i säng kl 20.45 skoldagar.

Men kanske ska flytta tiden för henne till 21.15 istället? Vi har en och samma rutin varje kväll. Så vi brister inte i rutiner i alla fall.

Instämmer helt i detta!! Har en 12-åring som också behöver extra kärlek på kvällen, det händer mycket i kompisrelationerna och i kroppen i mellanstadiet. Ofta är dottern lite nedstämd på kvällar utan att veta varför och behöver närhet och mys. Kan inte pappan natta de små istället? Och disken kan väl vänta? Ge dottern en stunds odelad uppmärksamhet varje kväll istället, låter som att hon behöver det.

Nu har jag en väldigt kvällstrött 10-åring, men 7-åringen brukar hålla på som du beskriver. Hon har svårt att komma till ro och sitter jag inte hela tiden i soffan utanför blir det ett väldans liv. Tillägga att jag har två yngre barn som sover på en annan våning. Sambon jobbar ofta på annan ort vilket gör att jag är själv med nattningarna, och då brukar 7-åringen få sova med 10-åringen om det är så att de yngre inte har somnat och jag måste sitta med dem. Detta fungerar jättebra och 7-åringen känner sig trygg och somnar. En variant som vi körde ett tag var madrass på golvet i vårt sovrum, det funkar det också om man har plats. Har också införskaffat en extra stor säng då 10-åringen ett tag sov på madrassen och 7-åringen sov i vår säng (med mig, sambon och hennes två bröder som ofta också sover där).

Tänker också på om din 10:åring aktiverar sig tillräckligt på dagarna? Går hon i någon sport tex? Om hon är tröttare på kvällarna skulle ni ju inte behöva sitta lika länge menar jag.

Vart skriver jag att jag/vi skuffar undan henne??? När jag lägger de små får hon vänta tills jag är färdig med dem. Hennes pappa är där uppe. Jag sitter där uppe med henne när de små sover (som jag skrev i ts. Så kommer hon ner och hämtar mig och sen sitter jag hos henne utanför i tv-rummet) Pratar med henne när hon gråter och kramar om henne och finns där.

Men detta är VARJE kväll! Jag umgås med mina barn hela helgerna och kvällarna och fram tills förra hösten har jag varit hemma med barnen alltså inte jobbat!! Jag har vaggat alla mina barn till sömns i min famn från det att de var nyfödda tills 2-3 års ålder efter det har vi turats om att ligga jämte. Nu har det blivit min man som tagit nattning av de stora för den minsta är i en mammig period och kan enbart somna hos mig just nu.

Känns som att hon inte är tillrackligt trött tycker jag. Sen ligger hon där ensam i mörkret och väntar på att få somna, det vet man ju själv att det inte funkar.
Eftersom hon är äldst; kan hon inte få lägga sig lite senare än de andra? Kanske kolla på TV med pappa en stund medan du lägger de små? Sen kan du gå med henne till hennes rum, läsa en saga eller småprata lite så att hon känner sig trygg, så kanske hon somnar själv sen?

Min stora tjej har alltid haft svårt att somna och även om hon märkbart var övertrött så hade hon svårt att somna på kvällarna och läggningarna tog timmar. Jag var desperat och googlade och googlade men hittade ingen lösning förrän jag hittade en artikel med en manlig psykolog som hade specialiserat sig på sömnproblem hos barn. Hans tips var att stänga av all stimulans för barnet, dvs ingen tv, padda, telefon eller liknande från en viss tid och fram tills nästa dag. Barnet fick inte heller läsa, leka eller så utan hen skulle helt enkelt få ha tråkigt. Utan den yttre stimulansen lyckades en stor del av hans patienter varva ner och tillslut själva kunna sova. Till saken hörde också att barnet inte skulle vara tvingad att gå lägga sig vid en viss tid utan när den var nervarvad nog så kände hen själv när det var dags att gå till sängs. Så sagt och gjort, vi testade. De första kvällarna blev långa, hon kunde inte själv känna när det var dags, men när hon väl hade lärt sig att varva ner så kom det övriga automatiskt. Allt som allt tog det väl runt en vecka innan hon fixade det och kunde somna helt själv. Numera så går hon och lägger sig, vi kommer och säger godnatt och kramar om henne och därefter klarar hon resten själv. Det viktiga är att dels inte ge barnet tillåtelse att hitta på något, barnet måste ha tråkigt för att hjärnan ska kunna varva ner, dels att i början innan barnet lärt sig somna enkelt själv, inte bli stressad även om det blir sent.

Lycka till!